Jag vill inte vara den som är den som är rädd för förändringar.

 
Det där med hår är så konstigt. Jag har aldrig sett mig själv som någon med långt hår, men nu när jag har så väldigt kort (typiskt mig att vara lite för tuff när jag sitter i frisörstolen) har jag plötsligt insett att jag visst hade ganska långt hår innan. Det är bara det att jag alltid har velat ha ännu längre hår att jag aldrig känt mig nöjd med längden jag haft. 
 
Kort hår är egentligen inte jag, men jag ångrar heller inte att jag klippte av det. Klipper man aldrig av det så får man aldrig reda på om man kommer trivas i det eller inte, så jag kände att det var på tiden helt enkelt. Det är kul att känna sig lite annorlunda ibland. Hår är ändå bara hår, det växer ut och jag vill inte vara den som är den som är rädd för förändringar. Just nu känns det dessutom väldigt skönt med kort hår; Det går snabbt att fixa (och locka!), topparna håller sig superfina och det är väldigt smidigt om man är i ett förhållande. Långt hår är i vägen hela tiden. I alla fall mitt var det. Det fastnade i armhålorna när jag tränade och en viss person råkade alltid lägga sig på det så jag fastnade med huvudet och fick typ nackspärr. Och det här med att jag bara behövde gå in på toaletten och så vips var det fullt av hår i handfatet. Helt sjukt. 
 
Vad tycker ni få som läser? Ska jag ha det kort ett tag till eller är det dags att spara ut igen? Jag struntar ju såklart i vad ni tycker och gör som jag vill, men det är intressant att höra ändå. En del tycker att jag passar mycket bättre i kort hår men jag kan verkligen inte se på mig själv med dessa ögon. Enligt mig är jag en tjej med långt hår, men så kanske jag känner för att det är vad jag alltid har haft. Rätta mig gärna om det inte är typiskt för de flesta människor. 

HÖSTOUTFIT

 Den här koftan och D-vitamin tillskott. Det är min upprustning inför kylan och mörkret i år. 
 
Annars så är jag på banan igen. Sitter på bussen till jobbet nu men har hunnit med 45 min på gymmet innan och det känns riktigt, riktigt bra nu. Det är konstigt det där hur något som träning kan kännas så bra efteråt men så fruktansvärt, jobbigt och bökigt innan. Och med godis är det tvärtom. Det känns så himla bra innan men inte alls lika bra efteråt. Träning belönar och godis straffar. Och tyvärr är det många gånger alldeles för lätt att vara efterklok.  
 
 
 

EN NY LIVSKAMRAT

 
Ytterligare en ledig helg för den här hösten har passerat och den har varit så galet bra att jag tror jag inte har råd med några fler lediga helger för den här månaden. Förutom att Lovisa och jag har ätit ute och varit på musikal så har jag även fyllt på höstgarderoben med både en ny livskamrat (läs ny Marc By Marc Jacobs väska) och två nya sköna stickade tröjor. Jag och Lovisa hittade den perfekta långa grå koftan från Samsøe & Samsøe (köpte likadana) och så blev det en enkel svart lång gosig stickad tröja från Mango. Väskan var ett spontantköp som jag fick för mig att jag var värd nu när jag heltidsanställd och fick dubbla löner. Jag har velat ha den länge, vet att vi kommer trivas ypperligt bra tillsammans och ser fram emot att ta oss hela vägen till pension ihop. Jag tänker även att den kommer att kunna fungera som tröst många gånger när jag är ledsen och tycker livet suger. Då har jag ju i alla fall min väska.... 
 

På tåget

Tillbaka i Sverige. Överraskade Julia i Stockholm igår och hängde där hela dagen. Idag har jag packat om och rivit bland fula varma vinterväder och varit hemma hos Lovisa. Hon hjälpte mig tona håret (som blev nästan svart så nu känner jag mig som 15 år igen aj aj aj hoppas inte Adam dumpar mig för det) och så drack vi kaffe ute på hennes balkong, i vårsolen.

 

 

Glömde min klocka hos henne och känner mig naken och nu börjar jag bli riktigt irriterad på iPhone som byter ut mina ord utan lov. Skitklocka, skittelefon och skithår! 

 

 

16:52 är jag framme i Alingsås. 


RSS 2.0