La Dolce Vita

Sista natten i Italien fick Adam i uppdrag att boka. Jag önskade mig bra utsikt vilket han lyssnade på och lite till. La Dolce Vita var som en dröm att bo på! Hotellrummet hade två balkonger med den vackraste vyn över havet. Att vakna upp med den utsikten genom balkongdörrarna fick en att känna sig som en prinsessa, som precis hade vaknat upp bredvid sin prins. Att sedan bli serverad frukost på rummet förstärkte känslan ytterligare. Det var så man behövde nypa sig i armen när vi satt där på balkongen och drack dagens första Cappuccino...
 
 
I Ravello besökte vi två trädgårdar, Villa Rufolo och Villa Cimbrone. Vi åt även middag på restaurangen Rossellinis som har en Michelinstjärna. Det var gott men dyrt... Min lilla fisk kostade 450kr! Och då önskade jag till och med att det hade stått framme lite salt på bordet. Hade inte huset bjudit på både förrätt och efterrätt hade jag blivit besviken, men nu kändes det helt ok med tanke på att det var vår sista kväll. Kanske var det mina smaklökar det var fel på.
 

La Dolce Vita hade ingen pool men det löste sig ändå! Vi fann ett hotell i närheten med både pool och restaurang som vi kunde utnyttja. Ena dagen åt vi lunch där och då var jag snabb med att säga att vi ville gå och lägga oss vid poolen efteråt. Andra dagen frågade jag så snällt jag kunde om vi bara kunde få ligga där en liiiten stund innan taxin skulle ta oss tillbaka flygplatsen. Att ta för mig har aldrig riktigt varit mitt problem...

Så glad och tacksam för denna resa ❤ 

Romantiska Ravello

 
Sista stoppet på Amalfikusten var Ravello, ännu en liten pittoresk plats på jorden. Den här staden är som inbäddad i bergen och ligger så högt att varenda vy är slående vacker. Jag fastnade direkt och det hann inte gå många timmar innan jag utbrast 'Här vill jag gifta mig!' Fick jag inte hjälpa till att fota nyförlovade på restaurangen där vi åt lunch så skymtade jag en brudklänning lite längre bort. Det var så att man nästan kunde ta på romantiken som omgav staden. 
 
Att han inte tog chansen... ;) 

Solaria Bed & Breakfast

  
Att bo på Solaria Bed & Breakfast kändes som att komma hem till en italiensk familj. Värdparet Angela & Emilio var de varmaste människorna som hela tiden månade om att vi trivdes och hade det bra. Frukosten var den bästa på resan med hemmagjord cappuccino, glutenfri bruscetta, omelett, mozzarella och prosciutto. För att inte tala om de två små kattungarna som sprang runt och lekte! Hur mysigt tror ni inte att det var att varva ljudbok i solen med kattungemys?

 
Jag vill inte att den här bloggen ska vara en tillputsad fasad, men den här resan har jag haft svårt för att hitta saker att klaga över. Jag älskar att göra research och googla i timmar inför en resa (samtidigt som jag muttrar lite över att Adam också borde göra ) och det har gett oss goda förutsättningar. Men en sak missade jag. Jag hade inte räknat med att Solaria skulle ligga så högt upp i bergen som det faktiskt gjorde. Det låg för högt upp för att inte ha hyrt en bil. Adam var en riktig kämpe med resväskan uppför alla trappor innan han gav med sig och gick med på att lifta.
 
Jag hade också målat upp en bild hur vi skulle basta och bada i jacuzzin en kväll som inte riktigt blev som vi hade tänkt oss. Bastun kunde inte värmas upp utan att lämna ifrån sig ett jobbigt pip och vattnet i jacuzzin var alldeles för kallt. Jag försökte övertyga Adam om att vi hade det lite härligt ändå, men fick inse att så inte var fallet.
 
 
Två kvällar under vår vistelse i Tovere åt vi på Le Bonta del Capo. Restaraungen erbjöd gratis shuttle så det var dit vi orkade ta oss. Utsikten och solnedgången var magisk men tyvärr var maten inget speciell. Servicen var inte heller så värst bra så stället fick bara 2/5 stjärnor av mig. 

