Sallad.

Det är 2 minuter kvar tills Idol börjar och jag känner hur febern kryper närmre och närmre inpå och sprider sig genom kroppen. Kinderna rodnar, halsen värker och det låter ännu hemskare än vad det redan gör när jag nynnar för mig själv. Det känns på ett ungefär som om jag kommer bli sjuk tills imorgon, vilket jag verkligen inte får bli!

Det är nämligen imorgon som debatten i klassen äger rum och jag brukar ju klara av det rätt så bra med få fram mina åsikter, så nu ska det minsann äntligen få ställas på prov och se om det kan nyttjas till något bra. Utnämnd till socialdemokrat är vad jag är och vare sig det dom strider mot mina personliga åsikter eller ej ska jag knäcka alliansen med en förbannat stor tsunami (ja, istället för storm eftersom jag måste bli bättre på att variera mitt språk)! Ursäkta min otroligt dåliga liknelse, eller metafor eller vad det nu var. Olivia, rätta mig?

För att inte verka negativ och klaga på att jag är förkyld så ska jag omvandla det hela till något positivt. Jag är nämligen tusen gånger hellre förkyld och trött än sitter hemma för att jag är ett vandrande kaos inombords och inte har någon ork för något alls. Vare sig halsen krånglar eller ej så är jag glad idag.

Ni som känner mig vet ju att jag brukar få för mig väldigt mycket och nu framöver har jag tänkt att göra en experimet med mig själv, något som inte är alltför ovanligt för att vara mig kanske. Jag har nämligen fått för mig att det är alla dessa dåliga kolhydrater som finns i pasta, ris, vitt bröd, godis, fet mat etc som gör att jag får så extrema humörsvängningar. Det är ju inte så att jag ständigt har problem hemma som gör att jag kan vara så nere ibland så något måste det ju vara... Och nu har jag kommit på att det beror på mina dåliga matvanor.



Efter att jag beställt och ätit upp en jätte god kycklingsallad med quinoa idag på Wayne's (med Lina mitt emot mig of course) så kom jag på att efter varje gång jag ätit något liknande har jag aldrig blivit sådär konstig! Dels så blir inte min mage sådär svullen och hård som den kan bli av maten mamma brukar laga, så nu ett tag framöver ska jag leva på vanlig frukost, sallader och om jag blir suget på något sött mörk choklad. Ljus choklad passar inte att äta efter en god sallad! Och mjölk får v inte glömma här på kanten heller! Varje gång jag är sugen på godis ska jag dricka ett glas mjölk istället... Ehm, aa försöka iaf!

Haha jävlar vilket äckligt hälsofreak jag låter som nu och det låter som rena rama bantningsmetoden, men riktigt så är det inte jag vill ha det. Jag ska bara testa och se om det gör någon skillnad på om jag skippar sån där mat som sätter sig som en degklump i magen och gör den svullen. Om jag klarar det en dag eller fler återstår ju att se, men det är dagens idé för idag i alla fall.

Alla är vi lite patetiska ibland hörrni! Nu måste jag verkligen förbereda mig inför debatten imorgon. Eftersom Idol redan har börjat nu så tänker jag faktiskt ta med mig datorn ner och slå mig ner med familjen och plugga samtidigt. Inget jag rekommenderar, men vill verkligen inte missa alla killarna idag! Ha det fint så hoppas vi att ni stöter på en hälsosammare och gladare Lina som kan hålla humöret på topp aningen längre i fortsättningen. Ciao!


Orientering.

Orientering. Jag skyller på min bror. Jag får aldrig läsa kartan när vi är ute på våran fars fantastiska bilsemestrar om somrarna.  Jag blir bänkad i baksätet så fort vi kommit av planet och om jag har tur får jag reda på vad staden vi är påväg mot heter. Har alltså orienterat i skolan idag. Tillsammans med Hanne och det gick ändå rätt så bra, om man jämför med hur det gick för alla andra. I början sprang vi dock fel, så redan från början fick vi springa runt och bära på säkert 5kg tyngre gympaskor eftersom vi var tvungna att springa över ett stort träsk för att komma rätt igen.

Jag är sjuk också. Jag är  förkyld, trött och hängig och fick börja dagen med ett antal tabletter för att ens komma upp på fötter. Men så är det att vara jag. Jag är inte typen som ger upp i första taget och nog skulle jag ut och orientera så länge jag kunde andas!

Annars mår jag bra. Jag ska duscha nu och sen åka vidare till skolan. Jag kommer inte hinna, men jag ska försöka skynda mig ändå. Igår skrattade jag mig igenom hela skoldagen ungefär. Vi har fått en ny kille i klassen och jag vet inte hur man ska vara mot sånna som kommer nya till en klass. Alla andra var tysta och pratade inte ens med honom och då tyckte jag det var bättre att skojja till det lite. Han sa att det var lungt. Jag sa att det var lika bra att han vände sig vid att jag kan va lite konstig ibland.

Ha en bra dag!


Vardagslyx

Jag mublerar om alldeles för ofta och idag har jag gjort det igen! De flesta har väl knappt hunnit se hur jag hade det innan, men nu är jag ännu nöjdare så det här ska nog bli bra. Hur som helst så känns det alltid lika bra att befinna sig i ett nystädat rum och att framåt kvällen sen få bädda ner sig i nya rena bäddkläder. Vardagslyx.

