Get on your dancing shoes


Paris Kate & I

Ge mig dessa!

Trots att ödet såg till att jag inte fick tag i dessa skor i storlek 37 i Stockholm kan jag inte undvika att bli glad av bara tanken på att ha dessa hemma, ståendes och lysa i garderoben! Jag brukar inte bli särskilt förtjust i skor, men de här var så vackra att jag blev glad bara av att jag kollade på dom. Tänk då att ha dom hemma istället och kunna förundra och prova dem när jag vill? "Åh, Cravings!" som Olivia skulle säga.

Du kan inte styra över känslor.



Vad tror du är starkast? Jordens dragningskraft eller den dragningskraften som kan uppstå mellan två individer? 
Det jag vet är att ibland kan dragningskraften mellan två personer  vara så stark att man blir beredd att offra allt för att inte få den att dö ut. Du offrar hela din själ, hela ditt psyke och hela ditt liv för att du vet att någonting finns där. Och det är någonting du inte kan sätta ord för, något du inte ens kan beskriva med dina innersta tankar, men som du vet bara finns där. Och dina känslor vägrar dö ut så länge den där förbannade känslan finns kvar. För det är ju fortfarande samma person som får dig att känna att magen vänds upp och ner, att den befinner sig i fritt fall och snart slutar andas. Det är fortfarande samma varelse som ger dig hjärtflimmer, hur långt bort från atmosfären du än lyckats komma.  Du kan liksom inte råför det. 

Inatt är det en sådan där natt då jag skulle kunna sitta upp tills gryningen och bara tänka. Det spelar ingen roll att klockan sakta tickar framåt,  just nu skulle inte ens solen kunna få mig att vakna upp från mina funderingar. Om det finns en endaste person som verkligen kan få ens inre att väckas till liv, är det då värt att riskera hela själen, hela psyket och kanske hela livet för den stunden om man vet att allt snart kommer falla sönder igen?

Stockholm dag 2,3,4

Gah! Hjärnsläpp. Jag vet inte hur jag ska börja berätta! Vill få ner varenda detalj från varenda minut i Stockholm samtidigt som jag vill sammanfatta Linas och min resa till en realistisk längd. Stort problem. En resa i punktform är så ofantligt tråkig att läsa, 1 meters lång uppsats likaså och en enda röra förstår man sig inte på. Samtidigt så säger en resa bestående av endast bilder ingenting om känslor och funderingar och nej, det här går inte! Det kommer ta halva natten för mig bara att kunna bestämma mig för hur jag ska lägga upp den här stockholmsresan på bästa sätt... Varför ska jag alltid vara så jädrans velig av mig?!?

2.5 timmars sjungande i bilen påvägen upp • har äntligen förstått hur man kan bli kär i ett par skor • skrattat konsant en hel middag åt Malins matvrak till lillebror • festat hos ALEXANDER VASILOU • blivit bjuden på dricka på Mc.donalds • lärt mig att man ska äta fil om man har så ont i magen att man är proppmätt av en psykopat på tunnelbanan • gått in och direkt ut från Cafe 60 • Shoppat • segat till One Three Hill • skrattat högt och onskefullt åt en servitris på kinaresturangen som råkade spilla ut min dricka • träffat Malins brommagäng • kommit på en annan sexigare och vildare version av "Hej knäckt" • stått ut med att Gamens resväska började PIPA när hon gick in och ut från varenda butik (ingen aning om vad det var) • sett Kissie och hennes sambo Claudia • sett på när en hundralapp förvandlats till en femhundralapp • blivit förtrollad • återträffat Yasse och Bette på bus4you • klämt på Malins fina bröst...


Ok, det sistnämnda var tyvärr inte sant. Men kort som kort så hade de här tre dagarna inte kunnat bli bättre! Känns för trisst att vara tillbaka här i Linköping nu. Eller trisst och trisst, en rolig helg väntar ju förhoppningsvis! Om operation "fjäska bort utegångsförbundet efter 11" går igenom vill säga)

   
   

   

   

   

   


Lov, dag 2



Igår:

- Sprang Lokmilen tillsammans med Lina
- Spenderade några timmar hemma hos Vincent och kollade på film m.m
- Vandra hemåt där Rustan och Nygren väntade på mig och så följde jag med dom till Widar :)

En väldigt väldigt bra dag må jag säga!

Nu drar jag till Stockholm! Ciao! ♥

Lov, dag 1

Något jag verkligen uppskattar är att vakna upp en ledig dag och upptäcka att man har hela huset för sig själv! Inget tjat, inget gnäll och ingen bror som börjar dagen med att gå än på nerverna. Dessutom får jag så mycket mer gjort när jag får göra allt jag vill  göra precis på mitt sätt. Idag har jag  t.ex redan städat rummet och tvättat och snart ska jag pallra mig iväg ut i skogen och ta en löprunda! Och klockan, ja den är bara kvart över elva!





Hoppas ni får en fin dag allihopa!


Förorena inte världen med bekymmer.


Om jag var myndig idag skulle jag sälja alla mina fonder på banken och försvinna spårlöst till Nya Zeeland och hoppa Bungee Jump utan att ens tveka.

