Sammanfattning La Point Bali

Sponsored post: 
 
Några dagar har gått sedan jag kom hem. Det blev pang på jobbet i tisdags och utöver det har all tid spenderats med Adam. Tre veckor ifrån varandra är länge, även om tiden gick väldigt snabbt. Nu har vi nästan hunnit mysa ikapp, jetlagen har försvunnit och jag är redo för en sammanfattning!
 

Det här blev min första, men absolut inte sista surfresa med La Point. Både jag och Emelie har tidigare rest med Surfakademin för att surfa, men valde att prova något nytt den här gången. Dels för att Bali lockade som land, men också för att det visade sig vara ett väldigt billigt alternativ om vi bortsåg från flygresan. En veckas boende på surfcampet i Canggu inklusive surf, 2 timmars yoga, frukost och middag kostar ca 5000kr. Surfar du på egen hand betalar du 2500kr. Jag var på Bali i två veckor och körde Level 2 första veckan och  Basic andra veckan, vilket visade sig vara ett perfekt upplägg för mig. Det var skönt att få lite hjälp i början samtidigt som det var väldigt skönt att få planera sina dagar på egen hand veckan därpå. 
 
Surfcampet som vi bodde på var supermysigt och låg nära massor av charmiga caféer och restauranger. Till stranden tog det cirka 15 minuter att promenera. Maten som serverades på surfcampet tillagades av locals på plats och kändes prisvärd i förhållande till vad vi betalat. Tre jättetrevliga kontaktpersoner var på plats under tiden så det fanns alltid någon som kunde svara på frågor eller hjälpa till. Samma personer ordnade också en hel del aktiviter och utflykter under veckan. Jag var inte alls intresserad av att festa på Bali, men personalen såg till att möjligheten alltid fanns där för dem som ville.
 
Canggu som surfby är jag förälskad i. Får jag tillfälle framöver att bosätta mig utomlands en månad eller två så åker jag gärna tillbaka och stannar längre. Jag älskar kombinationen av surf, yoga och riktigt bra och hälsosamt mat och det är precis som att Canggu är gjort för sådana personer. Tack för allt, Bali ♥
 
 
Surfcampet Villa Tugah

The Shady Shack
 
 Little Flinders 
 
Jag & Emelie på Avocado Café
 
 Jl. Pantai Batu Bolong, huvudgatan i Canggu.
 
 Batu Bolong Beach
 
 Utflykt till solnedgången i Uluwatu

Ett kärt farväl

 
Sista dagen på Bali...
 
- Gick jag upp som vanligt innan frukost och promenerade ner till stranden för att hinna surfa i takt med att solen gick upp. Det var en magisk morgon vilket innebar att 90% av alla gånger jag försökte ta en våg hade någon annan graciös longboardare redan hunnit före. Det var inspirerande och otroligt vackert att titta på, men lite putt blev jag allt emellanåt.
- Läste jag ut boken Livet efter dig och låg och grät för mig själv i solstolen.
- Unnade jag mig 90 minuters helkroppsmassage på Goldust.
- Beställde jag in min sista riktigt prisvärda smoothie på Crate Café.
- Drack jag min sista Cappuccino  och åt mitt sista organiska, veganska och glutenfria bakverk The Shady Shack. Åh vad jag kommer sakna det stället!
- Surfade jag en andra gång på Batu Bolong Beach och tappade min andra fena för veckan. 50.000 indonesiska rupies kostar det utöver de 50.000 rupies man betalar för att hyra brädan i två timmar. Balineser verkar inte ha någon koll alls på vad det kostar att hyra bräda på andra ställen på den här planeten. 50.000 indonesiska rupies motsvarar ungefär 35kr. 
- Tog jag en taxi till flygplatsen 4 timmar innan flyget gick på grund av trafiken och alla långa köer en måste räkna med på flygpltasen. Avståndet mellan Canggu och flygplatsen är cirka 2 mil....Trafiken här kommer jag inte att sakna ett dugg! 

