Försök aldrig att bestiga ett berg utan vägled

 

Jag har aldrig önskat mig mer att jag vore Bella & Adam vore Edward i Twilight. Så att jag istället för att tappa greppet om lösa pinnar, halka på hala stenar eller trampa på ruttna rötter, bara skulle kunna hoppa upp på hans rygg och flyga med honom. Bort från allt dött och blött i regnskogen och tillbaka till tryggheten. 
 
 ♥
 
Min & Adams utfklykt igår. Hade fantastiska föreställningar om hur vår promenad upp till bergstoppen skulle bli. Hur vi skulle gå där hand i hand och prata om allt, bli förvånade över hur snabbt vi kom fram och väl uppe slå oss ner på en plats med magnifik utsikt och avnjuta våra glutenfria pannkakor med socker och sirap. Mums!  Därefter skulle vi vandra tillbaka mätta, belåtna och lyckliga och komma tillbaka till huset som nykära på nytt...
 
 
 
Igår morse var vi fast beslutna över att vi skulle klara det. Inga omständigheter skulle få hindra oss!
 
 
Pannkakorna var nedpackade och så länge det fanns en stig att följa var vi spralliga och glada. 
 
 
När stigen började ta slut såg det vi som att nu var vi verkligen på en riktig hike. Fuck alla som följer töntiga leder när de tar sig uppför berg... Vi går vår egen väg! 
 
 
Vilket innebar pinnar, grenar och växter om inte överallt så huller om buller.
 
 
 
 På sina ställen var det riktigt fint som ni ser, men efter två och en halv timma blev vi tvungna att ge upp. Då hade vi följt en stig som plötsligt tog slut men fortsatt in i skogen ändå, halkat alldeles för många gånger och skrämts av alla stenar som rasat nedför branterna. Otäck tanke, men tänk om jag skulle klättra före Adam och råka trampa lös en sten som börjar studsa ner och landar på Adams huvud?
 
Det skulle verkligen vara fruktansvärt...
 
 
Bland annat för att då skulle vårat sista orginella, och lite konstiga minne vara när vi åt pannkakor på ett träd som hade vällt någonstans djupt in i Dominicas djungel och jag vill ha fler sådana minnen med Adam.
 
 
Lyckade som misslyckade påhitt, jag älskar alla våra konstiga äventyr.  
 
 
Även om lättnaden när vi äntligen hittade tillbaka till stigen var oslagbar... Jag hade fått min vilja igenom att prova att gå en annan väg tillbaka och det var dumt, för det slutade med att vi kom fram till ett 15 meters stup och tvingades klättra tillbaka nästan hela "vägen".
 
 
 
I morse erkände Adam att han hade velat säga Vad var det jag sa, men det sa han aldrig då. 
 
 
Fin utsikt.
 
 
Och här är vi tillbaka där vi började. Innan det hunnit bli mörkt och allt, helt oskadda. Äventyr slut! 
 

Huset uppe i bergen


The Screw, Dominica

 
s

Local Breakfest In Dominica

 

Häromdagen blev vi bjuda på frukost av Yoans pappa, som är här på besök i huset där vi bor. Var väldigt annorlunda, men gott! På bordet fann vi stekt torsk med lök i, rivna morötter och vitkål,  färskpressad grapefruktjuice, uppskurna baguetter (men varken smör eller pålägg då man tydligen har pepperad olja på brödet här), ägghalvor och kaffe. 

 

Tell Me How Come - Morgan Heritage

Har med datorn till stranden idag, så gör en kort uppdatering innan jag fortsätter senare ikväll. Varmvattenkällorna uppe i bergen, mitt i regnskogen, var helt fantastiska. Blev snabbt, utan tvekan, ett av mina nya favoritställen här i världen. Bilder kommer. 
 
I lördags åkte Ulrika tillbaka till Guadeloupe, men innan det hann vi med att rida. Vi tog bussen upp till Pourtsmouth och fick skritta genom kvarteret ner till stranden för att där få sadla av hästarna och rida barbacka i havet. Hjämar var det inte på tal om så förutom att aldrig fick trava hade jag, Erica, Ulrika & Amanda en jätte mysig dag uppe på hästryggen. 