Dagsutflykt till Amalfi

I torsdags lämnade vi Positano för Amalfi. Här bor vi på Solaria Bed & Breakfast, ett litet familjedrivet värdshus som ligger några kilometer utanför staden, högt upp i bergen i liten by som heter Tovere. Igår eftermiddag tog vi en buss in till Amalfi och det såg ut såhär: 
 
 
Amalfi levde upp till mina pittoreska förväntningar men det stora antalet turister på plats drog ner helhetsintrycket. På Piazza del Duomo rådde ett myllrade folkhav. Jag fick känslan av att många väljer att göra en dagsutflykt hit och inte stanna över natten, precis som vi. 
 
 
Till lunch blev det varsin carbonara och ett glas rött. Vi börjar bli trötta på mozarella men har ännu inte fått nog av pasta! Till höger en bild från Amalfi Cathedral som vi aldrig gick in i. Jag klarar mig väldigt bra utan att bocka av de populärate turistattraktionerna. Adam också. 
 
 
Men lite kulturella var vi ändå! På Museo Della Carta unnade vi oss en guidetur som visade hur man förr i tiden tillverkade ett av världens mest uppskattade handgjorda papper. Guiden hade sämre uttal än mig och jag missade kanske det mest centrala ordet under hela turen. De tillverkade pappret av gamla bomullskläder, men jag hängde inte med på att "Clåååf" var samma sak som clothes... 
 
 
Resans andra köp blev en senapsgul väska i äkta italienskt läder. Om det är något som Isabella Löwengrip har lärt mig så är det att det aldrig är nödvändigt att betala fullpris för något. Mamma får också ta åt sig en del av äran eftersom hon är rabattkungen själv. Den här gången fick jag ner priset 10% genom att fråga om jag kunde få ett bra paketpris på en väska och en liten plånbok i samma färg. Då kändes det plötsligt som att jag tjänade pengar på köpet ;) 

Da Vincenzo

 
Sista kvällen i Positano åt vi middag på La Vincenzo. Kvällen innan hade Adam lagt märke till att gästerna som satt utanför och köade till restaurangen blev bjuda på prosecco. Stället saknar havsutsikt men serverade desto godare mat! Till förrätt delade vi på en tallrik mozarella och prosciutto och till huvudrätt smakade jag på deras hemmagjorda gnocchi. Betyget? Kort därefter skickade jag en bild till Ludde och frågade om han kan lära mig  att laga gnocchi hemma. Den här middagen var magiskt, precis som hela vistelsen i Positano. Jag måste återvända hit! 

Sentiero Degli Dei

  
Igår gick vi Sentiero Degli Dei, även kallad Gudarnas stig. Det är en otroligt vacker vandring som löper längs den magnifka Amalfikusten, från lilla byn Nocelle till Agerola eller i motsatt riktning. Vi utgick från lägenheten i Positano och gick framåt och tillbaka vilket sammanlagt blev en promenad på cirka 6 timmar. Vandringen i sig är en sträcka på 9km. Utsikten var inte den mest varierande men desto vackrare. På ena sidan mötte havet en klarblå himmel och på andra sidan hade vi bergen och skymtade de pittoreska små byarna. Under vandringen gjorde vi tre stopp värda att nämnas:
 
 
1. Dagens första kaffe på Nino’s B&B. Det hade inte öppnat för säsongen men mina försök till att ropa Buongiorno gav ändå resultat. Snart visade sig en italiensk man som bjöd in oss (eller kanske tvärtom) till hans hem och kokade kaffe åt oss på italienskt vis. Han hade ingen fru och förklarade det med att han hade varit alldeles för kräsen under sina år. Då slutar det så! 
 
2. Stoppet i lilla staden Agerola. Här tog jag inga bilder utan det var bara Snap som fick se när jag och Adam drack varsin färskpressad juice och delade på ett fat med prosciutto och olika sorters ostar. Det var så drömmigt och härligt att jag vet inte vad. På Snap heter jag @linajosefinberg som överrallt annars!
 
 
3. Lunchen på La Tagliata, också ett tips från Elle Travel. Den här restaurangen ligger högt uppe i bergen och har en fantastisk vy över Positano. Här delade vi på en fast 3-rättersmeny inklusive en flaska vin för endast 40 euro. Den glutenfria lasangen på bild var den godaste vi någonsin ätit! Stället fick 5/5 i betyg av mig på TripAdvisor. Som kuriosa i sammanhanget besökte skådespelaren Adam Sandler restaurangen samtidigt som oss.  

