La Dolce Vita

Sista natten i Italien fick Adam i uppdrag att boka. Jag önskade mig bra utsikt vilket han lyssnade på och lite till. La Dolce Vita var som en dröm att bo på! Hotellrummet hade två balkonger med den vackraste vyn över havet. Att vakna upp med den utsikten genom balkongdörrarna fick en att känna sig som en prinsessa, som precis hade vaknat upp bredvid sin prins. Att sedan bli serverad frukost på rummet förstärkte känslan ytterligare. Det var så man behövde nypa sig i armen när vi satt där på balkongen och drack dagens första Cappuccino...
 
 
I Ravello besökte vi två trädgårdar, Villa Rufolo och Villa Cimbrone. Vi åt även middag på restaurangen Rossellinis som har en Michelinstjärna. Det var gott men dyrt... Min lilla fisk kostade 450kr! Och då önskade jag till och med att det hade stått framme lite salt på bordet. Hade inte huset bjudit på både förrätt och efterrätt hade jag blivit besviken, men nu kändes det helt ok med tanke på att det var vår sista kväll. Kanske var det mina smaklökar det var fel på.
 

La Dolce Vita hade ingen pool men det löste sig ändå! Vi fann ett hotell i närheten med både pool och restaurang som vi kunde utnyttja. Ena dagen åt vi lunch där och då var jag snabb med att säga att vi ville gå och lägga oss vid poolen efteråt. Andra dagen frågade jag så snällt jag kunde om vi bara kunde få ligga där en liiiten stund innan taxin skulle ta oss tillbaka flygplatsen. Att ta för mig har aldrig riktigt varit mitt problem...

Så glad och tacksam för denna resa ❤ 

Romantiska Ravello

 
Sista stoppet på Amalfikusten var Ravello, ännu en liten pittoresk plats på jorden. Den här staden är som inbäddad i bergen och ligger så högt att varenda vy är slående vacker. Jag fastnade direkt och det hann inte gå många timmar innan jag utbrast 'Här vill jag gifta mig!' Fick jag inte hjälpa till att fota nyförlovade på restaurangen där vi åt lunch så skymtade jag en brudklänning lite längre bort. Det var så att man nästan kunde ta på romantiken som omgav staden. 
 
Att han inte tog chansen... ;) 

Solaria Bed & Breakfast

  
Att bo på Solaria Bed & Breakfast kändes som att komma hem till en italiensk familj. Värdparet Angela & Emilio var de varmaste människorna som hela tiden månade om att vi trivdes och hade det bra. Frukosten var den bästa på resan med hemmagjord cappuccino, glutenfri bruscetta, omelett, mozzarella och prosciutto. För att inte tala om de två små kattungarna som sprang runt och lekte! Hur mysigt tror ni inte att det var att varva ljudbok i solen med kattungemys?

 
Jag vill inte att den här bloggen ska vara en tillputsad fasad, men den här resan har jag haft svårt för att hitta saker att klaga över. Jag älskar att göra research och googla i timmar inför en resa (samtidigt som jag muttrar lite över att Adam också borde göra ) och det har gett oss goda förutsättningar. Men en sak missade jag. Jag hade inte räknat med att Solaria skulle ligga så högt upp i bergen som det faktiskt gjorde. Det låg för högt upp för att inte ha hyrt en bil. Adam var en riktig kämpe med resväskan uppför alla trappor innan han gav med sig och gick med på att lifta.
 
Jag hade också målat upp en bild hur vi skulle basta och bada i jacuzzin en kväll som inte riktigt blev som vi hade tänkt oss. Bastun kunde inte värmas upp utan att lämna ifrån sig ett jobbigt pip och vattnet i jacuzzin var alldeles för kallt. Jag försökte övertyga Adam om att vi hade det lite härligt ändå, men fick inse att så inte var fallet.
 
 
Två kvällar under vår vistelse i Tovere åt vi på Le Bonta del Capo. Restaraungen erbjöd gratis shuttle så det var dit vi orkade ta oss. Utsikten och solnedgången var magisk men tyvärr var maten inget speciell. Servicen var inte heller så värst bra så stället fick bara 2/5 stjärnor av mig. 

