26 februari 2009


Those who do not

remember the past are

condemned to repeat it.



George Santayana, filosof

Idag var det alla hårtimmars dag.
Konstaterade redan imorse när jag la mig på sängen och låtsades "simma",
att simhallen inte vore något för mig.
Efter skolan blev det Steve's med mina tre hjärtan,
Julia, Linnea och Lovisa. ♥
Och så köptes biljetter till biopremiären Män som hatar kvinnor imorgon.
Jag är exalterad och rent ut sagt tankebesatt utav Salander.
Blir att avsluta dagen med några sista ord till svensk filmindustri.
- Gör mig inte besviken imorgon.


En icke strävan mot perfektionism.



Idag, onsdag var det återigen dags för estetiskt val.
Färglära, komponentfärger - vad har man för nytta av det?
Jag fick fortsättningen på kapitlet sedan jag lärde mig att Lila och Gul framhäver varandra i sexan.
Och så fick vi måla, vilket Bappe nu förtiden har fått mig att älska.
Jag älskar hennes syn att se på konst, hennes icke strävan mot perfektionism.

Utvecklingsamtal på eftermiddagen.
Lina Josefin Berg är en duktig elev, som är kul att undervisa.
Hon är duktig i allt förutom engelska.
Och trots det så struntar hon rätt så ofta i skolan.
Eller, rätt så ofta för att vara en duktig elev så att säga.
Hon sjukskriver sig när hon känner för att vara hemma, hon kommer ofta försent och hoppar över läxor.
7% frånvaro, 30h av 425h.
Enligt henne en slags taktik för att orka med livet.

Ett äpple




photos by LinaJosefinBerg

A land where joy will never end



"Well, there's just a few more
Worried days and then, neighbor
Old Jerry's gonna fly away
To a land where joy will never end
Whoa-oh, I'll fly away"


Min dag var näst intill perfekt igår.
Fick träffa två personer som kan konsten att krydda mitt liv med de allra godaste kryddorna.
Lina och Olle.
Fikade med Lina och bara va hemma hos Olle med Kullman och Pontus.
Drack Chailatte och såg en film som handlade om en sten och en gummiman.
Trivdes dagen igenom fram tills klockan halv tio.

Då kom Kalle och hämtade mig och jag fick världens utskällning.
För att jag inte hade åkt hem och gjort mina läxor efter skolan.
För att jag tror jag kan göra som jag vill.
För att jag inte är lika duktig i skolan längre.
För att jag sabbar min framtid.

Suck.
Om det finns någonting jag inte tål att höra så är det när andra säger åt mig hur jag ska vara.
Jag bestämmer vem jag är.
Och jag är envis som en tjur och tänker nå dit jag vill, den dagen jag verkligen vet vilken väg jag ska gå.
Kalle, du kan dra.
Jag har redan kommit en bra bit på vägen i mitt liv.
För jag vet att jag inte vill bli som du.

Det var värt det.

Ni vet den där känslan man känner före man ska träffa någon man tycker om?
Det pirrar i magen.
Och man frågar sig själv precis innan vad fan man håller på med.
Vill man verkligen det här?
Är det här verkligen rätt?
Tänk om allt bara blir helt fel.

Men så gör man det ändå.
Man bestämmer sig för att nu gör jag det bara.
Nu tar jag den där farten jag inte vågar ta.
Nu hoppar jag sådär högt som jag egentligen inte kan.
Skitsamma om det blir fel.
Det är värt det.

Hela magen värker.
Du tar fart.
Du hoppar.
Du flyger.
Du känner dig fri.
Det kittlas i magen.

Och du landar.
Med huvudet rakt i snön och undrar
var din fot är.
Jaha, där är den.
Men du känner den inte. 
Du kan inte röra den.

Så sitter du en stund senare på en scooter.
Och skrattar åt dig själv.
Samtidigt som du gråter.
Och önskar att du får gå på kryckor.
Överlycklig.
För du är ju bara skadad i foten. 

Du lever. 
Du kan vrida på huvudet. 
Du kan fortfarande skratta. 
Och du har fortfarande kvar känslan i kroppen sedan du flög. 
Känslan innan, känslan under tiden och känslan efteråt. 
Tveksamheten, friheten och stoltheten. 

