Ar det lugnt om jag aldrig mer kommer hem igen?

 Finner inga ord for hur jadrans bra jag har det har! Vill inte slosa  tid pa att sitta har nu, men kan meddelara er om att idag har jag raddade jag en nioarings liv som var ute och red pa stranden! Hon kunde inte komma av, satt dar uppe och stortjot och skrek pa hjalp stackaren. Det knot sig verkligen i magen nar jag var  tvungen att ta tag i den losa hasten  och pa ngt satt fa ner flickan och forsoka fa henne lugn, samtidigt som mitt hjarta hade slutat sla! Jag ar inte radd for mycket, men hastar ar ngt jag har en valdig respekt for och nu var det inte en kotte i narheten! Jag vet ju vad hastar kan gora... Dom kan sparkas, bitas och trampa pa an, ja rent ut sagt doda an va, sa jag slappte hasten forst och forsokte prata lite med den germanska lilla flickan och fa henne pa bra humor igen!  Nar vi hade gatt sakert en kilometer kom hastskotaren och tog hand om hasten och sa hjalpte jag flickan att hitta sina foraldrar innan jag traskade vidare och tillbaka till hotellet...



Och dar vantade vattenscoter med Niklas, vilket var bland det roligaste jag gjort! Vi korde tills vi foll omkull, akte rakt ut mot horisonten sa snabbt vi kunde och hoppade sa vi nastan for upp till himlen. Underbart!

Puss!


-

    

backstage




   

TWILIGHT!

 

Igår:
- julavslutning
- hem och fixa innan söndagen
- gå ut och äta med Lovisa för att sedan se TWILIGHT på bio.

Riktig mysig kväll och filmen var verkligen så bra som alla sagt!

Vet ni hur satans bra det känns att vara jag just nu?

Jag går runt och är en riktigt lycklig liten varelse nu.  Livet känns för en gångs skull som en dans på rosor och hela jag känns som en exalterad 5-åring som precis har lärt sig cykla. Dessutom känner jag mig  fri som en fågel som har hela världen att välja destinationer att flyga till eftersom det är jullov nu, vilket innebär att jag under 2 veckors tid kommer att kunna göra precis det som behagar mig precis när jag känner för det.



Jag syftar på Thailand, jag syfter på gårdagens lyckade Tomtefest, jag syftar på att jag har världens bästa tjej- och killkompisar och jag syftar på den härliga känslan jag känner när jag håller en systemkamera mellan händerna. Allt går som på räls och jag är bara så glad idag att jag inte vet hur jag ska beskriva det med ord!

Ska väl inte säga så mycket mer än att idag tackar jag bugar inför den som gav mig livet. Det kan verkligen vara underbart ibland!


Tomtefesten


Helt fantastisk kväll!

wie!



Tomtefesten nu!!!!

Uttråkad.

Skola. Träna. Jobba. Plugga. Jäspa.

Med andra ord:
Hej. Mitt liv är fruktansvärt tråkigt just nu. Jag längtar tills torsdag. Då börjar jag leva igen.
Då är det tomtefest, färdigpluggat och 3 dagar kvar tills jag lämnar landet. 
Puss!


Färgade linser

Sugen på att pröva på en ny ögonfärg till nyår?

Jag har själv beställt och använt under ungefär en månads tid bruna linser från Freshlook. Inte av någon speciell anledning, utan just som en kul grej och jag har trivts rätt så bra i mina bruna ögon. De höll längre än väntat och överlag var inte linser alls så svåra att sätta på sig som jag hade föresällt mig. Kostar runt 200 kr exklusive frakt.
Beställ här, fargade linser.se


De förbannade 2 altenativen

Att vara envis kan både räkans som en fördel och som nackdel. Ikväll har det defenetivt räknats till en nackdel. Det är något med mitt psyke som gör att om jag verkligen har bestämt mig för att göra något, finns det inget som kan få mig att låta bli. Det går bara inte. Hela kroppen skulle bli felinställd om jag gav upp. Hela jag skulle bli ett ångestmoln.

