På tåget

Sitter på Snälltåget påväg till Linköping. Det var det billigaste tåget jag kunde boka och det förstår jag nu, varför det är  så billigt. Sjukt fula kupéer och jag har inget bord framför mig för min dator som jag tänkt använda...

Sist jag åkte ett sånt här tåg var med Hanne och vi kunde inte sluta skratta åt dessa små rum man placeras i tillsammans med massor av andra främmande människor. Det satt massa konstiga människor där vi skulle sitta och vi kunde inte riktigt ta in att vi två också skulle sitta där, och blev därför helt bubbliga av skratt och förvandlades till jordens töntigaste fnittermajjor.

Det var inte speciellt kul egentligen, men det är det jag gillar med Hanne. Att så konstiga saker kan bli så roliga när vi är tillsammans. Oftast är vi normala  och pratar om vettiga grejer men så ibland händer det något med oss och dom stunderna är helt fantastiska! 

Man är nästan lite nervös inför ikväll för man kan aldrig veta med henne...Kanske tar jag en risk som övertalat Adam att vara med ikväll? ;) 

Hade 3,5 km kvar att springa idag, men det löste jag i mörkret klockan halv åtta i morse. Jag sprang min runda i nattmössan kan man säga och kände fan fan fan under tiden och ännu mer fan innan jag ens hade gett mig iväg. Nu känns det dock bra att ha bitit i det sura äpplet och BAM, I did it! Över 50 kilometer på 3 veckor då ja satte målet i början på december men endast sprang 3 kilometer första veckan. Runkeeper är en grym app och nu gäller det bara att fortsätta springa och försöka få mina korta ben att springa lite snabbare fram tills det blir dags för Göteborgsvarvet. När jag sprang mina två mil i somras cyklade jag mellan 9-15 mil i veckan vilket gav mig sjukt bra vardagsmotion. Nu har jag åkt tunnelbana till jobbet i 4 månader och det gör inte att löprundorna känns kortare direkt.

Igår var första gången jag cyklade till jobbet och det är lite skillnad på att cykla i Linköping och Stockholm. Det kommer bilar och människor från alla håll och kanter och vägen till city (6,2 km från Jungfrudansen till Stureplan) är upp och ner och upp och ner så man blir svettig och äcklig. En hjälm vore på sin plats och lite mer gott om tid till nästa gång!

Nu ska jag ta upp min dator och ha den i knäet. Måste förbereda en sak inför ikväll... 













Målet är nära...




2013 närmar sig sitt slut...

Näst sista dagen på detta grymma år! Har precis jobbat på mina sista kilometer och tagit löpet till systemet. Nyårsklänningen hänger framme och tåget är bokat till Linköping imorgonbitti!

Jag har haft ett häftigt år med mycket kärlek, resor och äventyr och jag hoppas att nästa år fortsätter i samma anda. 2013 kan ha varit det bästa året hittills i mitt liv då jag aldrig levt så mycket i nuet och tagit dagarna som de kom som jag gjorde på andra sidan jorden i våras. 2014 hoppas jag andas lite mer framtidstänk men det är såklart helt upp till mig själv och mina ambitioner. 

Gott nytt år på er :) 


Söndagsstek

 
Ikväll har jag haft underbara Jonna över på söndagsmidddag. Jag fick två planksteksbrädor av Niklas i julklapp (grym idé!) som vi gjorde premiärstek på och resultatet blev definitivt över förväntan. Entrecote med hemmagjort spritsat potatismos, tomathalva, baconlindade haricot verts och massor av bearnaisesås. Nom Nom.

Mamma på besök

Mamma kom hit igår med julklappslasset och stannade över natten. Igår strosade vi omkring på stan, åt varsin glutenfri räkmacka på Under Kastanjen i gamla stan och tog det lugnt här hemma. Idag storstädade vi, tog en promenad in till stan och avslutade tiden tillsammans med varsin glutenfri kola & pecanötpaj på Wayne's. Riktigt smarrigt och väldigt mysigt att få kvalitetstid med sin mor. 


Passion for lights

 
Jag blir nästan upphetsad av att titta på våra nya sänglampor...Så sjukt snygga!! Modell Adison från BY Rydéns som verkligen kan det där med ljus och lampor. Fick dom av Adam i julklapp och var och köpte en dimmer till glödlamporna idag, så man läsa utan att bli bländad av det starka ljuset. De är bordslampor annars, men jag tyckte det passade bättre såhär :) 
 

Mannen utan hjärta

 
Igår jobbade jag och hela Stockholm var och fikade på Espresso House kändes det som. Vi fick sällskap av en tjej som tidigare jobbat på en annan enhet och det var kul att se hur chockad hon var över trycket som enheten på Birger Jarlsgatan alltid har. Själv har man vant sig nu. Det blir aldrig lugnt och skulle det för en sekund bli det, då blir jag stressad som ett dampbarn över att jag måste komma på något att göra. 
 
Väl hemma tände jag ljus, satte på Lugnt och kröp ihop i soffan med en bok, Mannen Utan Hjärta skriven Camilla Grebe & Åsa Träff. Det är en nyutkommen (september 2013) psykologisk spänningsroman som jag endast fick låna i 2 veckor från Sture Biblioteket och därför hade jag såklart hälften kvar igår. 200 sidor tog jag mig igenom, ensam och med en klump i magen här hemma då den var obehaglig att läsa. Den var dessutom väldigt välskriven och spännande så det var svårt att lägga den ifrån sig. Hade tänkt att jag skulle vara klipsk och tänkte att "den här gången ska jag inte gå på det självklara valet av mördare utan jag ska tänka outside the box!!" och lyckades ha förgäves fel ändå.
 