Några dagar går.
Foten är fortfarande svullen och vill inte stå för sig själv. 
Fast du går ändå. 
För varje stöt som går genom kroppen när du sätter ner foten.
Påminner dig om hoppet. 
Och känslan av att flyga. 

Och att flyga är lycka.
Att vara kär är lycka.
Och om lycka innebär smärta.
Och smärtan påminner om lyckan
Är smärta också lycka.
Även om du misslyckas totalt.






























 









Sälen



Efter en vecka
i Sälen 2009 med Hanne Petersén
kan jag  garanterat konstatera
att vi har sjukt jävla roligt tillsammans.
Var vi än befinner oss.



Och en av mina drömmar
gick i uppfyllelse
fredagen den 20
i juniorpark i Tandådalen
då jag försökte hoppa
så högt och långt jag kunde på snowboarden
och landade med huvudet mosat i snön
och inte kunde röra foten.
Fick åka scooter och går fortfarande på kryckor.



Och Lina Berg är fortfarande ett envist barn
som vill göra galna saker man inte får
så vi har hämtat stegar och klättrat upp på tak
åkt pulka i skidbackarna
liftat med ett blombud på kvällen
dragit grova lögner för främlingar
lurat ut en beundrare i endast tröja
och legat nedgrävda i snön och hånat honom.
Och allmänt bara samlat på oss dröser med karmastraff.




Sälen nästa!



Igår:

Jobbade på dagen och därefter blev det middag hemma hos Amanda i klassen med henne, Erik (han på bilden), Jocke, Bompe, Adam, Josse och Hanne! Blev en jätte kul och trevlig alla hjärtans dag där!

Nu drar jag och Hanne till Sälen en vecka framåt!
Ni som inte åker iväg på lovet får försöka ha det så bra här hemma.
Puss & kram  ♥

12 februari 2009

Jag känner på mig att det är en riktig turboförkylning dom har drabbat mig. Halsverken har rört sig uppåt likt ett högttryck och regnet ner över näsan som nu känns lika svullen som pappas mage. Skoldagen blev kortvarig för min del och någon ork till att plugga till de två proven imorgon finns tyvärr inte tillgänglig. Jag sitter och kollar på en massa snowboardsfilmer istället och drömmer mig bort...  Sitter och "Oojar och Woaowar" och grimaserar för mig själv här bakom skärmen och låtsas att jag är lika duktig.


Grym video, grym låt och grymma snowboardsåkare!


Det här är mer på min nivå... Undrar om garvet i slutet är fejk eller äkta?

CP


Det var näst intill ganska tyst i klassrummet när jag brast ut i skratt häromdagen...Av alla bokstäver har dom just valt P, så att uppgiften blir att man ska räkna ut CP. Störda! Dom kunde inte valt D eller E som i nästa uppgift, naerå! CP skulle det va!

CP

CP

CP

CP

Svar: CP är lika med 109 cm.
(nej, det är det inte, men va fan, hur hade dom tänkt att man skulle kunna skriva den där meningen utan att få upp en rolig bild i huvudet på ett...CP?)

11 februari 2009

 ♣ Jag har börjat drömma framtidsdrömmar. Det är rätt så tufft. Ibland händer det jag drömmer dagen efter, ibland är det långsiktiga drömmar som kommer att hända om först några år. Häromnatten drömde jag t.ex att jag fick cancer och bara hade någa få dagar kvar att leva. Jag  vaknade flera gånger av att jag hade panik och inte kunde ligga stilla.

♣ Jag går runt och säger till alla att jag ska klara en 3.60 i sälen, precis som förra året när jag gick runt och skröt om att jag skulle klara en volt. Då var jag ironisk, - nu är jag 100% allvarlig. Jag kommer inte lämna sälen förrän jag har en 3.60 inspelad på video. Fattar ni så grymt det vore om jag bara vågade ta lite mer fart innan själva hoppet, hoppade upp och snurrade ett varv i luften, landade och sedan åkte vidare som om det vore världens enklaste grej! Mindre grymt blir det dock om jag kommer hem helt handikappad med bruten nacke och nedbryten svanskota...

♥ Jag köpte ett diadem på Gina idag. Ett svart dyrt diadem med en rosett på för 79 kr. Det var dyrt, men något sa mig att jag skulle trivas i det.