Igår sov vi ut då vi följde med på nattklubb i fredags. Rebecca & Erica hade gjort sig bekanta med ett par bröder från England som ville visa oss vart man skulle en fredag. Blev två olika stop på två små reaggebarer innan vi tillslut kom fram till självaste "nattklubben", där dansgolvet var svart som natten men musiken som sammets för själen. Reaggemusiken här gör en glad. 
 
Och glada var vi, fram tills Rebecca försvann... Då blev det drama minsann. Ingen visste vart hon hade tagit vägen, hon svarade inte på telefonen och vi hade ingen aning om när eller om hon tänkte komma tillbaka och hela två timmar gick det innan hon blev återfunnen. I bra skick som tur var!! Hon hade bara glömt bort tiden lite.
 
Skjuts hem den natten fick vi av en granne/bekant till han som vi hyr huset av. Väl samlade igen kändes det färdigfestat och bröderna som hade skjutsat dit oss hade druckit alldeles för mycket för att det kändes bra, så vi hade turen att denna man nu ställde upp. Vi som inte fick plats i bilen fick hoppa upp på flaket där bak och den åkturen, med alla svängar i kurvorna uppför berget kombinerat med den hastigheten, det var det bästa på länge. Som att åka berjodalbana fast utan någon som helst säkerthet. Jag skrattade som om jag aldrig hade skrattat förut. 
 

Mero Beach

Bild från igår, tagen i väntan på tredje omgången Margaritas. 

Äntligen framme

Behöver jag ens försöka förklara hur lycklig jag kände mig när jag vaknade imorse med Adam vid min sida igen?

Ni förstår ändå va?

Är äntligen på Dominica nu och det är bra, väldigt bra. Ön påminner inte om något ställe jag tidigare varit på och sånt är kul . Dessutom är det en dröm att dela på ett litet crib uppe i bergen med så många nya och underbara vänner som jag lärt känna här. Det är jag, Fredrik och Ulrika som kom med båten igår och Amanda som kom lite senare med flyg på kvällen. Adam, Rebecca och Erica är här sedan tidigare.

Igår vart det strandhäng och Margaritas på Romance Café. Idag har Adam gjort pannkaksfrukost till mig och nu ska vi till ett spa och bada i varma källor :)


Det är inte lätt när det är svårt.

 

De fyra bästa månaderna i mitt liv

Har nu putsad till fasaden på bloggen. Enligt kontraktet som jag skrev på innan jag kom hit får jag inte publicera varken några som helst bilder eller texter som kan påverka företagets rykte negativt...Hela bloggen utskriven på kontoret igår. Jätte fina bilder och jag är en duktig fotograf men en del material måste bort. 
 
 
 
 
 
 Känns dumt att ha samlat på sig en varning det näst sista arbetspasset, men det ändrar såklart inte det faktum att jag har haft mina fyra bästa månader i mitt liv här. Jag har världens bästa minnen härifrån och lärt känna världens härligaste männsiskor. Ikväll jobbar jag mitt sista arbetspass och på onsdag sätter även jag, som så många andra redan gjort, punkt för denna period på Guadeloupe. Tack livet för en bra, härlig, fantastisk, spännande, lärorik, galen, romantisk, makalös, busig, äventyrlig, sagoliknande, känslosam och alldeles alldeles underbar period i livet. 
 

Fran Jack

 

Japanese Garden

 
Första stoppet idag var Japanese Garden, vilket var riktigt fint! Simmade igenom grottor och jag tog mest bilder hela tiden. Alltid älskat att fota och att för första gången kunna ta bilder under vattnet var såklart en upplevelse om inte ett fantastiskt roligt tidsfördriv! Kul dyk. 
 

Dags för tredje och fjärde dyket i havet!

 
 
Idag ska jag göra mitt tredje och fjärde dyk i havet. Blir en heldag ute på båten, vid ett vrak som sägs vara väldigt vackert. Kul! Har dessutom fått låna Marias undervattenskamera så hoppas jag kan ta lite fina bilder. De kommer upp ikväll i sådana fall, om ingenting händer. Spelade även in lite roliga träningsklipp med Fredrik igår, så till Julias glädje kan det komma upp en film snart! Han kan grymma övningar som verkligen tar död på en. 
 