Finn's Beach Club

 

I onsdags var det Karins sista dag på Bali. Hon önskade sig en riktigt härlig dag med både pool och strand och därför begav vi oss till Finn's Beach Club. Där hyrde vi en solbädd och lyxade till det med goda drinkar och en riktigt bra lunch. Jag provade Finns Barramundi Taco som visade sig vara en fullträff med det goda glutenfria brödet. Jag borde ta med mig Adam och flytta hit så bra glutenfria alternativ det erbjuds överallt! Det är som en dröm.


Bästa surfmorgonen någonsin!

 

Igår hade jag min bästa surfmorgon någonsin! Emelie åkte hem i fredags och för att jag inte skulle behöva surfa själv hade jag bokat en lokal surfinstruktör. Tyvärr visade det sig att han hade varit uppe hela natten och förberett en cermoni samt skjutsat sin pappa till sjukhuset, så när jag kom till stranden klockan sex på morgonen förklarade han att han inte hade gått och lagt sig än. Jag har aldrig surfat själv förut men det var då det hände! Jag paddlade ut till vågorna på egen hand och hade min bästa morgon någonsin! Havet bjöd på magiska vågor och jag kom upp flera gånger och fick till långa och fina åk. Jag var så lycklig! Förutom att vara kär i Adam så finns det inget bättre än att ha en riktig fin morgon på brädan i soluppgången. Det är så stort att jag inte vet hur jag ska förklara det med ord. Hade det varit möjligt hade jag velat spara den känslan i en liten ask och ta med mig hem.


The 2016 Rip Curl Cup

Sponsored post:
Är det inte fashinerade hur havet stundom blir helt platt? Mamma kommenterar ibland att hon inte ser några vågor när jag fotats ute i havet och det beror på att vågor vanligtvis kommer i regelbundna set. Mellan dessa set uppstår oftast en period av lugnare vatten och det är oftast då du har möjlighet att ta fram kameran. 
 
I tisdags var det dags för en andra utflykt med La Point. Då svället som kom in över Bali den morgonen var på tok för högt för icke proffs tog surfcampet med oss till en surftävling, the 2016 Rip Curl Cup, på Padang Padang Beach. Vi blev tipsade om att ta plats uppe på klipporna för bästa vy och som ni ser fick vi en fantasisk utsikt över de tävlande. Jag tog plats brevid en fotograf som jag bombade med frågor för att lära mig så mycket som möjligt om hur surftävlingar går till. Eftersom naturen inte går att räkna på går det inte att bestämma ett specifikt datum för en tävling, utan man reseverar en hel månad i förväg och låter surftävlingen äga rum när det ser bäst ut. Surfarna som ska tävla får leva på stand-by under den här perioden och vara beredda på att vara på plats när det väl gäller. Jag vet inte om det är lika överrallt men på den här surftävlingen fick varje surfare 30 minuter var på sig att fånga den bästa vågen. När tiden tog slut fick de poäng för sina två bästa åk. Sammanlagt kunde en surfare få max 20 poäng, alltså 10 poäng per våg. 4 surfare tävlade i taget varav de bästa gick vidare till kvartsfinal, semifinal och slutligen final.  
 
Fotografen berättade även att några utav världens bästa surfare var på plats och nämde namn som Tom Curren och Clay Marzo. Han fick mig också att studera havet och löven som singlade i luften, då väntan på att tävlingen skulle dra igång drog ut på tiden. En annan kvinna brevid oss utnyttjade tiden till att meditera och det tyckte jag var så vackert. Jag önskar jag också kunde meditera bara sådär, istället för att bli irriterad på att ingenting händer. 
 
Trots den både långa bilresan och väntan på att tävlingen skulle börja var det väldigt inspirerande att se proffsen besegra de stora vågorna. Förhoppningsvis har jag många år kvar att bli en bättre på, men jag önskar ändå att jag hade börjat med surfing tidigare. Den känslan blev ännu starkare efter den här dagen. 

The Practice Bali

Jag borde verkligen prioritera yoga högre när jag kommer hem.
 