Ikväll, klockan 22.00 bestämde jag mig för att jag minsann inte tänkte gå och lägga mig innan jag hade bestämt mig för vad jag skulle debattera om på onsdag. Världens simplaste sak för många och de flesta skulle säkert ta något på rak arm och hamnat i säng redan en kvart efteråt, men riktigt så lika lätt var det inte för mig.

Jag hade nämligen 2 altenativ! Och jag totalt avskyr att ha 2 altenativ och inte kunna bestämma sig. När nackdelerna och fördelarna överväger lika tungt för både altenativen och du har ingen som säger åt dig att du måste ta det ena eller andra. Nej, för det är ju bara du själv som kan bestämma...

Allvarligt talat nu. Klockan tolv började jag nästan grina för att jag inte kunde bestämma mig! Vad var problemet liksom? Bestäm dig, skriv lite och gå och lägg dig!

Nu är klockan halv två. Jag känner mig otroligt misslyckad över att jag inte lyckades säga emot mig själv och krypa ner i säng tidigare, men artikeln är färdigskriven i alla fall och det innebär  att jag inte behöver vara orolig för panik om jag fortfarande skulle ha svårt att bestämma mig imorgon! Haha, satans vad skönt! Nej, ni förstår nog inte hur skönt det känns! Helt fantastiskt faktiskt! Jag känner mig fri som en fågel som precis blivit 10 kg lättare och kan flyga ända upp till månen om jag vill!

Pladask. Här avslöjades visst min riktiga naturvetenskapliga otroligt överambitiösa och alldeles för pinsamma nördiga sida. Jag förstår om ni tycker synd om mig. Tänk den dagen då jag får en sådan där klurig filosofisk fråga som jag bestämmer mig för att jag MÅSTE ha ett svar på. Undra hur länge jag sitter uppe då tills jag får det där svaret som jag kan vara 100% nöjd med?  Jag vill troligtvis inte ens tänka på svaret själv...

BRAVO LINA att du ska till skolan om ca 5,5 h och inte har gått och lagt dig än! SKÄMS!


Linds Café



Jobb 12.00 - 15.30


Sedan bär det ut till mormor och morfar (jag chansar på att det blir en halvt liten minijulafton där ute) på middag! Ha en bra dag och för att göra reklam för Linds Café kan jag ju meddela er om att vi har gjort om lite på cafeet. Det är inte längre några fula, stela skyltar man ser utbudet på, utan nu har vi tv-skärmar istället! Bara att få skåda den utvecklingen är helt klart värt ett besök!


the whole world loves a fighter



Jag bad mamma lite skämtsamt i morse om att nu när hon ändå skulle få en dator av Lennart kunde hon ju lika gärna be om en systemkamera också, höhö (flirtgubbe). Jag var väldigt ironisk med andra ord, men vad sjutton tror ni att hon kommer hem med?!? Jo, en SYSTEMKAMERA!  Jag finner inga ord!

Tror bestämt att jag tar en hemmakväll idag igen och sitter uppe tills jag fått allt gjort så att jag kan ägna mig åt att fota den kommande veckan! Tänk bara vilka fina bilder man kan få om man tar med sig kameran och går Novemberljus någon kväll! Eller om jag vågar ta med den till thai.... 

Hela vintern är den min i alla fall, (sedan antar jag att Lennart vill ha tillbaka den igen) men på en vinter kan man lära sig mycket och hinna ta många fina bilder. Det är ju perfekta vädret för att få fina vinterbilder ute.. Vad säger du Lovisa? Ska vi ta oss en fotosession  i veckan?  

Lucia




LUCIADAGEN
Bilder tagna för precis ett år sedan.  

Det är lördag och det är Lucia. Stan svärmar säkert utav härlig julstämning medan jag sitter här inne i värmen, hemma alldeles själv. Mamma har åkt iväg till Örebro för att hämta hem en ny dator till mig och jag hoppas att hon kör försiktigt, för det kan inte vara lätt att köra idag när hela världen runt omkring oss är täckt utav snö.

