Casa Madera Eco Lodge

Igår bussade jag och Anna från Tamarindo till Juan Del Sur i Nicaragua. Ett avstånd på ungefär 20 mil, men som tog oss över åtta timmar.

Jag försökte så bäst jag kunde att inte klaga på att det va svettigt och äckligt och att kånkandet på mina resväskor, som absolut inte är Backpackersvänliga som Annas smidiga ryggsäck, höll på att gå mig på nerverna gång på gång...

Hon såg igenom mig ändå.

Erkänn du aldrig skulle åka såhär om inte jag var med?

Svar: Troligtvis inte.

Men jag är ändå glad att jag följde med och även fast inte Anna reser med lokalbefolkningen för pengarnas skull (hon tycker det är intressant!) så är jag glad att jag sparade in lite pengar då denna resa totalt blivit väldig dyr...

Anna tyckte jag skulle se det som en erfarenhet och då tyckte jag hon lät lite som jag. Alltid glad och positiv! Bara man tänker rätt så kan man komma på något bra med det mesta man går igenom.

Så glad över att jag lärt känna denna tjej bättre och ännu gladare att vi rest vidare tillsammans efter Santa Teresa. Kunde inte blivit bättre.

Igår mötte vi upp Elin och Oscar på Casa Madera Eco Logde och betalade för ett dorms, 15 dollar natten inklusive frukost.

Billigt!!!

Blev middag och rödvin på hotellets mysiga restaurang på kvällen och i skrivandes stund är det onsdag morgon och alldeles strax dags för frukost. Därefter ska vi kolla in Playa Mardera och i eftermiddag åker vi in till Juan Del Sur och strosar omkring lite. Anna och jag hann inte mycket mer än att ta en kaffe på ett strandcafé igår men att döma av det lilla vi hann se verkar det vara en riktigt mysig liten stad!

Ha det bra och njut av vårsolen där hemma! Sätt på instagram att den börjat smyga sig på vilket gör mig glad då jag mer än gärna ser att jag slipper frysa ihjäl när jag kommer hem.



Längtan

Orkar knappt skriva här om allt jag är med om och än mindre skriva till var och en av alla er som jag saknar om hur jag har det, men då jag antar att många av er fortfarande går in här lite då och då så skriver jag det här i ett försök att nå fram till er.

Jag längtar så fruktansvärt mycket efter att komma hem och träffa er. Fantiserar ofta om hur glad jag kommer att bli över att äntligen få se er igen, krama om er och berätta massa konstiga saker för er. Jag drömmer om er på nätterna och ni bor i mina tankar på dagarna och vissa stunder kan jag bli tårögd bara jag tänker på att det inte är långt kvar. Jag älskar er så mycket och även fast jag fått väldigt många nya och underbara vänner så finns det några (hoppas ni vet vilka ni är) som har en sådan stor plats i mitt hjärta och som aldrig kommer att kunna ersättas med några andra.

Ha en bra dag och ta väl hand om <3


Sista dagen i costa rica

Klockan är 06:30 och jag ligger ute i en solstol med pajamas på för jag kan inte sova. Blivit lika morgonpigg som farfar nu förtiden med den senaste tidens hälsosamma livsstil. Vilket är skönt för jag mår bra, men med handen på hjärtat måste jag erkänna en sak.

Jag längtar fram tills jag kommer hem och det blir dags för en hel flaska istället för bara ett glas...

Känner inte något behöv att gå ut och festa här och Anna och jag är ganska lika där. Gillar att vara aktiva och hitta på saker på dagen istället.

Idag är det vår sista dag i Costa Rica. Ska ta morgonpromenad längs stranden för att sedan avsluta med frukost på något mysigt ställe. I eftermiddag ska vi prova på att dansa fram på vågorna och till kvällen blir det romantisk middag igen.

Imorgon bussar vi till Nicaragua! Ska möta upp Elin & Oscar in Juan Del Sur.



Framme i Tamarindo

Ligger efter här men de tre senaste nätterna har spenderades i La Fortuna och nu är jag och Anna tillbaka på kusten och omges återigen av hettan i staden Tamarindo.

Andra dagen i La Fortuna gick vi uppför en oaktiv vulkan och badade i en jätte vacker lagun uppe på toppen (Hej, träningsvärk i rumpan idag!) och idag har vi mest åkt shuttle genom Costa Rica. Väl framme har vi hängt på stranden, njutit av solnedgången, strosat omkring på gatorna och ätit middag på en jätte mysig restaurang på stranden.


Konstig känsla

Vet inte varför men helt ärligt så känner jag sådan ångest för att komma hem. När jag tänker på min hemresa får jag ont i magen, som om det vore rimligt att jag haft det för bra den senaste tiden och förtjänar att dö på vägen. Eller att det åtminstonde ska krångla till den grad att jag väljer att ge upp. Väskorna blir stulna eller att jag krockar med shutteln till hotellet i Managua, missar flyget, inte kommer igenom tullen i Miami, kraschar med flygplanet över Atlanten eller bli knivhuggen väl framme på Arlanda.