Känner mig dum. Trög. 
 
Men det tyder väl mest på att boken är bra!

Är det här något jag skapat mig eller handlar det bara om tur?

 
Jag är väldigt lycklig just nu. Det känns som jag skriver det ofta men det är också något jag funderar över mycket. Har jag skapat mig den här lyckan jag känner eller har det av ren tur blivit så att det är min tur att leva några lyckliga år? Jag vill inte att det här ska vara någon blogg om mitt perfekta och lyckliga liv som får en att vilja spy över sina egna problem, så därför vill jag också att ni som läser tänker på att jag inte alltid haft det så lätt. Jag vill inte påstå att jag haft någon tuff uppväxt då jag inte vill jämföra mig med de som haft det riktigt tufft, men det har många gånger varit ett stort kaos i mig som jag inte fått ordning på. Jag har haft många dåliga dagar och tappat hoppet om livets mening. Jag har också inte trivts med mig själv, känt mig tjock och ful och kämpat mot en dålig självkänsla som någon gång under gymnasiet svepte över mig som en ovälkommen våg. Jag har gått och pratat med psykolog i hopp om att få många svar om varför jag känner som jag känner och beter mig som jag gör och jag har också vaknat med ångest som gjort att jag inte orkat att gå upp förrän sent på eftermiddagarna. 
 
Jag har dock alltid varit en klippa på att resa mig upp och ta nya tag och det är jag väldigt tacksam över. Jag har en envishet som vinner över mycket och som alltid fått mig att sträva mot att bli den här lyckliga tjejjen som jag är idag. Jag vill inte ses som någon bitter tjej som går runt och klagar på livet utan att göra något åt det, utan jag vill verkligen vara hon där där glada och positiva som alltid finns där och som pushar andra att tro på sig själva och att man ska våga satsa på det man är bra på. Jag vill att man ska bli glad när man möter mig på stan och att de lyser om mig. Det finns alltför många hemska, sura och svartsjuka människor i den här världen och jag är nöjd över att jag inte är en av dom. Att jag är den som har väldigt lätt att glädjas åt andra istället för att vara den som måste hitta fel på andra som det går bra för. Jag fick en gång höra under gymnaiset att en del kunde tycka att "jag var så glad att det måste vara fejk" och jag kan hata mig själv över att jag tagit åt mig av sådana ord och gått hem och funderat över "om det är något fel på mig". Borde jag kanske inte vara så glad av mig? 
 
Idag kan jag fortfarande lätt ta saker för personligt till en början, men jag har lärt mig att tänka över saken och komma fram till att jag inte ska ta någon skit i onödan. Jag är ingen ond människa som har samlat på mig en hög med karmastraff utan jag är rätt så snäll av mig och förtjänar det bästa. Jag letade efter kärleken länge, fram tills jag var 20 år för att vara exakt. Jag kanske föll några gånger för mycket innan jag hittade rätt, men tillslut fick jag det bästa av det bästa och det är jag väldigt tacksam för. 
 
Jag har också lärt mig att människor som man har relationer med men som tar mer energi än vad dom ger, det är inget att ha. Det kanske inte är det lättaste att inse när man är ung och till exempel tror man är kär på riktigt för första gången, men idag känner jag mig mer säker än någonsin på vilka som alltid kommer finnas där. Och det ger mig en enorm trygghet i livet. Jag vågar satsa för jag vet att jag har lyckats bygga upp något att falla tillbaka på. Jag vågar älska med hela mitt hjärta för jag vet att om det brister kommer jag åtminstonde aldrig att bli ensam. Och jag vågar flytta till Stockholm för jag vet att skiter det sig kommer allt att kännas lika bra i Linköping som när jag flyttade härifrån. Jag har tvingats fundera många gånger över varför jag umgås med vissa personer men har tillslut hittat rätt även här och fått det bästa av det bästa. 
 
Kärlek och vänskap med andra ord. Det är två pusselbitar i mitt liv som äntligen fallit på plats ordentligt och som jag hoppas är förklaringen till varför jag ofta känner mig så lycklig som jag gör. Det är också två grundpelare som gör att jag kan stå väldigt stadigt på jorden och som bidrar till att jag känner mig väldigt trygg i mig själv. Det fattas en pusselbit i mitt liv och det är att komma på vad jag vill bli och eventuellt utbilda mig till, men jag förstår såklart att man inte kan få allt på samma gång. Förhoppnignsvis kommer jag även fram till det inom sinom tid. Det återstår att se. Eftersom bara kärlek och vänskap får mig att må så bra kommer jag aldrig att prioritera framgång framför dessa. Däremot en kombination av både kärlek, vänskap och framgång, det är mitt mål med livet. Och kanske även min mening? Att lyckas med alla tre utan att behöva prioritera det ena framför det andra.
 
Fram tills dess ska jag njuta av den här lyckan jag känner och ta vara på tiden, som lycklig. Det kan ju faktiskt hända att jag har helt fel och att jag bara av ren tur känner mig såhär tillfredställd med livet. Kanske vänder allt en dag trots att jag fortsätter vara en snäll människa som vill andra väl och då är det synd att inte ha tagit vara på perioden som kom. 

