Gratis godis på Panino



Sisådär. Nu är det äntligen dags att ge sig av och ta del av världen utanför huset. Har bara suttit hemma hela dagen fram tills nu, gjort lite läxor och fått besök av mormor som levererade nybakat bröd och en tårta. Blev frukost och fika på en och samma gång som avslutades med en tabett som ska motverka sötsuget.

Fick för övrigt min godispåse gratis på Panino häromdagen när jag hade glömt kontanter eftersom jag är där så ofta och han var säker på att jag skulle komma tillbaka. Fy fan. Glädjen av dom ynka enkronorna jag sparade blev kort när jag insåg att det inte var något att vara stolt över.

Bilden är från fredagens nollning i väntan på faddrarna utanför stadsbiblioteket. Det var 80-tals tema som ni ser och den nyktra biten jag minns från kvällen var väldigt rolig! Dock så tycker jag att det är lite synd att att nollningen är slut nu. Jag hade gärna nollats en helg till!

Igår så Jobbade jag med Moa och Petra och efteråt gick jag bort till Coop och köpte mig en ny cykel som jag sedan trampade till stan med för en lång fika på Steve's med Lina. Tvärtemot Linköpings majoritet som cyklar runt på en svart monark så köpte jag en vit cykel med gråa blommor på så igår när jag var ute och cyklade kände jag mig riktigt orginell.

Nu ska jag till Olle! Jag har lovat att vara där precis 15.37 så kanske är det dags att sätta lite fart! Har lovat att hämta upp Lovisa och Karro på vägen också så nu gäller det att sätta på turbon i baken. Vi hörs!


Bombanfall

Idag är det söndag (jag ligger fortfarande nedbäddad i sängen med laptop och läxböcker), det är två nätter från nollningen i  fredags och jag har fortfarande inte den blekaste aning om hur min kväll var. Allt är svart efter Roberts och mitt deep-talk i början av kvällen och jag undrar fortfarande hur det kommer sig att jag:

- Har skrapsår på knäna och i ansiktet?
- Tydligen har skickat världens lustigaste sms till Hanne med jätte läskiga förkortningar?
- Hoppade av bussen hem vid Majelden för att jag trodde den skulle bombas?
- Sprang mitt i vägen och när min kusin försökte hejda mig bet jag honom i armen?
- Hamnade i en taxi och kastade mig ur den vid rondellen för att jag trodde att den skulle bombas och kutade hela vägen hem?
- Sa till mamma att jag hade sprungit ifrån 3 bombanfall ikväll, satte mig i trappen och vägrade flytta på mig eftersom hon inte trodde på mig?
- Rabblade upp mitt personummer flera ggr om när mamma bad mig göra det?
 - Sa att jag inte kände igen mig när jag kom upp till mitt egna rum och sa att jag var tvungen att gå ut igen för att rädda några av mina kompisar?
- Började ta upp mina läxböcker när jag kom hem och svamlade om att jag höll på att få IG i ett ämne så att jag var tvungen att plugga?
- Vägrade att låta mamma ta av mig mina byxor i rädsla av att hon skulle våldta mig?
- har förlorat alla mina kort förutom mitt kontokort?
- Har Azras (igår morse helt okänd) tröjja hemma hos mig?


Det enda jag minns av det här är att jag sprang allt vad jag hade sista sträckan hem. Resten av kvällen är totalt svart och jag kan verkligen inte komma på att jag drack några enorma mängder alkohol. Det är där som skon klämmer nämligen och igår på jobbet funderade jag starkt på om jag inte måste blivit hög på något sätt. Minnesluckor är väl en sak, men nu handlar det om en hel kväll och det gjorde mig fullkomligt livrädd igår morse. Antingen blev jag bjuden på något väldigt starkt och blev fullare än vad jag någonsin har varit eller kommer att bli, eller så måste jag ha blivit hög på något sätt eftersom jag uppenbarligen har levt i min egna lilla värld och sprungit från bomber hela kvällen. (Ovanstånde saker har min mamma berättat som har pratat med min kusin.)

Hur som helst, jag tycker hela grejjen är hyfsat obehaglig och får väl avsluta mitt morgoninlägg med att det är väl för väl att jag heter Lina Berg och har folk som verkligen bryr sig om mig? (min mobil slutade nämligen fungera ngn gång under kvällen) Jag lever ju fortfarande och får väl glädja mig åt det. Nu ska jag återgå till mina läxböcker. Övrig uppdatering kommer igen senare under dagen.