Igår:

- Jobb 11.00 - 15.30
- Gick hem från Ikano. Stannade till hos Vincent på vägen.
- Festade ute i Ljungsbro tillsammans med Amanda, Lina och Emma, :)
 började bra men slutade med att jag hoppade av bussen mitt på
 motorvägen utan mobil. Typ, hey hoppas jag dör nu.

Idag sitter jag och försöker komma på varför jag hela tiden beter mig som jag gör. Känner mig dum i huvudet
som inte tänkte på vad det kan ge för konsekvenser att faktiskt hoppa av en buss mitt i natten på motorvägen, 
lite halvt berusad och inte ha någon aning om var man är eller var man ska gå. Har jätte dåligt samvete över vad
jag orsakade och förstår inte hur Lina ens står ut med mig. Hur orkar hon bry sig så mycket om mig?  



Jag är lite arg också. Arg på att det finns för många idioter. Arg på att det är för många som lägger ner tid på att störa sig på andra människor. Vill på något sätt dra ner ordet fördomar från himlen och stampa sönder det till sandkorn, och sedan sprida ut det över hela världen så att det blir oåtkomligt. Trött på folk som inte håller vad de lovar, på sånna som verkar ha en mall för hur livet ska se ut och lever för att beundras av andra istället för att leva det liv som man själv behagar. Lite besviken på mig själv att jag klagar på livet, när det egentligen kan ha så mycket gott att erbjuda. Världen har redan gott utav dystra människor och jag vill inte längre va en av alla dom förorenar den med bekymmer.

!!!



(Dålig uppdatering beror på att jag har haft precis fullt upp hela veckan! Det har varit allt från plugg till bio, dans och så bara en massa sena kvällar eftersom jag har gjort läxorna klockan halv tolv på nätterna i sista sekund istället och varit med kompisar istället! :) Haha, man ska nog vara mer tacksam än vad man är för att man är lättlärd! Fick beröm av min engelskalärare idag (då blir jag överlycklig eftersom det är mitt absolut sämsta ämne) och hade alla rätt på glosförhöret (pluggat in 25 nya för mig glosor natten innan då), och kemiprovet på 50 sidor hade jag bara ett fel på och det började jag också plugga till kvällen innan! Inget vidare ansträngande att gå natur här inte!)

Nu ska jag kila iväg till Amanda och fira lovet med lite härligt folk med kinamat från Ming palace och lite idol! Sen får vi se om jag träffar Henric lite senare! Efterlängtad grabb som jag inte träffat på evigheter och det skulle göra mig varm i hela kroppen av att bara få se honom igen! Men nu över till att träffa några goa tjejjer! Man märker nu när man har varit lite frånvarande ett tag från den yttre världen vilka som verkligen bryr sig om än och ja vi avslutar detta "inte likt Lina att skriva på det här sättet inlägget" med att säga att, jag är bordskämd med bra vänner! Tack Gud?!

You just do what you're told

Nej, det blev inget gå upp vid fem för min del och sätta sig och plugga. Det är inte värt det, sa min inre röst när mobilen började göra oväsen ifrån sig imorse och jag bestämde mig snabbt för att ta samhällsprovet med en klackspark och inte gräva ner mig ifall det skulle gå dåligt. Och dåligt kan jag väl inte påstå att det gick för den delen heller, troligtvis ovanligt bra för att ha börjat plugga så sent. :)

Efter skolan idag gick jag på stan med Hanne, inhandlade ett par skor, (haha, ojoj vilken utmaning jag investerat i nu) och sen på kvällen var det dans med Aloud, något man alltid blir lika glad av! Bussen hem spenderades totalt inne i telefonen med Gamen som ja, fortfarande inte kan släppa helgens bravader och blivit ännu desperatare och gått och klippt sig nu. Helt rätta takter tycker jag! Överraskningar och impulsiva handlingar är alltid uppskattat av mig!

För tillfället sitter jag nu och myser framför datorn och bara kollar runt på internet, är social på msn (herre jädrans vad länge sen det var jag var det!) och småtittar lite i Sofies mode, Anders var snäll och köpte hem till mig idag.  Nu ska jag stänga av, packa idrottskläderna och sedan krypa ner i sängen!



Imorgon blir det att träffa Jakob och fy tusan vad jag ser fram och längtar efter det! Så fruktansvärt länge sen och han är väldigt väldigt saknad i Linas hjärta ska ni veta. Bilden är från i somras när jag följde med ut till hans land i Västervik i tre dagar :)

Godnatt!

Godnatt!



Nu går jag äntligen och lägger mig.  Har ställt klockan på fem (Ok, nu får ni tillåtelse att håna mig)
så att jag hinner upp och repetera det som inte riktigt ville sätta sig ikväll. Haha, idiot är jag men så är fallet nu och jag har ju bara med själv att skylla! Blir att åka hem direkt efter skolan och sova innan dansen börjar tror jag va...

