Jag ska aldrig mer ljuga i hela mitt liv. Och från och med nu ska jag allra sätta mig in i situationer där jag tvingas ljuga. För sådana situationer är situatuoner man inte står för och man ska kunna stå för den man är och vad man gör tycker jag. Det tycker jag är fin läxa jag verkligen lärt mig nu. Va ärlig. Om du säger vad du tycker och känner kommer du förr eller senare upptäcka att det lönar sig i längden. (Och va med nu, för då menar jag självfallet att vara ärlig till en viss gräns. Jag tycket inte det är ok att vara ärlig på det sättet att man sårar andra offentligt.)

Predikade nyss för min vän Lina som satt sig i en liten krånlig situation.
"Det är bara att välja Lina. Antingen så syns man och blir både älskad och hatad, eller så syns man inte och blir varken eller."  Ja, eller så kan man ju va den här tråkiga typen som syns men som aldrig vågar va sig själv fult ut i rädsla av att bli hatad. Vem är du?

Imorgon ska jag vara ärlig mot Gabbi och berätta hur allt verkligen har varit på senaste tiden. Och sen ska jag vara fullkomligt ärlig mot en annan person också så jag får slut på allt trams någon gång. Alltså står 2 ärliga utmaningar på spel och jag vet i sjutton om jag klarar av någon av dem. Men jag ska ge båda varsitt försök, för den här gången är jag säker på att ärlighet varar längst.