Eller att allt kommer att börja gå käpp åt helvete så fort jag satt ner foten på svensk mark...

Det är läskig att ha det för bra.

Att jag har världens bästa pojkvän samt världens bästa vänner som väntar där hemma, att mamma jämt fixar så allt blir bra, att jag just nu ligger på ett hostel med Anna och snart ska gå och äta frukost med henne och fastighetsmäklaren när jag för ett par veckor sedan inte hade den minsta aning om vad jag skulle hitta på efter Santa Teresa, att det löste sig så bra,att allt löser sig hela tiden, att jag inte har något jobb när jag kommer hem men ändå känner att det är klart jag kommer att fixa det om jag bara går all in och att jag mår såhär bra som jag gör och får vara såhär lycklig som jag är och att jag varit det så länge nu och att det tycks aldrig ta slut.

Vad väntar det för hemskt egentligen? Eller är lycka något man väljer, ett pris man får när man väljer rätt inställning till livet?


Baldi Hot Springs Hotel & Spa

 
 Baldi Hot Springs Hotel & Spa. 
 
Mysigt och avkopplande ställe, men mycket folk just idag då det kändes som hela Costa Ricas befolkning ville fira in påsken på samma ställe. Perfekt för en regning och molning dag som denna men kanske inte det roligaste jag gjort under det här halvåret. Exotiska, naturliga trädgårdar och häftigt med det klara och varma vattnet som värms upp av den närliggande vulkanen Arenal. Tre rutschkanor varav två var lite småroliga. Poolbarer, jacuzzi och bastu. Mycket folk och aningen stressig känsla under middagen, men underbara nyfunna vänner till bords, god mat, bra snack och mycket skratt gjorde kvällen och dagen i det stora hela till en mycket bra sådan. 
 
Pris: 35 dollar inklusive middagsbuffe. 

29 mars 12:29

Det är molnigt och regnar i La Fortuna men jag har precis bokat in mig på massage, så jag är väldigt nöjd med livet ändå.
 
Började dagen med Typical Costa Rica Coffee på ett mysigt café och i eftermiddag ska vi besöka ett hotell med massor av varma källor, Baldi Hot Springs. Middagsbufé ingår så krockar vi inte med en taxi på vägen kan den här dagen mycket väl bli en väldigt mysig och avkopplande sådan. 
 
Vilket jag tycker vi är värda efter 10 dagars surfing... 

Torsdag 28 mars 23:30

Framme på Backpackers resort och ligger i skrivandes stund i en våningssäng med en äcklig filt över mig.

Totalt finns åtta sängar i rummet, alla är upptagna förutom en. En tjej är 25 år och svensk, fastighetsmäklare från Stockholm som är ute och reser efter att ha jobbat alldeles för länge och för mycket under lång tid.

Min första tanke: Hanne skulle vägra sova här.
Andra tanke: Saknar Adam.
Tredje tanke: Sjukt tacksam att Anna är med. Hon är en van Backpackers och har bott på massor av hostels genom åren. Det är lugnt, säger hon. Man tar inte varandras saker utan träffar mest massor av härligt folk.


Surf dag 8

Ligger i en hängmatta och bara chillar efter dagens surflektioner. Gick riktigt bra imorse då jag mest höll till på utsidan och Erik hjälpte mig att ta de stora vågorna in. Jag blir bättre och bättre för varje dag och det är så förbannat jävla kul att jag velat det här så länge och nu är jag äntligen där. Jag har lärt mig att surfa och lever ännu en dröm som blivit verklig...
 
 
Bättre kan jag alltid bli och det finns såklart tusen saker att jobba på, men känslan, adrenalinet och suget i magen finns där och det var dit jag främst ville nå. Det är det som gör mig lycklig
 
 
Annars så har jag precis bokat Shuttle från Puntarenas till La Forunta  i Costa Rica. På torsdag är det sista dagen här och bästa instruktörerna Erik & Jessica har lovat oss en extra och sista surfsession på morgonen innan vi drar vidare uppåt i landet mot vulkanen Arenal.  Det blir jag, Anna, Beata & Karro som reser dit tillsammans och Beata har precis bokat in oss på ett fivestar hostel, Arenal Backpackers Resort, där vi ska bo i ett par nätter. 
 
Därefter fortsätter jag & Anna förmodligen mot Tamarindo innan vi rör oss uppåt mot Nicaragua där Anna ska möta upp ett par från Linköping och jag ska vidare hemåt. Tar flyget från huvudstaden Managua till Miami och fortsätter efter en natt där, vidare hem till Sverige. Kommer hem till Linköping runt den 15:e april. 
 
 
Ikväll ska vi beställa hem mat och ha filmsession. Erik & Jessica har filmat en del både igår och idag så jag hoppas hoppas hoppas att de har fångat något bra på film. I sådana fall lovar jag surffilm likt mina B-snowboardsfilmer så ni får se med egna ögon och inte bara läsa min ord. 
 
Pura vida! 

Igår tog jag min första perfekta obrutna våg på utsidan.

Bästa känslan ever efter att vara kär i Adam. Lyckorus!