-

Det här var ta mig fan droppen. För allt. Kul kul kul att jag ska jobba om en timma. Uääk!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARRRRG, precis i läge till att bryta ihop och bli apatisk för resten av livet.

Dammsugare med vaniljsvisp

Hinner tyvärr inte med någon ordentligt uppdatering idag heller. Slutade sent, gick på stan och inhandlade ett par rosa leggings med Hanne och Lina, träffade på lite annat folk och fick så småninom tralla iväg till Kulturskolan och dansa.Vid halv nio var jag hemma och då var jag tvungen att äta och ta det lite lungt och nu är det dags att duscha och sova.

Imorgn har vi exkursion hela dagen, sedan blir det hem och leta från 80-tals saker till kvällens nollning. Känner på mig att det kommer bli en sjukt rolig kväll! Dock minder kul att jag jobbar redan klocka elva dagen därpå...

Saknade även min gamla klass lite, nae VÄLDIGT mycket när alla ( ja, nästan då..) hummare betedde sig som stela fiskpinnar på brännbollsplan. Jag som annars var näst inttill värdelös på brännboll blev plötsligt til en helt ok spelare och och ja, fanns inte en kotte som hade lite tävlingsinstinkt i sig. Sen när blev tennisbollen till ett brinnande eldklot ingen ville fånga?

Måste även (jag har ju ingen personlig assistent ännu) klaga på hur tung väskan har varit idag. Måste inskaffa en väska med hjul på inom kort! Tycker synd om Hanne som tvingas gå runt och lyssna på hur jobbigt jag tycker det är att gå runt och bara på 50 kg till Folkunga framåt och tillbaka...

Dock pluspoäng till min gammelmormor till spanskalärare som satte på musik idag! ++++


Varför inte en liten hyllning till mina faddrar nu när jag ändå varit duktig och skrivit ett snabbt inlägg fullt av stavfel och menadsbyggnadsfel? Dom är grymma!  Vet dock inte hur jag ska hinna med att baka till dom tills imorgon..? (behöver personlig assistent igen, mohaha)

3:e nollningen

Som jag skrev i det senaste inlägget, nu när allt har kommit igång finns det inte mycket tid över för datorn. Igår fick jag på stan efter skolan, sedan träffade jag Jakob på kvällen och idag har det varit nollning. En väldigt kul sådan faktiskt och både våra faddrar och mina klasskamrater blir bättre och bättre med tiden. Idag var det ingen alkohol inblandad utan vi hade poängjakt där vi skulle samla på oss massa saker. Att hämta Tullibanmannen gav mest poäng (pluspoäng om man tog reda på var han kom ifrån och varför han gick runt på stan hela tiden). Han kunde dock inte säga så mycket mer än "Jag kan inte, jag måste gå någonstans" och "Jag har inte tid". När jag frågade var han var ifrån svarade han "Där nere, men jag måste gå någonstans". Antingen så kan han inte några mer ord på svenska eller så är han psyk, mer fick vi inte reda på och följa med oss ville han inte.

Vi fick ihop en del saker i alla fall och lyckades för andra onsdagen i rad fixa en pizza till våra kära faddrar, som även fick ta del av våran hyllningssång idag. Sen blev det massa roliga lekar som ledde till duschen direkt när man kom innanför dörren. Lerigt och blött som tusan och att det regnade konstant gjorde väl inte saken torrare direkt.

Har även försökt trassla med någon orimlig spanska läxa vi fick tills idag och börjar redan bli lite skrämd över hur lite jag kan sen nian, i alla fall om man jämför med vårat repetionshäfte. Kommer nog bli tungt det här och om jag känner mig själv rätt kommer ni snart få läsa en hel uppsats om hur otroligt ALLERGISK jag börjar bli mot alla gamla lärare vi har. De ser ut som pensionärer hela högen och jag vill ha energi och humör som egenskaper hos mina lärare. Vi får se hur långt det hinner gå innan jag exploderar...


En glader Lina men lite mindre choklad i magen än nu förtiden.. höhö

21.59

Allt börjar komma igång nu. De långa cykelturerna till skolan en halvtimma innan den börjar med hanne börjar bli till rutiner, dansen har kommit igång och det är full rulle dagarna i ända. För mig har det inte alls blivit mycket tid för datorn över utan det blir en kort update idag.