Ett stort tack till Lina som kom och gjorde mig sällskap ikväll i alla fall! Det blir så mycket roligare att lära sig något om man har någon man kan prata med samtidigt och både hon och jag hade nog lite att berätta för varanndra skulle jag tro. Det kändes faktiskt precis som om hon vore min syster och bodde här hemma när hon satt och kollade bilder på datorn samtidigt som jag satt i sängen bakom och pladdrade på om reformer, ideologier och mänskliga rättigheter. Inte det svåraste ämnerna att ha prov om, men det är den sk papepojjinlärningen som inte satt sig idag. Men men, jag har tur som är bättre på att motivera och argumentera!

Godnatt allt kärt folk! Dags för återhämtning och ladda på med nya krafter och tag inför ännu en vecka. En vecka som ska bli så bra som bara en vecka kan bli! Efter provet imorgon är jag fri och då dröjjer det ända fram tills veckan efter lovet som nästa stora prov blir skrivet. Smarrigt värre om jag får säga det själv :)

Tiny dancer



Jag har samhällskunskapsprov imorgon, klockan är sex och jag har inte börjat plugga än. Sicken miss. Hoppas jag är otroligt lättlärd ikväll att jag kan lära mig det mest väsentliga ändå. Lina kommer snart hit och hjälper mig så mina förutsättningar är ju rätt så goda. Visst är hon snäll, min Lina? Ställer till och med upp som lärare när det krisar för Lina Berg. Aw!

Revolution och påtvingande hjälplöshet




" Hon hatade sin påtvingande hjälplöshet. Hur hon än försökte fokusera på något annat för att fördriva tiden och förtränga sin situation så sipprade ångesten fram. Den hängde som ett gasmoln kring henne och hotade att tränga in i hennes porer och förgifta tillvaron. Hon hade upptäckt att det bästa sättet att hålla ångesten borta var att fantisera om något som gav henne en känsla av styrka. "

Konsten att kunna överraska sig själv, att medvetet sätta sig själv i knipa och sakta strypa sig själv till döds. En strävan efter en otydlig bild av en illusion. En längtan efter att vilja finna sig själv i ett förflutet kaos och till sist en avsky åt tanken på att behöva utlämna sig själv själv till en komplett främling. Revolution.

-




Nu blir det jobb för hela slanten, 11.00 - 15.00

Sen ikväll blir det party, jajjamänsan!

Och igår spenderades kvällen hemma hos Olle, mys och trivsamt!

Livsnödvändiga analyser av bestulen mobil.

Undra om Gud ser det här nu och kommer belöna mig för allt slit jag offrar för skolan ibland. Jag brukar tänka så ibland. Att det finns något/någon där uppe som styr ens liv beroende på vad man gör det till. Något som ser till att man belönas med det som man är värd. Och att man straffas för det allt ont man begått. 

Jag är egentligen inte särskilt religös av mig. Jag tror inte att det fanns någon översittaraktig Gud som skapade jorden och jag tror absolut inte på allt som står i Biblen. Att jag valde att konfirmera mig är fortfarande ett val jag gjort som jag inte begriper mig på.

När något bedrövligt däremot händer, eller när man är inne i en svacka och har svårt att hitta livsglöden, då är det skönt att känna att det finns någon där uppe som ser till att det finns en mening med allt. Att ha någon att skylla på, så man slipper lägga skulden på sig själv.

Undra om Gud ser det här nu och kommer belöna mig för allt slit jag offrar för skolan ibland. Precis så tänkte jag på bussen hem igår när jag lärde in engelska glosorna. Samtidigt så sneglade jag försiktigt upp mot himlen genom fönsterrutan för att på något sätt försäkra mig om att, det är klart att det är så. Allt har en mening och allt gott kommer löna sig.

Kemiprovet idag. 50 sidors plugg och jag hade ingen ork alls och bestämde mig för att lita på att jag kunde allt och ta det lite lugnt för en gångs skull. Och ja, under provets gång tänkte jag faktiskt att, Nu belönas jag för att jag varit så duktig och för en gång skull vågat släppa kontrollen lite. Provet var det enklaste prov jag någonsin skrivit och om jag inte får alla rätt kanske jag har ett fel eller något i den stilen, och sånt blir man ju alltid glad av.

Nu till saken. Vad tänker man att det finns för mening med att man ska bli av med sin mobil medan man prövar skor på DNA? Vad är det för slags belöning? Eller var det ett straff? Vad har jag i sånna fall gjort nu som jag borde straffas för? Eller är det någon där uppe som "tar från de rika och ger till dom fattiga?" Det kanske var någon som var i stort behov en mobil och hade skulder som skulle ta på livskrafterna, att den enda utvägen blev att stoppa ner handen i Lina Bergs väska som okej då, råkade vara lite öppen och ta hennes mobil? Var det världen som ännu en gång ville jävlas med mig? Eller var det rent ut sagt en idiot som inte fått lära sig att man inte tar andras saker? Som inte har något samvete alls och inte tänker på hur mycket problem man skapar för någon annan genom att ta ens mobil?