Dagsutflykt till Amalfi

I torsdags lämnade vi Positano för Amalfi. Här bor vi på Solaria Bed & Breakfast, ett litet familjedrivet värdshus som ligger några kilometer utanför staden, högt upp i bergen i liten by som heter Tovere. Igår eftermiddag tog vi en buss in till Amalfi och det såg ut såhär: 
 
 
Amalfi levde upp till mina pittoreska förväntningar men det stora antalet turister på plats drog ner helhetsintrycket. På Piazza del Duomo rådde ett myllrade folkhav. Jag fick känslan av att många väljer att göra en dagsutflykt hit och inte stanna över natten, precis som vi. 
 
 
Till lunch blev det varsin carbonara och ett glas rött. Vi börjar bli trötta på mozarella men har ännu inte fått nog av pasta! Till höger en bild från Amalfi Cathedral som vi aldrig gick in i. Jag klarar mig väldigt bra utan att bocka av de populärate turistattraktionerna. Adam också. 
 
 
Men lite kulturella var vi ändå! På Museo Della Carta unnade vi oss en guidetur som visade hur man förr i tiden tillverkade ett av världens mest uppskattade handgjorda papper. Guiden hade sämre uttal än mig och jag missade kanske det mest centrala ordet under hela turen. De tillverkade pappret av gamla bomullskläder, men jag hängde inte med på att "Clåååf" var samma sak som clothes... 
 
 
Resans andra köp blev en senapsgul väska i äkta italienskt läder. Om det är något som Isabella Löwengrip har lärt mig så är det att det aldrig är nödvändigt att betala fullpris för något. Mamma får också ta åt sig en del av äran eftersom hon är rabattkungen själv. Den här gången fick jag ner priset 10% genom att fråga om jag kunde få ett bra paketpris på en väska och en liten plånbok i samma färg. Då kändes det plötsligt som att jag tjänade pengar på köpet ;) 

Da Vincenzo

 
Sista kvällen i Positano åt vi middag på La Vincenzo. Kvällen innan hade Adam lagt märke till att gästerna som satt utanför och köade till restaurangen blev bjuda på prosecco. Stället saknar havsutsikt men serverade desto godare mat! Till förrätt delade vi på en tallrik mozarella och prosciutto och till huvudrätt smakade jag på deras hemmagjorda gnocchi. Betyget? Kort därefter skickade jag en bild till Ludde och frågade om han kan lära mig  att laga gnocchi hemma. Den här middagen var magiskt, precis som hela vistelsen i Positano. Jag måste återvända hit! 

Sentiero Degli Dei

  
Igår gick vi Sentiero Degli Dei, även kallad Gudarnas stig. Det är en otroligt vacker vandring som löper längs den magnifka Amalfikusten, från lilla byn Nocelle till Agerola eller i motsatt riktning. Vi utgick från lägenheten i Positano och gick framåt och tillbaka vilket sammanlagt blev en promenad på cirka 6 timmar. Vandringen i sig är en sträcka på 9km. Utsikten var inte den mest varierande men desto vackrare. På ena sidan mötte havet en klarblå himmel och på andra sidan hade vi bergen och skymtade de pittoreska små byarna. Under vandringen gjorde vi tre stopp värda att nämnas:
 
 
1. Dagens första kaffe på Nino’s B&B. Det hade inte öppnat för säsongen men mina försök till att ropa Buongiorno gav ändå resultat. Snart visade sig en italiensk man som bjöd in oss (eller kanske tvärtom) till hans hem och kokade kaffe åt oss på italienskt vis. Han hade ingen fru och förklarade det med att han hade varit alldeles för kräsen under sina år. Då slutar det så! 
 
2. Stoppet i lilla staden Agerola. Här tog jag inga bilder utan det var bara Snap som fick se när jag och Adam drack varsin färskpressad juice och delade på ett fat med prosciutto och olika sorters ostar. Det var så drömmigt och härligt att jag vet inte vad. På Snap heter jag @linajosefinberg som överrallt annars!
 
 
3. Lunchen på La Tagliata, också ett tips från Elle Travel. Den här restaurangen ligger högt uppe i bergen och har en fantastisk vy över Positano. Här delade vi på en fast 3-rättersmeny inklusive en flaska vin för endast 40 euro. Den glutenfria lasangen på bild var den godaste vi någonsin ätit! Stället fick 5/5 i betyg av mig på TripAdvisor. Som kuriosa i sammanhanget besökte skådespelaren Adam Sandler restaurangen samtidigt som oss.  