Julafton 2013

 
 
Det som är intressant med den här bloggen är att jag kan gå tillbaka fler och fler år bak i tiden och se hur mina åsikter och tankar förändras. Sist jag firade jul här hemma med familjen visade sig vara år 2007 och det året sammanfattade jag julafton såhär:
 
"Nu har man överlevt ännu en överskattad jul. Det enda som är roligt i själva verket är ju alla paketen man får, resten är egentligen näst intill tråkigt. Man far runt bland släkten, äter sig alldels för mätt på mat och choklad och försöker vara så social som man bara orkar mot alla man inte känner så bra och egentligen inte har något gemensamt att prata om. Tillslut mår man bara illa av alltihopa, vill helst spy upp all julmat och gå och lägga sig. 
Ju äldre man blir, desto mer inser man att julen inte kommer bli så mycket roligare än såhär. Det pirrar inte längre i magen kvällen innan när man ska försöka sova och det är inte längre än massa överraskningar som ligger inslagna under granen.  Man vet på ett ungefär vad man ska få, tomten kommer inte längre och julmaten smakar inte längre lika gott."
 

Nu var det förvisso länge sedan sist, men idag har jag haft en väldigt fin dag och uppskattat julafton som aldrig förr. Mamma som inte gillar julen i själva verket hade verkligen ansträngt sig inför idag och gjort det jätte mysigt här hemma, och även styrt med både julmat och julbak. Trots att hon tycker att vi har slutat med julklappar för länge sedan fick vi julklappar precis som alla barn borde få och mormor och morfar kom hit bokstavligen skogstokiga i julklappsväg. Vi har även haft besök av Anders (mammas sambo) släkt och allt som allt var vi 12 st som samlades runt julbordet. Jag har absolut inte känt att det bara varit paketen som varit roligt i år, jag har inte tyckt det varit minsta ansträngande att vara social och jag har inte alls tyckt att julmaten inte längre smakar lika gott. Enda likheten med julen för 6 år sedan är att jag är alldeles för mätt men det känner jag är ok, för det hör julen till. 
 
 

Dan före dopparedan

Igår åkte jag med Faster hem från Stockholm till hem i Linköping. Jag älskar kontrasterna av att leva ett nytt liv i storstaden och att komma hem till trygga hemstaden där allt är som vanligt.
 
Det första jag gjorde när jag kom hem var att sätta mig på cykeln och trampa iväg för lunch och julklappsbyte hos Lovisa. Därefter blev det färgning hos Charbel på Hårfixarna. Det är alltid ett nöje att gå till honom då han har blivit som en god vän till mig efter alla dessa klippningar och färgningar som jag gått till samma frisör. En varm djup brun färg, lite åt det röda hållet, fick ersätta de ljusa topparna och resultatet blev jag riktigt nöjd med. 
 
Väl nyfärgad tog jag en kort runda på stan. Jag tycker det är så härligt att bara strosa omkring när man kommer hem så sällan och kanske gå in en butik eller två och hälsa på en vän. Amanda & Matilda var inne och jobbade på Filippa K, Lisa på Volt och så blev det ett besök hos Olle på Norén och Englund. Honom var det över ett och ett halvt år sedan jag hälsade på men det kunde lika gärna varit igår. Det var samma gamla glada Olle som fortfarande har den där "allt löser sig auran" runt omkring sig. 
 
Hoppas ni får en fin Julafton allihopa :) Jag uppskattar julen extra mycket i år då jag inte ens minns hur det var senast jag firade julafton hemma med min egen familj. Förra året var jag i Karibien, året innan det firade jag hemma hos Lina och åren innan har jag varit utomlands då mamma inte gillar julen och åker hellre iväg. Inget mig emot förstås, men jag har heller inget emot att vara hemma och fira. 
 
God Jul! 

Glutenfria Saffransbiscotti med vit choklad

 
 
Har bakat efter det här recepet två gånger nu och lyckats få dem både bättre och sämre. Himla goda med mycket smak av saffran, men vad knepet är för få dem mindre smuliga lämnar jag över till nästa jul. Gillar man  att äta deg som jag kan jag erkänna att det här är den godaste degen jag någonsin smakat på! 
 
Ingredienser: 
100 g margarin
2 pkt (1g) saffran 
1,5 dl socker
300 g Finax glutenfri Mjölmix
1,5 tsk bakpulver
1,5 dl grovt hackad mandel
1 dl grovt hackad vit choklad  
2 ägg
råsocker 
 
 
Gör såhär:
Smält smöret och blanda i saffran samtidigt som du blandar socker, mjöl och bakpulver i en bunke brevid. Tillsätt mandeln och den vita chokladen. Blanda i äggen, därefter det smälta smöret och arbeta till en deg. Forma till 3 längder ca 6 cm breda. Lägg på en plåt med bakplåtspapper, strö över rörsocker och grädda på 175° i 25 minuter. Ta ut plåten och skär längderna på tvären ca 1-2 cm tjocka. Sprid ut alla biscottis och grädda på 125° i ytterligare 10 minuter. Stäng av av ugnen och låt dem torka kvar i takt med att ugnen svalnar. Ät och njut! 
 

Julafton på Jungfrudansen

 
Julafton på Jungfrudansen 2013. Det började med att jag blev sur och tyckte vi skulle strunta i att fira jul tillsammans och ta det efter nyår istället. Vi gick och handlade julmat inte så överlyckliga och därefter fick jag lov att ta min springtur och det var helt ok att jag tog min vanliga runda, så började A med julmaten så länge. 
 
När jag kom tillbaka var jag såklart glad igen och frågade om vi inte skulle ta ett julbad ändå. Fick till svar att att det kanske är bäst om julmaten blir klar och bestämde mig för att ta en snabbdusch istället.
 