Dagens goda gärning blir idag det fina sms:et jag skrev till Farfar imorse. Jag frågade hur han mådde och avslutade med att några få och enkla ord om att jag saknade honom. Ett antal timmar senare ringer han upp. Då hade han precis gett upp försöket med att skicka ett svar och kommit fram till att det blir trevligare om han fick höra min röst istället. Onekligen många gånger fick jag höra hur gullig och rar han tyckte sitt barnbarn var och det framgick verkligen att jag lyckats göra honom glad och tacksam, vilket gjorde mig likaså. Kanske börjar det bli dags att ge sig av ner mot Öland snart?



Innan jag går och lägger mig idag ska jag sammanställa en fysikrapport och kolla igenom lite snabbt hur de olika partierna ställer sig inom frågorna Arbete och Ekonomi (bidrag). Det väntas debatt på torsdag, jag är utnämnd socialdemokrat och det här med politik kan verkligen fånga mitt intresse stundvis. Dela gärna med er av era åsikter. Vilket parti tillhör ni?


Glädjerus


Jag vet inte hur vi lyckades, men den här bilden gör för mig inget annat än sprudlar av höst och glädje.

Idag ska det städas, pluggas, tränas och solas. Jag har inte hunnit sätta igång med särkilt mycket trots att klockan snart passerat halv fyra (men faktiskt en promenad i solen framåt och tillbaka till Lovisa), men nu satans ska jag få något gjort!

Slutligen så blev det en mycket uppskattad kväll hemma hos Jocke igår med väldigt många blandade moments under kvällen. Galet vill jag inte påstå att det var, men det var roligt, trevligt och allt annat som en kväll kan va med klasskamraterna. Kvällens skrattanfall brast ut när Bob och jag satt och hade det mysigt med varsin cigarett i hängmattan, i ett av våra försök till deepshit och vi utan förvarning plötsligt föll pladask till marken.

Förälskad


Jag tror att jag blivit förälskad,

i hösten

Hösten är än så länge ung och alla de vackra varma färgerna som man omfamnas av så fort man öppnar ytterdörren får mig att vilja förvandlas till ett höstlöv. Ett stort rött höstlöv från en Ek. Nej, inte en ek. Vad heter dom nu igen? (...) Lönn ja! Varför kan inte jag vara lika vacker som ett stort rött lönnlöv?

Idag har jag varit med med Mamma på Ikea och kollat på ett nytt stort skrivbord till mig. Jag behöver bre ut mig och ha mycket plats när jag pluggar så nog ska skrivbordet anpassas efter mina behag. Jag har även tränat på Feelgood med Julia. Sist av allt så har jag promenerat runt på stan med henne och Lovisa och vi avslutade dagen med att köpa med oss varsin sallad och slå oss ner i trädgårdsföreningen. En mycket mysig och lugn dag som förhoppningsvis inte alls ska fortsätta i samma lunga tempo.

Ikväll ska det nämligen festas med några ifrån klassen! Det ska skålas med både höns och får och bjudas på middag hos Jocke och förhoppningsvis kommer jag att vakna imorgonbitt och ha lyckats krypa aningen djupare in på skinnet hos de andra. Vi får se, hur öppna och ärliga är man mot varandra där ute på landet? (Lina är mycket förväntansfull!)

Living - or just being alive?




Is it death that drives some

of us into risktakers?


Här sitter jag nu vid köksbordet och övar in engelska och spanska glosor, mätt och belåten efter en middag bestående av mammas nybakade äppelpaj. Jag känner mig oerhört duktig.

Tidigare idag har jag varit på stan med Lovisa och köpt mig en till jacka så nu har jag två jackor jag kan variera mellan i vinter, varav en är mycket varmare än den andra. Köpte även ett par lila handskar till, men funderar på att byta dom till ett par rosa, som då ska va i samma nyans som mitt favoritläppglans. Kinkivinkigt I know, men sån är jag!

Satsar mot att bli klar framåt nio så att jag kan ta en kvällspromenad innan läggdags. Någon som är på? :)

Gårdagens tillfälliga jäkelskap uppgjorda.

Mamma sms:ade imorse att hon funnit jackan och halsduken på ett staket i närheten av Lina. Jag förlorade alltså en timma på cykla tillbakat till Lina igår, blev på dålig humör och kände mig stressad helt i onödan. Tack för den! Om man ändå kunde ha en personlig trygghetsförsäkring som hela tiden kunde förmedla än om att saker och ting faktisktt kommer att lösa sig (inre suck).

Imorse kunde jag hur som helst lämna längtan efter knark (jag överdrev såklart) åt sidan och glädjas åt att mina missöden igår endast var tillfälliga jäkelskap. Idag ska jag ta igen det jag inte hann med igår och se till att jag inte kommer hem alltför sent från från stan. Ha det bra, nu väntar lunch!

Ge mig knark.

Om knark var lätt tillgängligt hade jag inte tvekat en sekund att resten utav veckan gå på tabletter. Jag är så jävla arg på att allt går åt skogen för mig nu att jag tydligt kan se framför mig hur jag försöker ta livet av mig själv på ett sånt sätt att jag skulle misslyckas och hamna på sjukhus och förbli medvetslös ett tag framöver så jag skulle få någon anledning till att inte göra alla saker jag vill hinna med och inte kan säga nej till. Jag måste ha nyst utan att någon sade prosit efteråt och fått in en djäuvl inuti mig så som jag misslyckas med allt hela tiden.