Da Adolfo på italienskt vis

Igår hade vi bokat bord på den italienska fiskrestaurangen Da Adolfo. Det blev en heldagsutflykt. Vi var nere vid stranden redan vid tio och började spana efter restaurangens båt samtidigt som vi njöt av dagens första cappuccino. När vi såg att båten med den röda fisken närmade sig gick vi ner till hamnen och fem minuter senare var vi framme vid restaurangen. Klockan ett var det dags för lunch och vi beställde två av ställets specialiteter som jag blivit rekommenderad, grillad mozarella på citronblad och husets musslor. Fullträffar båda två! Adams fisk var också bra även om vi blev lite förvånade när det serverades en hel fisk med ben och ingenting mer. Jag har aldrig förstått grejjen med det. Varför får man åtminstonde inte lite goda grönsaker till? 
 
 
På kvällen blev det middag på Caffè Positano och för min del blev det rödvin och grillad bläckfisk. Det är för mysigt att befinna sig på sähär vackra platser och bli lite lätt salongsberusad med sin stora kärlek. Vi är som ett ungt pensionärspar som nöjer oss med ett glas eller två och sedan går hem och lägger oss för att gå upp tidigt dagen därpå. 


Vykortsvyer från Positano

Godmorgon! Idag låter jag bilderna från gårdagen tala för sig själva...
 
 
Tryck gärna på hjärtat/gilla-knappen längst ner i inlägget om ni gillar mina uppdateringar ♥

Från Sorrento till Positano

Dagen i Sorrento bjöd på sol på förmiddagen och lite sämre väder efter lunch. Vi började dagen med att sola nakna på terassen och när molnen började dra ihop sig tog vi en promenad in till stan. Först blev det ett stopp i en citronträdsträdgård för den suraste lemonaden någonsin och sedan blev det lunch på Blue Water. Jag åt prosciutti och mozzarella från trakten som den husmus jag är. När hela mozzarellan var uppäten undrade Adam huruvida han kommer att se skillnad på mig och en mozarella efter den här resan. Det är för gott med ost! 
  
 
Vid klockan fem tog vi en buss vidare till den idylliska staden Positano, som också sägs vara en av de mest romantiska platserna på jorden. Det var en bild härifrån som kom upp på Pintarest för några månader sedan och som fick mig att föreslå att nästa resemål skulle bli Italien. Här bor vi en lägenhet som vi hyrt via Airbnb. Vår kontaktperson sken som en sol när han mötte upp oss vid bussen, ville bära väskan upp för alla trappor och gick sedan igenom allt vi behövde veta. Vi stannar här i fyra nätter och redan nu känns det som alldeles för lite. Jag hade velat bo i den här vackra staden en hel sommar!
 
 
Igår kväll åt vi middag på Il Fornillo. Den stod på min lista på restauranger att besöka på grund av att de serverar glutenfri pizza. Adam blev skapligt nöjd när jag kom på det och sprang och frågade servitrisen om han kunde få byta sin redan beställda köttbit. Det är stort för oss att kunna äta pizza i Italien! 

Neapel & Sorrento

Att upptäcka nya platser med Adam kan vara det absolut bästa jag vet. Jag tycker vi är duktiga på att komma iväg och hitta på saker tillsammans. Men det var länge sedan nu som vi var borta en längre stund, bara vi två. Nu är vi på resande fot igen och livet känns sådär barnsligt bra! 
 
 
 
Vårt första stopp på den här resan var Neapel i provinsen Napoli. Där hade jag bokat en natt på ett billigt (but very friendly) B&B som heter Anna's Family Terrace. Vi kom fram sent igår och likt två pensionärer gick vi direkt och la oss för att kunna gå upp tidigt idag. Efter en enkel frukost på terassen tog vi en stros genom staden, köpte glass på Gay-Odin, som enligt Elle Travel ska vara bästa pralin- och glassbutiken i Neapel, checkade ut och tog sedan en färja vidare mot Sorrento. Här bor vi också bara en natt, men på ett lite finare hotell som heter Majestic Palace
 
Dagens lunch bestod av mozarella, tomat och basilika till förrätt och varsin glutenfri Carbonara till huvudrätt. När jag var i Italien senast kan jag inte minnas att ett enda ställe serverade glutenfri pasta. Nu fanns det på första bästa! 
 
