Get on your dancing shoes


Paris Kate & I

Ge mig dessa!

Trots att ödet såg till att jag inte fick tag i dessa skor i storlek 37 i Stockholm kan jag inte undvika att bli glad av bara tanken på att ha dessa hemma, ståendes och lysa i garderoben! Jag brukar inte bli särskilt förtjust i skor, men de här var så vackra att jag blev glad bara av att jag kollade på dom. Tänk då att ha dom hemma istället och kunna förundra och prova dem när jag vill? "Åh, Cravings!" som Olivia skulle säga.
| | 2 kommentarer |

Du kan inte styra över känslor.



Vad tror du är starkast? Jordens dragningskraft eller den dragningskraften som kan uppstå mellan två individer? 
Det jag vet är att ibland kan dragningskraften mellan två personer  vara så stark att man blir beredd att offra allt för att inte få den att dö ut. Du offrar hela din själ, hela ditt psyke och hela ditt liv för att du vet att någonting finns där. Och det är någonting du inte kan sätta ord för, något du inte ens kan beskriva med dina innersta tankar, men som du vet bara finns där. Och dina känslor vägrar dö ut så länge den där förbannade känslan finns kvar. För det är ju fortfarande samma person som får dig att känna att magen vänds upp och ner, att den befinner sig i fritt fall och snart slutar andas. Det är fortfarande samma varelse som ger dig hjärtflimmer, hur långt bort från atmosfären du än lyckats komma.  Du kan liksom inte råför det. 

Inatt är det en sådan där natt då jag skulle kunna sitta upp tills gryningen och bara tänka. Det spelar ingen roll att klockan sakta tickar framåt,  just nu skulle inte ens solen kunna få mig att vakna upp från mina funderingar. Om det finns en endaste person som verkligen kan få ens inre att väckas till liv, är det då värt att riskera hela själen, hela psyket och kanske hela livet för den stunden om man vet att allt snart kommer falla sönder igen?
| | 2 kommentarer |

Stockholm dag 2,3,4

Gah! Hjärnsläpp. Jag vet inte hur jag ska börja berätta! Vill få ner varenda detalj från varenda minut i Stockholm samtidigt som jag vill sammanfatta Linas och min resa till en realistisk längd. Stort problem. En resa i punktform är så ofantligt tråkig att läsa, 1 meters lång uppsats likaså och en enda röra förstår man sig inte på. Samtidigt så säger en resa bestående av endast bilder ingenting om känslor och funderingar och nej, det här går inte! Det kommer ta halva natten för mig bara att kunna bestämma mig för hur jag ska lägga upp den här stockholmsresan på bästa sätt... Varför ska jag alltid vara så jädrans velig av mig?!?

2.5 timmars sjungande i bilen påvägen upp • har äntligen förstått hur man kan bli kär i ett par skor • skrattat konsant en hel middag åt Malins matvrak till lillebror • festat hos ALEXANDER VASILOU • blivit bjuden på dricka på Mc.donalds • lärt mig att man ska äta fil om man har så ont i magen att man är proppmätt av en psykopat på tunnelbanan • gått in och direkt ut från Cafe 60 • Shoppat • segat till One Three Hill • skrattat högt och onskefullt åt en servitris på kinaresturangen som råkade spilla ut min dricka • träffat Malins brommagäng • kommit på en annan sexigare och vildare version av "Hej knäckt" • stått ut med att Gamens resväska började PIPA när hon gick in och ut från varenda butik (ingen aning om vad det var) • sett Kissie och hennes sambo Claudia • sett på när en hundralapp förvandlats till en femhundralapp • blivit förtrollad • återträffat Yasse och Bette på bus4you • klämt på Malins fina bröst...


Ok, det sistnämnda var tyvärr inte sant. Men kort som kort så hade de här tre dagarna inte kunnat bli bättre! Känns för trisst att vara tillbaka här i Linköping nu. Eller trisst och trisst, en rolig helg väntar ju förhoppningsvis! Om operation "fjäska bort utegångsförbundet efter 11" går igenom vill säga)

   
   

   

   

   

   

Upp