När jag kom in i badrummet var redan ett bad upptappat...
 
Julbordet blev rätt magert, men mästerkocken lyckades med utsökta köttbullar och vad behöver man egentligen mer om man redan har sällskapet? Lite prinskorvar, kokt potatis, senapsill, rödbetssallad, gräddfil och julmust, vi skippade julskinkan men jag har ändå aldrig varit mer nöjd över ett julbord. Det var litet och säkert inget speciellt i någon annans ögon, men i mina rymdes det något stort och vidunderligt över det hela.
 
"Firar vid jul tillsammans fram tills vi blir gamla kommer jag säga att det har jag vetat hela tiden."
 
Innan andra omgången mat blev det julklappsöppning och jag blev så glad, så glad över mina paket. Han vet verkligen hur man ska göra mig så nöjd som jag kan bli och det ni, det kallar jag talang. Även fast julen egentligen handlar om gemenskap kommer jag aldrig växa ifrån lyckan över julklappar och igår var det precis vad dom gjorde mig. Lycklig. 
 
För ett ögonblick slog det mig till och med, medan jag diskade undan, att jag kanske borde bli sur lite oftare ändå. Så skicklig han är på alltid få mig på så bra humör efteråt.
 
 
 
 
 
 
 
 

Är det ens möjligt att bli lyckligare än såhär?

Ikväll har Adam och jag firat jul tillsammans. 

Tillbakablick 2013

 
 

 Det var som att Facebook läste mina tankar imorse. Det bjöds på en tillbakablick i flödet och dessa bilder som kom upp, ja det är ju faktiskt helt otroligt vilket år jag haft. 

 

Vad är en liten fjuttigt molnig dag jämfört med dessa dagar?! 

 

Just nu kanske inte jag har full koll var jag egentligen är påväg i livet, men att jag den där hösten bara sa upp mig på Coop och hyrde ut lägenheten utan att ha några som helst klara planer just då, det var nog de två bästa valen jag någonsin gjort. De var det som ledde till att våren blev det största äventyret jag varit med om och det kommer jag bära med mig hela livet.

 

Det är så lätt att luta sig tillbaka till den trygga vardagen och låta allt fortsätta som det alltid varit... Men att våga bryta upp och lämna livet åt ödet för ett tag, jag tror det mycket sällan går fel. 

 

 Mycket pengar har gått till resor, äventyr, flytt, lägenhet och inredning i år. Mitt sparkonto är inget att skryta med och det mesta har jag lagt in i lägenheten. Det har och kommer förhoppningsvis vara värt det, men snart är det dags att börja spara ordentligt igen. Jag tycker det är viktigt att även om inte suget finns just nu, så är det bra att ha möjligheten att kunna göra det man vill när det väl kommer.  

 

Just nu trivs jag väldigt bra med mitt enkla, inget speciella liv för andra men väldigt härliga liv för mig. Det är okomplicerat och skönt, förutom när ångesten inför framtiden kommer. Jag har några icke bloggmaterial mål till nästa år som jag tänkte ta tag i ordentligt efter nyår och som förhoppningsvis tar mig ett steg i rätt riktning. Jag har alltid varit väldigt duktig i skolan men på grund av att jag blev så skoltrött i gymnasiet (natur var helt fel linje för mig, noll intresse för matte, fysik och kemi idag) så trodde jag att jag aldrig skulle vilja börja plugga igen. Nu, eller kanske äntligen, har jag börjat sakna att lära mig saker och låta hjärnan få tänka lite om dagarna. Jag kan nästan få lite panik när robotkänslan kommer och tar över på jobbet. När jag bara gör, gör och gör och är astrevlig men att själva "jag" egentligen är någon helt annanstans. 

 

Helst skulle jag vilja att det kom att brev på posten med framgång men tyvärr är det inte riktigt så det funkar... Och den bästa framgången är ju redan nådd, men det behöver jag väl inte ens nämna för att ni ska förstå vad det är? 

 

Tänk om det kanske är så bra att livet ligger ett steg före. Att "något" jag inte vet vad insåg att Lina behöver kärlek före karriär så vi ser till att hon får det först. Andra kanske behöver lägga all fokus på sig själv och studier för att sedan hitta kärleken när de är redo, medan jag nog mer är den som behöver någon att komma hem och gråta hos när det inte gått så bra för att få tillbaka all energi igen. 

 

Vi alla hoppas på den teorin va? 


Grå lördag

 
Kan det bli mer grått och trist väder än såhär? Jag beundrar verkligen alla er som inte blir påverkade av att vakna upp till en så dyster dag som denna. Hur gör ni?
 

Själv ifrågasätter jag min existens och vill helst krypa ihop i soffan under en filt hela dagen. Jag hade tänkt att beta av ett par kilometer nu på morgonen men det kan vi fetglömma. Inget ljus ute, ingen energi.

 
 
Ha en bra dag ;) 
 
 

Glutenfria Pepparkaksmuffins

 
Inspirerad av Espresso House pepparkaksmuffins med tranbär på blev jag sugen på att baka egna glutenfria pepparkaksmuffins hemma som även jag kunde äta. Hittade ett recept i en liten broschyr från Finax i matbutiken som jag tyckte fungerade väldigt bra. Bakar jag igen nästa år lär jag vilja köra på samma recept och därför lägger jag upp det här så slipper jag leta. Räcker till ca 10 st om man gör dom stora enligt recept men jag gjorde minis. 
 