Nu bär någon annan på mina djupa anteckningar, på alla mina fina bilder från betydelsefulla tider jag inte haft hjärta att radera, på alla mina sms i den sparade inkorgen som jag alltid läser när jag vill få bekräftat att jag inte är så värdelös som jag känner mig och all min musik som gör att jag orkar cykla till skolan. Bara att inte ha numret till en endaste person längre. Hur trivsamt är det på en skala?

Nu förstår ni att jag var väldigt duktig som inte fucka ur efter denna tragedi. Om jag hade lagt märke till vilka som befann sig i butiken samtidigt och fått syn på någon av dom igen och på något sätt fått reda på vem det var hade jag ungefär blivit lika arg som jag bara blir ytterst yttert sällan, endast i specifika nödlägen som normalt sett inte uppstår. Istället var jag nu lugn, lyssnade på inre rösten som sa åt mig att, du kan ändå inte göra något åt saken och du vill inte va som din far som kommer hamna 2 sekunder ifrån en hjärtattack när han får reda på vad som har hänt. Kalle är psyk och du vill inte vara psyk och inte kunna behärska dig. Va lugn, tänk hur kul det  blir att snart få gå och välja en ny mobil!  

Kalle blev som väntat hyberstressad och kunde inte hantera sig själv. Han blev upprörd i telefonen och hur bra känns det på en skala att som 16-åring tala om för sin ena föräldrer att, hehe men nu lilla du så är det inte så att hela världen har gått under och förresten så sitter jag mitt i maten nu och man brukar inte ringa och störa när man vet att folk sitter och äter. Mamma kan ringa upp och prata med dig senare, men nu äter vi. (Damp, damp, damp tillbaka, jag får kämpa för att ännu en gång inte hota med att gå till socialen om han inte skärper sig, mamma blir irriterad för att jag blir arg, min bror lägger sig i och tror att han vet allt trots att han kom hem för 5 minuter sedan och jag tänker plötsligt att, borde det ändå inte vara jag som blir upprörd över det här?

Nej. För det här var ett straff någon där uppe sett till att jag fått för att jag var värd det här. Jag behövde lära mig en läxa att man alltid måste ha uppsyn på sina saker och inte lämna fina väskor för sig själva, trots att man lägger den på en plats där man minst anar att någon petar ner handen och tar upp saker ifrån den. Idiotjävel. Jag hade väl antagligen gjort något illa som gjorde att jag förtjänade det här. Ja, eller ville någon helt enkelt att jag var värd att gå och skämma bort mig själv med en riktigt ny fräsh färgglad mobil som är ännu bättre, ännu snyggare och ännu mindre! Ja, så var det såklart! Varför ska jag vara upprörd då för?

Jag har två val. Antingen blir jag förbannad och går och dränker mig i sorger över att en liten del av mig precis försvann, eller så tänker jag oerhört optimistiskt och ser endast på det positiva konsekvenserna det faktiskt leder till att bli av med en mobil. Du kommer ju inom kort inskaffa en ny, bättre!

Idag är jag på bra humör och därför valde jag det sisnämnda. Hoppas idioten, (ja jag vill fortfarande slå ner dig och misshandla dig lite grann) behöver den mer än jag, men får så dåligt samvete att den genast kastar den i soporna och lär sig av misstaget. Dragningskraften att den skulle komma tillbaka till mig känns tyvärr inte särskilt attraherande.


Unfailing impulse of contrition

Igår:
- Skrev mitt första Nv-prov vilket kändes som det gick mkt bra!
- Fick MVG på min muntliga romanpresenation och Marcus, min svenskalärare blev mycket imponerad :)
- Olivia fyllde år (grattis till henne!), vilket resulterade i att jag, Hanne och Lina tog med henne på spökvandring på Ekenäs slott, haha! Inte första stället man åker till om vill överraska sin kompis kanske, men det blev garanterat en "oförglömlig" födelsedag! Tack vare att saker och ting blir vad man gör det till blev det en väldigt rolig utflykt med många väldigt, ja udda händelser. Kul på andras bekostnad beskriver kvällen rätt så bra och när jag skulle sova på kvällen kändes det som mannen som letade efter sitt huvud befann sig i rummet...

   

Idag:
- Tog bussen till skolan, mkt slappt och skönt!
 - Dansde 18.10 - 18.40. Skönt att äntligen kunna komma igång med träningen igen och att dansa gör en verkligen tusen gånger gladare!
- Lärde in alla engelskaglosor på bussen hem och dom gick in i hjärnan på störten!
- Återstår nu en timma att plugga till kemiprovet vi har imorgon... Är lite sent ute, men litar på att kunskaperna sen nian sitter kvar så jag kan det mesta. Hoppas hoppas!

Smile - it enhances your face value.