Eftersom jag knappt har rört några läxor den här veckan har jag mängder utav skolarbeten som måste vara klara tills nästa vecka, så jag gör nog bäst i om jag stannar hemma ett tag i dag och får allt överstökat. Kan nog ta ett tag, förmodligen flera timmar, men tänk så skönt om jag lyckas få allt gjort och så kan jag bara göra det jag har lust med nästa vecka! 

Det här måste göras:
♦ Idrottsrapport
♦ Bokrescension om StoneCold
♦ Förbereda seminarium på Ondskan
♦ Förbereda/skriva debattartikel
♦ Astronomi hemuppgift som tar minst 2 timmar, enligt pappret

Jag har lust att skita i hela listan, men nej. Nu jävlar ska jag få det här gjort! Ska vi säga att vi hörs framåt kvällen...?

(Lina, snart blir det thai, snart blir det thai, snart blir det thai...

Ur arkivet

"Å så plötsligt händer det! Tis 11 maj 2004 17:53 Övrigt, 15 läsare totalt
hejhej..

idag har jag vart med jacke.jocke.lovisa.mirre och Rim! vi hopade stutsmatta coh gjorde lite allt möjligt.Snacka.spelade dansspelet på tv m.m. Å så plötöligt händer det! wow,vad ja är glad asså..inte för att vi är ihop eller nått men en annan sak. en annan sak som ja aldrig glömmer även fast de inte betyder nått.eller kanske! jaja..du ksnkae redan har glömt de men inte jag:P va ja ä glaa!!Skulle önska de blir så fler gånger...

puss å hej!!!"



HAHAHA!
(Jakob Ödman gav mig en kram)




"skulle önska att ja fick bestämma....

Fre 26 sep 2003 17:03 Övrigt, 11 läsare totalt


då skulle ja önska att du kom på discot...
snälla,åk inte till landet jonas..

vill inte dansa me nån annan en du fattar du väll..
*snyft*

fick i alla fall en kram ida o ja hoppas at du får en bra helg där nere i blekinge...
älskar dig så...




annars idag så har ja vart e´me HAnne,,...
mirre hade sagt att hon skulle ringa mej men tydligen glömt....
*vet inte va ja ska säga*
jaja....

om livet bara var lite lättare...


nått ni ska fixa på eran mobil eller nått???


<)"..(>
( ´(..)
Vart e den andra grisen??????

<).."(>
(..), )
Inte där...

<)"..(>
( ´(..)
Hmmmm....?

<).."(>
(..), )
Hallå???

<)'..'(>
( (..),)
Jaha,där e du!!!


erkänn söt"


Ja, VERGKLIGEN JÄTTE SÖT LINA BERG 11 ÅR...

Klasskamp

Idag har det varit en sådan där dag då man verkligen fått bekräftat att man valt rätt skola. För det första så tyckte jag verkligen om skolans luciatåg. Inget tråkigt och stelt som det jag var på igår (förlåt alla munken elever, men majoritet såg faktiskt rent utav deprimerade ut igår), utan i morse var det istället ett gott skratt man fick sig och en härlig stämning som spred sig i aulan.



Nv1e's bidrag

Strax efteråt startade klasskampen och även under den tiden blev det mycket av det goda. En del bidrag, trots att de var mycket få klasser som ställde upp, var riktigt roliga! Personligen så gillade jag Vincentes show och Backstreetboyskillarna bäst! Grym idé från sp2b och jag kan ju inte säga annat än att jag satt och var riktigt stolt över att jag känner Vincente så bra som jag gör när han var sådär grym! Grym man med garanterad framgångsrik framtid, om jag får säga vad jag tror!

Efter skolan blev det Steve's med Lina och Julia, träning på Nautilus och därefter bar det av till Linds Café! Jobbade från 17.00 - 20.00 och innan jag slutade sprang jag ner till Vila och bytte en klänning åt Gabbi som hon inte vågade göra på egen hand.. höhö!  Blir jobb på söndag igen för min del och även 2 dagar i nästa vecka, vilket känns både kul och på tiden att jag får lära mig att stänga!


Tips?!