♣ Jag är förkyld. Jag som inte ville bli förkyld, vaknade imorse och kunde knappt andas. Min röst låter krasslig som en kråka, inte det minsta sexigt, och jag är trött och hängig. Och så ska jag vara på stan om en timma också, och fika. Lina ska nämligen äntligen få sin försenade födelsedagspresent/julklapp. Måste hinna slå in. Måste hinna fixa. Kan inte sitta här.

Ciao!

Långa armen.


Jag bytte från Musik till Bild som estetiskt val för ett tag sedan. Mest för att jag var lat och inte orkade memorera in ännu mer saker i skolan, accord och musikhistoria i det här fallet, men också för att det kan va så avkopplande att sitta och måla ibland. Dessutom är Bappe, våran bildlärare, något utav en unik varelse som alltid ger än ett gott skratt på lektionerna. Idag var uppgiften att måla med akvarellpennor av något slag och då målade jag en ballerina med en kort arm och en lång arm. Och nej, det var såklart inte min mening från första början. Det var mamma som påpekade och liksom tryckte ner min stolthet över att jag äntligen lyckats göra färdigt en målning. Jag hade inte sett det innan och tyckte nästan jag hade varit lite duktig för en gångs skull inom bilden, men icke sa ballerinan med den långa armen.

10 februari 2009

Imorse svor jag högt för mig själv när jag hade sprungit nästan hela vägen till bussen och den åkte när jag precis hade kommit fram till dörren. Eftersom dagen började med idrott (bugg och tjena ballerina vad Hanne & jag var duktiga på den fronten, våran fantasi där var defentivt på topp!) hade jag inte tid att vänta på nästa. Och hellre inte komma alls än att komma försent, så jag vände om igen och traskade hemåt...

Nej, det gjorde jag självklart inte. Jag sms:ade Lovisa som precis hade satt sig i bilen och liftade med henne istället. Det kändes bra att det löste sig, för då kunde jag konstatera att anledningen till att jag missade bussen INTE var ett karmastraff. Jag skulle bara lära mig att gå till bussen med en liten skvätt marginal i fortsättningen...

Muntlig redovisning på engelskan (jag och mitt bristande uttal pratade om öl istället för björnar...) och matteprov på eftermiddagen, vilket gick lysande med tanke på att jag inte ens öppnat matteboken hemma för det där! Efter skolan blev det Afrodans  med Lollo, Anna, Amanda och Moni och nu sitter jag  här och har precis gjort klart min bildläxa, "måla 15-20 minuter varje dag till nästa vecka". Jamen visst, absolut att man har tid med det!

Nu ska jag lägga mig i sängen och försöka plugga in lite engelskaglosor som ska spottas ut på provet på fredag. Fast jag kanske lägger det åt sidan lite, för min hals känns ungefär som om jag har ätit mandlar och inte tål mandlar, tror jag. Den är svullen och om det är något jag inte får bli just nu ärdet just, SJUK.  Far åt pipsvängen med sjukdomar och godnatt alla ni som fortfarande sitter uppe! ♥


Såg en liten skitunge häromdagen på stan som inte nådde upp till bankautomaten. Vilket missfoster!

Rock'n roll



Kort resumé från de senaste dagarna nedan. Jag varnar för dålig svenska och ogenomtänkt text, men blev sen hemkomst idag och ville bara få ner allt som hänt de senaste dagarna!  Bilderna är från Rockpartyt i lördags hemma hos Agerås, som var en mycket grym kväll!

Fredags:
- Kvällen började med att jag och Lina for förbi Lovisa och hämtade upp ett par lacktights och hälsade på hennes nya hundvalp, som var så söt att jag nästan smäller av så fort jag tänker på det. Jag vill också ha hund nu!
-
Sedan vart de party party hos Widar som näst intill hade öppet hus hela kvällen! Mkt nice och verkligen på tiden att jag fick träffa alla gamla goa killar man nästan festat med sen åttan! Blev en helt sjuk kväll tillslut då jag, Lina & Moni hamnade på Alexanders Vassilious hotellrum inne på Ekoxen där man nu i efterhand fick höra en hel del kul som hände! Jag säger bara knäet och Lina har fått sig en tagg för livet, haha! (Blev väckt klockan sju på morgonen av henne där hon talade om för mig att hon var påväg hem till mig?!? hahah!)