Dagens +

♣ Ringde klockan åtta och sjukanmälde mig så jag fick min sovmorgon till tio.
♣ Fick ett sms klockan 08.44 där det stod:

" En ny strålande dag att möta livet i. Kom igen, nya tag! Kram mamma"

♣ Det var strålande väder när jag cyklade till skolan + så kom jag i tid!
♣ Fick mig en trevlig promenad med Adam in till stan. Överrumplades med kloka råd varför vi går natur och skrämdes med lika många ord om hur man sakta förändras som person och börjar "skratta åt saker en sam person inte skulle ha någon aning om". Haha, scary!
♣ Hade fått ett nytt skrivbord när jag kom hem så nu har jag äntligen plats att bre ut smöret på mackan så att säga. Fint var det också och nu har jag det riktigt mysigt i rummet ska ni veta! (fattas bara bilder till mina tavelramar jag köpte häromveckan)
Romanpresentationen tills imorgon klar och inprogramerad i huvudet! (Och nej, jag har inte tänkt att låta som en robot, men det är alltid bra att slippa titta ner på stödorden man har.)
Jag är på bra humör!

Ciao

Inte som vanligt.



"Jag vet inte var jag ska börja

och allt känns förbjudet omöjligt."

Idag är det söndag, en dag då jag borde sitta inklistrad i skolböckerna och vägra sluta plugga förrän jag kan varenda mening på sidorna. En total skolbomb har landat och jag vill så gärna klara av allt det här galant, snart få lov och verkligen kunna känna mig värd av varenda minut som passerar då. Men har jag förberett min muntliga bokresencion, har jag ens öppnat naturkunkap och - kemiboken, ens funderat på att få alla samhällssidor utlästa som faktiskt är redan tills imorgon? Nej. Trots att jag verkligen har velat har jag inte kommit någonstans idag. Det går inte, jag vet inte var jag ska börja och allt känns förbjudet omöjligt. Som vanligt.

Nej, inte som vanligt. Om det vore som vanligt hade jag vetat att jag var bra på muntliga redovisningar och att det inte vore något problem för mig att sätta ihop någon redovisning. Om det vore som vanligt hade mitt anteckningsblock varit fullt utav anteckningar nu och jag hade troligtvis redan lärt mig så mycket att vid den här tiden skulle jag sitta nere i köket med mamma och diskutera allt jag lärt mig. Mamma visste du att.... Mamma har du tänkt på att om man gör såhär...Mamma läs det här och jämför med... Nej mamma nu får du faktiskt ta dig och lyssna på min presenation! osv.
Idag önskar jag mig 2 extra dagar som bara jag får leva och ingen annan. Då skulle jag få chansen att hinna ikapp med allt annat och det är precis vad jag skulle behöva! Att hela världen stannade förutom den som kretsade runt mig. (Eller möjligtvis en privat assistent som hela tiden påminde mig om vad jag var tvungen att göra och hjälpte mig med allt jag nu mera tycker är svårt.)

Positiv!

Jag var lite nervös innan jag begav mig till jobbet idag. Hade förväntat mig att Gabbi skulle slänga ur sig någon dum kommenterar jag helst skulle klara mig utan om hur idiotisk jag varit som klippt av mitt hår, men istället ser hon ingen skillnad.
"Gabbi, ser du inte hur kort hår jag har? Jag behöver inte ens ha tofs längre!"
"Haha eh va? Du har ju bara tagit bort ditt löshår, har du ens haft långt hår någon gång eller?"

Jag gillar ärligt folk, vare sig dom har rätt eller fel. Att spendera dagarna på jobbet tillsammans med Gabbi är för mig ett rent nöje och det är precis vad ett jobb i den här åldern ska va tycker jag! Förrsten så känner jag på mig att mitt hår snabbt kommer att växa ut igen. Det har redan blivit lite längre och det kommer nog bli fint när det blivit åtminstonde mellanlångt igen om permamenten sitter kvar. Idag har jag nämligen haft lite lockigt hår och det är ju nästan så att man kan kalla det underbart att det aldrig lägger sig slickat mot ansiktet hur mycket det än regnar och blåser ute!

Ni bad om bild och jag har lite dåligt med bilder på mig själv om jag ska vara ärlig. Jag tycker att jag har blivit alldeles för rund i ansiktet för att ta en massa fina portättbilder så det blir inte alls mycket sånt nu förtiden. Det jag har är en osminkad bild där jag verkligen ser ut som en barnunge och håret är precis nyplattat, men jag lägger upp den ändå. Ja, ni kan ju alltid försöka smittas av mitt intensiva försök till ett glädjefullt léende?



Och nu tänker väl ni i något med stil med "stackars flicka, vad har hon gjort", men jag har minsann bestämt mig för att fokusera på de positiva sakerna det faktiskt innebar för mig att klippa av håret:

♦  Jag har knappt några ertapper kvar, vilket innebär att nu när håret växer ut kommer det växa ut jämnlångt, precis så som jag vill ha det! Långt och jämnlångt.

♦ Jag sparar massa tid på morgonen eftersom jag verkligen inte ens kan tänka tanken att ta fram locktången längre,
det blir ju lockigt så fort jag fuktar det om jag vill ha lite självfall nu ändå!

♦ Mindre slitet!

♦ Jag kommer få massa fina hårprodukter på torsdag i nästa vecka som tack för att jag ställde upp (+ så fick jag ju gratis klippning och permantat hår!)

♦ Det blir finare och finare för varje dag ju mer det växer + så kommer det bli jätte fint när det blir långt och jag fortfarande har lite lockigt hår!