Får sällskap av killen och hans pappa på bilden idag. De var med i onsdags och är väldigt trevliga! Kan allt om dykning om inte annat. 
 
Fem dagar kvar tills det blir onsdag och jag får träffa Adam! Fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag...Det Inte klokt vad jag längtar ♥ 

Vältaget

 
 
 
 
Guadeloupe. Detta fantastiska paradis, när man ändå tänker efter. Så många vackra platser jag besökt, så fina minnen jag kommer att ha för resten av livet härifrån och alla fantastiska människor som jag lärt känna här...
 

Fyra lyckorus på en och samma dag

Lyckorus i kroppen. Vilken dag det varit idag! Gått från botten till toppen med jämn kurva från morgon till kväll. Har frukostvecka denna vecka så började dagen med att gå runt och plocka disk i fyra timmar. Vilket kanske inte är av de roligaste sysslorna som servitris... Många tar mycket på tallriken till frukost men lämnar hälften kvar.  
 
Klockan fyra kom äntligen vändningen då jag hade mitt andra dyk i poolen. Ben är en riktigt bra instruktör och det är häftigt att kunna andas som man kan under vattnet, en upplevelse helt olik någon annan. På onsdag gör jag mina första två av fyra dyk i havet.
 
Klockan sex var det middag och det var tonfisk med musslor som var jätte gott! Första lyckoruset. Idag satt vi länge och åt, pratade, skrattade och busade. De har börjat droppa in en del nytt folk och två av dem satt med idag, två diskare som påminde mig om Anton & August på Coop. Sådär mysiga och gulliga, lite pojkaktiga men som ändå förstår när jag driver och som kan driva tillbaka. Mycket roligt!  
 
Och desto roligare blev det när jag lyckades övertala Fredrik att svälja en sked kanel... Andra lyckoruset. Jag mår så bra när jag lyckas övertala andra att göra konstiga saker med mina skeva argument. Fredrik, vet du hur oskön du är om du inte sväljer det här nu? Och vadå bara svälja lite, ska du väl svälja kanel kan du ju lika gärna svälja allt på samma gång så att du får en ordentlig effekt. Annars kanske du gör allt i onödan....Och vem vill göra något i onödan? 
 
Tredje lyckoruset kom strax efter att jag fick Jakob-abstinens. Jag är nästan stolt över mig själv att jag klarat mig utan hans kloka råd och sunda förnuft här i snart fyra månader utan att allt gått åt skogen,  för hemma är det han som alltid får ner mig på jorden. Tänker ofta på vad han skulle ha att säga om alla mina tankar och funderingar för att komma fram till något bra, men då han är sämst på att svara på meddelanden har jag tvingats tänka själv. Fram tills idag, då jag kom jag på den geniala idén att man kan köpa krediter på Skype och ringa helt vanliga samtal från datorn! 
 
Den glädjen när han svarade, obeskrivlig. 
 
Men ändå inte lika obeskrivlig som när jag direkt efteråt provade att ringa Adam, och han också svarade! Första gången vi pratade i telefon med varandra... Fjärde lyckoruset. Kändes sjukt konstigt men ändå så bra på samma gång. Tyckte han påminde om farfar så som han låter efter han fått sin stroke, men med tiden började han ändå låta som min Adam och det är inte klokt vad jag saknar honom och hur bara några dagar kan gå så snabbt men ändå kännas som en evighet. 


Den 20:onde februari ses vi igen ♥

The happiest people don't have the best of everything

They just make the best of everyhing...

Hollywood Undead - Bullet


M. Pocora - A nos actes mangués

Söndag idag, ledig. Började morgonen med en timmes promenad med Matilda och efter frukost blev det häng på bungalow stranden för resten av dagen. Ikväll blir det avskedsmiddag på Royal Vert då det är dags för Dennis & Johan att resa vidare. 

Jag på Bungalow med hotellet i bakgrunden.
 
Matilda!
 