Hjälp mig fort nu! Jag är i stort behov av en plattång nu när jag klippt till håret igen, men har inte den mista aning vilken man bör ha i den här platttängsdjungeln som tydligen finns. Tipsa mig om du vet någon bra!


Katedralnytt och Coldplay



Imorgon är det klasskamp på Katedralskolan. De ettor som inte har något att bidra med förblir nollor och kommer bli trakasserade under hela deras resterande skolgång, enligt våran närmare 45 år äldre mentor Örjan. Hanne och jag gjorde en film idag som ungefär hälften av alla elever på skolan kommer att hata, men hur som helst så har vi ett bidrag som faktiskt kan bli en liten smula roligt om allt fungerar som det ska. Smakprov har ni ovan, versionen får ni imorgon.

För övrigt så var det ett jävla liv i morse när Hanne fick panik över att Coldplay biljetterna inte skulle fungera att boka. Jag fick säkert skicka närmare 50 sms till mamma under första lektionen imorse bara för att försäkra henne om att hon var tvungen att va på hugget, att ståplatserna var de som var precis framför scenen och att hon var tvungen att ringa direkt om något skulle krångla. Hanne tjöt när mamma svarade 5 min över 9 att hon hade tagit med sig fel dosa till jobbet och en kvart senare när vi fortfarande inte hade fått något svar om huruvida det hade gått kunde man nästan fylla ett helt glas med svett från Miss.dramaqueens armhålor.  Som dotter till min egna mor kunde jag dock vara aningen lugnare. Mamma fixar alltid allt och 20 minuter över 9 fick vi äntligen ett sms där det stod "5 biljetter bokade til Coldplay. Morfar fick hjälpa till och lägga ut så tacka honom."  Haha, trodde Hanne skulle bli lugn då, men det blev det visst ännu mer tårar... 

Det jag vill komma fram till är att:

I augusi går jag troligtvis på min första riktiga konsert! 
 

Du är inte så anonym som du tror.

Idag:
- skola
- föreläsning Game Over (väckte lite tankar, så skriver av mig nedan)
- satt ner lite med Fia och Vickan på Steve's
- hälsade på Olle på jobbet
- tränade

Igår:
- skola
- gick på stan med bror och hjälpte han köpa lite nya kläder
- fick hårkris och gick och klippte mig..
- filmmys med Honken

Och nu har jag även, efter mycket velade framåt tillbaka, bestämt mig för att min debattartikel som ska skrivas i skolan på onsdag,  inte ska handla om moraliska och juridska lagar gällande internet och framför allt vad bloggare har rätt att skriva och inte skriva. Risken finns att det mer kommer bli som en krönika med djupa filosofier och egna åsikter istället för sakliga argument och när jag väl tänker efter ordentligt, vet jag faktiskt inte riktigt hur jag ställer mig till anonyma kommentarer.

I de flesta fall tycker jag självklart att man ska stå för vem man är. Mmen samtidigt måste ju även de osäkras åsikter få träda fram. Bara för att man har dåligt självförtroende och vill undvika att få någon emot sig, kan man fortfarande ha en vettig åsikt om något som bör publiceras för att få folk att tänka till. Sen att vissa använder sig utav internets anonymitet till att trycka ner andra helt utan anledning är helt annan sak. Att skriva "Att du inte inser hur ful och äcklig du är" är bara fegt och visar på dålig självkänsla. Däremot folk som ger vettig kritik anonymt har jag ingen större åsikt om egentligen. Vissa kritiserar av ren omtanke, men vill inte väcka uppståndelse genom att skriva ut identitet. Och visst, det är tråkigt att personen i fråga inte vågar stå för vem det är, men samtidigt kanske man måste tänka på att alla inte har det självförtroendet att hela tiden göra det.
 