Lördags:

- Jobbade 12.30- 17.00! Möttes av ett stort smile och fick världens bamsekram när jag kom till jobbet av en Gabbi som var på mycket bra humör hela dagen! Även där hände lite roliga incidenter, bl.a att hon äntligen hade sett min dagens-ros jag skickade in till henne för ett tag sen och sedan klistrat in i hennes skåp. "Haha jävla fitta Lina, jag, dagens ros? hahah, du är för söt du... jag, Gabbi dagens ros? Nae jag vart för glad alltså, helt tårögd faktiskt och resten av dagen när någon frågade varför jag var så glad svarade jag " Kolla mitt skåp ;) Du är för gullig du!"  Sedan sa hon även att jag hade den där "ÄCKLIGA service inriktningen" inom mig och han hon verkligen trodde på mig. Ja ni, settet hon säger saker på är någorlunda speciellt, man får alltid ta det med en nypa salt, men hon är för skön ibland! Och hon får en defenetivt att skratta, vilken man alltid mår bra av! Alltid lika ärlig, även när det kommer till vikter och utseénde!
- På kvällen var det ROCK PARTY hos Agerås som gällde och det blev minst sagt yttligare en Galen kväll, om inte ännu mer galen! Nästan alla var totalt nedsupna och det vart mkt dans och rock all night long! Gött som tusan! Fick även mina gulliga stunder under kvällen då jag satt och tog hand om två lite halvt neddrogade personer som såg ut att ha dött, fast som samtidigt såg så otroligt oskyldiga ut att dom nästan fick mig att gråta. Och Andys svårigheter att hålla masken när vi klockan tre kom och hämtade upp honom med bilen, och han 1 minut tidigare hade pratat med oss och varit skitsurig och hävdat att han skulle gå hem! Den synen var härlig att skåda vill jag lova!

Söndag:
- Segade hela dagen med Julia, som sov här! Vi bara tog det lugnt hela dagen och satt mest och skrattade åt gårdagen!
- På kvällen blev det in till stan och fika med henne, Amanda och Lina då det yttligare spenderades två timmar pratande om helgen, som verkligen har varit en sjuk men för härlig sådan!

Idag, måndag:
- Skola, döööööööööööööd!
- Fick även min beställda t-shirt GO APE från Gao idag som beställt från Topshop!
- Plugg och prat med Hanne på Barista i deras otroligt mysiga soffplats i fönstret! Bästa fikastället i stan, helt klart!
- Träning 18.00 - 20.00. Dansade + bodypump, = skapligt utmattad nu!
- Bastade med inpackning och ansiktsmask och peelade hela kroppen efteråt med Lina. Sköönt!

De jäklans sambosarna.

En stor fet nackdel med att ha separerade föräldrar är dessa jäklans sambos som tillslut kommer in i  bilden. Äckliga sambos som verkade helt ok, i själva verket rent ut sagt ganska schyssta till en början, men som med tiden bara börjar härska mer och mer. Utan att man själv insett det har man plötsligt fått 3 föräldrar som öppet uttryckar sina tankar och åsikter om än som om man vore ett underutvecklat djur man kan prata om i tredje person. Ens tidigare föräldrers tankar och åsikter delas plötsligt upp i två och allt som tidigare var så självklart och enkelt, får i värsta fall delas med en syn ur ett helt annat perspektiv och förändras totalt. Från att det har varit jämnställd i hemmet, barn mot föräldrer, föräldrer mot barn, blir det två mot än, där den jäklans sambons åsikt oftast blir avgörande.

Hem med en jäklans sambo:
Jag har ett förslag.
Mamma är osäker och vet inte vad hon tycker.
Den jäklans sambon har från början en klar och bestämd åsikt om att förslaget är uselt.
(Om inte, bildar den sig snabbt en åsikt som är tvärtemot min, men som förstärker mammas)
Mamma förlitar sig hellre på en jäklans sambo än en inte så lika erfaren ungdom.
Förslaget går upp i rök.

Hem med frid och fröjd:
Jag har ett förslag.
Mamma är osäker och vet inte vad hon tycker riktigt.
Hon har ingen annan än mig att bry sig om än mig och försöker sätta  sig in i min situation så gott det  går.
Jag får chansen att övertyga, övertala och göra mig hörd.
Mamma erbjuder sig i alla fall att tänka på saken.