I söndags:
- dans workshop 12.00-15.00
- träffade Lina efteråt som kom hit och fikade/åt mat
- sprang i Vidingsjö med Julia och Simone

Idag, måndag:
- skola 08.30 -16.00 (lunchade på kebabbaren och utflykt till vårdsnäs med klassen)
- gick på stan med Hanne och Olivia
- dansade med Aloud (alltså cyklat till stan och hemåt två gånger idag!)

Min danstränare har äntligen återhämtat sig efter att ha gått in i väggen i maj, så det kändes jätte bra att se henne vara tillbaka igen, sprallig och glad som aldrig förr och full av engeri. Det gjorde mig glad och det kändes bra att se henne ha tagit sig upp från botten.


Enda bild jag hunnit få från nollningen, än så länge rätt så nyktert som ni ser...


Linds Café

Kan inte påstå att jag var i mina bästa dar på jobbet idag efter gårdagens nollning. Tallrikarna kändes tunga som bly, mina höga platåtofflor kändes ostabila och huvudet ville inte alls vara snabbtänkt när det blev mycket folk. Till en början ångrade jag nästan att jag hade tackat ja till att jobba idag så hemskt var det att stå där och tvingas låssas att jag mådde prima, men efter några glas vatten och en hvuudvärkstablett kom engerin som tur var tillbaka. Eller mer än bara tillbaka kanske jag ska skriva, för resten av dagen var jag hur glad som helst och pratade och skojjade med ungefär varannan kund.



Kvällen igår var i alla fall hur kul som helst! Faddrarna hade tagit åt sig av mitt klagomål och körde en massa roliga lekar som på ett eller annat vis fick oss attt bli fullare och fullare. Hamnade tillslut på Gumpekullabron där jag träffade Lina som följde med mig hem och sov här. Faktiskt så kul kväll att jag redan längtar tills nästa fredag! Ännu mer nollning då och fy fan vad kul vi ska ha igen!

Snart ska jag träffa Linnea och cykla in med henne till stan och se vad man kan få ut utav att närma sig Lars Winnerbäckskonserten. Imorgon blir det att lätta på hjärtat med Lina och troligtvis ta en "fitta (fika) i regnet". Ett uttryck vi har haft väldigt roligt åt i våra dar. Ha det bra!


3:e dagen på Katedral

  


Sitter för tillfället hemma hos Hanne och förbereder nollnings t-shirtarna. Dom blir mycket fina och jag börjar bli på hugget inför imorgon. För vaje dag som går tycker jag att det blir bättre stämning i klassen och jag märker på mig själv hur jag börjar ta mer och mer plats. Jag vågar räcka upp handen (ja, när jag känner mig helt hemma kommer den vara uppe konstant) och visa lite mer av den glada pratglada sidan hos mig som älskar att sitta och hitta på saker om sig själv. T.ex så satt jag ungefär under hela lunchen idag och hittade på hur våran nollning hade varit igår. Fantasin bara flöd fram och nu har jag hur många idéer som helst som vi ska använda oss utav när det blir våran tur. T.ex så sa jag att  varje gång faddrarna gjorde ett speciellt tecken i skolan är alla i klassen tvungna att hoppa bock över varanndra och varje gång vi möter en fadder ska vi krypa under deras ben. Vi får inte heller springa ut ur Katedral om brandlarmet skulle gå på inom de två första veckorna. Haha, jag satt och hittade på hur mycket som helst och satt och garvade åt mig själv och mina bilder jag fick fram i huvudet. Jag presenterde även mitt hästintresse och började babbla på om att jag hade en egen häst som jag brukade rida och sa att min häst hela tiden springer iväg från mig så varje gång jag rider måste jag sitta och konstant dra i tyglarna (ännu en gång fick jag upp en väldigt rolig bild och kunde inte hålla mig för skratt).

Efter skolan idag gick jag och Hanne och beställde massage och fick 20 minuter över tre klä av oss till BH mitt i stan i Campustältet och ligga och asgarva i en kvart med det virriga massörerna som nog hade blivit rätt så trötta på att stå och ge gratis massage under flera dagar. Jag erbjuder er verkligen att gå dit inom de senaste dagarna om ni inte har något viktigare för er! Hur skönt och avkopplande som helst nu när man går och är lite småspänd inför det kommande livet.

Nu har Hanne gått för att äta och jag måste väl snart bege mig hemåt och ta tag i min engelskaläxa. Sen blir det nog att sova tidigt om inte något annat kommer ivägen så att jag är pigg och glad tills imorgon. Ciao!