Balkongen/terassen på vårt nuvarande hotellrum. 

Varför göra saker sen?

I höstas fick Sandra ett erbjudande på sitt jobb som hon inte kunde tacka nej till, och för ungefär två månader sedan flyttade hon till London. När jag lärde känna henne tyckte vi att det var lika jobbigt att vara dåliga på engelska men numer har jag placerat henne på en piedestal. Hon är på en annan nivå nu. Hon jobbar liksom internationellt! Så ballt, tycker jag. Jag hade också behövt en sådan utmaning. 
 
Ett helt år är en ganska lång tid så egentligen kände jag ingen brådska med att komma hälsa på. Sen kom plötsligt en helg då jag kände mig rastlös och jag ställde mig frågan: Varför ska jag komma och hälsa på SEN när jag kan göra det NU? Vi människor är så duktiga på att göra saker sen. Sådan vill inte jag vara! Förutom när det kommer till att tvätta, städa och tömma diskmaskinen då. Det gör jag gärna sen.
 
Först åker jag till London och hälsar på Sandra!  
 
 
I London blommade vartenda träd och solen värmde precis sådär skönt som den bara gör när det vår. Både Sandra och jag gillar att prova nya och bra matställen så hela helgen gick ut på att äta god mat, promenera runt på vackra gator och strosa i butiker. En riktig livsnjutarhelg! I söndags avslutade vi dagen med att åka hissen upp till Sushi Samba för att äta lunch och dricka drinkar och då var det inte mycket mer man önskade sig här i livet. Möjligtvis att helgen aldrig skulle ta slut...

The Yellow Boats

 
 I torsdags agerade vi typiska turister och tog en tur med The Yellow Boats i Dubai Marina. Det var ljust när vi åkte (16:30) och mörkt när vi kom tillbaka (18:00) vilket gjorde att vi fick uppleva Dubais skyline i fler än ett ljus. Rekommenderas! Dubai har så pass storslagna skrytskrapor att även fast en sådan här båttur är väldigt turistig så vill jag påstå att det är värt det. Mamma och jag (som redan hunnit uppleva många andra aktiviteter tidigare i Dubai) enades om att den här turen blev pricket över i:et på resan och ett perfekt avslut på veckan som gått ♥

Souk Madinat

I onsdags besökte mamma och jag Souk Madinat på kvällen. Det är mitt favoritställe i Dubai och dit jag skulle ta med Adam på dejt om han hade varit med. Bilderna ger inte alls en rättvis bild över hur det ser ut men det är mörkrets fel. Det är så svårt att fota när solen har gått ner. 
 
 
 
Den här lilla människan satt fortfarande kvar på precis samma ställe som för fem år sedan. 

Jag vet inte vad jag vill bli, men jag vet vad jag vill hinna med

Jag ska erkänna en sak. Ibland är jag nämligen lite för bra på att måla upp scenarion i mitt huvud över hur jag tänker att något ska bli, eller över hur mycket jag ska hinna med under en kort period. Inför resan till Dubai hade jag föreställt mig att jag skulle hinna med massor. Jag skulle hinna sova ut varje morgon, sluka minst fyra böcker, träna varje dag, lyssna på alla intressanta poddar jag aldrig annars hinner lyssna på, hinna uppdatera bloggen mycket mer än vanligt, fota hur mycket som helst, läsa på om allt det viktigt angående USA-valet, hitta en nyårsklänning och såklart bara hinna vara. 

 
Med alla dessa mål i sikte, kan ni tänka er hur snabbt den här veckan har gått? I vanlig ordning blev det inte alls som jag hade tänkt mig och jag har knappt hunnit med hälften. Nu närmar sig resan sitt slut och jag känner redan att jag skulle behöva ytterligare en vecka. Tiden går så snabbt när det finns så mycket man vill hinna med...
 