Positivt tänkande! Det går åt rätt riktning för Lina Berg...


How to get 5 years younger in one day

Jag finner inga ord för mig själv ibland. Idag är det den 9 oktober, typen är studiedag och klockan är daggen på morgonen. Jag sitter och vet inte om jag ska skratta eller gråta åt mig själv efter gårdagens, minst sagt oväntade händelser. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här nu, men kort och gott kan man väl säga att jag är ett typiskt exempel på en dum liten flicka som pratar först, tänker sedan. Jag är en sån där typ som gör om samma misstag om och om igen utan att lära mig något utav det på vägen. Vänta här så ska jag lägga in bilder som förklarar saken...



Hahahah! Jag är fullkomligt seriös när jag säger att jag börjar asgarva för mig själv så fort jag ser den här bilden. Här har då "min" frisör försökt få fram den här snygga trashlooken a la Kate Moss och enligt sig själv klippt världens snyggaste frisyr! Självklart helt emot mina egna personliga åsikter om hur ett trendigt och stiligt hår ska se ut. Kan ni ens föreställa er hur det kändes att stå där och låtsas vara hur nöjd som helst samtidigt som jag aldrig känt mig fulare,  eftersom jag samtidigt hade fått världens mest översminkade ögon och hade hur vidriga foundationläppar som helst! 
 
"Måste ni klippa lugg.., jag tycker inte om lugg och jag vill inte se ut som jag ska på barnkalas och jag kommer se ännu yngre ut om ni måste klippa av mig håret! Jag förstår inte hur ni tänkt er att det ska bli snyggt om ni samtidigt ska permamenta håret.."
"Nej nej, vad säger du!?! Jag kan säga med gott samvete att du kommer så mycket äldre och mognare ut och dels sa du ju själv att du vill få bort dina etapper i håret och då kan jag lika gärna få klippa bort en del av längden så kommer du snabbare uppnå ditt resultat sweetheart!"

Fuck  you!

joy of living





"Happiness is a way of travel,

not a destination"
Roy Goodman

Framsteg! Idag när jag vaknade hade minsann de vita fula äckliga besvärliga monstrena på halsmandlarna gått upp i rök och jag kunde svälja utan vidare! Så nöjd som på ovanstående bild blev jag och nu återstår bara att få tillbaka kopplingen till öron och näsa och få rösten tillbaka. Olle ringde igår och frågade om jag vill följa med och äta pizza och det dröjjde ett bra tag inna jag ens vågade svara så konstig jag tycker jag låter nu. Jag är pepp på skola imorgon i alla fall! Gud du lyssnar väl nu?

Spanskan verkar dock inte vara så lätt som jag trodde. Jag gjorde en självdiagnos imorse och det  visade sig att, - Jag nog får satsa på nästa spanskaprov. Too bad och där försvann mitt hopp om några spanska gener, men vad ska jag göra? Le och var nöjd så länge du gör ditt bästa!

Nu ska jag duscha, skämma bort mig själv med inpackning och krämer, måla naglarna och ta en frisk promenad i solskenet med lite ljuvlig musik i öronen och kanske en kamera i handen. Puss på att jag håller på att bli frisk nu i alla fall!  Jag blir så glad då och precis lika nöjd som jag ser ut att vara på två av mina favoritbilder här uppe. Ciao!

La felicidad tiene tu nombre



"Contigo me vida. Quiero vivir la vida.

Y lo que me queda de vida. Quiero vivir contigo.


Tänk att jag faktiskt kom igång med spanskan tillslut! Nu sitter jag här ihopkrypen på mattan och nöter in fraser och nöjd ska jag vara, för spanska har jag inte särskilt svårt för. Får rätt så ofta höra att jag ser spansk ut så kanske har jag någon undangömd gen långt in någonstans som tränger sig fram ibland? Vi säger så tills vidare!

Sorgset nog går det inte att undgå att någon verkligen saknas. Det går inte att jämföra att sitta här hemma själv och plugga emot vad jag skulle göra om Lina och jag hade gått i samma klass. Då hade vi troligtvis suttit nedbakade på ett café, låtsas vara överseriösa och typ skrattat oss igenom varenda sida. Jag kan inte se något roligt att skratta åt själv i mina spanskaböcker...

Jag saknar dig Lina. Jag saknar dig hela tiden och du är fortfarande det absolut bästa som någonsin har hänt mig. Jag behöver dig. Du är min livskraft och du ger bättre energi än godis.


sedation changes to panic and nausea



"You wont try to save me

You just want to hurt me and leave me desperate"


Ibland undrar jag om den delen i mig som jämt fick saker och ting gjorda och alltid var så ansvarsfull har försvunnit för gott, eller om den finns kvar där någonstans under ytan fast lite undangömd? Var tog mitt behov av kontroll vägen och viljan att ta tag i saker på egen hand?

Idag vill jag att min hals ska förvandlas till en papperskorg där man kan stoppa ner handen och rota fram egenskaper och personligheter. Jag vill bli frisk och få tillbaka talförmågan och jag vill komma igång med spanskan. Jag behöver alltså min motivation tillbaka redan idag. Någon som vill dela med sig?