Fina ord från Lovisa Brandt



En text kan verkligen få mig på bra humör. Direkt när jag läste igenom vad Lovisa senaste hade skrivit till mig ville jag med ens ta bort det nyupplagda alldeles för negativa och lustiga inlägget. Idag när jag läste igenom det kändes det inte ens som om det var jag som hade skrivit det (jag är inte alls sådär kritisk av mig!), men uppenbarligen så var det ju det.
 
Jag är så stolt över att ha dig som vän och alla behöver ibland höra liknande ord för att inte börja se sig själv som värdelös. Att få höra att man behövs och att man faktiskt går runt och glädjer någon genom att bara vara sig själv mår man bra utav. Jag blir gladare för varje gång jag läser igenom det som stor här ovan.


Första nollningen.

Mamma: Jaha, hur var det nu Lina?
Jag: Ja fy fan asså vad dom söp ner oss. Jag kunde knappt ta mig hem och har gräsfläckar över hela jeansen. Så jävla kul var det!

Ungefär så eller en variant mildare hade jag väl förväntat mig efter första nollningen, men nejdå. Våra faddrar var sådär hemskt trevliga och glada att man ville skaka om dom. Skräm livet ur mig för fan! Få mig att vilja sjunka genom jorden flera gånger om och gör så att jag minns det här för resten av livet fick man lust att skrika! Fick en alldeles för mild start på nollningen idag mellan klockan 17.00 och 19.30 och det kändes riktigt tråkigt att efteråt kunna gå förbi och se hur de andra klasserna fortfarande stod i ringar och dansade och hade sig. Hoppas hoppas hoppas det blir roligare på fredag!

Hur som helst så fick vi börja med att byta upp oss med start på en blyertspenna i 3-par ihopbundna i händerna med kalassnören. Vi blev tre korta gulliga tjejjor som inte behövde göra mycket mer än att le för att få det vi ville. Det slutade med att vi hade fått ihop en hel pizza, 3 läsk, en stor daim chokladkaka, 2 hårvårdsprodukter värda ca 150kr/st, en cigarett och ett silverhalsband. Treorna blev skapligt nöjda och vi vann hela tävlingen och visst var det rätt så komiskt vad mycket man kunde byta till sig med start på en blyertspenna. Det har jag minsann ingen rätt att klaga på!

Jag var i alla fall lite halvt besviken när jag kom hem och bestämde mig hur som helst för att ringa Olle. JAg hade så mycket tankar som försegick i mitt huvud att jag behövde höra några så enkla ord som "det löser sig" och jag blev faktiskt på väldigt mycket bättre humör efter att ha pratat med honom. Han får mig alltid så glad och jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta när han berättade att han sökt 2 jobb i Åre över vintern och planerade att åka till Franska Rivieran i ett halvår. Vem ska få mig så glad som bara Olle kan få mig  att bli under det vinterhalvåret han i sånna fall skulle vara borta? Nej, jag är egoistiskt och vill att han ska stanna här med mig. Jag behöver ju honom.

Ok, imorgon har jag bestämt mig för att bara vara glad och positiv hela dagen! Känns som jag bara somnar mer besviken för varje kväll som kommer och jag vill verkligen inte komma in i någon deppig period nu när skolan precis har börjat. Skärpning mig själv och godnatt för den delen också. Hur fan har jag tänkt det här liksom? Jag börjar klockan åtta imorgon, måste åka halv åtta vilket innebär att jag måste gå upp halv sju och klockan är nu halv ett mitt på natten? Det innebär bara 7 timmar sömn och det är alldeles för lite för en liten flicka som jag. Too bad.

Äsch, jag fixar det! (klockan är ju redan ny dag så måste börja med min positiva inställning). Jag börjar ju trots allt 10 minuter över åtta imorgon med morfar (hanne och jag kallar våran mentor för det) som ska ha oss i Kemi så bättre start på dagen kan det ju inte bli. Var ju så länge sen jag hade Kemi! Ska bli hur kul som helst att få komma tillbaka till labbrutinerna och få friska upp kunskaperna.Måste somna NU!!


Första dagen på Katedral

Ärligt talat nu så har jag inte alls mycket att säga om dagen. Jag har kommit på att det är alldeles för tidigt för att uttala sig om den nya klassen och det brukar sällan leda till något bra att döma personer beroende på deras utséende och klädsmak. Inte blir jag mycket klokare av att sitta och analysera varenda detalj jag lagt märkte till under dagen heller och att sitta och bara göra sig mer förvirrad genom att fundera över om jag verkligen gjort rätt val, om det här verkligen är jag och om det verkligen är såhär jag vill ha det blir jag inte direkt gladare av.