För att fokusera på rätt saker så har jag hunnit med följande hittills: 

- Lärt mig allt om UV-index, som är ett mått på styrkan av den skadliga delen av solens UV-strålning när den är som intensivast under dagen. Första dagen smorde jag nämligen in mig med 50 och trodde att jag skulle få färg ändå. Mamma skrattade åt mig. Efter dagens slut var jag lika blek som när jag kom och då förstod jag ingenting, eftersom jag var helt säker på att jag fått färg förut med faktor 50. Efter lite googlande lärde jag mig att solen inte är så farligt stark just nu i Dubai. När jag var i Nya Zeeland upplevde jag att solen var väldigt aggressiv de dagar vi solade och det berodde på det här:

UV-index Nya Zeeland januari: 11+
UV-index Dubai november: 7
UX-index Sverige sommar: 4-7
UV-index Sverige vinter: 0-2
UV-index högsta möjliga: 20 (bergstrakter närmre ekvatorn)

*Källor: Blandat. 

- Gymmat en morgon och yogat en annan. Yogan på hotellet var med en rysk instruktör, som var precis sådär hård som jag tänker att ryssar kan vara. Det var inget "don't push yourself too hard" utan mer "I didn't tell you to stop" och "I never said it should be easy" när man försökte vila lite emellanåt.

 
- Firat mammas 55-årsdag på båten Bataux Dubai med en 4-rätters gourmetmiddag.
 
 
- Besökt Mall of Emirates och Dubai Mall. Tyvärr inte hittat någon nyårsklänning men lyckats shoppa lite annat som jag egentligen inte behöver. Bland annat nya träningskläder från Nike som jag upptäckte i efterhand var mycket billigare att köpa hemma. Så nu tänkte jag lämna tillbaka dem... 
  
 
-Läst klart Min Hemlighet av Petter Stordalen och påbörjat After You av Joj Moyes. 300 sidor kvar, kämpa kämpa!
  
 
- Strosat omkring i Dubai Marina
  
 
- Påbörjat någon slags tandblekning som mamma hade med sig. Så länge jag har levt har mamma inte varit ett dugg intresserad av sitt utseende men det finns ett undantag, tänderna. När jag var liten och frågade varför hennes var så vita svarade hon alltid att det var för att hon borstade dem så noga. Tidernas lögn! 
 
- Lyssnat på ett avsnitt av podcasten Ronden och Den fantastiska resan. Jag har alltid älskat kontraster. 
 
- Och sist men inte sämst, såklart spenderat massor av tid med min motpol till mamma. Det känns väldigt bra med tanke på att hon redan har fått problem med förmaksflimmer och klagar på höfterna. 
  

Mot Dubai

Livet är för bra just nu! Igår begravdes Stockholm i snö men vad gjorde det när jag och Adam hade en pardejt på Lilla Ego inbokad med Sandra och Måns? För min del blev det andra besöket och det var lika hållkäften gott även denna gång. När jag tänker efter tror jag faktiskt att jag aldrig ätit så god mat som där. En eloge till dem och hur de får alla dessa smakar, konsistenser och temperaturer att gifta sig så bra med varandra! 
 
Idag lämnar jag winter wonderland bakom mig och åker på en veckas solsemester till Dubai med mamma. Det blir min tredje resa dit och såhär såg det ut för fem år sedan, när vi var där för första gången och firade mammas 50-årsdag: 
 
 
 

Jag behöver kontrasterna

Trolltungan i Norge var så spektakulärt att den förtjänar ett eget inlägg.  
 
 
 
 
 
 
 
 När jag var yngre tyckte jag att vandra lät som det tråkigaste en människa kunde utsätta sig för. Vem vill bara gå och gå utan att det händer något? Jag har alltid haft svårt för att göra ingenting och har inte alltid sett charmen i att bara vara. Såhär i efterhand kan jag inte heller svara på när jag växte upp och insåg att även min hjärna behöver vila emellanåt, men nu vet jag. Att bara vara i naturen är som balsam för själen. I vardagen är det så många beslut som måste fattas från att vi går upp ur sängen till att vi går och lägger oss igen. Vad ska jag ha på mig idag? Orkar jag sminka mig? Ska jag äta en eller två mackor till frukost? Ska jag springa till bussen eller ta nästa? Kaffe eller te? Vilken arbetsuppgift ska jag prioritera först? Vad ska jag äta till lunch? Vad blir det till middag? Hinner jag träna idag? Vad ska jag köpa till Adam i födelsedagspresent? Varför får jag inget svar på mitt sms som jag skickade för flera dagar sen? Vart ska vi resa nästa sommar? Ska jag se på nyheterna eller sätta på en film?  Vad ska jag skriva för text till bilden jag vill lägga ut på Instagram? Har jag fått i mig tillräckligt med järn? När borde jag gå och lägga mig för att få tillräckligt många timmars sömn? Hur ska jag ta vara på dagen imorgon?
 
