De tre sista dagarna i Canggu

Mina tre sista dagar i Canggu avslutades med surf, yoga och god mat. Det är en kombination som gör mig oerthört lycklig och som alltid får mig lika sentimental när det närmar sig sitt slut. Jag älskar livet hemma i Sverige också, men jag hade älskat det ännu mer om jag dagligen kunde dansa fram på vågorna i ett ljummet hav. 
 
Helt perfekt fick jag dock inte ha det. Näst sista dagen blev det min tur att drabbas av matförgiftning. Jag hade mått dåligt under natten men tyckte jag mådde prima på morgonen och beslutade mig för att inga omständigheter i världen skulle få stoppa mig. Jag ska upp och surfa, punkt. 
 
På vägen till Batu Bolong Beach köpte jag en banan till frukost men den fick jag tyvärr inte behålla. Efter att jag återigen spytt på parkeringen mådde jag bra igen och då tänkte jag att om jag bara sitter på stranden en stund och får i mig lite vatten kan jag säkert surfa snart. Jag har vissa tendenser att ta saker och ting på lite för stort allvar ibland och just den den här morgonen kändes det som ett världsproblem att jag inte kunde surfa. 

Hela morgonen fortsatte jag att pendla mellan att må toppen och känna mig yr. Tillslut svimmade jag i samband med att jag spydde upp vattnet och först då gav jag upp. När jag återigen mådde bra kom en locals förbi och sa åt mig att jag måste hem och vila. Det ska vara härligt att surfa och jag måste sluta vara så hård mot mig själv. ”Life should be fun, you know” avslutade han med sitt stora, fina leende och då rann det en tår längs kinden på mig. Jag blir alltid så rörd när människor vill mig väl. Dessutom hade han ju så rätt i det han sa. Jag måste sluta ta livet på så stort allvar.
 
På nyårsafton blev det nyårsbrunch med ett blandat gäng svenskar på The Loft Bali. Efteråt hann jag surfa en sista gång och det avslutade jag med att ovetandes ha sönder en bräda. Jag skulle precis ta sista vågen in när en ilsken man med guldtand började härja om att jag hade haft sönder hans surfbräda och att jag måste betala. Jag hade inte märkt något själv men antagligen måste min bräda åkt på hans efter att jag ramlat och släppt taget om min egen. I ett panikartat försök surfade jag in till stranden och rusade upp till mina vänner, lämnade tillbaka brädan fort som tusen och frågade om jag kunde få skjuts tillbaka till hotellet. Precis när vi skulle åka kom den läskiga mannen ikapp och började läxa upp mig. Mitt beteende var såklart inte ok. Har man sönder något står man för det, jag vet ju det, men det gjorde mig så sjukt stressad att han var så arg och att jag inte hade någon aning om vilken summa det handlade om. Det är svårt att agera rationellt när känslorna väl tagit över. 
 
Gänget som jag hade hyrt bräda av såg hur rädd jag blev, lugnade mig och sa att det inte var någon fara. Det här händer tydligen hela tiden. De tog över konversationen med den läskiga mannen, bad om att få se skadan på brädan och konstaterade att jag behöver betala 100.000 rupiens. Det motsvarar ungefär 62kr. Den summan var säkert stor för honom, men för mig kändes det som den största lättnaden någonsin.
 
Bali, Resor | batu bolong beach, canggu | |
Upp