Hur botar man en tonårskris baserad på ständiga konsekvensanalyser inför varje handling?


Rowanberries



Even the rowanberries

are stronger togehter


Jag kan inte låta bli att titta på höstbilderna från förra helgen utan att känna hur det sticker i fingrarna efter att ha en egen systemkamera. Igår kväll var jag uttråkad och bestämde mig för att gå och köpa mig lite godis innan idol och ta med mig kameran. Onödigt gjort. Godiset kastade jag när hälften var kvar och när jag äntligen hade hittat något jag ville fota hade det blivit för mörkt, vilket resulterade i att bilderna blev korniga.

Mitt penselin har ännu inte hjälpt. Halsmandlarna är fortfarande svullna och hindrar mig från att prata och svälja, men humöret är desto bättre idag så kanske kan jag få något enstaka vettigt gjort ändå.

Hoppas ni andra mår bra och får en härlig lördag!

ååååh


GÖR MIG FRISK OCH TA MIG TILL DET HÄR UNDERBARA STÄLLET I ITALIEN, TACK!

Uttråkad.

Förlåt för att jag är mesigast i världen när jag är sjuk. Jag är helt enkelt inte van. Det jag brukar komma närmast på sjukskalan är att bli lite krasslig i halsen och få sån där sexig röst i ett par dagar så att man kan fejkskratta utan att det låter fejk. Jag kanske får feber någon gång per år och tvingas vara hemma en dag från skolan, men därefter blir jag alltid bra igen. Jag har aldrig varit allvarligt sjuk eller tvingast gå på penselin som jag gör nu. Det är ju inte ens säkert att penselinet hjälper. Jag kan lika gärna ha fått körtelfeber och körtelfeber åstadkommer virus och mot virus finns det inga läkemedel som hjälper.

Det tar emot att skicka iväg ett sms till Gabbi och meddela henne att jag inte kan jobba imorgon. Det är ju klubbdag ute på Ikano imorgon och jag hade sett fram emot att komma tillbaka till jobbet  under hela September. Jag behövde ju jobba. Jag behöver lön så att min dröm laptop och systemkamera kan komma snäppet närmare. Att bleka tänderna vore inte heller helt fel. Och köpa ett par nya höststövlar. Eller gå och köpa mig ett stort fotoalbum och gå och framkalla så många bilder det får plats med och låta mitt förflutna vila på papper istället för på en hårddisk.

Solen har  börjat lysa in rakt igenom ett fönster som inte går att täcka för. Jag får solen i ögonen och måste härmed stänga av datorn och sysselsätta mig med något annat. Jag funderar starkt på att ta en dusch och sedan gå ut i det fina höstvädret och ta en lugn promenad. Det kommer inte göra mig friskare, men kanske får det mig att känna mig lite mindre handikappad och begränsad.



Det är inget vidare att va sjuk. Men titta vilken härlig bild jag hittade på mammas dator. Den är ifrån sjuan när vi skulle göra varsin hemsida på datorkunskapen och jag var över ambitiös och redigerade varenda bild jag skulle ha med. Jag blir lite glad av den.

Min bror har fixat ljudet och alla uppdateringar som krävdes för att ladda hem MSN Beta på min dator nu. Jag fattar inte hur han bar sig åt för jag håll på med det tills jag blev förbannad igår och var ett finger nära att kasta ut datorn från balkongen. Fast jag tänker inte fråga, för jag vill inte veta om det ska vara tvunget att komma ifrån honom.

FAN FÖR HALSFLUSS!

Fan vad jag är arg. Fan vad jag hatar att vara sjuk och fan för livet som bara vill jävlas med mig hela tiden. Om det är något som jag inte klarar av så är det vara sjuk och leva med att allt plötsligt blir så fruktansvärt ansträngande. Huvudet sprängs, jag svettas och fryser om vartannat, luftstrupen känns lika tunn som ett sugrör och det gör förbannat ont att svälja!

Inte nog med det så är min bror även hemma och han är så äckligt irriterande att man vill (ni vill inte veta föressten). Man kan jämföra honom med en ful (stark betoning på FUL) hundvalp som vägrar att växa upp. Trots att jag har gått in i hans rum VARJE dag i snart 2 år nu och sagt "Niklas, du kan inte ladda hem filmer när någon annan sitter vid datorn för det går inte att surfa då" eller "Niklas, du kan inte ha på basen om du inte är ensam hemma för den hörs över hela huset" så fortsätter han ändå med samma jäkelskap och ni anar inte hur jobbigt det är att först:
- Skrika på han från arbetsrummet en trappa ner "NIKLAAAAAAAAAAAAAAAS, SLUUUUUUUUUUUTA LADDA HEEEM OCH STÄÄÄÄÄÄÄÄNG AV DIN JÄVLA BAS FÖR I HELVETE!!!!!!!"
- Sedan inse att han inte hör och tvingas gå upp för trappan (här börjar man tycka riktigt synd om sig själv) och trampa sig fram tills han dörr, öppna och skrika samma sak!
- Sen gå ner igen och ha ännu ondare i halsen, vara ännu varmare och ännu mer irriterad!



