Milano, Portofino & Cinque Terre

Trots att bloggen knappast lever för tillfället kan jag inte låta bli att skriva nu när jag har varit på resande fot igen. Det är så värdefullt i efterhand att ha alla bilder, minnen och tankar samlade på en och samma plats. Det känns tryggt på något sätt, utifall minnet skulle svikta framöver. Bloggen är dessutom ett perfekt ställe att namnge vackra platser och bra restauranger som man varit på. 
 
Efter Adams och min drömresa till Italien förra våren (läs mer om Amalfi här) kunde vi inte låta bli att boka in en ny resa dit i år. Den här gången blev vi borta i fem nätter och utgick från Milano. Vår resplan blev slutligen såhär:
 
Fredag: Flög till Milano efter jobbet och landade sent på kvällen. Väl på plats firade vi in semestern med varsitt glas rött och delade på en Burrata med fantastiskt goda italienska tomater. Nöjdare över livet kunde ingen vara!
 

Lördag: Gick upp tidigt (#pensionärsparet) och bockade av både 10.000 steg och Duomo di Milano innan det äntligen blev dags för frukost. Därefter promenerade vi till centralstationen, delade på en gelato längs vägen och tog sedan tåget till Santa Margherita. På kvällen tog vi en färja till vackra Portofino, drack varsin drink på Jolly Bar och åt middag på lyxhotellet Belmond Hotel Splendido.

Fördrink på Jolly Bar i Portofino. Här beställde jag in vad jag trodde var en "vanlig" Bellini och tänkte inte på att det faktiskt var champagne som servitören öste över persikan. När Adam frågade mig vad drinken kostade svarade jag att det inte stod på menyn, men att den väl kostar som vilken vanlig drink som helst. Sedan kom notan in och då ville jag typ inte leva mer. Drinkeländet kostade 40 euro... 
 
Utsikten från Belmond Hotel Splendido var magisk och maten var god, men alldeles för dyr. Jag valde det billigaste på menyn (som inte ens var billigt) för att kompensera för min dyra fördrink och hoppade över vatten i glaset. Det som drog ner helhetsbetyget ytterligare var att det bara var Adam som fick in en meny med priser på från början. Då spelar det liksom ingen roll att någon spelar vacker pianomusik i bakgrunden. Det är 2018 och man gör helt enkelt inte så. 
 
Söndag: Efter varsin fult upplagd omelett vid hamnen blev det morgonpromenad tillbaka till Portofino. Där slog vi oss ner på Calata 32 för dagens första kopp kaffe och delade på ännu en gelato. Sedan köpte vi tur- och returbiljetter till San Fruttuoso och gjorde en dagsutflykt dit. På kvällen drack vi vin och åt utsökt tryffelpasta på Ristorante Strainer.
 
Den här tryffelpastan på Strainer var magisk! Det var bara de glutenfria, billiga skruvarna det var fel på... Känner någon för att starta upp ett glutenfritt pastaföretag i Italien och sälja in Sempers glutenfria Tagliatelle till sådana här ställen har ni mitt fulla stöd.
 
Måndag: Dagsutflykt till Cinque Terre. Tog tåget från Santa Margherita till Vernazza och vandrade därifrån, först till Corniglia och sedan vidare till Manarola. Där började vi med att dela på en Farinata (naturligt glutenfri kikärtspannkaka på italienskt vis) på Il Discovolo. Sedan letade vi oss upp bland husen tills vi kom fram till den lilla restaurangen Dal Billy, som serverade oss varsin utsökt glutenfri Pasta Al Pesto. Att en flaska huset röda bara kostade 15 euro gjorde oss inte direkt på sämre humör. #fulla 
 
Fler bilder från vandringen i Cinque Terre kommer i ett separat inlägg nästa vecka. 
 