Mitt exempel från dagen:

Hade planerat att vara duktig och leva en fullt hälsosam dag. Efter skolan och efter att jag fått träffa Jakob en snabbis gick jag över till biblioteket och försökta hinna ikapp med matten i ca 40 min innan jag åkte iväg till Feelgood och tränade. Hade tänkt att komma hem vid åtta och plugga de två resternade timmarna av kvällen och sedan gå och lägga mig tidigt eftersom jag inte har hunnit sova något de senaste dagarna.

Det visar sig att Julia behöver schyss hem på cyklen så tar lite längre tid än jag väntat. Jag kommer även på att jag har lovat att hämta hem pappas Burburryhalsduk från Lina och passar då på att hämta hem alla andra tusen grejjer jag har hemma hos henne. Vad händer? Jo, när jag är nästan ända framme upptäcker jag att jag tappat halsduken och min jacka påvägen hem. Jag fattar inte hur eftersom vad jag minns satte jag på mig bägge delarna, men hur som helst får jag cykla tillbaka hela vägen till Lina utan resultat.

När jag kom hem kvart över nio istället var jag hunrig ,trött och arg, mamma började tjata om att jag fick sluta träna om jag inte hann hem om kvällarn och jag blir bara ännu mer förbannad när någon kommer med så sjuka förslag och säger till mig att jag har massa "måsten" att göra som inte alls är "måsten". Man MÅSTE ingenting här i livet. Livet är frivilligt.

Och visst, nu förstorar jag upp det hela igen som jag är så äckligt bra på att göra, men nu är det själva grejjen att det alltid ska komma något emellan som gör att jag misslyckas med mina dagar då jag verkligen försöker gå in för att få til det och komma in i några bra rutiner. Vad finns det att göra åt saken när det är saker jag inte kan påverka som förstör hela tiden? Jag vill ju få det bra, jag vill ju göra något åt hur jag mår!

Det här inlägget borde kanske publiceras i min privata blogg, men nu är det så att jag faktiskt inte orkar ge någon bra bild om hur dagen har varit bara för att ni som läser ska tro att jag har ett så fullspäckat roligt liv där det alltid verkar händer massa saker. Visserkligen händer det saker, men för tillfället händer det alldeles för mycket av det dåliga.

Fan för livet. Fan för djävulen och fan för mig själv. Fast fan för att några små djävulska bagateller om dagen ska få förstöra mitt liv för den delen också.

Nu börjar jag om igen. För att överleva dagens skandal och nedergång måste jag helt enkelt lägga jackan och halsduken bakom mig och hoppas att livet bjuder igen på det här snart. Pengar är inte allt. Imorgon går jag helt enkelt och köper en ny jacka, ringer pappa och berättar om hans burburry missöde och lovar en ny när jag blir stor och rik (vilket jag självklart kommer bli) och ber om bidrag för vinterjackan som inhandlades i Stockholm ändå, även fast jag inte alls är värd några pengar nu när jag har varit så stygg och slarvat bort hans halssduk.

En sak som alltid funkar att göra mig glad är i alla fall att tänka tillbaka på goda tider man haft en gång i livet och försöka se framför sig hur de kommer igen. Den natten jag får känna likadant som jag kände den 28 november är verkligen något att sukta efter. Hur bar jag mig åt?  Var det den här tiden som väntade mig?

Ur arkivet:
2007-11-28 @ 22:03:00
Allt är för bra för att vara sant.

Allt är verkligen för bra för att vara sant just nu. Det börjar allvarlig skrämma mig. Bara bra saker har hänt på den senaste tiden och hela jag bara sprudar av glädje vart jag än går känns det som. Vad är det för dåligt som väntar mig egentligen? Det kan omöjligt fortsätta såhär bra länge till..

Lina Gamsäter 16 år

 
Grattis din jävel!


Idag har du varit precis lika störd som jag vill ha dig. Listan på uppdrag är ordentligt fullföljda och nu är det bara en fin present som kvarstår. Du är bäst, ungefär det bästa som finns och du finns alltid där och sätter prägel på tillvaron. Hoppas du är nöjd med din sjuka och sinnrika födeldag du fått tilldela idag. Stunden i morse när vi stod i en kvart och och inte gjorde något annat än skratta åt uppdragen kommer jag att kunna tänka tillbaka på många gånger när jag vill bli på bättre humör i fortsättningen. Jag älskar dig Lina.


The pain in the as is over, once for all.


Har varit i Stockholm i helgen och vilat upp mig hos min non-stop pratande halvtidssjukskriva Faster i helgen. Hon har tagit  hand om mig som om jag vore en sten av guld och allt har kort och gott sagt varit väldigt lungt och fridfullt. Det har varit skönt att få komma bort ett tag, om än så bara för två dagar.

I fredags firade vi Lovisa hemma hos Lina på kvällen. Hon fick en sminkning på Face av oss tjejjer. Jag har fortfarande kvar min så vi har bestämt oss för att gå på det tillsammans någon vacker dag härnäst.

Jag har även bestämt mig för att nu ska jag ( och förhoppningsvis lyckas) en gång för alla tag i mitt liv och allt jag ständigt klagar på som försegår i det. Imorgon börjar allt då jag ska försöka ställa mig själv tillrätta igen och försöka hitta livsglöden igen. Jag tackar och bugar för alla fina kommenterar jag fått. När en del av er skriver och berättar om att ni faktiskt har känt eller känner likadant känns det på något vis bättre. Det är ju tråkigt, men samtidigt är det skönt att veta att man inte är ensam.

