Viva La Juicy


Mina två favoriter just nu, parfym från Juicy Couture och armbandsur från Gamla stan

Parfymen köpte jag på flygplatsen efter att jag blivit förälskad vid första doften & klockan är från i somras, men den gjorde sig så fin brevid tyckte jag så jag kunde inte låta bli att ha den med.
| | 2 kommentarer |

Nitar from Barcelona


Klackskor från Blanco, boots från Primark

| | En kommentar |

Lyckan av att äntligen få skratta.

Landar på Arlanda.
Det är 5 timmar kvar innan bussen som Kalle bokat biljetter till går hem.
Blir lite tårögd, vill dö lite grann.
Inser att jag helt enkelt inte klarar av att spendera ytterligare 5 timmar med Kalle.

Bestämmer mig för att ta tåget hem, NU.
Kalle går bort till SJ, tar reda på att det går ett tåg inom 30 minuter för 185 kr.
Tvekar inte en sekund.
Och meddelar han som sitter bakom bänken att om han där också bokar en
biljett när jag går därifrån så får han se till att vi kommer långt ifrån varanndra.
"Men då kan du vara lugn för du köpte precis den sista biljetten. Tåget är fullt nu"
Och jag ler, och blir sedan lite tårögd igen eftersom det är så sorligt
att jag måste vara så ond för att Kalle ska förstå.

Kommer hem.
Berättar och gråter om vartannat för mamma som jag alltid gör när jag varit iväg sådär. 
"Men Lina, du är hemma nu. Nu kan du börja klaga på mig istället, jag har också väldigt många fel"
Och svarar att jag lika gärna kunde ställt mig framför tåget istället för att gå på.
Men trivs samtidigt så väldigt bra att stå där i köket i mammas famn och bara känna sig trygg igen.
"Från och med nu ska jag bli allt som inte han är, det ska inte finnas en endaste likhet mellan oss"



Går upp till rummet.
Sätter på datorn, loggar in på Facebook.
Och ser att Hanne uppdaterat att hon har fått svart hår, av misstag.

Skrattar.
Skrattar för mig själv.
Skrattar så att jag börjar gråta.
Skrattar så att jag får kramper i magen.
Ringer Hanne, fortsätter skratta. 
Hanne börjar skratta. 
Och hon skrattar ännu mer när jag berättar att nu är det första gången jag 
skrattar på hela veckan. 
Och sen så skrattar vi tillsammans åt att vi båda två förstört våra hår. 

Och trots att jag känner mig misslyckad och helst vill hoppa framför tåg, 
så känns det så fruktansvärt bra att äntligen få skratta igen. 
Det spelar ingen roll att jag skrattar åt att jag inte skrattat på länge och att jag är förstörd.
Jag skrattar.
Och allt känns plötsligt tusen gånger bättre.

Upp