Jag blev verkligen sur idag vid matbordet över att jag har en jäklans sambo i mitt hem. Jag tål inte den sortens sambos som jag olyckligtvis får stå ut med (och jag har långt ifrån den värsta sorten) och när det blir för uppenbart hur den jäkeln har lyckats manipulera min egna mor, då kan jag inte låta bli att tycka lite synd om mig själv.

Man får inte önska någon annans död, det är karmastraff på hög nivå, men nog önskar jag  att min mors sambo gott kunde försvinna för gott ut ur mitt liv. Gå upp i rök, ge sig av eller åtminstonde sluta upp med att agera far. Det är nog att ta skit från två föräldrar. Jag varken behöver eller vill ha tre.


SPRINGsteen.

Igårkväll avslutades kvällen med en jävla spurt hem till huset från bussen. Jag fick för mig att mannen som klev av på samma busshållsplats som mig följde efter mig. Det hade nämligen suttit en fruktansvärt äcklig gubbe och stirrat på mig med världens sliskigaste smile under hela bussresan (ja, han påminde faktiskt lite om Shelter i StoneCold) och i takt med att mina steg ökade började jag även inbilla mig att det var han som var påväg åt samma håll. Obehaglig känsla vill jag lova, och som resulterade i att jag sprang så fort jag någonsin sprungit ända fram till dörren! Jag kunde knappt andas när jag äntligen var framme och stod säkert utanför dörren i 5 minuter innan jag vågade mig in i huset utan att väcka resten av familjen med mitt flås. 

Jag får visst för vilda fantasier så fort jag blir minsta påverkad.  Men nu vet jag i alla fall att om jag skulle bli förföljd av någon på riktigt, då springer mina ben som aldrig förr.  Och trött, det tänker man inte på att man var förrän man känner sig säker igen. Skönt att veta!  Ni borde testa, ni också! Att inbilla er att ni är förfölja av någon från bussen, och se om ni också skulle orka att springa hela vägen hem till huset. Det var ändå rätt så grymt hur långt jag orkade springa när jag tänkte sådär!


Den 5 februari 2009

Idag:
- Skola (läste bl.a en jätte fin saga på svenskan som heter Sunnaäng, skriven av Astrid Lindgren.) Jag  blev djupt berörd och det var extra gulligt att barnen valde döden, det som Hanne och jag satt och bara drev om i början. Sedan har det varit en del valångest och Azra höll i  yoga på idrotten. Lite småkul sisådär!
- Väl hemma kom Olle förbi direkt efter att han hade slutat jobbet, vilket var mycket gött eftersom det var ett ganska bra tag sedan han var här. Inte så svårt att gissa vad vi gjorde skulle jag tro.... Gossip för fulla muggar, yes box!

XoXo


Snart sportlov allesammans!


Jag vet inte om ni ser det, men jag ser och jag vet hur grovt jävla nöjd jag är med tillvaron på alla dessa bilder. Inte långt kvar till lovet nu och inte långt kvar innan jag står på brädan igen och glider nerför backarna! Hur underbart?!?

First time we met.


Denna man är då en sann vän i alla väder. Och mästerkockar som vi är ibland lagade vi ris med asiatiskt wook tillsammans igårkväll, som blev lite av en romantisk middag en vanlig tisdagkväll. Sedan såg vi på något roligt program om världens minsta muskelknutte med heliumröst och jag fick för en gångs skull känna mig ganska normal till växten. Efter sommaren som kommer är det 3 år sedan han fick sin första diss av mig utanför Lovisas dåvarande hus. Jag minns fortfarande mycket väl hur arg jag blev innerst inne på Lovisa när hon smet in för att "hämta en sak" och lämnade mig ensam med 3 okända stora killar alldeles för länge för att bara "hämta en sak".  När Henric frågade om man inte fick en kram innan jag traskade hemåt, då vände jag mig bara om och log lite och traskade vidare, liten och rädd som man var på den tiden.

Idag har jag haft mig en riktigt ta-hand-om-mig-själv-dag. Efter skolan blev det raka vägen till gymmet tillsammans med Lina där jag tränade i x antal timmar innan jag smet in i solariumet. Därefter avslutade jag tiden på gymmet med en stund i bastun och inpackning i håret. Väl hemma väntade nybakat bröd och nu ska jag ta hand om mina händer och naglar lite, som inte har fått vård på flera år och dar. Ha en bra kväll!