 
 
Att surfa är inte alltid så lätt. Förutom att det kräver en god fysik behöver du även ha en väl utvecklad och tålmodig relationen till naturen. Framförallt om du inte bor nära vågorna och kan välja dina surftillfällen. I torsdags hade jag och Emelie en riktig skitmorgon och då ställdes allt detta på prov. Vågorna var alldeles för höga och jag kom inte upp på brädan en endaste gång. Det var precis som att havet inte ville samarbeta. Leashen slets bort och tog brädan med sig och plötsligt var jag utan livlina bland de höga vågorna. Tillslut gav jag upp och väl tillbaka på stranden ville jag bara gråta. Jag vill ju detta så innerligt...
 
 
Efteråt gick jag och Emelie på ett yogapass, Sun Vinyasa, på The Practice Bali. Jag hade inte alls räknat med att jag skulle yoga så mycket som jag har gjort på den här resan, men det har bara blivit så. Hemma ser jag yoga som något jag kan unna mig om jag redan hunnit träna tillräckligt innan veckan är slut (vilket aldrig händer), men här faller det sig så naturligt att yogan är ett komplement till surfingen. Efter förmiddagens yogapass var alla irritationer efter den kassa morgonsurfen som bortblåsa. Kroppen kändes skön och mjuk och jag själv kände mig återigen som den lyckliga lilla dam jag är. Jag är så tacksam över att surfen förde mig till den här underbara platsen på jorden. 

Seea Swimsuit

 
Igår gjorde jag och Emelie en utflykt till Seminyak. Jag hade kollat upp sedan tidigare att Drifter Surf Shop var återförsäljare till Seea swimwear och hade turen på min sida. En långärmad baddräkt i den modellen jag spanat in på hemsidan fanns kvar, i min storlek. Såklart jag var tvungen att slå till!

Fat Chow Bali

 
 
När det kommer till hälsosam, färgglad och god mat slår Bali alla tidigare resemål jag varit på. I söndags tog vi en taxi till restaurangen Fat Chow i Kuta och det var så gott att det stället förtjänar ett eget inlägg. Trafiken här är riktigt långsam (lite för många bilar och mopeder som är ute och kör i förhållande till de små vägarna) så det tog oss cirka 1,5h att ta oss hit, men det var det värt! Tro det eller ej. Maten smakade himmelskt och servicen var oklanderlig. Vi fick en asiatisk matupplevelse utöver det vanliga och för det betalade vi inte mer än 200 svenska kronor per person, inklusive drink. Är du på Bali får du inte missa detta!

Dagsutflykt till Ubud

I måndags gjorde vi ytterligare en utflykt efter morgonsurfen. Vi hyrde en chaufför över dagen och begav oss till Ubud - alla yogisars favoritstad. Sedan jag såg dessa bilder på Janni Delér har det stått på listan på platser att besöka innan jag dör.
 

Första stoppet var Saraswati tempel. Hela Ubud är fullt av vackra tempel men det här var enligt Tripadvisor det finaste. Hade jag haft mer tid här hade jag tajmat besöket med en ceremoni, då turister bara får se en liten del av templet annars. 
 

Andra stoppet var på Yogabarn. Där stod såklart yoga på schemat, men jag passade även på att unna mig en lite annorlunda massage. Det var fullbokat vid yogastället, så jag gick in på ett random hotell i närheten och frågade första bästa balines om jag kunde få massage där. Det kunde jag inte, men hon jag frågade tog med mig ut på ett risfält och pekade tillslut på en litet bås, log och sa "massage". Jag trodde hon skulle ta mig till ett annat massageställe men jag fick klä av mig mitt i naturen och lägga mig där. Balineser verkar i allmänhet inte vara så bra på engelska, så det blir lätt missförstånd.  Efteråt när jag tog på mig mina korta träningsbyxor inför yogan sa hon "soo sexy, Lina" och det kändes lite skumt.