Jag älskar vardagen, men behöver kontrasterna för att uppskatta den. En vandring i sig är väldigt kravlös och det är precis därför jag älskar att bara vara på sådana här platser på jorden. Naturen bara är där den där och låter dig vara likadan. Knappt några beslut behöver fattas och hjärnan får en chans att återhämta sig. När jag surfar är målet att fånga vågor, men det hör minst lika mycket till att bara vara ute på havet. Denna gång var målet med vandringen en slående vacker plats, men hur klyshigt det än låter så var vandringen dit och tillbaka minst lika givande. 

Sammanfattning Wekeend Trolltunga

Tänk att vi människor kan behöva åka till andra sidan jorden för att inse vad vi har alldeles intill oss. Nya Zeelands vackra natur gav oss mersmak och när jag i våras fick tag på billiga flygbiljetter till Bergen passade jag & Adam på att boka en weekend. Sedan han visade mig en bild på Trolltungan för ett par år sedan har jag velat åka dit, svag för vackra vyer som jag är.
 
 
Vi kom fram till Bergen på onsdag kväll och hoppade direkt på en flygbuss som tog oss intill centrum. Där hade jag bokat ett dubbelrum på ett hostel intill Fisktorget, YMCA, där vi spenderade första natten. Dagen därpå åt vi osaltad havregrynsgröt till frukost (något ville vi spara in på) och därefter tog vi buss 930 mot Odda, som visade sig vara en otroligt vacker bussresa längs med Norges fjordar. Resan från Bergen till Odda tog cirka tre och en halv timme inklusive båttur. 
 
 
Väl framme i Odda velade vi mellan om vi skulle äta lunch på Smeltehuset eller Asian Wok, de två restaurangerna som fanns att välja mellan. Slutligen bestämde vi oss för Smeltehuset och det blev en glutenfri pizza för min del. Efter lunch köpte vi varsin kaffe, satte oss vid vattnet och embracade utsikten. Sedan promenerade vi bort till huset jag hade bokat via Airbnb. En amerikan som också bodde där erbjöd sig att skjutsa oss till Låtefoss Twin Waterfall och så plötsligt var vi iväg på utflykt med honom! Jag är inte direkt den som inte tar för mig om någon erbjuder skjuts eller något gott att äta på ;)
 
 
På fredagen blev vi upphämtade av Odda Taxi som körde oss till Skjeggedal och startpunkten för dagens vandring. Vägen till Trolltungan var rätt molnig, men till vår lättnad (definitivt mest min) klarnade det upp lagom tills vi kom fram och skulle ta bilder ute på klippan! Det var ungefär en timmes kö för att fotas där ute. 
 
 
Eftersom det sprack upp på eftermiddagen var vägen tillbaka något helt annat! Plötsligt såg vi havet, himlen och allt runtomkring. Vi delade ut eloge efter eloge till naturen och njöt av varandras sällskap. Efter sammanlagt 23 kilometers vandring var vi tillbaka där vi började och träningsvärken dagen efter var ett faktum. Vandringen till Trolltungan var tuff, men långt ifrån outhärdlig. Vi enades om att Tongariro Crossing på Nya Zeeland var aningen jobbigare.
 