Ingredinser: 
125 g margarin
1,5 dl mjölk
2 tsk Finax Psyllium (fiberhusk)
2 tsk malen kanel
1,5 tsk malen ingerfära
1,5 tsk malen nejlika
2 ägg
2 dl socker
180 g (ca 3 dl) Finax glutenfria mjölmix
2 tsk bakpulver
 
Gör såhär: 
 
Smält margarinet och blanda i mjölken, Psyllium och kryddorna (jag tog extra mycket). Vispa ägg och socker poröst vid sidan om. Blanda mjölmix och bakpulver. Rör ihop allt till en smet och häll i muffinsformar. Fyll dem till ca 2/3. Grädda i mitten av ugnen, 225° i 15 minuter. Dekorera med vad du vill eller inget alls.
 
 
Frosting:
100 g margarin
500 g florsocker
2 tsk vaniljsocker 
100g cream cheese
 
Gör såhär:
Vispa margasin, florsocker och vaniljsocker. Blanda i cream cheese. Dekorera!
 

Julbak


Idag har jag bakat mintkyssar och saffransbiscotti med härliga Sara som jag lärt känna via jobbet. Riktigt mysig dag såhär innan kvällsjobbet!

Så fort jag ätit upp min frukost längtar jag efter nästa

Vitt te, kokt ägg och yoghurt med min egen müsli på olika frön och tranbär. 

Norra Brunn Comedy

 
 
Norra Brunn Comedy, Sveriges mest kända stand-up krog, på Surbrunnsgatan 33 var verkligen ett ställe att rekommendera. God middag kombinerat med goa vänner och showtime kl 21:00. Igår var Martin Lagos, Fredrik Andersson & Henrik Schyffert på scen och jag skrattade för flera dagar framåt. Det var som Hanne, Linas & Osccars humor tillsammas upphöjt i 10 ungefär. 
 
Riktigt bra uppstyrt av Sara på jobbet och snyggt av platschefen att kunna lösa personal så att alla fick chansen att vara med. Det har även löst sig gällande ett par tider via jul och nyår som jag bekymrade mig över så humöret  är på topp. Nu ska jag bara göra mina j*vla squats sen krypa ner under täcket. 

Julfest och piroger

 Köpte en självutlösare för jätte länge sedan som jag provade först igår. Min förra blev spårlöst försvunnen men nu kan jag äntligen ta bilder på mig själv igen. hehe ;)

Var lite extra fin igår då vi hade julfest med jobbet på Norra Brunn Comedy. Helger och kvällar i ingen ära men underbara kollegor är vad jag har och det är jag väldigt tacksam för. Hade en riktigt härlig kväll igår :)

Idag gick jag upp med Adam och började dagen med en promenad till Hemköp. Jag började baka piroger igår men hann inte riktigt klart så jag fick göra ny deg idag då den andra hade blivit för torr över natten.

Idag gjorde jag alltså ett nytt försök men då jag glömde bort att jag inte är superman och klämde in en löprunda till Adams jobb och tillbaka blev det fail idag igen. Det blev för stressigt innan jobbet och pirogerna blev fula och hann inte vara inne i ugnen tillräckligt länge. 

Det får bli tredje gången gillt antingen ikväll eller imorgonbitti. Nu, jobb!

Imperial Palace

 
Här kommer delar från tre låtar med grymma Imperial Palace! LYSSNA! Och försök tänk bort det dåliga ljudet och ta hänsyn till att det är deras första spelning ever. Jag ser massa potential och kan verkligen önska i dessa stunder att jag vore en liten storbloggare som bara med ett inlägg kunde sprida ett band jag tror på till flera tusen läsare.
 
 
Dess värre är jag inte det men skitsamma. Jag älskar låtarna och framför allt texterna och melodierna. Vill sjunga med och ha dem i bra kvalitét i Spotify att springa till. Dom gjorde en riktigt bra första spelning och jag önskar dom ALL LYCKA TILL i framtiden!

Hur stänger man av?

Det är ju lätt hänt att man på en intervju får svårt att komma på ens dåliga sidor. Ens brister och vad man kan bli för börda för ett företag jämfört med alla positiva egenskaper och erfarenheter man annars är så säker på, kan plötsligt bli svårt att komma på. 
 
Jag vet mina...
 
 
För det första är jag väldigt otålig av mig som jag skrivit innan. Jag vill att allt ska hända NU och har lite svårt för när man måste låta saker och ting ta sin tid... Det kan vara väldigt bra ibland då det kan göra mig väldigt driven och ambitiös, men jag skulle nog kunna upplevas som lite tjatig här hemma till exempel. 
 
För det andra har jag lite svårt för att hantera mina känslor i professionella situationer. Jag önskar jag kunde låsa in dom i ett fack i hjärnan och själv bestämma när de får komma fram eller inte, men jag lyckas alltid börja lipa när jag bestämt mig för att jag inte ska det. 
 
Jag pratade med min platschef igår om schemat till exempel. Innan jag tog det här jobbet som jag jobbar på nu undrade jag över hur ett schema kunde se ut. Jag fick till svar att man troligtvis jobbar kväll någon gång ibland och varannan helg antingen lördag eller söndag, men det är inte så schemat har sätt ut för mig. Nu i januari fick jag endast en ledig helg på hela månaden vilket inte fungerar för mig. Det var inte vad jag sökte och på ett sätt känner jag mig lite lurad. Jag har oftast väldigt roligt på jobbet och arbetar med underbara kollegor, men jag trivs helt enkelt inte med tiderna jag jobbar. 
 