Dessutom kan man faktiskt välja som bloggare om man vill tillåta anonyma kommentarer eller inte. Mycket bröst, annorlunda, starka åsikter, personliga/lättklädda outfits eller dumma uttalanden väcker idag uppståndelse hos folk. Så är det bara och om man tänkt att blotta sig så mycket och vet att man mår dåligt av få veta vad folk troligtvis kommer gå runt och snacka bakom ryggen om dig, bör du välja att inte tillåta anonyma. Självklart tycker jag att man ska kunna lägga ut precis vad man vill och få vara precis den man är, UTAN att folk måste trycka ner än, men vi människor har inte kommit dit idag tyvärr. Vilket jag tycker är synd (viktigt att ni vet att jag tycker det). För det är verkligen synd att man måste räkna med en massa skit om man är annorlunda. Jag tycker verkligen att det är fel och tycker de som vågar stå på sig ändå gör helt rätt!

Jag skulle gärna vilja skriva en bra argumenterade uppsats om att man ska våga stå för vem man är på nätet och att man som bloggare borde rätta sig efter samma etniska regler som journalister tvingas att följa, men nej. Det tar vi en annan gång, lite längre fram i tiden, när bloggar har blivit en ännu större del i dagens massmedia och det som varje dag publiceras fått ännu större betydelse.

Personligen så har jag inget emot de anonyma kommenterar jag får som endast är menade som vettig kritik. Kritik behöver jag få och när det är av ren omtanke, tycker jag inte att ni ska tveka om ni vill få ur er något.  Dumma, meningslösa taskiga kommenterar som jag nämnde ovan kan ni dock hålla för er själva, vare sig ni står för vem ni är eller inte. Samma sak tycker jag gäller för mig. Negativa åsikter som trycker ner andra behöver jag inte skriva ner här, bara för att jag råkar ha det självförtroendet att jag vågar stå för dem. Att "man bara är ärlig" är ingen ursäkt för att man inte ska respektera andra människor och deras val de har gjort i livet. (om det nu inte handlar om val de har gjort som rör/skadar andra)

Och tillsist. Inte ens jag är perfekt när det gäller anonyma kommenterar. Även jag har slängt iväg någon anonym åsikt någon enstaka gång (det var dock väldigt länge sedan jag gjorde det). Och trots att det inte varit en sån där taskig anonym, har jag känt skam direkt efteråt och bara den där känslan gjorde att jag lärde mig att aldrig göra om det. Och det kan jag sätta både mina ben på att jag aldrig kommer att göra om. Speciellt inte efter föreläsningen idag och nu när jag har lärt mig hur lätt det är att kolla upp IP-addresserna som man lämnar efter sig, anonym som inte anonym. Tänk på det allihopa. Den som vill kolla upp vem du är, kan enkelt göra det med rätta kontakterna. Visserligen kan man bara så från vilket hushåll kommenteraren är skriven från, men om en anonym kommenterar upprepar sig är det inte så svårt att utesluta att någon kompis har suttit vid datorn och kommenterat.  (Jag kollar inte upp vilka ni anonyma är)

Nu har jag bollat lite mig själv vad det gäller anonyma kommentarer och eftersom det här är en fråga jag trots allt har ganska starkta åsikter om, uppskattar jag gärna om ni, ej anonyma som anonyma delar med er om vad ni tycker. Är det verkligen jämt fel att vara anonym? Och vart går gränsen i sånna fall? Har man ingen som helst rätt att säga vad man tycker om man inte vågar stå för vem man är? Varsegod, Tänk, skriv och kommentera!

Afro

Idag:< br/>< br/> - skola < br/> - slagit mig ner på Ciocholata med Hanne, Lovisa och Lina< br/> - Afrodans < br/> Dagen har verkligen tagit slut på alla mina krafter. Orkade inte ens sätta på min egna dator på rummet när jag kom hem, så kröp ner i sängen med mammas laptop... Hade väl tänkt att jag skulle orka skriva en rapport tills imorgon om egen idrottsaktivitet, men nej. Kroppen säger SOV. Förnuftet säger OK. < br/> Godnatt gott golk!

Skam

 Kvällens irritation grundar sig mest på att jag inte får tag i några bilder från gårdagen och att min bror har angripit min dator med spionprogram. Det är sorgligt att han är dum nog att underskatta mina skills och tror att det funkar att låna Linas-dator-i-smyg-utan-att-hon-märker-något. Jag märker direkt.

