Jag behöver kontrasterna

Trolltungan i Norge var så spektakulärt att den förtjänar ett eget inlägg.  
 
 
 
 
 
 
 
 När jag var yngre tyckte jag att vandra lät som det tråkigaste en människa kunde utsätta sig för. Vem vill bara gå och gå utan att det händer något? Jag har alltid haft svårt för att göra ingenting och har inte alltid sett charmen i att bara vara. Såhär i efterhand kan jag inte heller svara på när jag växte upp och insåg att även min hjärna behöver vila emellanåt, men nu vet jag. Att bara vara i naturen är som balsam för själen. I vardagen är det så många beslut som måste fattas från att vi går upp ur sängen till att vi går och lägger oss igen. Vad ska jag ha på mig idag? Orkar jag sminka mig? Ska jag äta en eller två mackor till frukost? Ska jag springa till bussen eller ta nästa? Kaffe eller te? Vilken arbetsuppgift ska jag prioritera först? Vad ska jag äta till lunch? Vad blir det till middag? Hinner jag träna idag? Vad ska jag köpa till Adam i födelsedagspresent? Varför får jag inget svar på mitt sms som jag skickade för flera dagar sen? Vart ska vi resa nästa sommar? Ska jag se på nyheterna eller sätta på en film?  Vad ska jag skriva för text till bilden jag vill lägga ut på Instagram? Har jag fått i mig tillräckligt med järn? När borde jag gå och lägga mig för att få tillräckligt många timmars sömn? Hur ska jag ta vara på dagen imorgon?
 
Jag älskar vardagen, men behöver kontrasterna för att uppskatta den. En vandring i sig är väldigt kravlös och det är precis därför jag älskar att bara vara på sådana här platser på jorden. Naturen bara är där den där och låter dig vara likadan. Knappt några beslut behöver fattas och hjärnan får en chans att återhämta sig. När jag surfar är målet att fånga vågor, men det hör minst lika mycket till att bara vara ute på havet. Denna gång var målet med vandringen en slående vacker plats, men hur klyshigt det än låter så var vandringen dit och tillbaka minst lika givande. 
Norge, Resor, Vardag | | 66 kommentarer |
Upp