Tisdag: Sista dagen i Ligurien köpte vi med oss billig frukost från Coop och hade picknick på en parkbänk vid havet. Sedan försökte vi lägga oss till rätta på de osköna stenstränderna och varvade ljudbok med fysisk bok. Just nu lyssnar jag på Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman (härligaste boken på länge) och läser Tänka, snabbt och långsamt av ekonomipristagaren Daniel Kahneman. Den är inte lika härlig, men sjukt intressant! Sent på eftermiddagen tog vi tåget tillbaka till Milano. Väl där slog vi oss ner på takterassen Obica Mozarella Bar och avslutade vår sista kväll precis som vår första hade börjat - med varsitt glas vin och en himmelskt god och krämig Burrata...
 
Såhär såg Adam ut precis när maten kom in <3  
Italien, Resor, Vardag | cinque terre, italien, manarola, milano, portofino, santa margherita | | Kommentera |

De tre sista dagarna i Canggu

Mina tre sista dagar i Canggu avslutades med surf, yoga och god mat. Det är en kombination som gör mig oerthört lycklig och som alltid får mig lika sentimental när det närmar sig sitt slut. Jag älskar livet hemma i Sverige också, men jag hade älskat det ännu mer om jag dagligen kunde dansa fram på vågorna i ett ljummet hav. 
 
Helt perfekt fick jag dock inte ha det. Näst sista dagen blev det min tur att drabbas av matförgiftning. Jag hade mått dåligt under natten men tyckte jag mådde prima på morgonen och beslutade mig för att inga omständigheter i världen skulle få stoppa mig. Jag ska upp och surfa, punkt. 
 
På vägen till Batu Bolong Beach köpte jag en banan till frukost men den fick jag tyvärr inte behålla. Efter att jag återigen spytt på parkeringen mådde jag bra igen och då tänkte jag att om jag bara sitter på stranden en stund och får i mig lite vatten kan jag säkert surfa snart. Jag har vissa tendenser att ta saker och ting på lite för stort allvar ibland och just den den här morgonen kändes det som ett världsproblem att jag inte kunde surfa. 

Hela morgonen fortsatte jag att pendla mellan att må toppen och känna mig yr. Tillslut svimmade jag i samband med att jag spydde upp vattnet och först då gav jag upp. När jag återigen mådde bra kom en locals förbi och sa åt mig att jag måste hem och vila. Det ska vara härligt att surfa och jag måste sluta vara så hård mot mig själv. ”Life should be fun, you know” avslutade han med sitt stora, fina leende och då rann det en tår längs kinden på mig. Jag blir alltid så rörd när människor vill mig väl. Dessutom hade han ju så rätt i det han sa. Jag måste sluta ta livet på så stort allvar.
 
På nyårsafton blev det nyårsbrunch med ett blandat gäng svenskar på The Loft Bali. Efteråt hann jag surfa en sista gång och det avslutade jag med att ovetandes ha sönder en bräda. Jag skulle precis ta sista vågen in när en ilsken man med guldtand började härja om att jag hade haft sönder hans surfbräda och att jag måste betala. Jag hade inte märkt något själv men antagligen måste min bräda åkt på hans efter att jag ramlat och släppt taget om min egen. I ett panikartat försök surfade jag in till stranden och rusade upp till mina vänner, lämnade tillbaka brädan fort som tusen och frågade om jag kunde få skjuts tillbaka till hotellet. Precis när vi skulle åka kom den läskiga mannen ikapp och började läxa upp mig. Mitt beteende var såklart inte ok. Har man sönder något står man för det, jag vet ju det, men det gjorde mig så sjukt stressad att han var så arg och att jag inte hade någon aning om vilken summa det handlade om. Det är svårt att agera rationellt när känslorna väl tagit över. 
 
Gänget som jag hade hyrt bräda av såg hur rädd jag blev, lugnade mig och sa att det inte var någon fara. Det här händer tydligen hela tiden. De tog över konversationen med den läskiga mannen, bad om att få se skadan på brädan och konstaterade att jag behöver betala 100.000 rupiens. Det motsvarar ungefär 62kr. Den summan var säkert stor för honom, men för mig kändes det som den största lättnaden någonsin.
 