 
 
I lördags tog vi bussen tillbaka till Bergen och checkade återigen in på YMCA. Därefter tog vi en klassisk stros genom stan. Klockan fem hade jag bokat bord på tapasrestaurangen Escalón Fløien. Jag hade blivit tipsad tidigare om att prova deras musslor på menyn och dem var precis lika goda som jag hade hoppats på! Övriga rätter var också väldigt goda, även om budgeten spräcktes under denna kväll. Att dela på en flaska vin blev betydligt dyrare än hemma och efter middagen kom regnet, som gjorde oss sugna på att gå vidare och hitta ett mysigt ställe att unna oss varsin Irish Coffee på. Bergen räknas som europas regnigaste plats så egentligen var det inte mer än rätt att vi tillsut fick se stadens riktiga jag. Annars hade vi väldigt tur med vädret med tanke på att det regnar omkring 2 250 mm per år i Bergen, enligt Wikipedia. Stockholm har en årsnederbörd omkring 539 mm per år, enligt samma källa. 
 
Summa summarum så är jag väldigt nöjd med denna resa och nu har jag definitivt fått mersmak på Norge. Det var över 14 år sedan jag var där sist, men det lär absolut inte dröja lika många år till nästa gång. Nästa sommar lockar både naturen och surfmöjligheterna i Lofoten! 
 
 Inklusive allt gick denna resa på ungefär 5200kr var per person.  

Någonstans mellan Bergen & Trolltunga

 
 
 
 
 
Jag vet att det är ointressant att läsa om hur lycklig en annan människa är, men en helg ihop med den man älskar kombinerat med storslagen natur. Livet blir inte så mycket bättre än så. Att bara vara med Adam är det bästa jag vet.

Odda

Ännu har jag några semesterdagar kvar att ta ut! Den här veckan är jag och Adam på weekend i Norge. Vi flög till Bergen efter jobbet igår och idag fortsatte resan med buss inåt land, mot Odda. Det är slående vackert här som ni ser...
 
Imorgon ska vi gå upp tidigt och bege oss mot Tyssedal. Därifrån börjar vandringen mot Trolltungan, som likt Ubud på Bali också är en plats jag har på listan att se innan jag dör.

Sammanfattning La Point Bali

Sponsored post: 
 
Några dagar har gått sedan jag kom hem. Det blev pang på jobbet i tisdags och utöver det har all tid spenderats med Adam. Tre veckor ifrån varandra är länge, även om tiden gick väldigt snabbt. Nu har vi nästan hunnit mysa ikapp, jetlagen har försvunnit och jag är redo för en sammanfattning!
 

Det här blev min första, men absolut inte sista surfresa med La Point. Både jag och Emelie har tidigare rest med Surfakademin för att surfa, men valde att prova något nytt den här gången. Dels för att Bali lockade som land, men också för att det visade sig vara ett väldigt billigt alternativ om vi bortsåg från flygresan. En veckas boende på surfcampet i Canggu inklusive surf, 2 timmars yoga, frukost och middag kostar ca 5000kr. Surfar du på egen hand betalar du 2500kr. Jag var på Bali i två veckor och körde Level 2 första veckan och  Basic andra veckan, vilket visade sig vara ett perfekt upplägg för mig. Det var skönt att få lite hjälp i början samtidigt som det var väldigt skönt att få planera sina dagar på egen hand veckan därpå. 
 
Surfcampet som vi bodde på var supermysigt och låg nära massor av charmiga caféer och restauranger. Till stranden tog det cirka 15 minuter att promenera. Maten som serverades på surfcampet tillagades av locals på plats och kändes prisvärd i förhållande till vad vi betalat. Tre jättetrevliga kontaktpersoner var på plats under tiden så det fanns alltid någon som kunde svara på frågor eller hjälpa till. Samma personer ordnade också en hel del aktiviter och utflykter under veckan. Jag var inte alls intresserad av att festa på Bali, men personalen såg till att möjligheten alltid fanns där för dem som ville.
 
Canggu som surfby är jag förälskad i. Får jag tillfälle framöver att bosätta mig utomlands en månad eller två så åker jag gärna tillbaka och stannar längre. Jag älskar kombinationen av surf, yoga och riktigt bra och hälsosamt mat och det är precis som att Canggu är gjort för sådana personer. Tack för allt, Bali ♥
 
 
Surfcampet Villa Tugah

The Shady Shack
 
 Little Flinders 
 
Jag & Emelie på Avocado Café
 
 Jl. Pantai Batu Bolong, huvudgatan i Canggu.
 
 Batu Bolong Beach
 
 Utflykt till solnedgången i Uluwatu

Tidigare inlägg
RSS 2.0