För övrigt så sitter jag och klurar på varför det kommer sig att jag plötsligt har börjat sova dåligt? Jag brukar alltid sova som en trästock, men på senaste tiden har jag vaknat med ångestkänslor i hela kroppen av att jag drömt mardrömmar om vardagen. Kan det bero på att jag av någon konstig anledning börjat bry mig så mycket om vad andra tycker? Om någon kommer på mig med att göra saker jag normalt sätt är emot knyter det sig direkt i magen och så känns det ungefär som hela framtiden är förstörd.

Min första tanke när jag råkade tappa en prinsessbakelse idag på jobbet var t.ex "Fan, nu blir jag av med jobbet!". Och natten efter att jag publicerade bebbisen på bloggen kunde jag inte sova på grund av att jag kände sådan skam att jag hängt ut någon som inte hade någon chans att försvara sig på bloggen. Haha, och när jag sprang över vägen och var nära på att bli påkörd var första tanken "Nej, fan! Nu kommer jag få igen för det här på något sätt!"

Yey, vilket problem jag har! I själva verkat kanske det bara handlar om att inse att det kallas mänskligt betéende att ibland göra fel. Alla gör dom ju. Jag gör. Du gör. Trots att vi inte vill.

Överraskningsparty!



Moas överraskningsfest!

Linköpings snyggaste brud Moa fyllde 15 i fredags och jag tror hon även fick känna sig som Linköpings lyckligaste brud igår när hon tog av sig ögonbindeln väl framme vid lokalen och fick syn ca 60 festklädda partypinglor som skrek " Ja Moa leva, jaaa moa levaaa, jaa Moaa levaa ut i hundrade ååår!"  och som därefter sprang rakt emot henne för att kramas och säga grattis!

Känslan hon kände då kommer förmodligen sitta kvar för resten av livet och just att hon inte hade misstänkt någonting gjorde allt så jävla lyckat och ja, lyckad kväll var vad det verkligen va! Så lyckad att jag totalt glömde bort kameran som jag la i fönstret i början av kvällen, så enda bilden från kvällen som jag har är från när vi precis hade fixat klart oss hemma hos Amanda. Blir att förgäves försöka snylta bilder från andra in the evening!

Nu, JOBBET!

A happy christmas joke




Det är väl lika bra att erkänna.
Jag är inte alls jämt lika trevlig och klok som jag verkar här på bloggen som i verkligheten. Här ovan har ni en annan sida av mig och hoppas ni inte har något emot att jag gång på gång överröser er med julstämmning! Men den här filmen är ju inget annat än aktuell just nu när det närmar sig jul och personligen så njuter jag fortfarande lika mycket av att titta på det här videoklippet, trots att den är ett år gammal nu...

Passa på att njuta åt att det inte är du som skämmer ut dig ;)

Att planera in ledig tid.

Jag har en period just nu då det är underbart att vara jag! Jag kan inte peka ut precis vad det är som gör att jag känner så, men det är verkligen skönt att vakna upp på mornarna till att hela rummet lyser i jul och att ha känslan i kroppen av att  vilja gå upp ur sängen. Det är faktiskt precis så det är. Jag vill gå till skolan, jag vill göra läxorna (krav: det ska vara på något mysigt café eller statsbiblioteket med sällskap), jag vill träna och jag vill fara runt och träffa mina vänner när jag kommer hem framåt åtta. Att ha den där viljan inom sig gör verkligen att allt blir så mycket enklare. Och att veta man vill och inte vill underlättar varenda steg man tar.



Jag vill göra bra ifrån mig i skolan, men jag vet också att jag inte vill känna mig som en stressad 40-års mamma.
Därför började jag tidigt att plugga till fredagens evolutionsprov, kollade igenom sidorna lite varje dag och behövde inte ens röra böckerna på torsdagskvällen eftersom det mesta redan hade satt sig! Dessutom har jag aldrig pluggat ensam, utan alltid haft sällskap vilket knappast har gjort det till någon riktig härda. 