Igår visste jag precis vad jag skulle säga och hade noga tänkt igenom vad jag skulle ta upp och inte ta upp. Jag hade även bestämt mig för att inte börja gråta. Klarade jag det tror ni? Kanske borde jag vara tacksam över att jag inte började gråta hysterisk utan att jag mest blev tårögd och det kanske rann en tår eller två nerför kinden, men jag är ändå arg över att jag inte lyckades stänga inne dessa "känslor". Det är såklart inget fel med att gråta, men det lämpar sig inte alltid. 
 
Hur gör alla ni vuxna som bara stänger av? Jag kanske själv är vuxen men det är inte vad jag känner mig när jag sitter där och ska vara sakling och proffessionel men tårnarna ändå kommer som på ett ledset litet barn... 

Nålar i ryggen på AAA-kliniken

Jag var på någon slags massagebehadling imorse. Hade presentkort kvar sen jag fyllde år i våras och bokade tid hos AAA-kliniken. 

Jag hade hoppats på massage men han som gjorde hälsoundersökningen konstaterade att jag behövde massa nålar i kroppen istället. Så han stack in det lite här och där, hämtade en värmelampa som jag fick över mig och sedan lämnade han rummet.

Jag somnade av tristess...

Efter ca 40 minuter kom han tillbaka och knäckte nacke och rygg på ett sätt som jag aldrig blivit knäckt förut. Det lät som hela jag gick av och gjorde fruktansvärt ont när han knådade i nacken. Jag ville knuffa bort honom av smärta men jag börjar ju skratta när jag får ont så jag skrattade istället.

Efter behandlingen sa han att nu hade han tagit av första skalet på löken men då det fanns flera skal kvar att skala av borde jag boka ett återbesök för 500:-

Gör jag inte. 

Att följa sitt hjärta

Jag är oftast glad, men ibland faller även jag. Igår jobbade jag kväll och efter det grät jag hela vägen hem. Schemat för januari hade kommit och det kändes inte okej. 

Ni vet när hjärtat säger nej, när man verkligen känner det med hela kroppen, borde man inte lyssna på det då och stå på sig? 

Får jag barn kommer jag att göra allt för dom, men jag kommer inte offra mitt liv och hela min fritid för ett jobb så länge som jag inte räddar liv. 

Monday Run

Den 3:e december satte jag upp ett mål på Runkeeper i samband med alla dessa squats jag bestämde mig för att börja göra. Jag skulle springa 50 km innan nyår.

Första veckan sprang jag en gång (min runda just nu är 3,7km) och andra veckan gick ungefär lika dåligt. Nu har jag två veckor kvar och har sprungit 37% efter löprundan idag. 

Jag har alltså ganska många kilometer kvar...Ifall ni undrar varför uppdateringen här aldrig kommer igång ordentligt. Jag har lite att springa ikapp om man säger så. Har Lina bestämt sig har hon bestämt sig liksom ;)

Med squatsen går de bra annars. Jag gör dom som jag ska men alltid precis innan jag ska gå och lägga mig eftersom jag är rätt så bra på att skjuta på saker in i det sista. Men gjort blire och ingen skillnad känner jag. Tror jag behöver vikter men vill inte lägga pengar på gym när jag bara ser inredning överallt just nu...

 Julklapp, någon? :)  En skivstång skulle jag vilja ha här hemma med lite fria vikter att kunna variera sig med.


Djur i Kostym

 
Mamma och mormor gillade inte hundtavlorna jag la upp för någon vecka sedan, så jag antar att dessa tavlor inte heller faller er i smaken ;) Jag tycker dock om dom riktigt mycket så på mina väggar får de gärna hänga. Herr Hjort har jag redan som prydnadskudde i soffan, men Herr Räv & Herr Falk får gärna flytta in hos mig i storformat. 
 
Finns att köpa HÄR och handlar man innan klockan 12:00 den 18/12 hinner de fram innan julafton....
 
Fru Hare, Herr Räv, Herr Tjur & Herr Hjort på kuddfodral. 

Så enkelt men så bra

Det är lördag kväll och jag är påväg hem från jobbet. Haft en riktigt kul kväll men har som vanligt druckit en kopp varm choklad för mycket. Vi får dricka hur mycket varm choklad som vi vill när vi jobbar och jag tror jag aldrig druckit så god varm choklad som hos oss. Den levererar alltid.

Annars så har jag ätit lunch med Adam på mitt favoritställe Vigårda idag. Ska man dricka varm choklad så har EH den bästa men vill man ha hamburgare i Stockholm är det Vigårda som gäller. Inget ställe slår deras hamburgare och hemtrevliga miljö. 

Jag har även åkt tåg hem från Linköping idag. Jag åkte hem igår morse och började dagen med kaffe hemma hos Hanne och långpromenad med henne runt ån. På kvällen lagade jag middag hemma hos Lovisa tillsammans med Lina och Emma och därefter rörde vi oss mot Lorient. People bjöd på en till spelning, den som jag var så ledsen för att jag missade sist, och Imperial Palace gjorde debut som förband. Kanske hade jag FÖR höga förväntningar på dom som jag var där för att se, men helt ärligt så tyckte jag Imperial Palace var mycket bättre igår. Riktigt grym första spelning!! 

Video kommer men tills dess hoppas jag ni har en trevlig kväll och älskar livet precis lika mycket som jag gör just nu. Det är så enkelt men så bra på något sätt.