Jag har bestämt mig nu i alla fall. Det har jag redan gjort ungefär varje dag, men jag tänker minsann inte sluta försöka förrän jag lyckats och nu skriver jag till och med ner det på bloggen. Det känns läskigt ska ni veta. "Hej jag heter Lina och jag känner mig alldeles för ofta psykiskt störd (tro det eller ej, men det ligger i släkten) och vill bli lite mer av den jag är. Det är inget katastrofalt helvete jag lever i som det emellanåt kan verka, men hur som helst så lider jag av det. Jag är trött på att gå runt och känna mig missnöjd och misslyckad och ska nu försöka bygga upp något som kallas bättre självförtroende och en positivare syn på livet."  Ungefär sådär, på ett ungefär. Precis lika lagom naket att jag inte behöver skämmas. 

Godnatt! 

Today is someone's very happy birthday


Och idag har jag minsann inte glömt bort dig älskade älskade älskade bästa vän. Du måste sannerligen vara den vackraste 17-åringen på hela jorden om jag får säga det själv. Ditt vackra léende speglar hela din personlighet och om det inte hade varit för dig hade jag aldrig insett hur mycket man tjänar på att  alltid vara sig själv, ärlig och aldrig snacka skit. Du är mitt ljus, min förebild och mitt hem där jag alltid hör hemma och dit jag alltid kan återvända. Hoppas du får en underbar dag idag och grattis grattis grattis!

jag=störd

Ibland undrar jag hur länge jag kommer orka stå ut med mig själv. Det kan vara så fruktansvärt jobbigt att vara jag ibland att man bara vill gå och dö vissa dagar. Ärligt talat så funderar jag på om jag håller på att bli psykiskt störd. Jag klarar inte av någonting längre. Någon mer än jag som känner att ni misslyckas med precis allting ni gör? För det gör jag. Hela tiden. Det gör mig galen. Det gör mig arg, trött och irriterad. Jag vill inte va arg, trött och irriterad. Så ska det inte va.  

Hur gör man om man inte ens orkar vara sig själv?

Jag skrev min engelskaläxa tills imorgon, men därefter tog det stop och jag orkade inte mer. Var har min ork till allt tagit vägen? Varför har jag blivit så förbannat velig om allt? Varför måste min värld rasa samman vid minsta motgång och dilemma jag ställs inför?

Jag orkar för fan ingenting längre. Vet ni hur jävla förbannad jag blir på mig själv när jag beter mig så? Vet ni hur jävla mycket jag börjar hata den jag håller på att bli!?!

Ännu ett inlägg om ingenting...

Jag är nyduschad och klädd i svarta sammetsbyxor och Honkens gula stora mjukiströja jag haft här hemma sedan säkert ett år tillbaka. Läxböckerna ligger prydligt och strukturerat upplagt på bordet framför mig och mammas mini laptop är på plats i knäet. Till höger om läxböckerna står en stor Nalle Puh mugg fylld med varm kaffelatte och grädde och jag tror att jag äntligen är redo för att ta tag i mina läxor, en gång för alla.

Till att börja med ska jag skriva en kort uppsats på engelska om något jag har varit med om i mitt liv som jag kommer ihåg väldigt väl och som har påverkat mig till en viss del. Jag har klurat i flera dagar på vad det skulle kunna vara och har nu äntligen bestämt mig för att skriva om när jag blekte sönder mitt hår tre dagar innan skolavslutningen i åttan. Det kanske inte är världens vettigaste grej att imponera en engelska lärare med, men det är definitivt något jag lärt mig av och som i efterhand  har bidragit  till en rad konsekvenser.  Jag hinner inte ta upp varför just den tiden som "blond" var så speciell, men jag kan sannerligen erkänna att jag nog aldrig har gråtit så mycket av att bara se mig själv i spegeln som då.

Ikväll beger jag mig nog till Olle och kollar på senaste Gossip Girl-avsnittet om han är hemma när jag ringer. Dansen är inställtd ikväll så något sådant blir det tyvärr inte.

Lovisa fyller år imorgon också! Kika i arkivet från September förra året så förstår ni hur viktigt det är att jag kommer ihåg det i år. Frågan är bara vad jag ska hitta på som tar igen min miss från förra året...

Ok, nu måste jag verkligen sätta igång. Jag loggar alltid in på bloggen när jag i själva verket måste ta tag i något viktigt som en ursäkt till varför jag inte sätter igång. Känns som det bara börjar bli väldigt många onödiga inlägg som egentligen handlar om ingenting, vilket inte riktigt är så jag vill ha det. Det här inlägget är ett väldigt bra exempel på ett sådant. Inget vettigt skrivet, stavfel inkl menadsbyggnadsfel, inget budskap eller några som helst åsikter utan bara text som skrivs för att jag inte orkar ta tag i läxorna. 

Jag som hade gjort det så mysigt....  Varför hjälper det inte? Ok, skitsamma. Nu sätter jag bara igång så jag får det här gjort. Nu,  nu nu nu nu nu slutar jag skriva och tar tag i den här engelska skiten! Så, nu gör jag det bara! 