Da Adolfo på italienskt vis

Igår hade vi bokat bord på den italienska fiskrestaurangen Da Adolfo. Det blev en heldagsutflykt. Vi var nere vid stranden redan vid tio och började spana efter restaurangens båt samtidigt som vi njöt av dagens första cappuccino. När vi såg att båten med den röda fisken närmade sig gick vi ner till hamnen och fem minuter senare var vi framme vid restaurangen. Klockan ett var det dags för lunch och vi beställde två av ställets specialiteter som jag blivit rekommenderad, grillad mozarella på citronblad och husets musslor. Fullträffar båda två! Adams fisk var också bra även om vi blev lite förvånade när det serverades en hel fisk med ben och ingenting mer. Jag har aldrig förstått grejjen med det. Varför får man åtminstonde inte lite goda grönsaker till? 
 
 
På kvällen blev det middag på Caffè Positano och för min del blev det rödvin och grillad bläckfisk. Det är för mysigt att befinna sig på sähär vackra platser och bli lite lätt salongsberusad med sin stora kärlek. Vi är som ett ungt pensionärspar som nöjer oss med ett glas eller två och sedan går hem och lägger oss för att gå upp tidigt dagen därpå. 


Vykortsvyer från Positano

Godmorgon! Idag låter jag bilderna från gårdagen tala för sig själva...
 
 
Tryck gärna på hjärtat/gilla-knappen längst ner i inlägget om ni gillar mina uppdateringar ♥

Från Sorrento till Positano

Dagen i Sorrento bjöd på sol på förmiddagen och lite sämre väder efter lunch. Vi började dagen med att sola nakna på terassen och när molnen började dra ihop sig tog vi en promenad in till stan. Först blev det ett stopp i en citronträdsträdgård för den suraste lemonaden någonsin och sedan blev det lunch på Blue Water. Jag åt prosciutti och mozzarella från trakten som den husmus jag är. När hela mozzarellan var uppäten undrade Adam huruvida han kommer att se skillnad på mig och en mozarella efter den här resan. Det är för gott med ost! 
  
 
Vid klockan fem tog vi en buss vidare till den idylliska staden Positano, som också sägs vara en av de mest romantiska platserna på jorden. Det var en bild härifrån som kom upp på Pintarest för några månader sedan och som fick mig att föreslå att nästa resemål skulle bli Italien. Här bor vi en lägenhet som vi hyrt via Airbnb. Vår kontaktperson sken som en sol när han mötte upp oss vid bussen, ville bära väskan upp för alla trappor och gick sedan igenom allt vi behövde veta. Vi stannar här i fyra nätter och redan nu känns det som alldeles för lite. Jag hade velat bo i den här vackra staden en hel sommar!
 
 
Igår kväll åt vi middag på Il Fornillo. Den stod på min lista på restauranger att besöka på grund av att de serverar glutenfri pizza. Adam blev skapligt nöjd när jag kom på det och sprang och frågade servitrisen om han kunde få byta sin redan beställda köttbit. Det är stort för oss att kunna äta pizza i Italien! 

Neapel & Sorrento

Att upptäcka nya platser med Adam kan vara det absolut bästa jag vet. Jag tycker vi är duktiga på att komma iväg och hitta på saker tillsammans. Men det var länge sedan nu som vi var borta en längre stund, bara vi två. Nu är vi på resande fot igen och livet känns sådär barnsligt bra! 
 
 
 
Vårt första stopp på den här resan var Neapel i provinsen Napoli. Där hade jag bokat en natt på ett billigt (but very friendly) B&B som heter Anna's Family Terrace. Vi kom fram sent igår och likt två pensionärer gick vi direkt och la oss för att kunna gå upp tidigt idag. Efter en enkel frukost på terassen tog vi en stros genom staden, köpte glass på Gay-Odin, som enligt Elle Travel ska vara bästa pralin- och glassbutiken i Neapel, checkade ut och tog sedan en färja vidare mot Sorrento. Här bor vi också bara en natt, men på ett lite finare hotell som heter Majestic Palace
 
Dagens lunch bestod av mozarella, tomat och basilika till förrätt och varsin glutenfri Carbonara till huvudrätt. När jag var i Italien senast kan jag inte minnas att ett enda ställe serverade glutenfri pasta. Nu fanns det på första bästa! 
 
Balkongen/terassen på vårt nuvarande hotellrum. 

RSS 2.0