 
Tredje och sista stoppet blev den efterlängtade risterassen! Det såg inte riktigt ut som på Jannis bilder men det var väldigt vackert ändå. Det blev en ordentlig promenad upp och ner på alla lertrappor för att få se till så bra bilder som möjligt ;) Jag hade även köpt vad jag trodde var en billig rishatt inför detta. Balinsen på bilden nedan tyckte det var så roligt när jag kom gående och frågade hur jag såg ut i min nya hatt. Det var visst ingen hatt utan tydligen något man tvättade ris med...
 

Canggu - Ett glutenfritt paradis

 
Jag tycker om Bali mer och mer för varje dag som går. Förutom att havet bjuder på fina vågor skulle jag redan kunna tänka mig att åka tillbaka hit bara för matens skull. Precis som Nya Zeeland är Bali ett glutenfritt paradis där det är lika naturligt att beställa glutenfritt bröd som att ta en kaffe efter maten. Det är nästan bättre än hemma! Jag har redan hunnit äta glutenfri burgare, glutenfri pizza och hemmagjord glutenfri pasta och efter varje gång har jag sagt "hit måste vi gå igen!".  Surfcampet som vi bor på ligger i surfbyn Canggu och här är det bokstavligen talat fullt av vad jag brukar kalla för instagramkompatibla cafeer och restauranger. Maten både smakar bra och är en fröjd för ögat, samtidigt som inredningen runt omkring är väl genomtänkt. Billigt är det också! Hemma brukar jag lyxa till det med en färskpressad juice ungefär varannan fredag (alltid matlåda ni vet), men här kan jag dricka färskpressade och välkomponerade juicer som om det vore vatten!
 
 Den här goda frukostmackan på Crate kostade inte mer än 50.000 indonesiska Rupiah vilket motsvarar ca 35 kronor. 
 
En juice på Little Flinders med morot, apelsin och lime kostar inte mer än ca 20-25 kronor. På bilden ser ni även min surfbabe Emelie som jag är här med. Vi träffades på surfresan till Sri Lanka och har fortsatt hålla kontakten sedan dess. Emelie är 30 år och älskar sitt jobb som lärare i Borås. Det är väldigt inspirerande att höra henne prata om sitt jobb och sina elever. 
 
Omelett och sötpotatisvåffla på Avocado Cafe. Dessa måste jag försöka göra liknande när jag kommer hem!
 
Chia Pod, cappuccinos och Halloumi Bowl på The Shady Schack
 
Hemmagjord glutenfri skaldjurspasta på Deus. På bilden ser ni även Emelies kompis Karin som är med på resan. 

När alla andra tankar skjuts åt sidan

Sponsored post: 
 
En veckas surf med La Point gick alldeles för snabbt! I söndags var det sista dagen med surflektioner och det avslutade jag med genom att vinna en t-shirt för bästa åket. Efteråt fick vi ta del av alla bilder som hade tagits under veckan. Jag känner  mig ofta väldigt ball när jag väl tar en våg och föreställer mig att jag måste sett ut som ett proffs efteråt, men dom här bilderna visar väl verkligheten antar jag. Jag har någ

Annars så har surfen varit helt ok hittills. Jag kommer antagligen aldrig att bli nöjd förrän jag är riktigt duktig, men jag ska absolut inte klaga. Med Rip Curl (La Points surfskola) surfade vi på två ställen, Legian Beach och Sanur. På Legian Beach stängde vågorna snabbt. Det var lätt att ta sig upp på brädan men desto svårare att få till några längre åk. På Sanur tog vi en båt ut till vågorna och surfade på ett rev, vilket var något helt nytt för mig. Det stället är jag helt säker på skulle kunna vara rena rama drömmen, under bättre förhållanden.  Tyvärr blåste det på hela förra veckan vilket innebar att det var rätt stökigt ute i vattnet. Första gången vi surfade där var jag ringrostig och andra gången var det så höga och oförutsägbara vågor från alla håll och kanter att det kändes som jag var med i en överlevnadsfilm. I mitt huvud hörde jag hur Adam sa åt mig att avbryta och i nästa sekund fick jag en  bräda i huvudet. Jag slog mig men hade inte direkt tid för att känna efter. Några timmar senare kom bulan i tinningen men annars klarade jag mig bra. No pain, no game.