Bali, Resor | batu bolong beach, canggu | | Kommentera |

Ett dygn på Nusa Penida

Förra onsdagen gick Miriam och jag upp tidigt för att ta en båt från Sanur till Nusa Penida. Med oss på turen fick vi Anna Solmell som jag reste runt med i Costa Rica för flera år sedan. HÄR kan ni läsa mer om det. Nusa Penida är fortfarande en oturistig ö med extremt dåliga vägar så det kändes tryggt och bra att ha med sig en blivande läkare som Anna på det här äventyret. I synnerhet med tanke på att man tar sig runt på moped på ön och hotellet vi bodde på hade inga hjälmar ”because no police here”. Jo tack, det var precis det vi var rädda för! Varken Miriam eller Anna hade kört moppe förut så redan efter lunch kände jag att den här dagen kan sluta precis hur som helst. Det första Miriam gjorde var till exempel att slinta på gasen och köra in ”lite lätt” i en vägg...
 
Andra gången jag kände att jag var på äventyr den här dagen var på Kelingking Beach. Efter ungefär en timmes bumpy ride på moppe kom vi fram till en otroligt vacker och spektakulär plats. Klippor och hav har jag sett förr, men en klippa som ser ut som en dinosaurie och vars strand påminner om ett paradis som bara finns på bilder med filter var något nytt. Vi hade dessutom tur med vädret för en gång skull och det gjorde den här dagen till en dröm. I alla fall för mig och Anna. Tyvärr drabbades Miriam av matförgiftning på vägen upp från stranden och lyckades komma upp med nöd och näppe innan hon likblek i ansiktet fick kasta sig bakom första bästa tempel för att spy. 
 
 
Strax därefter mådde hon bättre och då kunde vi alla slå oss ner på klippan och kolla solnedgången till en lokal trubadur som kallade sig för Bruno Mars. Jag fångade stunden på film och det är jag glad för. Jag kände mig så fruktansvärt genuint lycklig den här kvällen. 
 
När vi kände oss redo att åka tillbaka till hotellet hade mörkret trängt sig på och det kändes inte längre bra att köra hem. Jag vill inte gärna att min hjärna förvandlas till en grönsak och än mindre ta ansvar för någon annans oskyddade huvud. Efter solnedgången hade dessutom Miriam återigen börjat må dåligt och vi hade en lång körning framför oss. Adam hade inte gillat det här, kände jag. 
 
Som tur var visade sig Bruno Mars vara världens finaste människa. Han erbjöd sig att köra hem Miriam och ordnade två turister från Jakarta som kunde köra mig och Anna. Inte nog med det, han åkte även förbi hans hem för att hämta extra kläder till Miriam då hon frös och köpte medicin. Därefter for vi fram genom mörkret i ungefär en timme tills vi kom fram till hotellet vi bodde på. Då kunde jag äntligen slappna av och känna att det är för underbart med äventyr som kan sluta precis hur som helst.
 
Stället vi bodde på hette Bintang Bungalows och kostade endast 168 kr per person inklusive frukost. Sjukt prisvärt om vi bortser från Miriams matförgiftning. Vi var tyvärr inte jättesugna på äta här dagen efter... 
 
Istället tog vi moppen till Penida Espresso där det blev varsin bowl till frukost. Älskar mysiga hål i väggen! 
 
Efter frukosten hade vi fått nog av mopederna och bestämde oss för hyra en chaufför. Han fick köra oss till Broken Beach och Angel's Billabong innan vi tog båten tillbaka till Sanur. Därifrån fortsatte vi vidare till Canggu där det blev nästa persons tur att drabbas av matförgiftning. Nämligen min egen... 
 
Bali, Resor | Bali, bintang bungalows, broken beach, kelingking beach, nusa penida | | En kommentar |
Upp