Inga anonyma kommentarer, tack

Vill bara meddela  till alla som kommenterar anonymt att det är dags att ni vågar stå för vilka ni är och inte bara skriver massa skit för att trycka ner mig? Det är jätte kul att få kommentarer och det är inget fel med att att vara ärlig och kritisera vad jag tycker, men vad har man för syfte när man bara slänger dit en onödig kommentar där man knappt  säger halva sanningen med vad man ens menar och inte ens vågar stå för vem man är? Vem är det som ska skämmas egentligen? Jag som ändå vågar stå för vem jag är och vad jag skriver eller ni som bara är ute efter att trycka ner folk? Jag tvingar ingen att läsa vad jag skriver så för er som stör er, sluta läs! Jag slår vad om att det finns bättre saker att göra än att sitta och läsa om ett liv man bara stör sig på? Skärpning!

För övrigt har det varit en mycket konstig dag i skolan. Ingen lärare som vanligt på svenskan och då var det fler än jag som hade svårt att koncentrera sig i sin läsning. Slutade visserligen med att jag lyckades komma in i min bok, Ulrike och kriget, som faktiskt är en riktigt bra bok. Den handlar om en tjej i våran ålder som lever under 2:a världenskriget och blivit påverkad av Hitlers propaganda och lever som helhjärtat nationalist som strävar efter att anmäla så många anhöriga som möjligt för att få "märken" på uniformen. Hon blev inte ens ledsen när hon förlorade sin mamma under ett bombdåd, - hon ansåg att hon dog för sitt fosterland och därmed kom upp till himmelen och sånna saker ska man inte sörja över. Riktigt hemsk bok. Ena stunden sitter man och vill bara hoppa in boken och förklara hur det egentligen ligger till och ena stunden sitter jag och asgarvar för de hemska grejjerna de gör låter så fruktansvärt oseriösa. Häromdagen stod det att de skar upp fostret ur gravida kvinnors magar i Ryssland och hängde upp dom i träd, och trots att det låter hur hemskt som helst så råkade jag få upp en väldigt rolig bild framför mig. Det är inte det att jag inte kan känna empati för hur det faktiskt var, men min fantasi kan spåra ur ibland bara...

Nog om det. Vem orkar läsa om vad min bok handlar om? Det jag ville komma fram till var att jag älskar svenskatimmarna när vi inte har några lärare och man verkligen kan släppa loss och låta det bli ett enda stort kaos.

Nu så ska jag samla mig och troligen bege mig till Amanda och träffa lite folk. Orkar egentligen inte, men om man saknar någon tillräckligt mycket finns det inga hinder som kan få än att inte ta cyklen och trampa iväg. Ha det bra!

| | En kommentar |

Äcklad

Jag är inte personen som brukar bli äcklad av folk. Visst, jag är som de flesta andra som blir äcklade av våldtäcksman, pedofiler, folk som spyr, luktar svett och har fett hår, men jag är mer personen som letar efter anledningar till varför personen i fråga gör som han/hon gör. Kanske har den varit med om något i sitt förflutna som gör så att han/hon tänker annorlunda, kanske har man det jobbigt eller i vissa fall varit väldigt full så man faktiskt inte vetat vad man gjort. Jag brukar alltid komma på något så jag slipper gå runt och störa mig på någon i onödan.

Skillnaden nu är att det jag äcklas av går varken att skylla på fylla eller hitta någon som helst anledning till. Kanske borde det mer sitta som stora knivar i magen av besvikelse, men jag kan inte råför att jag inte gör annat än att äcklas den här gången. Jag vill inte ens veta att det har hänt, vill inte inse att någon jag trodde att jag kände i själva verket var en stor idiot. Vad för slags är nog bäst om jag håller för mig själv (ni som känner mig, vet säkert vad jag syftar på ändå) för det är som sagt, inte meningen att jag ska skämma ut eller trycka ner folk här. Jag tycker bara om att skriva vad jag tycker och lätta på hjärtat ibland. Och visst, ni får tycka att jag överdriver, (man gör det när man är upprörd) men dom som inte förstår varför jag känner som jag känner har inte med mig att göra.

