21.50

Kom precis hem ifrån en spurt till Räknestickan och tillbaka. Var från början tänkt att det skulle vara en lugn promenad dit för att lämna Jonas handskar han glömde här förut, men när min bror (förstod att det var han först när jag kom hem och hela rummet luktade rök) kastade smällare bakom mig blev jag så rädd att jag sprang hela vägen. När jag sedan skulle gå hemåt igen och Fyhr inte längre orkade följa mig och jag skulle korsa cykelbanan här utanför gick två unga alkisar förbi och jag blev så misstänksam att jag gömde mig bakom närmaste buske. Stod kvar där tills de hade passerat och befann sig på ett rimligt avstånd och det äldre paret med hund började närma sig. (Borde vara fler som är ute med sina hundar på kvällarna, för dom fåren än alltid att känna sig så mycket tryggare.) Kändes som en evighet tills jag kom halvvägs genom skogen och trots att jag tyckte mig höra steg som närmade sig försökte jag undvika att springa och gick och intalade mig själv att "Jag skiter i om jag dör, jag gör det här ändå" och fortsatte med bestämda steg genom mörkret. Orden svek mig dess värre och när jag tyckte att jag hörde något från skogen intalade jag mig så mycket saker att jag sprang så fort jag kunde resten av vägen och var näst intill överlycklig när jag äntligen stod framför dörren med nyckeln i högra handen för att äntligen få komma hem till tryggheten igen.


Brukar aldrig vara rädd för att promenera själv om kvällarna och brukar aldrig ens tänka på vad som kan hända, men när jag vet att det har ägt rum ett våldtäktsförsök hundra meter härifrån blir det svårt att tänka på något annat. Om jag ska vara riktigt ärlig och djup så tänker jag även på ett helt annat sätt nu när jag har Jonas. Då spelar det inte längre någon om jag dör eller inte, för plötsligt spelar det visst roll och jag vill inte dö. Det skulle innebära att jag aldrig mer skulle få träffa min snygging och det är det sista jag vill ska hända. Livet känns faktiskt så mycket mer värt att leva nu när man alltid kan vakna upp och vet att det finns någon som älskar än.

image42
<3

| |
Upp