Två morgnar har jag och Emelie gått upp själva och surfat på Batu Bolong, som ligger närheten av där vi bor här i Canggu. Att hyra en surfbräda där i två timmar kostar 50.000 indonesiska Rupiah vilket motsvarar ca 35 kronor. Där har jag hittills haft mina bästa åk och det är även där jag och Emelie kommer fortsätta att surfa på egen hand den här veckan. Det är lite tufft att gå upp när klockan ringer 05:30, men så fort jag har fångat min första våg i soluppgången vill jag fånga en till och därefter spelar ingenting annat någon roll. Jag kommer sällan ihåg vad jag tänkt på när jag surfat klart och det beror troligtvis på att jag inte tänkt på något alls. Jag är så fokuserad på att fånga vågor att alla andra tankar skjuts åt sidan. 
 
Jag önskar det kändes likadant att ta sig till gymmet där hemma.

The Bukit Peninsula

 
 
Dagarna har gått i ett sedan jag kom hit. I onsdags åkte vi på dagsutflykt efter morgonsurfen och hur den dagen var beskriver bilderna bra. Första stoppet var som sagt på en kaffeplantage (läs plantagemuseum) där vi fick provsmaka olika sorters sockrade kaffe och teer. Jag beställde även in en kopp Kopi Luwak -världens dyraste kaffe. Dessa kaffebönor tillverkas genom att ett djur, som kallas för palmgård, väljer ut de allra finaste kaffebönorna, sväljer dem hela och låter dem passera i deras unika tarmsystem. Därefter plockas kaffebönorna ur dess avföring, rengörs och rostas. Jag hade hoppats på en väldigt speciell kaffeupplevelse efter att ha lärt mig allt detta men det fick jag tyvärr inte. Kaffet smakade inget speciellt. 
 

Nästa stop var på Bingin Beach. Efter alla paradisstränder jag varit på genom åren är jag svår att imponera på, men Bingin Beach hade ändå sin charm med alla mysiga caféer och restauranger uppe i bergen. Som på alla andra ställen på Bali passade det perfekt att unna sig en färskpressad juice här och det var precis vad vi gjorde. Färskpressad juicer är så billigt på den här ön att jag dricker det som vatten. Kroppen tackar. 

 

Sista stoppet var Uluwatu, som ligger på Balis södra udde. Där åt vi middag på Single Fin samtidigt som vi blickade ut över havet där alla proffsen höll till. En vacker dag i ett annat liv kanske... 


Episk känsla att vara tillbaka

Sponsored post:
 
Det är så härligt att vara tillbaka bland vågorna! Idag är det tredje dagen här på Villa Tugah på Bali och äntligen känns det som att jag är tillbaka på banan. Emelie och jag ställde klockan på sex imorse för att hinna surfa i takt med att solen gick upp, och då äntligen infann sig det där lugnet jag känner av att bara sitta på en surfbärda på utsidan och spana ut över havet. Det är en episk känsla!
 
Med surfcampet här surfar vi en gång per dag så imorse var det tredje gången på brädan. Tidigare har jag känt mig lite ringrostig och det ser ni tydligt och klart på de två sista bilderna. Jag borde inte visa upp dem för det är inte så det ska se ut men men... Nu gjorde det ju det! Förhoppningsvis får jag till några bättre surfbilder innan jag åker härifrån. 
 
Idag är det Activity Daysurfcampet vilket innebär att vi ska åka på utflykt i eftermiddag. La Point har ordnat en dagsutflykt som de kallar The Bukit Peninsula där vi bland annat kommer att besöka en kaffeplantage och dricka Kopi Luwak (eller bajskaffe som det också kallas), hänga på Bingin Beach och avsluta dagen i Uluwatu, Balis surfmecka.

RSS 2.0