Surf dag 5

Erik, instruktören, har hittat de rätta knapparna att trycka på.


Sedan jag kom över till andra sidan igår är allt jag vill att komma dit igen. Har blivit tjurig tjej under både lektionerna idag då vi inte lyckats ta oss dit och istället blivit kvar i skummet och där minsann får man inga adrenalinkickar.


Är du sugen på snickerssmoothie, Lina?


Och så plötsligt fick han mig på bra humör! Jag skulle klara att gå ett varv på brädan, som blev till vem av Anna och mig som klarar en 360 först men som blev till den som misslyckas med trixet han ber oss göra får en bokstav och först till SURF förlorar. Vinnaren får välja smoothie.

Jag = snickerssmoothie
Anna = fruktsmoothie med avokado


Välkommen till utsidan

Tung förmiddag på brädan men desto bättre eftermiddag. Kunde inte låta bli att småle lite när Erik utbrast att du bara kör och kör Lina. Jävlar vad du kör!

 

 Lyckades komma ut till andra sidan först och för första gången.

 

Paddlade på allt jag hade och gjorde turtle på turtle genom allt skum och lyckas äntligen komma fram till de stora, fina och sköna vågorna, som inte bryter utan bara växer och blir högre. Det var läskigt men en fantastisk känsla att äntligen kunna låta vågorna passera medan man själv satt kvar på brädan och njöt av pirret i magen som kom när man följde med vågen hela vägen upp.

 

Det var som att komma till en helt ny värld. Allt blev plötsligt så lugnt, tyst och stilla. Inget av stranden man visste att man hade bakom sig såg man, där fanns bara brutna vågor, och allt man hade framför sig var en himmel och en enorm obruten våg som jag såklart låg där på brädan och var livrädd för skulle brytas. 

 

Vad gör jag då? Ingen aning.

 

Och det är visst så det är. När Erik äntligen kom ut för att hjälpa mig in var det precis vad vågorna började göra. De började brytas innan de passerat mig och allt jag kunde göra var att ligga där på brädan, se vågen växa sina tre meter enligt Erik och vänta på att den skulle slå över, över mig (!!!) och försöka hålla kvar i brädan så hårt jag kunde... Vilket såklart var helt  OMÖJLIGT.

 

Jag tumlades runt som aldrig förr med noll koll på brädan för att därefter komma upp, få luft och upptäcka att det kommer att bli precis likadant igen. Det fanns inget val utom att  skräckslaget förbereda sig inför en ny berjodalbana i havet och återigen hålla för andan.

 

Därefter färdigsurfat för idag.


Surf dag fyra

Har drabbats av Envågtillsyndromet.

Fjärde dagen med surfing på schemat och jag är helt slut i hela kroppen. Finns inte en muskel i min rygg och i mina armar som inte har ont och jag orkar inte mer. Det är inte kul utan bara jobbigt idag. Jag svär och pratar till mig själv i hopp om att bli övertygad att fortsätta.

Det är inte jobbigt Lina. DU inbillar dig bara. Än våg till sen vila!

Men ändå hoppar jag upp på brädan och paddlar ut igen så fort jag kommit in till stranden, om och om igen fast jag varken vill eller njuter... Bara härdar.

Om en timma ska vi ut igen och jag ligger här i hängmattan och känner nej nej nej, vill bara ligga kvar. Hela dagen. Eller åtminstone tills mina muskler återhämtat sig efteråt denna pågående Bootcamp...

Jag rör mig för mycket och äter för nyttigt men längtar mest efter Adams oboy. Med massor av grädde och marachmallows på.


Episk afton


Galopp!

Igår kväll berättade Anna galopp godnattsaga för mig och i eftermiddags galopperade jag på riktigt för första gången i mitt liv.

I solnedgången, längst en lång lång strand på Costa Rica...Till hälften livrädd och till hälften lycklig och fylld med adrenalin. Vilken frihetskänsla!


Surfing dag 2

Andra surfinglektionen avklarad för idag. Går bättre och bättre och nu på eftermiddagen fick vi lära oss ytterligare ett par sätt ( kobran och sköldpaddan) hur man tar sig igenom vågorna när man vill längre ut.

Mellan lektionerna har jag mest legat och tagit det lugnt i en hängmatta, läst på lite om Costa Rica och påbörjat en ny bok. Tagit det lugnt och slappnat av med andra ord.

Otroligt skönt!

Nu är klockan halv åtta här och vi ska ut och äta på restaurang.


Brunch

Efter dagens första surfinglektion är det dags för brunch och jag har aldrig ätit så god mango som här! Hemma har den plockats omogen och mognat under transporten, men här, här plockas den som den ska och smakar gudomligt!

Jag skulle lätt kunna leva på bara mango härifrån i en vecka. Fuck ananas, vattenmelon och papaya. All mango till mig!


Lodge Griss, Santa Teresa




Santa Teresa

Har bara varit här några timmar men gillar redan stället massor. Härligt sällskap från Linköping har jag dessutom då Anna Solmell och jag kom på varandra igår kväll med att ha bokat in oss på samma kurs.

Lär bli 10 bra dagar det här!


RSS 2.0