Lucas & jag
 

Falling in love is like jumping off a really tall building:

Your head tells you "Idiot yo're gonna die" but your heart tells you "Don't worry pretty girl you can fly"

Now you have no one

Scenariot under briefings igår, jag vet inte vad som hände med mig då. S tyckte jag pratade lite för mycket medan hon skulle gå igenom dagens lunch och frågade om jag var där för att störa de andra servitriserna eller för att jobba. 
 
Jag svarade såklart att jag var där för att störa för dumma frågor får dumma svar men fortsättningen citerar jag. 
 
S: Oh so you have been fucking tonight? 
Jag: No, I haven't.
S: No, YOU HAVEN'T. Because Adam is gone, SO NOW YOU HAVE NO ONE. 
 
Hon sa det som om det vore så sant, så självklart. Och säkert bara för att jag alldeles innan jobbet hade sprungit på stranden och tänkt på vad meningslöst livet skulle bli och så ensam jag skulle känna mig om det plötsligt skulle ta slut mellan oss, varning för väldigt töntig liknelse nu, men så var  som att hon sköt en pil och träffade rakt i solar-plexus. Tårarna bara kom och ingen förstod någonting.
 
Inte jag heller. 

Finmiddag i Bunkern

 
Det här skulle hotellchefen sett. I tisdags ordnades det finmiddag i personalmatsalen och alla vi som var lediga samlades klockan sex, lugna och skötsamma nere i bunkern och njöt av en måltid som näst intill gjorde en euforisk. Susannas sallad var det som knullade bäst i mun, chevrésallad med valnötter.

Gänget samlat ♥
 
Erica bakom kvällens meny 
 
 
Mysig middag och bra initiativ, Johan & Dennis!

Svar om Aruba

Åhh, jag såg ditt inlägg om Aruba, och jag ska åka dit nu snart, såg också att victorias secret fanns där (mitt liv är uppfyllt), fanns det bikinis där? fanns det pink kläder? :) Och var body splasharna billiga? :) oj vad frågor jag frågade, snälla svara,! :))) super fin blogg ! kommer börja följa!
 
Svar: Kul att du ska till Aruba! Kan garantera dig att du kommer att få en underbar resa. Om jag jämför de platser jag besökt hitills i världen så har Aruba haft de vackraste stränderna. Angående Victoria Secret butiken är priserna ungefär samma över hela världen skulle jag tro. Kolla upp valutan, de har Arubafloriner där, och kolla hur den ligger till. När jag var där fanns det inga bikinis, men underkläder, body splashar, accessoaer, klockor, smycken och vanliga kläder fanns det gott om. Var ett par år sedan jag var där nu så har du tur kanske de har utökat sitt sortiment :) 
 
 
Mamma, saknar dig ♥

Det sista baket

 
Jag klippte Adam i utbyte mot massage och pannkakor, så i tisdags stod han för pannkaksstekandet och jag för kladdkakan. 

Dykcert eller inte?

 
Har spenderat dagen här på klipporna innan jobb. Legat och läst, tänkt på framtiden och funderat över om jag ska försöka hinna med att ta ett dykcertifikat innan jag åker härifrån. Inte för att jag vet om just dykning är min grej, men alltid kul att prova på något nytt! 

Tema: Allt förutom kläder


Temafesten blev flyttad till måndag istället. Jag jobbade kväll så hann inte gå in för det, men klippte hål i en kreolduk lite snabbt och knöt åt ett par blad runt midjan. Sedan gick jag ner till Sail & Surf och knäppte några bilder på alla andra som hade klätt ut sig mycket bättre, dansade lite stelt i några minuter och gick därefter upp till repan och hängde där, med de andra som tog det lugnt. Bland annat Lucas & Adam. 
 
Med andra ord så visar alltså bildernainte en sannhetsenlig bild av min kväll då jag knappt var med, men jag lägger upp dom ändå. Kul att ha. 

 
 
 
 
 
 

Lycka

Han är det bästa jag vet och jag tänker på det ofta. Att han är för bra för att vara sann, att vi, oss tillsammans är en oslagbar kombination och att det vore mer realistiskt om allt plötsligt tog slut. Inte  kärleken, men att det hände något som skulle få mig att vilja eller kanske få mig att tvingas leva ensam och olyckligt kär för resten av livet.  En olycka eller vad som helst, men jag skulle knappast bli förvånad. 