Håll ut tills jag blir normal igen och börjar med lite vettiga inlägg. Ciao!  


ngjdfngdkjnhfd

Min dator inne på rummet har börjat krångla och sega som aldrig förr så blir dålig uppdatering fram tills det att jag tagit mig tid till att fixa det. Har tänkt att rensa bort varenda fil och bild jag har och sedan installera om hela programvaran och hoppas på en total återställning. Blir till helgen dock då jag har lite mer tid. Den har redan tagit 20 minuter av min tid ikväll och jag börjar nästan bli så förbannad på den att jag vill kasta den i golvet. Fy fan för sega datorer och fy fan för min bror som är orsaken att den blivit som den blivit. Aaaarg. Han gör fan ingenting annat än skapar problem. Nu låter jag jätte dum, men jag skulle inte ha det minsta emot om han flyttade till min pappa för gott så hemskt han är att ha är hemma.

Haha, jag tror jag har varit hemma för mkt idag...  Nejmen jag vill faktikst bara att han ska försvinna ut ur huset och jag är arg för alla tjatar är hemma på att jag ska göra det och det och det. Någon mer än jag som nte skulle ha det minsta emot att flytta hemifrån? Eget place, ingen som tjatar, ingen äcklig bror som beter sig som han inte kommit ur trotsåldern man var inne i i trean/fyran och trodde man visste allt trots att man bara var tio år. Bara att slippa hans äckliga vidriga musik om dagarna skulle göra mig dubbelt så lycklig under tiden jag vistas hemma. Den framkallar allergi, specifika störningar i mitt huvud som får mig att vilja gå i hans rum och misshandla honom till sängs. Ja, för den skulle självkalrt vara insmord i superlim då så han skulle få fastna där för resten av livet.

Ja, till och med mamma kom upp och blev förbannad på honom nu. (och på mig med vilket gjorde mig ännu mer förbannad såklart) Godnatt sov gott :)


"Visa kuken widar för faaaan!"







Idag har det inte varit någon särskilt dag så  för att ni inte ska behöva läsa något tråkigt inlägg om en vanlig vardag lägger jag in några bilder från Widars födelsedagsfest. Haha, det sjukaste under kvällen var nog när alla skrek att han skulle visa kuken efter att vi hade sjungit och Jocke fick nästan ett utbrott för att han ballade ur. Olivia fick agera vän i nödan idag efter skolan och i väntan på bussen blev jag även lite halvt bestulen av Anderas på mitt måndagsgodis. Tur det kanske ;) Jag gillade i alla fall hennes kommententar när vi hade gått av

" Lina, jag tycker du ska bli tillsammans med Anderas. Eller jag menar, honom skulle jag inte ha ett dugg emot ifall du blev tllsammans med för han verkar vara en bra och trevlig kille".

Har även hunnit med att dansa idag. Mycket roligt! Imorgon är det fultisdag som gäller och framåt kvällen ska jag äntligen få träffa Henric. Det var år och dar sen känns det som så fultisdagen kanske inte behöver bli så dålig i alla fall. Godnatt!

Någon fyller år....



Den här mannen har minsann blivit både hyllad och rankad ett flertal gånger i min blogg, men idag ska jag inte säga så mycket mer än att han fyller år idag! Grattis och välkommen till livet som 16. Du är störd och jag är störd och under det gågna året har jag velat skjuta dig alldeles för många gånger. Sarkastiskt sagt, men nu är vi ju vänner och det är bra.

Festligheter och bravader, idag mår jag bra.

Jag tror jag har haft ungefär världens underbaraste helg. Festligheter på både fredagen och lördagen och båda dagarna blev precis sådär roliga som jag vill ha det. Roligt och galet. Det är så livet ska va. Det är precis så jag vill ha det.

Tror ni jag blev chockad när mamma ringde och väckte mig imorse klockan tio och jag ser att jag inte är hemma? Min slutsats  blev snabbt att jag måste ha slumrat till hos Louise, men när jag senare lägger på och skymtar en bild av Frida Melin på väggen klarnar det, inte alls. Brevid mig sover Julia och Natalie och det är väl inte direkt dom jag normalt tillbringar mina nätter med. Kan väl med andra ord medge att jag blev skapligt förvånad av sällskapet, vilket i och för sig visade sig vara en väldigt härligt och skämtsamt umgänge. När jag tog bussen hem klockan ett hade jag ungefär suttit och fnittrat från stunden då jag vaknade och jag är minsann rätt så nöjd över att kvällen slutade just där.

Den här helgen kommer jag verkligen se tillbaka till med ett stort smile på läpparna. Festen hos Widar i fredags var super och kvällen igår hos Louise likaså. Tack eller vad man ska säga. Jag är så jävla glad idag.

  


Rickard 16 år!



Rickard Widars födelsedag igår firades med fest hemma hos honom själv med uppmärksamheten riktat mot bordet där en glad och onykter widar fick stå och lyssna på när alla sjöng och hurrade för honom. Tal hölls och blommor, paket och tårta togs emot och helt utom mig kan jag gott och väl erkänna att det blev en väldigt rolig och på sätt och vis ganska galen kväll. Jag är ju lite halvt störd så det mesta kan nog bli rätt så galet bara man bär på namnet Lina, men igår, haha jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Vi skippar den delen förresten och tackar och bugar för festen istället!

Grattis och ajdö! Blir stan idag och troligtvis hämta hem lite inspiration från modellvisningen klockan två.

Exkursion

Jag hade bestämt mig. Den här gången skulle jag inte bli sjuk. Jag om någon skulle undvika att drabbas av detta virus som likt en bröddeg gäser över hela Linköpings befolkning. Jag om någon skulle hålla mig frisk! Nej. Det förtjänade jag tydligen inte. Nu har jag blivit lika snörvlig som alla andra och näsan känns lika svullen som en, ja vadå? Vad finns det att jämföra med som är lika svullet som en förkyld näsa?



