The other side of me



Be proud of not living like this.

För snart 3 år sedan sade jag bestämt till Kalle att jag inte tänkte bo hos honom så länge han inte städade. Jag ställde ett, ett endaste litet krav på honom och sen dess har det bara blivit värre och värre med åren. Innan dess vägrade jag att  bo där för andra anledningar (jag tyckte inte vi kom överrens, tyckte det var obehagligt att börja varenda morgon med en jobbig diskussion som alltid ledde till bråk innan skolan m.m), men idag ställer jag bara ett litet krav på att jag ska komma tillbaka och det är just att han ska STÄDA och se till så att jag kan komma in i mitt egna rum utan att dra in magen. Han tycker inte det är ett realistiskt krav, ingen relevant ursäkt för att jag inte vill träffa honom och har fortsatt att samla på sig en massa saker.

Det spelar ingen roll att han upplyser mig varje gång vi pratas vid om hur mycket han tycker om mig och att jag ska vara rädd om mig själv, för jag kommer ändå aldrig kunna förlåta honom för hur han kan sätta högre värde i alla sina prylar än sina barn. Och dyra resor och presenter hjälper inte heller, tyvärr.

Att jag är lik min far är det värsta man kan säga till mig. Ibland får jag till och med panik över att jag fått hans gener (om nu det här är ett beteende som sitter i generna och inte en sjukdom) när jag har stökigt på mitt rum. Stökiga rum får mig att gå i konkurrs.


Skulle ni klara av att leva sådär?
Gör jag fel som vägrar att bo där när det ser ut sådär?
| | 11 kommentarer |

-


Och idag så dränker jag allt

som har med dig att göra,

| | Kommentera |

Julpyntat!



Mamma fick nästan en hjärtattack när jag berättade klockan halv åtta att jag minsann tänkte stanna hemma ikväll! För det var så det var tänkt innan Hanne frågade klockan halv tio om hon fick komma över en stund. "Hmm... " tänkte jag innan jag fick en lysnade idé!  "Ja, det får du! Fast bara om du hjälper mig att julpynta i rummet!"  "Öh, javisst..."

Tre minuter senare var hon här och det var på pricken att jag hann springa ner till källaren och hämta en flaska julmust att dela på. Jag lämnar nämligen landet lagom till jul och nyår och vad passar då inte bättre än att julpynta rummet lite i förväg för min del? Inget! Så fort julmusiken var på satte jag igång med att hämta in mängder med kartonger från vinden med allt ifrån vanliga julkulor till  mängder med glitter, sångande tomtar och lysnade julgranar! Mycket och överdrivet ville jag ha det och nu ser mitt rum näst intill ut som om det vore hämtat direkt från en sagovärld! Ååååh! Ja, det blir verkligen att man tänker "Åååååååh!" när man tittar sig runt omkring!

Och Hanne, du är så bra att jag inte finner några ord! Det går inte att beskriva hur skönt det är att vara med någon man alltid kan vara precis 100% ärlig till. Jag finner inga ord för våran extremt ärliga relation vi har till varanndra och även om det kommer leda till att vi så småningom tar stundenten som världens fiender är det underbart just nu! Och om jag nu kommer ha inprintat i mitt huvud hur otroligt fet, tjock, ful och äcklig jag är för resten av livet är det så skönt att kunna skämta om sånna saker utan att det blir någon dålig stämning och någon plötsligt blir allvarlig. Nej, för allvar är inget för oss! (Då skulle jag ungefär ha lidit av aneroxia, skära mig och fundera starkt på självmord vid det  här laget...)
Upp