Bräckelids bär i Sollebrunn

 
 Bräckelids bär, Adams gamla sommarjobb. Han har pratat om hur goda deras jordgubbar är sedan typ dag 1 jag lärde känna honom och efter i torsdags så jag förstår jag varför. Vi stannade till där på vägen från Alingsås till Smögen och blev bjuda på flera liter till Midsommar för gamla goda tider och vet ni vad? De var verkligen hur goda som helst!
 
Får inte missas om ni har vägarna förbi i sommar ♥ Som om några av mina läsare skulle ha det men ändå... Jordgubbarna var verkligen utöver det vanliga. 
Vardag | | Kommentera |

Orättvisa liv.

Tillbaka i Linköping efter att ha återigen blivit bortskämd med mys och gos i flera dagar. Körde hem tidigt i morse, samtidigt som Adam började jobba och tänkte på min nuvarande chef medan jag körde. Han har ett fadderbarn långt där borta i något fattigt land som han så gärna vill visa Sverige för, men som han inte får tillstånd till för myndigheterna.
 
Det kan göra mer skada än nytta att få se hur vi har det här i Västvärlden om man sedan ska tvingas tillbaka till sitt fattiga land efteråt.
 
Mina jämförelseser kanske inte alltid är dom klockrenaste... Men på vägen hem satt jag i alla fall framför ratten och tänkte på mig själv och min kärleksbubbla jag befinner mig i just nu. Hur jag gått från att vara helt ok nöjd med livet till att känna att jag är världens lyckligaste tjej när jag är tillsammans med Adam. I hans famn känns allt så bra och framtiden känns så ljus och självklar. Inga problem existerar och allt kommer lösa sig för det har det alltid gjort. Jag älskar honom och han älskar mig och tillsammans älskar vi varandra som vi aldrig älskat förut. Vad skulle kunna gå fel? Love is all you need. 
 
Men tänk om det skulle ta slut... 
 
Om om om alltså plus tusen gånger om till eftersom det är det mest otänkbara jag kan tänka mig just nu, men om ändå. 
 
Undra om det skulle kännas likadant som för ett fattigt barn i Afrika då, som får komma och hälsa på i ett rikt land för sedan tvingas tillbaka till fattigdomen? Om det skulle kännas likadant att plötsligt förlora så mycket kärlek i livet. Nu när man ändå fått prova på det och vet hur fantastiskt livet faktiskt kan vara. 
 
Tänk att få fortsätta leva med vetskapen om hur bra man kan ha det samtidigt som man är säker på att man aldrig kommer att få det lika bra igen. Att livet kommer att vara skit fram tills man dör, för man kommer föralltid leva i svält eller i mitt (om)fall få leva ensam eller nöja mig med någon som jag aldrig kommer att kunna tycka lika mycket om eller som aldrig kommer att kunna vara ens i närheten av lika bra. 
 
Hemskt ju. 
 
Men kanske är det ännu mer hemskt att vara den som mår sådär dåligt men som ändå tvingas vara kvar, mitt i bland alla andra som verkar ha det så bra? Att ständigt vilja fly härifrån och varje dag kämpa för att hitta något som skulle få en att vilja stanna kvar.
 
 
Fick ett hemskt samtal idag som påminde mig om det.  Att jag har det väldigt bra men det har långt ifrån alla andra. Ta vara på allt fint ni har ♥
Tankar, Vardag | | 2 kommentarer |

Jun. 23, 2013

hjälpte Adam på jobbet idag! Baggenparet.

Upp