Dagen idag har spenderats ute i Tinnerö med resteradne Hummare och det har varit en helt ok dag för att vara skoldag. Det kanske inte var det bästa för min del att vara ute och frysa (trots halsduk, mössa, vantar, jacka, dubbla leggins, sockar, gummistövlar)och troligen bli ännu sjukare inför helgen, men vad hade jag gjort för vettigt om jag suttit hemma istället, egentligen? 

Är trots äcklig förkyldning och hes röst oerhört pepp på en rik helg full av festligheter sedan förra helgens lugna timmar. Det blir att duscha och dyka ner i mammas medicinskåp för trycka i mig saker som gör mig frisk så snabbt som möjligt. Jag vet inte hur mycket läskigt jag svalde och drack imorse, men hur som helst tycks det ha hjälpt så ska försöka köra på samma princip igen. Svälj allt du hittar, inbilla dig att det hjälper och DET HJÄLPER! That's how Lina gör sig frisk när hon inte har gått om tid på sig.  Mycket smart och dessutom lite roligt att leka läkare och plocka bland alla dessa tabletter för att sedan lägga fram allt bra man tycks hitta och ett glas vatten. Haha, störd jag låter nu! Jag sväljer inget farligt så ni vet. Det är C-vitaminstabletter och Echinagard och sånt där skit ;)

Bara mitt och upp och ner.

Omänskliga
är dom som klarar allt utan att få
deras hjärtan att slå snabbare

Och omänskliga är dom som inte
behöver sömn för att orka gå på högvarv,
som inte behöver
närhet,
kärlek,
vänskap
och glädje eller ro
för att finna sig själva

Så förlåt för att jag är mänsklig
men försöker vara så omänsklig
som möjligt
och ändå misslyckas.




Idag har det varit en sån där dag då jag inte orkat göra något. Jag kom hem från skolan/stan vid sex och
sen var det något som tog stop och fick mig att stanna hemma. Skulle ha varit barnvakt tillsammans med
Lovisa och sedan sovit hos Lina, men blev inte alls så. Jag = lustig/förstår inte hur jag fungerar. Vi har läxa tills imorgon och till och med där har det tagit stop. Finns inget i mig som får mig att vilja ta tag i att sätta mig in i två nyheter som hänt under den gågna veckan tyvärr. Tror inte jag fungerar som jag ska. Något är fel och felet är jag är jag rädd för.

Kom på att jag har haft bloggen i över ett år nu vilket betyder att jag har ett helt år av mitt liv detaljerat nedskrivet. Det känns bra. Jag tycker om att läsa gamla inlägg och ibland inspereras jag nästan av mig själv. Jodå, jag tycker minsann det kan komma rätt så kloka saker från mig ibland. Samtidigt finns det alltid inlägg jag inte ens vill påminnas om. Vilka tider man haft. Stackars själ.

Livet. Det är så det är. Bara mitt och upp och ner. Ett problem jag har som kommer att lösa sig, någon gång.

Man mår som rummet är ställt.

Ibland undrar jag om jag har något psykiskt fel på mig som mitt humör går upp och ner från dag till dag. Idag har jag haft en riktigt bra dag då allt hitills har känts rätt och det känns nästan som jag svävar lite halvt här ovanför datorstolen. Lustig känsla, men idag känner jag mig helt utom mig av lycka och det har jag minsann ingenting emot.


Kan det va så att man mår som rummet är? I lördags var jag nämligen hemma HELA dagen och bara ställde allting tillrätta. Jag rensade ur varenda vrå i rummet och belönade mig sedan med att åka till till Ikano på söndagen med Lina och köpa två nya tavlor och ett nytt överkast till sängen. Nu är allt på sin plats och faktiskt så tror jag att jag påverkas väldigt mycket av att vakna upp till ett städat rum istället för att vakna upp till en enda stor röra och börja dagen med att påminnas om den stressiga/deppiga/tråkiga gårdagen. Ja, för sådana dagar orkar åtminstonde inte jag bry mig om ordningen på rummet.

För att få något riktigt roligt gjort under helgen var jag med Amanda, Lina och Simone och firade Anna igår. Det blev en välldans rolig kväll med ständiga skrattattackar, vilket var precis vad jag behövde. Lina och jag hade också välldans kul när vi tog en tröjja från mig hemifrån som jag hade rensat ut som vi slog in och försökte verka vara stenseriösa med att vi hade varit och köpt den. Haha, tror ni Anna blev förvånad eller?  Ljusblåa hoodtröjjor i storlek xs med fula tryck på är inte riktigt vad hon brukar ha på sig direkt..

Nu ska jag iväg och dansa! Sen blir det att ringa Olle så får vi se vart han håller hus. Ciao!

Förbannat bra jävel

 mikebrownsound  08:sep, 15:33
haha så sjukt skojj! jag hade inte lyssnat på den skivan på evigheter, eller a typ på 90 talet, så kom jag på dem gamla goa låtarna och sökte på dem på youtube , och så såg jag den, och alla som sett den här omkring tyckerdet är skitkul det där med att hon kör någon rolig dans ? hahah Verkar vara en nice tjej haha!

Haha, ibland känner jag mig allt bra nöjd när jag lyckas med Lina. Titta vilka underverk man kan ställa till med genom att bara vara allmänt tråkig och sätta på en låt och säga "Dansa nu Lina så du har något att göra medan jag segar lite."