Jag vill träna och jag vill se resultat.
Det som är så bra med att ha gymkort är att jag precis när jag vill kan gå och springa av mig. Om jag är arg på någon (liv med flyt betyder inte att allt är perfekt tjugofyra timmar om dygnet) kan jag istället för att ta ut det på personeni  fråga, träna bort mina irritationer. Jag kan springa bort ett dåligt resultat på provet och jag kan springa bort fikat som blev köpt efter skolan. Jag kan alltså träna bort det mesta och i och med att jag faktiskt ser resultat både gällande mitt humör och konditionen lockar det mig att träna.

Jag vill, samtidigt som jag vill vara ett smarthead i skolan hinna med att träffa mina vänner.
Att endast gå i skolan, träna och plugga skulle få mig att gå under direkt. Dessutom irriterar jag mig på sådana personer som alltid sköter sig exemplariskt i skolan och samtidigt inte verkar ha något liv vid sidan om och rent ut sagt har en skit tråkig personlighet. Nej, för mig är det minst lika viktigt att hinna umgås och få aktivera min sociala sida. Och om jag orkar så har jag alltid kvällarna lediga (efter ett träningspass och en stunds café med lite plugg efter skolan) att göra vad jag vill på. Dessutom är det ofta jag träffar folk på gymmet och då kan man alltid ta en stund i ångbastun tillsammans!

Det jag vill säga såhär på lördagskvisten är att planering och lagom med rutiner behöver inte innebära att alla dagar ser likadana ut. En skicklig planerare planerar även in tid där man får göra vad man vill på och för er som inte upptäckt vilket flyt man får om man inte skjuter upp allt hela tiden än, tycker jag absolut att ni ska ge det en chans!


Oberörd nära-döden-upplevelse

Lina tar bussen hem från skolan, som vanligt. Allt är som det brukar. Olivia och jag går av vid Myntgatan där vi  mötts utav ett mörker utan dess like! Jag tar utan förvaring tag i hennes hand och börjar dra med henne över gatan. När Olivia drar tillbaka i handen släpper jag och fortsätter gå (jag är trött och tänker bara på att jag vill hem och sova) och ser inte bilen som är påväg i världens fart rakt emot mig. När jag reagerar på att Olivia ropar på mig och jag själv uppfattar de två strålkastarna och bestämmer mig för att vända, vad tror ni händer då?

Lina halkar med ena benet fritt flygandes i luften, landar på rumpan med ena väskan hängandes på armen och ser hur bilen är påväg rakt emot henne -  OCH HON BEFINNER SIG MITT PÅ VÄGEN OCH MITT FRAMFÖR BILEN!



Olivia skriker, Lina tar sig upp och springer tillbaka och möts av en panikartat varelse med två bamsekramsarmar  som utbrister " LINA, VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED?!?" 

Lina blir medveten om att hon fortfarande lever, chocken släpper och hon får kramper i magen av allt skratt som börjar bubbla upp. Puh! Tack gode gud, hinner jag tänka innan jag tar tag i Olivias hand igen och promenerar raskt mot övergångsstället. (Jag är rädd för att bilen ska ha stannat och ut kommer komma en ond barsk gubbe som kommer nypa mig i kinden och ge mig en rejäl utskällning.) " LINA, HÖRDE DU INTE HUR BILEN TUTTADE PÅ DIG, HUR DEN FICK SLIRA OCH KÄMPA FÖRGÄVES FÖR ATT STYRA ÅT SIDAN FÖR ATT INTE KÖRA PÅ DIG?!?"

"Nej, inget av det la jag märke till. Jag hann inte ens regristera att jag var påväg att dö" svarar jag och känner lite med stöveln på cykelbanan. "Hoppsan, det var visst halt ute..."

Idag ställer jag mig frågan. Är jag allmänt dum i huvudet eller föddes jag utan de gränser som gör att man automatiskt blir rädd om sig själv? 


Dagens...



