Min Hemlighet av Petter Stordalen

Som den sjukt onischade brud jag är tycker jag om de flesta typer av semestrar. Jag älskar äventyr som de senaste resorna till Bali och Bergen, men uppskattar minst lika mycket att bara vara i ett varmt land, sola, träna och läsa böcker. För det sistnämnda är mamma ett perfekt resesällskap. Hon pratar inte så mycket vilket gör att det går fort fram. Första boken, Min hemlighet av Petter Stordalen, läste jag ut på två dagar. 
 
 
Jag är långt ifrån Stordalens typ men blir väldigt inspirerad av hans driv och ambitioner. Jag varken kan eller vill jämföra mig med honom men ser ändå på mig själv med en del liknande egenskaper, jag är också väldigt driven och ambitiös. Största skillnaden är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med dessa kvalitéer. Jag upplever ibland att jag inte utnyttjar dem till sin fulla potential. Det kan störa mig samtidigt som jag vet vad det beror på. Jag vet ju inte riktigt vad jag vill. Min största dröm jag haft var att hitta min livs kärlek och det gjorde jag för fyra år sedan. Mitt nästa stora mål i livet är att bilda en lycklig familj - men för det första är det långt borta och för det andra har det inte riktigt med min karriär att göra. 

Enligt Petter Stordalen är allt möjligt, men det är svårt att drömma stort om man är vilsen som jag. Somliga lever hela livet utan att veta vad de vill medan andra har det klart för sig redan i grundskolan. Jag kan avundas de som redan vet samtidigt som jag är medveten om att självförverkligande är ett lyxproblem. Jag klarar mig bra utan att veta vad jag vill bli bäst på. Stordalen verkar tvärtemot mig alltid ha haft ett intresse för affärer och det som satte mest spår hos mig ur boken var hans inställning till att lösa problem. Behövde han 500 miljoner för att köpa ett företag och inte hade det, då såg han till att lösa det. Det låter omöjligt men tydligen inte.
 
Applicerar man det tänket på mig själv kan jag ibland önska att jag hade en kandidat i företagsekonomi. Jag vill bland annat ha en bättre grund att stå på så jag kan känna mig tryggare med de förslag jag kommer med och de beslut jag tar på jobbet. Samtidigt känner jag inte alls för att ta tjänstledigt för att utbilda mig. Borde jag då se till att fixa en utbildning ändå, fast vid sidan om? Jag kan väl inte vara den enda i världen med dessa tankar så någon distansutbildning måste det väl finnas?
 
Tror ni jag skulle fixa det eller skulle jag bli en sådan hemskt flickvän på köpet att Adam inte orkade med mig längre? För då skulle förstås en kandidat på köpet inte vara särskilt mycket värt, oavsett vilket ämne jag skulle rikta in mig på. 

Kommentarer
Postat av: Nic

Du kan läsa jättemånga kurser på distans, bland annat företagsekonomikurserna!! Mvh Nicole i costa rica tack vare distanskurs ;)

2016-11-13 @ 16:01:07
Postat av: Nic

Du kan läsa jättemånga kurser på distans, bland annat företagsekonomikurserna!! Mvh Nicole i costa rica tack vare distanskurs ;)

Svar: Costa Rica hade varit en dröm att plugga från! Jag får kolla upp det där. Hoppas du har det bra och fångar många vågor :)
Lina Berg

2016-11-13 @ 16:01:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0