Nu sätter vi punkt på det och lägger mitt äcklande bakom oss. Dagen idag har varit bra och det var underbart att åka skridskor med skolan på eftermiddagen.  Vädret var på topp och man  fick nästan ha solen i ögonen under hela tiden vi åkte och jag kan inte göra annat än att älska att åka skridskor. Det som sjunker dagen till att den bara  har varit bra är att det gick skit på teknikprovet och jag kommer troligen få en sänkning där, som jag troligen kommer få i en rad olika ämnen nu till sommaren. Inte för det gör mig särskilt mycket egentligen, eftersom jag troligen kommer in på vad jag vill ändå, men kul kan jag ändå inte påstå att det är. Som jag skrev ovan så försöker jag alltid hitta anledningar till allting, så den här gången skyller jag på att jag var uppe till klockan halv två kvällen innan och gick upp klockan sju på morgonen och fick alltså inte tillräckligt med sömn. Helt ok bortförklaring faktiskt, kanske aningen onödigt bara.

Har även hunnit fika på stan idag med Lina, gått på dansen och köpt mig ett par nya skor. Tygskor, som vanligt svarta eftersom jag tycker det är enklast att köpa svarta skor. Dom tröttnar man aldrig på och man kan ha dem till allt. Tycker faktiskt inte det är ett dugg kul med skor, till skillnad från många tjejjer som är helt skogalna och har ingen vidare bra känsla för det här med stil när det kommer till vad som ska sitta på fötterna. Och ja, då är det väl ändå bäst att hålla sig till stilrena enkla svarta skor tills vidare? Aningen tråkigt kanske, men det får bli ett par roligare skor till sommaren sen...
| | 4 kommentarer |

Ny design

Ett väldigt stort problem som jag har är att jag aldrig kan lämna saker ogjorda, om jag väl kommit igång med dem. Som idag till exempel när  Olivia precis hade gått och jag bestämde mig för att försöka förstå mig på hur man ändrade designen på bloggen. Då var klockan tio. Nu är den halv ett och jag känner mig äntligen nöjd med min nya header. Klockan är alldels för mycket och jag borde ha gått och lagt mig för länge sen. Har teknikprov imorgon (som jag knappt ägnat ett dugg åt), måste hinna duscha innan skolan + packa ner skridskor och hitta lämpliga kläder för bandyn. Vilket betyder att jag behöver lång tid på mig imorgon innan skolan eftersom det är alltför vanligt att jag får beslutångest om en rad olika saker. Och nu när jag ändå inser hur viktigt det är att jag går och lägger mig så snabbt som möjligt, ja, då sitter jag ändå kvar nedsjunken i datastolen och fortsätter skriva... (Någon som vill slå till mig så jag faktiskt inser vad jag gör?)

Fast och andra sidan, vem har mått dåligt över att göra saker dom i själva verket bara har lust att göra? Jag har inte lust att sova nu, det är tråkigt och slös på tid och jag vill faktiskt sitta uppe lite till, så varför inte? Världen går inte under, och förhoppningsvis inte jag heller...

Dagens ros måste jag dela ut också som får gå till Olivia som av en slump hittade mitt id-kort under sängen idag. Så många timmar jag letat och besvärrats av att inte ha det och så plötsligt håller hon det i handen hemma hos mig. Jag blev så chockad att jag började skratta och plötsligt hade jag sparat 300 kr och det kändes inte helt fel vill jag lova! 

Nu ska jag äntligen gå och lägga mig och somna gott eftersom allting verkar lösa sig för mig just nu. (Min Gud skämmer bort mig) Orkar dess värre inte bädda upp sängen så får lov sova på överkastet inatt, men det har jag ju gjort förr. Tänderna får också vänta tills imorgonbitti på att bli borstade och läxorna, ja dom struntar jag i idag också. Godnatt!

Upp