Julbord på Ulriksdals Wärldshus


 Faster tyckte vi skulle ha det bästa av det bästa, så igår bjöd hon på årets första julbord på Ulriksdals Wärldshus. Jag åt för resten av året men herre så gott allt var. Ett julbord som verkligen knullade i munn som det kan hända att jag säger ibland. Ett otroligt mysigt ställe, utmärkt service och ljuvlig mat. Ulriksdals Wärldshus prickade alla rätt.

Stort tack Christina! 

Önskelista

 
Aningen färglös önskelista kanske, men det här är vad jag drömmer om och behöver just nu. Fler dra-på-lakan till vår 180 säng är kanske vad jag/vi behöver mest av allt, men renfällen är vad jag helst skulle vilja ha. 
 

Juno by Rydéns

 
Idag har jag haft en ledig dag efter helgens jobb. Mötte upp Simone på stan redan strax efter tio vilket blev en heldag tillslut. Tanken var att vi skulle leta julklappar men med det gick det sådär... Det finns för mycket jag vill köpa till mig själv och vår lägenhet just nu. Jag vill så gärna känna mig nöjd och klar med åtminstonde ett rum men det är verkligen inte det lättaste. Speciellt inte när man tyvärr ej har en miljon i plånboken och så fort man köper en ny sak känns det plötsligt som något gammalt bleknar och blir fult. 
 
Idag blev det i alla fall en ny kudde till soffan jag spanat in flera gånger från kollektionen Djur i Kostym från Hjärterum och en taklampa från Rydéns. Bilden ger inte lampan rättvisa men det gjorde otroligt mycket att äntligen få upp en fin lampa i vardagsrummet. Nu fattas det stora fina tavlor och ett stort matsalsbord med stolar som jag helst vill ha sittdynor av lockigt fårskinn till. 
 
Imorgon är det jobb 7-15 och möte på huvudkontoret på kvällen. Däremellan kommer jag ge julklappshandeln ett nytt försök, så därför tänkte jag främst ställa frågan till mor och mormor som jag vet flitigt läser min blogg. Finns det något speciellt som ni önskar er? Mormor, vet du om morfar behöver något särskilt? Jag har knappt själv hunnit reda ut allt jag skulle vilja ha men jag ska försöka få ordning på det imorgon kväll. 
 
Ta hand om er och ha en bra dag ♥
 

Söndagsbrunch


Precis gått hemifrån för att jobba och lämnat en söndagsmorgon i världsklass bakom mig. Adam och jag ordnade med brunch och fick finbesök av Danne, Elsa och lilla Belle.

Pizza till middag och pizza till frukost

 
Som skrivet så blev det hemmagjord pizza igår. Hittade ett recept på glutenfri pizzabotten på nätet som blev riktigt bra, trots att jag redan när jag skulle blanda fiberhusk, jäst och ljummet vatten ville ge upp och gå och köpa taco istället. Det blev klumpigt och jag var stressad och stod med ytterkläderna på i hallen för att gå till Hemköp när mästerkocken rykte in och räddade min efterlängtade pizzakväll. 
 
Så småningom kom Andreas & Amanda förbi och bidrog till en mysig middag och kul kväll! Kevin vann Idol och jag somnade mitt i Monopol.
 
den glutenfria pizzadegen blev så bra att jag kommer använda samma nästa gång också, kommer här receptet för 3-4 pizzor: 
 
Ingredienser:
 
4 dl ljummet vatten
1 pkt jäst 
2 msk fiberhusk
1 dl olivolja
10 dl glutenfri mjölmix
2 tsk bakpulver 
 
Gör såhär:

Sätt ungen på 225 grader. Blanda vatten, jäst och fiberhusk. Tillsätt olja och salt till allt löser sig med varandra och låt jäsa i 10 minuter. Därefter blandar du i mjölmixen och knådar tills det blir en deg. Jobba in bakpulvret noga, tillsätt lite extra vatten och fortsätt knåda tills degen blir perfekt. Låt jäsa i 30 minuter. 

Årets första snö

Igår började jag dagen med en promenad med Amanda längs Norr Mälarstrand. Första snön gjorde oss sällskap men försvann lika snabbt som den kom.

Idag har det kommit mer snö som försvinner lika snabbt och jag började dagen med öppning på EH. 

Ikväll ska jag bjuda på pizza! En vegetarisk och nyttig pizza för tjejjerna och en manspizza med typ inga grönsaker utan mer ost och skinka, fläskfilé och beanäs. 

Trevlig kväll :) 



Söndagsmiddag

 
Jag fann ju inte bara min livs stora kärlek där på andra sidan jorden utan även en vän för livet, Anna Solmell. Underbara människa!  I söndags kom hon på besök ända nerifrån Malmö och sov över här på soffan. Vi lagade middag (supergod pasta med bland annat kyckling, soltorkade tomater och spenat), tog igen massa tid och drack te från NK framför solsidan. Det är nämligen hos henne som jag fick dricka min första dyrbara kopp te och sedan dess blev teboden på NK det första jag besökte när jag flyttade hit. Deras teer är gudomliga förstår ni! Det bästa av det bästa. 

NEB brasslamp

 
 
Hur snygga är inte dessa lampor från No Early Birds by Per Söderberg då?  Finns att köpa HÄR för 1500:- st.
Får man gärna ge i julklapp till mig om man vill....  
 

Kollektion Tillsammans

 
 
 
 
 Fick bara jag bestämma hade jag köpt hem några hundar av Lisa Bengtsson och haft på väggarna.
 