 

Mitt liv var bra innan jag kom hit och jag var nöjd, redan då alltid positiv och glad och alldeles för optimistisk. Jag vägrade att ge upp hoppet om att det måste finnas en anledning till varför det inte har fungerat med någon jag tidigare träffat för allt har väl en mening… Det måste det ha. Likväl som man kan drabbas av olycka i livet som känns likadant, att det är för obegripligt för att vara sant, så måste det kunna hända att man plötsligt träffar någon som gör ens liv tusen gånger bättre, fyllt med kärlek, lycka och äventyr.  Det måste vara så för annars vore det här inte möjligt. Då skulle inte inte min verklighet kunna vara verklig. 

 

Visst skulle det vara rättvist om det fanns någon logik i världen att alla människor i slutändan skulle ha fått vara med om precis lika mycket olycka och lycka i sina liv, men det om något tror jag är osannolikt. Skulle Adam och jag vara för alltid skulle jag ha mer tur än många andra.  Jag har haft det tufft vissa perioder men att jag skulle förtjäna någon slags tur i livet som skulle kunna mätas med den lycka jag känner nu, det har jag svårt att tro. Det måste helt enkelt bara vara så att jag lyckades bli en av alla de människor som fick turen att uppleva vad äkta kärlek innebär innan jag dör. Jag fick vinstlotten när jag föddes att just jag en dag skulle få träffa någon som flera gånger om dagen skulle lyckas övertala mig att han måste vara som gjord för mig.

 

Allt han säger, allt han gör. Allt vi pratar om och allt vi hittar på. Alla lovande ord och konstiga fantasier, alla fina stunder eller galna påhitt. Om det här en dag skulle ta slut vet jag att det skulle kännas omöjligt att hitta någon en gång till som får alla pusselbitar att falla på plats. Som får hela mig att känna mig så fulländad. 

 

 

Kanske är det här min enda chans i livet eller kanske kommer jag senare i livet att få en andra chans, det är inget jag vet. Men jag tänker så och jag tror det är bra. Jag tror inte på att börja ta någon för given. Att i kärlekens fall tillslut hamna i en vardag då man istället för att visa sin uppskattning börjar förvänta sig för mycket och går och blir besvikna på varandra istället. Vad som helst får hända men det är inte så jag vill att det ska ta slut om det nu skulle göra det. Då får det i alla fall inte vara jag som förstör den chansen vi ändå fick genom att göra så. 

 

Från den 20 oktober till den 6 februari. Det är ungefär  3,5 månad som vi umgåtts varenda dag utan att ha gått varandra på nerverna en endaste gång. Vi skojade senast igår om att vi har spenderat så mycket tid tillsammans under dessa månader att vi likväl skulle kunna fira vår 2-års dag redan nu. Vi har klarat av att jobba på samma jobb och vi har delat rum sedan vår första kyss uppe på hotelltaket den där stjärnklara natten i mitten på november. I morse pussade Adam mig hejdå och satte punkt för vår underbara tid tillsammans här på Guadeloupe och ja, det kändes lite tomt om inte fel att vakna upp utan honom. Men annars känns det helt ok. 

 

Två veckor kan gå snabbt bara man är sysselsatt. Och även fast han kommer att vara det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar så vet jag att jag inte kommer att dö av saknad. Jag kommer att tänka på honom ofta om inte jämt men så länge jag vet att han fortfarande finns kvar så kommer jag att fortsätta att tillåta mig själv att vara såhär lycklig. Än så länge finns det inget som visat på att det här inte skulle vara verklighet och då det händer faktiskt. Det är sant. Jag har gått och blivit galet kär i någon som har blivit lika galet kär i mig och jag har aldrig varit lyckligare eller haft roligare eller mått bättre i hela mitt liv.

 

Ren lycka när lycka är som bäst om ni frågar mig ♥


Grattis på födelsedagen!