Och bara för att jag inte orkar gå och lägga mig riktigt än så slänger jag in en en bild på mig och min utstyrsel idag, som är en väldigt typiskt Lina-outfit...  Inget utstickande direkt och det är konstiga bilder med armar som inte är på rätt plats och jag ser ut som en liten plutt i ansiktet, men så kan det också vara...

Jag är konstig idag. Godnatt med er nu!

3 december



Min dag i bilder.

♦ Lunchat med Hanne på Burger King och suttit och skrattat åt  världens fulast bebis större delen av tiden och bett böner om att vi inte ska få någon liknande när det blir våran tur... (Förlåt, är ond nu)
Varit på Corren med klassen och konstaterat att jag nog inte kan bli nyhetssändare eftersom jag såg ut som ett enda stort svullo i Tv-rutan. Nej, nu är jag dum emot mig själv... Det är såklart inget som skulle hindra mig ifall jag skulle få chansen att bli nyhetsreporter utomlands.
♦ Pluggat med Hanne på Barista i x antal timmar, vilket till mesta dels var rent nöje eftersom vi har blivit rätt så duktiga att förvränga all fakta till roliga liknelser istället.. Och ja, att plugga på café samtidigt som man sitter inbäddad med kuddar och filter var inte hel fel det heller. Tror dom precis fick 2 extra stamkunder idag... (Hanne gjorde även dagens goda gärnning och köpte en tablettask för 15 kr - och bidrog då till en hel måltid för ett barn i Afrika)
♦ Avslutade dagen med att ringa Honken som gjorde mig sällskap på Nautilus, eller naughylus som det kanske blir när vi två är där tillsammans... Naevars, men han och jag har lite speciell humor (:

Godnatt!

Runda hörn

Det är många som frågar mig, så för er som vill göra runda hörn på foton, men inte har photoshop eller åtminstonde inte vet hur man gör där så funkar Picnik väldigt bra! Ladda bara upp ett foto, gå in på create, klicka på frames och tillsist rounded edges i vänstra hörnet (:

  
  

Här är 6 bilder som jag har tagit och valt att ha runda hörn på :) Dock tycker jag inte om när man rundar av alla sina foton! Då blir det inte lika orginellt längre...

Bake me I'm yours...



1 december blev för min del en riktigt bra dag! Skolan gick snabbt, den nya spanskaläraren ville jag pussa gul och blå efteråt eftersom hon verkade vara så utomordentligt bra och lunchen spenderades med Martin och Rille på burgerking.
Efter skolan for jag och Hanne vidare till statsbiblioteket där det blev en hel del plugg för våran del. Efter ett tag i alla fall... Först när vi kom så upptäckte vi att några Julia tidningar låg utslängda på de orange gungstolarna vilket väckte en del gamla minnen och framkallade mängder med skrattanfall.

"Quiz; Har du koll på purbetetern?
Fråga 1. När slutar brösten att växa?
a. När man säger stopp!
b. När man blir runt 19 år.
c. Dom slutar aldrig att växa!"

Lite skillnad ifrån vad man läser nu förtiden, men jag minns fortfarande när man tyckte sånna där frågor var jätte intressanta och man tyckte man aldrig fick nog av att läsa om bröst, mens och snoppar...

På kvällen blev det Afro-dans på Nautilus och satans gatans vad roligt det var! Jag log hela passet igenom och hade säkert kunnat stå där och shaka på rumpan i all evighet om det nu inte vore så att det faktiskt inte gick eftersom ett boxningspass väntade på att få ta plats. Hur kul som helst var det i alla fall och jag kan knappt bärga mig tills det blir måndag igen och jag får dansa mer!

Hela mitt rum glittrar och lyser, brorsan har satt på julmusik som sprider julstämning över hela huset och jag känner att allt är bara så himla bra nu! Det är konstigt hur en livvsyn kan ändras så snabbt, men just nu känns det som hela mitt liv lever i harmoni med mig själv. Känns ingenting annat än underbart om jag får säga det själv! Hoppas ni känner likadant mitt mörkret och har fått en lika bra start på december som jag. Det är ni värda! :)

RSS 2.0