En helt vanlig, men ändå underbar tisdag

Ikväll tänkte jag avsluta dagen med att skriva om min helt vanliga, men ändå väldigt underbara dag. Det är nämligen inte lika lätt att skriva om saker man skäms för. Som att jag åkte hem till Linköping i lördags eftermiddag och hade världens härligaste kväll hemma hos Osccar, på hans egna lilla Oscarsgala till födelsedagsfest, fram tills det någon gång under kvällen blev alldeles för mycket alkohol för en liten minikvinna som mig.  Jag blir tyvärr ingen härlig partypingla när jag dricker för mycket utan min hjärna fungerar mer så att alla känslor kommer på samma gång, jag blir förvirrad/ledsen och min fantasi skenar iväg åt alla håll och kanter. 

 

Jag hade kunnat ta vara på söndagen och umgåtts med vänner jag inte träffat på länge med andra ord, men den dagen spenderades i sängen fram tills klockan två och bestod mest av ångest. Jag trodde liksom det var slut på snefyllor vid 21-års ålder….

 

Med det i åtanke tänkte jag nu återgå till dagens dag. De lyckligaste dagarna är väl ändå dem vi vill minnas… Och som är roligaste att bevara in minnet. Även om jag tycker det är viktigt att inte bygga upp någon perfekt offentlig fasad, då det finns nog om sådana i den här lite knasiga världen. Och som allt annat oftast har en baksida man sällan får ta del av.

 

 

Jaja. I alla fall. Idag har jag jobbat från 8:00-16:00 på EH. Jag har tagit hand om min första leverans och haft mitt första kaffepass, då jag alltså enbart haft som huvuduppgift att stå bakom espressomaskinen och leverera latte efter cappuccico efter chailatte på laktosfri mjölk efter flatwhite på soyamjölk efter tre små varma choklad på lättmjölk. Det är kul att göra kaffe och jag har lärt mig att göra mina hjärtan som jag så gärna ville lära mig. Jag får också mycket beröm på jobbet och blir riktigt glad när kollegor tycker jag utvecklats mycket och platschefen tycker jag varit så duktig som kommit in i allt så snabbt och alltid är så trevlig mot gästerna. ”Jag har fått höra att ”Det är ordning och reda på dig, Lina” och lett för mig själv efteråt. Tänk om det ändå vore lite ordning och reda på mig privat också…

 

De skulle bara veta vilken karusell till människa jag annars kan vara, så fort arbetskläderna åker av.

 

Efter jobbet slog jag mig på fiket för lite egentid. Jag får nämligen aldrig för mig att plötsligt ringa en vän när jag ligger i soffan om kvällarna och kollar Skärgårdsdoktorn med Adam, men kom på idag att det kan vara riktigt värt att stanna kvar en stund på jobbet om man utnyttjar tiden väl. Jag ogillar när man klagar på något utan att göra något åt det och är det något jag kan få lite vardagsångest över så är det över hur dålig jag blivit på att höra av mig. I eftermiddags hann jag ringa två personer och det gav mig ungefär hur mycket energi som helst, så hädanefter måste jag göra sådär oftare. Stanna kvar efter jobbet, köpa en glutenfri grov fralla, slå mig ner i fåtölj och ringa en vän. Det ska bli min nya efter-jobbet rutin!

 

Väl hemma var badrumsdörren låst, men där bakom gömde sig den mest älskade personen i badkaret. Jag ska inte skriva för mycket om det privata som inte bara gäller mig, men att komma hem till lägenheten varje dag och mötas av Adam. Det gör mig så fruktansvärt lycklig varje gång. Det gör mig så lugn, glad och trygg. Jag gör det såklart inte bokstavligen, men det är som att jag fortfarande får nypa mig i armen då och då för att inse att mitt liv med honom är verklighet. 

Något bad blev det dock inte för mig då jag var fast besluten om att ge mig ut för att springa. Jag har börjat känna mig lite tröttare än vanligt på sista tiden och tänker att det beror på träningen som börjat lysa med sin frånvaro. Tränar man inte blir man trött och blir man trött orkar man inte träna… Och hamnar man väl där får inget stoppa en när man väl bestämt sig för att bryta den onda cirkeln. Inte ens ett varmt och skönt bad…

 

 3,7 km sprang jag längs vattnet med Kungsholmen på andra sidan sjön och vände vid Pampas Marinas. Därefter kom jag hem och kom ikapp med alla squats… 186 stycken fick det bli ikväll så jag erkänner, det var inte så himla lätt att bara bestämma sig och köra på! Det kommer ju alltid saker emellan och eftersom jag aldrig varit där själv och sett vilken verklig skillnad alla dess squats kan göra, är det såklart lite svårt att prioritera just det.  Men nya tag från och med idag då ;)

 

Och med det sagt avslutar jag denna osammanhängande sammanfattning. Eftersom jag inte skriver särskilt ofta längre försöker jag passa på när jag väl tar mig tid. Om ni vill veta så tänker jag rätt ofta på vad jag ska göra med den här bloggen, om jag ska utveckla den till en lite mer intressant sida med mer genomtänkta texter och inlägg eller om jag ska fortsatta att bara ha den för att gå in och skriva av mig när känner för det, utan att behöva tänka så mycket.

 

Vissa dagar vill jag nämligen väldigt mycket och andra dagar har jag ingen som helst aning. Men det har jag väl skrivit förr?

 

Godnatt :)

 

selfie och pepparkaksuffins från Instagram, @linajosefinberg

RSS 2.0