Jag skrattar väldigt mycket när jag berättar om den här tjejjen som älskade djur, för vad tror ni händer när hon ska köra upp om inte att hon upptäcker en hel ankfamilj som promenerar över vägen? En ankmamma med massor av söta ungar ni vet. Kan kännas rätt jobbigt att köra ihjäl? Och tagen av stundens allvar tänkte hon bara på vad hon lärt sig så på körskolan så hon körde rakt över den stackars lilla ankfamiljen och gjorde mos av dom. Allt för körkortet, trodde hon ja.

Dess värre mådde hon så dåligt bara några minuter efteråt när hon insåg vad hon precs hade gjort, så hon fick avbryta körningen ändå. Vilket jag skulle känt var riktigt jobbigt då det plötsligt vart sjukt onödigt att hon från första början valde att köra ihjäl de här ankungarna. Vem avskyr inte att göra saker i onödan liksom? Ovärt som fan.

Återgår vi till det sjuka som hände mig idag så var det såklart att jag såg en anka gå över vägen påväg hem från Coop. Den bara lunkade på där och såg så harmonisk ut att jag plötsigt började känna något...men dess värre hörde den inte när jag sa högt för mig själv att den skulle akta på sig och efter en blick bak i backspeglen och upptäckten av alla bilar insåg jag att jag inte hade något val. Få whiplashskadad eller köra på lille ankan? Jag måste köra på ankan.

Så jag körde på ankan och det kändes inte ett dugg bra när jag såg massor av fjädrar yra runt i luften i backspegeln. Tur i oturen så var någon redan på flykt uppe i luften när jag blickade framåt igen, så någon mördare är jag inte. Dock har jag numera begått ett mordförsök. På en anka. Som överlevde!