Bombanfall

Idag är det söndag (jag ligger fortfarande nedbäddad i sängen med laptop och läxböcker), det är två nätter från nollningen i  fredags och jag har fortfarande inte den blekaste aning om hur min kväll var. Allt är svart efter Roberts och mitt deep-talk i början av kvällen och jag undrar fortfarande hur det kommer sig att jag:

- Har skrapsår på knäna och i ansiktet?
- Tydligen har skickat världens lustigaste sms till Hanne med jätte läskiga förkortningar?
- Hoppade av bussen hem vid Majelden för att jag trodde den skulle bombas?
- Sprang mitt i vägen och när min kusin försökte hejda mig bet jag honom i armen?
- Hamnade i en taxi och kastade mig ur den vid rondellen för att jag trodde att den skulle bombas och kutade hela vägen hem?
- Sa till mamma att jag hade sprungit ifrån 3 bombanfall ikväll, satte mig i trappen och vägrade flytta på mig eftersom hon inte trodde på mig?
- Rabblade upp mitt personummer flera ggr om när mamma bad mig göra det?
 - Sa att jag inte kände igen mig när jag kom upp till mitt egna rum och sa att jag var tvungen att gå ut igen för att rädda några av mina kompisar?
- Började ta upp mina läxböcker när jag kom hem och svamlade om att jag höll på att få IG i ett ämne så att jag var tvungen att plugga?
- Vägrade att låta mamma ta av mig mina byxor i rädsla av att hon skulle våldta mig?
- har förlorat alla mina kort förutom mitt kontokort?
- Har Azras (igår morse helt okänd) tröjja hemma hos mig?


Det enda jag minns av det här är att jag sprang allt vad jag hade sista sträckan hem. Resten av kvällen är totalt svart och jag kan verkligen inte komma på att jag drack några enorma mängder alkohol. Det är där som skon klämmer nämligen och igår på jobbet funderade jag starkt på om jag inte måste blivit hög på något sätt. Minnesluckor är väl en sak, men nu handlar det om en hel kväll och det gjorde mig fullkomligt livrädd igår morse. Antingen blev jag bjuden på något väldigt starkt och blev fullare än vad jag någonsin har varit eller kommer att bli, eller så måste jag ha blivit hög på något sätt eftersom jag uppenbarligen har levt i min egna lilla värld och sprungit från bomber hela kvällen. (Ovanstånde saker har min mamma berättat som har pratat med min kusin.)

Hur som helst, jag tycker hela grejjen är hyfsat obehaglig och får väl avsluta mitt morgoninlägg med att det är väl för väl att jag heter Lina Berg och har folk som verkligen bryr sig om mig? (min mobil slutade nämligen fungera ngn gång under kvällen) Jag lever ju fortfarande och får väl glädja mig åt det. Nu ska jag återgå till mina läxböcker. Övrig uppdatering kommer igen senare under dagen.
| |
#1 - - HANNE:

Duuuuuuuuuuu, jag hatade dg när du inte svarade!

#2 - - miriam:

hahha så jävla kul lina, haha det där gjorde min dag :D puss

Upp