Inte nog med. När jag äntligen slagit mig ner vid mammas dator ( min funkar fortfarande inte och speciellt inte efter mitt raseriutbrott igårkväll och jag funderar starkt på om jag ska åka in till stan och köpa mig en laptop bara för att) och satt på lite behaglig musik (naej, egentligen skitmusik för mamma har inga låtar på sin dator så jag har tvingast ta en skiva från hennes förskräckliga skivsamling)  så kommer han självklart ner till vardagsrummet. "Du får sänka musiken", säger han och går och sätter på TV:n!  Jag = ännu mer förbannad över vad jag redan är! Tror han att jag som nu är sjuk  (han är inte alls lika sjuk om han ens är sjuk!)och sitter och lider konstant klarar av att lyssna på både lite svag musik från cdspelaren + att höra hans ljud från hans otroligt hemska Tv-program?

KORTSLUTNING. RASERIUTBROTT.

Män som hatar kvinnor


"Folk har alltid hemligheter.

Det handlar bara om att lista ut vilka."


Jag gav livet ett försök idag i alla fall. Vid tolv, efter att jag sammanställt referatprovet gav jag upp och rusade upp till sjuksyster som konstaterade att jag borde uppsökta vårdcentralen snarast. Halsen ser inte vidare fräsch ut, tillade hon innan jag begav mig tillbaka till skåpet. Olivia kom förbi och frågade hur jag mådde med en sådan där mammig omtänksam röst att hon fick mig att vilja brista ut i gråt och känna mig ynkligast i världen.

Nu är jag hemma igen. Halsen bränner och värker och jag hungrar ihjäl men det gör för ont att äta. Tacka vet jag Stieg Larssons kriminalroman "Män som hatar kvinnor".  Med väl noggrant övervägande vill jag allt konstatera att den måste vara den bästa bok jag någonsin läst. Den drogade ner mig från första början och nu kan jag inte sluta tänka på vad som kommer hända närnäst. Just nu befinner jag mig på sidan 413 av 567 och trots att det låter som boken är lika tjock som Bibeln så vill jag nästan tvinga er alla som inte har läst den att se till att ögna igenom varenda sida. Det är sinnessjukt så bra den är!



Tid hos vårdcentralen 14.30 gudskelov! Nu ska jag vila en halvtimma innan jag beger mig dit och efteråt ska jag stanna till på Ica och köpa med mig råvaror och se till att göra mig en riktigt god kyckligsallad när jag kommer hem. Magen skriker efter mat...

Tvillingsjäl

Lina ringde igår och kunde inte sluta skratta efter att hon hade sett min bild. Och då satt nöjjet inte i att hon tyckte jag var förfärligt rolig som hade tagit på mig en peruk och lagt upp en bild på det. Nej, hon hade nämligen förstått precis hur jag hade känt mig, min rastlöshet över hur handikappad man känner sig när man knappt kan prata och huvudet sprängs och hur gärna jag bara ville göra något, men inte visste vad. Ungefär så och det är så grymt hur vi kan läsa varanndras tankar ibland utan att ens se på varanndra. Okej, ni förstår inte. Det var hur som helst mer menat som ett intern skämt. Det finns ingen lag på att alla roligheter måste gynna alla.

Olle var hygglig igår. Han lät mig vara hos honom trots att jag fungerade som ett överhettat element och han lät mig titta på Gossip Girl trots att han redan sett avsnitten. Han lät mig vara så tråkig och tyst som jag bara var kapabel till att va och satte på lugna sköna låtar med Elton John och la sig brevid mig och höll om mig.

I natt har jag drömt mardrömmar hela natten. Jag vaknade någon gång vid två av att jag inte kunde ligga still och hade drömt om hur man tillverkade guld. Efteråt kunde jag inte somna om för det kändes precis som jag hade fått mig ett ansvar att först reda ut hur man gjorde. Jag drömde om förfärlig Kemi och allt var ett rent kaos och varje gång jag vaknade blev jag förvånad över att inte sängen hade blivit fuktig så svettig jag var.

Nu på morgonen har jag dock inte feber och jag klarar inte av att sitta hemma. Förutom att halsen värker något enomt (jag misstänker att jag fått min livs första halsfluss) så känner jag mig hyffsat pigg. Jag kör på tabletter idag och när skolan slutar blir det att åka hem på momangen! 

Ha en bra dag! Min kommer vara usel. Jag kan inte prata och jag tycker inte om att vara tyst.  

modigt av mig!


Yeah, I did it!

Efter mkt övervägande idag efter dagens debatt bestående av ett huvudso ville sprängasoch två halsmandlar som ville kväva än gick jag och klippte av mig håret! Blev  trött på att spara ut och det är ju så många som klippar lugg nu och allt så tänkte att tja, varför kan inte jag också prova? :D

En sjuker Lina medger sig till offret Olle nu :D Hoppas han tycker om min nya frisyr!

RSS 2.0