Hanne Elisabeth Grön Petérsen



Idag säger vi Grattis till HandikappHanne som precis har snurrat 17 varv runt solen! Lina och jag offrade våra extra slantar och bjöd henne på Nancy's på lunchen, men annars har det mesta varit som vanligt. Hon har varit lite kaxigare och förlolämpat mig lite mer än vad hon brukar, men det är väl sånt man får ta. Dagens slutsats blir att vi under lunchen även kom fram till att anledningen till att vi har börjat umgås så mycket med varanndra inte är någon annan än den att vi blev näst intill tvungna när vi kom i samma klass.

Och för att  visa min goda sida såhär på hennes dag, så kan jag ju avsluta med att tillägga att den här tvångsten var rena turen för min del. Vi måste grovt ha underskattat våran gemenskap de tre senaste åren, för så kul som vi haft i skolan på gymnaiset hade jag aldrig kunnat föreställa mig att vi skulle ha. Helt fantastiskt att man kan finna sådan guld i sådan skit med andra ord. Pangbrud i bajs. Och konstigt nog ganska bäst i alla fall. Hon har ju humorn på helt rätt höft så att säga...


Lika löser lika.


Man kan inte göra mer än sitt bästa, det är ett som är säkert. Jag skulle behöva sitta uppe och räkna på den här skiten hela natten för att bli säker på min sak, men eftersom jag är hyfsat mänsklig kommer jag inte att göra det. Det är nog inte meningen att man ska vara säker på allt till ett prov som omfattar 130 sidor. Om det är meningen så går det bra imorgon, och om det är meningen att det ska gå dåligt så går det dåligt. Vem meningen är kan ni ju fundera på medan ni försöker somna ikväll....

You were made to go and get her.



Utmaningar. Något som man vill ha, men kan få, det är ingen utmaning. Det blir först en utmaning när man inte kan få det, men man har insett att man vill ha det. Jag fungerar på ett visst sätt. Jag vill ha det jag inte kan få. Det jag kan få vill jag inte ha. Det är nog bara att inse. Jag upptäcker först vad jag vill ha när det är för sent. För då har jag redan haft vad jag inte ville ha, men som jag vill ha just nu .Går det att balansera ett sådant problem? Att ha något jag samtidigt inte kan få. En ständig utmaning av något man vill ha, som man inte kan få, men får ändå?

Sommarstuga + sälenstuga = gillestuga?

God eftermiddag gott folk!

Idag är det den första februari och jag mår bra. Dessutom känner jag mig duktig, eftersom det är först nu som datorn har satts på. Jag behövde en paus från begreppen mol, molmassa och substansmängd som i stort sett är de tre begreppen min ena hjärnhalva koncentrerar sig mest på just nu. (Kemiprov på tisdag, 130 sidor) Har bestämt mig för att ta tag i min dåliga motivation till att plugga och åtminstonde ge det här provet en chans för en gång skull. Jag börjar faktiskt förstå nu, och det känns inte sådär himlans svårt som jag hade föreställt mig, så om jag lägger ner lite mer tid kanske jag fixar det här. Det är på tiden att jag får känna mig lite smart, tycker jag.

Annars här hemma så målas det om i gillestugan. Jag har tjatat till mig att det är på tiden att vi slutar använda vårat ultimata rum för hemmakvällar med kompisar som ett förråd och jag har visst lyckats med mitt tjat. Ja, för tjat lönar sig alltid. Jag förstår inte grejjen med att man sedan barnsben blir trackad med att det är fel taktik att använda sig utav om man verkligen vill något. Tjat har alltid funkat för mig.

Att mamma och jag har lite olika smak vad det gäller inredning blir nästa problem att ta tag i. Just nu befinner hon sig nämligen där nere och målar om det hyfsat mysiga och charmiga träväggarna. Hon målar dem vita. Och vi har en knallröd fondvägg där nere... Alltså håller hon på att skapa en misspassande kombination av vita sommarstugeväggar, då träet lyser igenom en aning och den klassiska sälenstugekänslan. Jag föreslog att vi skulle hänga upp en stor fet dansk flagga på den röda väggen för att försöka hamna på samma nivå när det  gäller inredning i hemmet...

Men. Det slog mig precis att jag blev irriterad på mamma vid lunchen idag att hon är så dålig på att se andra möjligheter och altenativ till saker och ting. Man kan ju alltid täcka för en vägg med olika saker, t.ex med en stor projektor Tv?

  


RSS 2.0