Njut, och bli lite avundsjuk på vilken förbannat nice vän jag har ;)

Pippeteringsboll

Kom precis ur duschen nu och innan jag börjar göra iordning mig inför ikväll vill jag bara att alla ni som ibland kommenterar så snällt efter mina deppiga inlägg ska veta att jag tycker ni är så otroligt fina människor. Jag blir så glad när jag loggar in på bloggen och får läsa kommentarer om att ni har känt likadant eller bara att ni önskar att det blir bra för mig.  Sånt gör mig verkligen glad.

För övrigt har det varit en bra dag i skolan idag, över huvudtaget en mycket bättre dag än igår!  Det är nästan lite sjukt att varannandag i skolan trivs jag jätte bra medan de resterande dagarna brister det i hela kroppen på mig. Idag har det varit en sån där dag då jag börjat tänka i andra banor och försökt inbilla mig att det kanske ändå är mig det är på fel på. Det kanske är jag som går igenom en jobbig period nu och bara har lite problem med att öppna upp mig inför nya människor. Ibland så försöker jag även skylla på att det kanske finns en mening bakom allt det här. Jag kanske kommer att bli en bättre person när jag lär mig att acceptera människor som jag inte alls tycks ha något gemensamt med, jag kanske lär mig att saker och ting faktiskt måste ta lite tid ibland, att allt inte kan bli bra över en natt.


Hanne och Linnea framför nv hums idé på att mäta bredden på ån, från fredagens exkursion.

En positiv sak som jag vet blir bättre av att jag går runt och känner mig såhär osäker är i alla fall att jag kommer så mycket närmare min mamma. Vi pratar, pratar och pratar och diskuterar och hon ger mig ständigt en massvis med kloka råd, vilket är precis vad man  vill höra från sin mamma ibland. Mammor brukar ju ha oftast ha rätt, eller hur?

Bra dag idag i alla fall!  Jag och Sofie satt och kunde inte sluta skratta åt alla lustiga namn alla saker hade på kemin och själva tanken på att vi satt där med varsitt papper framför oss i världens kemirock och skyddsglasögon på oss.  Lina = glad :) Ikväll blir det att kila över till Olle med lite annat folk så får vi se vart de leder!  Ha en bra helg  :)


Ensam

Jag träffade på Joakim Strand idag på Folkunga och vi pratade lite om hur vi hade det och hur vi trivdes och sådär. Han berättade att han trivdes jätte bra och att det gick bra för honom i skolan nu tack vare att han hade så bra sammanhållning och trivdes så bra i sin klass.

Jag trivs inte alls för tillfället. Jag saknar alla mina vänner så att det brister varannan kväll ungefär. Efter  varje dag i skolan känns det som jag har befunnit mig på en annan planet och när jag väl har slutat vill jag helst bara hem och gräva ner mig.

Jag har aldrig förr känt mig såhär ensam om dagarna i hela mitt liv. Känner mig så jävla dum som klagar, som inte är nöjd med det jag har, men jag känner redan nu att det är inte såhär jag vill att mina tre år ska se ut framöver. Det var inte i alla fall inte såhär jag hade tänkt mig att det skulle kännas att börja gymnasiet.

If I had a million dollars

Torsdagmorgon och jag är uppe tidigt som igår!  Hann inte sätta på datorn igår som jag flamsa runt och med tanke på att jag sov med mascaran på sparade jag lite tid nu på morgonkvisten istället.

Igår hade jag en desto bättre idag, trots att jag tror klassfotot blev en flopp. Skolan var rolig hela dagen, jag började  tycka om min samhällskunskapslärare lite mer än förut, vi slutade vid halv tre och det var fint väder. Jag ringde Jakob som tog jag fick träffa en kortis, gick senare in till stan, missuppfattade Lina och slog mig ner på Steve's med Cissi, Frida och Henri och trodde att jag väntade på henne. Gick på stan med Cissi, hälsade på TBS och grillade rektorerna med frågor innan eleverna där slutade och jag fick träffa två mycket glada flickor vid namn Julia och Vickan. 

Mitt i alltihopa ringer det en tjej från åttan på Ånestad som har hittat mitt leg och mina övriga kort som jag tappade i fredags som är hur snäll som helst och hjälper mig att berätta hur jag ska få tag i  dom. Hennes mamma hade tydligen hittat dem och visat dem för henne och då hade hon känt igen mig på direkten. Vad man kan bli överraskad ibland alltså! Lina anlände, vi gick och fikade och sen kom pappa och schyssade hem mig till honom där han bjöd på alldeles för god mat. Efteråt åkte jag till Lovisa och träffade henne och Julia igen och sen hade hela dagen sprungit iväg!

Har dock fått igen efter att jag stormade Olles hus imorse för att hämta en tröjja klockan 07.50. Han ringde nämligen klockan två idag mitt i natten och väckte mig och befann sig ute på krogen med hela högen. Jag kunde inte tänka klart och kunde verkligen inte förstå varför han inte sov som jag, men kom nu imorse att det var lilllördag igår och om det är någon som verkligen inte kan missa ett endaste tillfälle att festa på så är det väl, tja.. Olle.


 

Favoritlåt för tillfället,  If I Had a million dollars. Man blir ju så glad :)

Klassfoto idag!


Ny dag, nya tag och en viss Lina är på aningen bättre humör! Klassfoto idag, vilket gjorde att jag gjorde mig lite fin idag, plus så är jag jätte pigg och glad nu och jag har fixat så att pappa schyssar mig till skolan. Prima!