I love you ♥

Fredag & Lördag

 
Var ledig i fredags och eftersom Adam alltid jobbar kväll låg vi kvar länge i sängen. Åt chips till frukost, kollade på Lejonkungen och när chipsen tog slut gick vi en promenad till butiken för att köpa mer. Plus varsin glass och en snickers på det, för att därefter krypa tillbaka i sängen igen när vi kom tillbaka. Adam gick till jobbet klockan kvart i tre men själv gick jag inte upp förrän klockan fem. 
 
Då gick jag till personalmatsalen och kompenserade min onyttiga dag med att äta massor med nyttig fisk. 
 
Kvällen har jag redan skrivit om och likaså jobbdagen igår, lördags. Det var den jag skrattade mig igenom. Eftermiddagen blev lite lugnare. Tog med kudde och handduk och la mig på klipporna för att läsa bok. Råkade  somna men vaknade harmonisk nog lagom till solnedgången. Var fint, lugnt, stilla och skönt. 
 
 
Kvällen spenderades i baren med Rebecca, Erica & Yoan. Samma nivå som på lunchen om inte ännu flummigare.  Rebecca och Erica var i sitt esse. Aningen påverkade men väldigt roliga. Lite knasiga men omöjliga att inte skratta åt. Jag tycker jag kan vara galen ibland men jämfört med dom två känner jag mig väldigt ogalen. Både på gott och ont. Ni kommer förstå den dagen jag visar bilder. 
 
Idag är det söndag och temat för ikväll är: Ha på dig vad som helst förutom kläder. 

Fem timmars sömn är bättre än ingen sömn alls

Kvällen igår blev inte riktigt som jag tänkt mig...
 
Jag missade taxin med tre minuter. Hade lyckats tagga om och var på fantastiskt humör nere i baren, tre Tom Collins hade gjort susen, hade bytt om till jeansshorts för att kunna dansa och jag sjöng med på karaoken och kände mig lyckligast i världen. Hade även lyckats intala mig själv att det är bra att öva på att hoppa över sömn ibland, så man vet att man verkligen vet att man kan ifall det någon gång skulle handla om liv och död.
 
Kände mig genialiskt som kom på att det var ju verkligen SÅ jag kunde tänka.  För att kunna koppla bort ångesten inför morgondagen. Annars är det aldrig ett säkert kort att hoppa över sömn, väl medveten om det sedan tiden på Coop. Ej hållbart i längden. 
 
Skulle bara hämta kameran på rummet när Adam låg sådär mysigt nedbäddad i sängen... och jag kände för att pussa lite på honom och råkade glömma bort att det var bråttom jag hade. Tänkte att det var lugnt och sa godnatt och hejdå och såg fram emot en underbar kväll påväg till receptionen, när jag fann den helt tom på folk.  Oh no...
 
När Tom och Tom tyckte synd om mig kände jag mig för en kort sekund som ett offer. Är det såhär det kanske känns om man är utstött och man hela tiden får falska förhoppningar om att man får vara med men så drar alla innan man hinner dit? 
 
Sen gick jag tillbaka till rummet och kröp ner hos Adam,  aningen lättad ändå. Fem timmars sömn är bättre än ingen sömn alls. Och jag försov mig inte och jag orkade jobba hela dagen men var ändå på sånt där skönt trötthumör så jag skrattade åt allt. Är man på rätt humör och är med Rebecca och Erica kan man ha det rätt kul. Dom två är galna och jätte konstiga men helt fantastika på samma gång.
 

Feb. 02, 2013

Vissa saker i livet kan man bara göra medan man är ung, så jag antar att man får passa på... Känns lite galet men jag har klarat det förr.

Börjar klockan sex imorgonbitti men hänger med ut ändå.


Middag i Deshaies

Igår efter jobbet och efter en kort springtur följde jag med på middag i Deshaies. Var jag, Ulrika, Malin, Erica, Rebecca, Erika & Fredrik som tog taxi dit och åt på Mehina, en mysig restaurang vid hamnen. 


Bra gäng som bidrog till bra kväll. Gillar dessa tjejjer otroligt mycket! Goa personligheter. 


RSS 2.0