Idag ska jag även ha en -Får-inte-klaga-dag (: Blev lite för mycket av det igår, men jag vet att ni har dåliga dagar ni också. Bara att ni kanske inte skriver tio tusen ord om dom... (A)

Fula tisdagen

Idag är det inte min dag och det känns som det inte har varit det på ett bra tag. Varannan dag känner jag mig alldeles för främmande inför allt nytt som har tagit plats de senaste veckorna och idag har det varit en sån där dag då jag i själva verket har velat brista i gråt efter varje lektion. Jag avskyr att klaga även fast jag vet att jag gör det alldeles för ofta, men nu får ni helt enkelt stå ut. Jag kommer nämna benämningen hata även fast jag kanske inte riktigt menar hata på riktigt.

Jag hatar från och med nu alla kommande tisdagar. Jag hatar att jag börjar 08.10 med idrott och har därefter ynka 20 minuter att duscha på mig och eventuellt göra mig lite vacker. Det betyder att jag kommer få leva med fula tisdagen (jag döpte den till det efter förra tisdagen) för resten av det här läsåret och vilken kvinna trivs med att gå runt och känna sig äcklig, ful och svettig? Hur som helst så är det värre att vi har världens segaste Fysiklärare efteråt som lever i sin egna lilla värld  och ständigt skriver fel på tavlan. Jag har hitills knappt fattat någonting av vad hon har gått igenom och vem tycker om att gå runt och känna sig som ett frågetecken?

Frågetecken eller frågetecken, hur som helst så är det ännu värre att varje dag komma till Katedrals äckligt trånga matsal. Jag känner mig inte mer värd en liten myra när jag tvingas tränga mig in där och eftersom kön dit är lika lång som kön för att lämna brickan måste man alltid stressa i sig den oftast grå/gröna maten som serveras tack vare Linköpings minimala satsning på skolmaten. Vem njuter av det?

Min kritiska attack och negativ inställning till Kateral idag tar tyvärr inte slut här. Det finns något ännu värre än att tvingas känna sig ful en dag i veckan, känna sig lite trög på fysiken och inte bli bortskämd med god mat. Nämligen min mattelärare. Jag tål honom inte, han påminner om en värre kopia av min förra idrottslärare Tommy och verkar vara en riktig översittartyp som får sina elever och känna sig fullkomligt värdelösa. Hans skratt skär sig totalt i mina öron och ungefär hälften av allt han säger går mig på nerverna/får mig att vilja sparka till honom i ansiktet. Mellan oss stämmer inte personkemin någonstans och matte är ändå ett ämne jag tycker är kul!  Han får mig att aldrig vilja tro att jag faktiskt är något och jag kommer få kämpa med att hålla inne om vad jag faktiskt tycker om personer som honom.

För att avsluta mina klagomål för dagen kan jag ju tillägga att hata att alltid komma hem så sent om dagarna. Jag hinner ingenting om jag har läxor i väskan och det var just min fritid som gav mig all kraft och energi på Nya munken. Jag saknar verkligen allt därifrån. Jag saknar Kalurb, jag saknar Uffes och Elvings skämt (JAG HAR INTE EN ENDASTE LÄRARE MED HUMOR NU!?!), jag saknar HG's ljudeffekter och inlevelsen han hade när han undervisade, Märtas alltid så glada och gulliga humör och jag saknar till och med Marie Rittmalm och Ilse! Jag saknar alla lärares sätt att bry sig om mig, deras sätt att visa att dom alltid trodde på än. Jag saknar Lina Gamsäter. Jag saknar att ha en bästa vän tillgänglig varenda timme i skolan som vet precis hur man fungerar och som verkligen står ut med än. 

Stopp.

Nu vill jag slå mig själv. Det är fult att bygga upp sånna här elaka fördomar om personer innan man knappt gett dom en chans och det finns alldeles för många som klagar och jämrar sig för mycket. Jag vill inte en vara en person som går runt och klagar på saker och ting, men idag känner jag mig bara så fullkomligt ensam och vilsen. Jag ska vara tacksam att min mamma kan vara precis som jag vill att hon ska vara ibland. Hon kan vara så klok. Hon har fullkomligt rätt när hon säger att jag måste ge alla lärare en chans innan jag bestämmer mig för att "stå ut". Det finns ingen annanstans att ta vägen om jag inte vill byta stad och det kommer vara lika dant på jobben i framtiden. Jag är ju stor nu, tydligen tillräckligt stor för att kunna acceptera att det inte går att göra något åt sina lärare/arbetskamrater. "Det är bara verkligheten Lina" säger mamma alltid efteråt. Men om det här är verkligheten, vill jag verkligen leva då?

Dålig dag var det. Hoppas den inte smittar av er till er som läser det här (personligen så hoppas jag att ni inte ens orkade läsa det här inlägget). Nu ska jag ta tre djupa angetag, intala mig att allt kommer bli bra ( annars så finns det alltid något man kan göra åt saken), ta en dusch, bestämma kläder inför skolfotot imorgon, måla naglarna, skita i läxorna och ut och ringa Olle och fråga om jag får komma dit och hämta Hannes tröjja. Jag hade velat gå till Lovisa idag, men nej, tiden räckte inte till på grund av mitt dåliga humör. Lyckat Lina. Eller. Du är så jävla misslyckad. Det är dig det är fel på, att du inte fattar det?


RSS 2.0