Det jag vet däremot kommer bli hur svårt som helst är att inte längre ha någon bästa vän i klassen så som jag hade Lina under mina 3 år på högstadiet. Antagligen är det först nu jag kommer inse hur mycket det egentligen underlättar att alltid ha någon som står på äns sida och stöttar än till 100%. Nu kommer jag inte ha det längre och jag vet inte ens om jag själv är beredd på att vänja mig vid tanken.

Sneglade på klockan och upptäckte att jag visst har väldigt bråttom! Ska träffa Lovisa i centrum inom kort och unna mig lite godis, mums!

Och så var det dags för lilla Lina att börja gymnasiet....

Haha, snart är det dags! Lina står och vrider och vränder på sig framför spegeln och tycks aldrig bli nöjd och för första gången under hela våran vänskapslängd är jag den som är först klar. Redan framgång, det ni! Och jag har rakt hår, även det lite halvt lustigt eftersom jag alltid brukar tycka jag är så fruktansvärt ful i platt hår. Allt är lusigt förresten. Hela grejjen att jag lilla jag ska börja gymnasiet är lustig. Lilla lilla jag... Kommer alla tro att jag hamnat fel bara för att jag är så liten? Tänk om alla tittar snett på än!

Även natten var lustig måste jag medge. Lina och jag låg och kollade på PS I love you fram till tolv (blev inget sängliggande vid tio här inte) och den filmen var även den mycket lustig. Helt knas och Lina satt och grät och tjöt om vartannat och precis i slutet när Holly far till Irland med sin mamma och William plötsligt dök upp blev det dags för mig att släppa loss, för att han plötsligt bara var där tyckte jag var mycket mycket lustigt. Personligen så tycker jag filmen borde heta CP I love you så man blir lite förvarnad att den inte alls är lika tragisk som man förväntade sig. Nu låter jag känslokall, för jag blev lite tårögd jag också, men senaste filmen jag såg var Titanic så jag hade ju en del att jämföra med.

Nu byter Lina kläder igen och det är 20 minuter kvar innan vi måste bege oss bort till Hanne. Vi ska få åka limousine och det är dags för mig att välja väska och skor! Önska mig lycka till idag, jag börjar bli pretty nervös som ni säkert förstår på mitt sätt att skriva!


Den här gången ska mitt liv fungera, så är det bara.

Hejdå Lovisa, vi ses nästa sommarlov!" Precis så löd mina sista ord innan vi skiljes åt efter att jag hade varit och lämnat och hämtat tillbaka lite kläder hemma hos hennes far. Mest på skoj såklart, men man brukar ju säga att i varje skämt finns alltid en gnutta sanning och den här gången var det nog i själva verkat mer allvar än vad jag egentligen hade tänkt mig. Jag är nämligen fullkomligt livrädd för att gymnasiet kommer att innebära ett tack och adjö till mitt sociala liv. Att det ska överösa mig med alldeles för mycket plugg och att jag ska bli sådär utbränd som jag kände mig förra hösten. Innan höstlovet kände jag mig knappt mänsklig på grund av all stress. Jag skulle träna, träffa vänner konstant och samtidigt vara bäst i skolan. Gick det? Nej. Ska det gå i år? Ja.

Nyckeln till att leva det liv jag så gärna vill klara av heter planering och det tror jag ungefär 99 % av alla ungdomar borde bli bättre på. Eller borde och borde, en del mår förstås bättre av att ta allt som det kommer och bara flyta med mängden, men dit hör dess värre inte jag. Jag tycker om att hålla många bollar i luften, ligga steget före och få saker och ting gjorda på egen hand. Tre faktorer som garanterat är lättare sagt än gjort om man inte kan konsten att planera och har rätt inställning. Det är väl ungefär vid konsten att planera som det brister, men min inställning trots att jag är livrädd för mina kommande år lutar däremot helt mot rätt håll kan jag lova.

Idag är det sista dagen på sommarlovet och konstigt nog känner jag mig mer utvilad än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag ska snart hoppa in duschen, ge håret och ansiktet varsin rejäl inpackning och ta hand om mig själv nu resten av kvällen. Så att jag kan vakna upp och börja "mitt nya liv" så perfekt som möjligt imorgon. För ett nytt liv är jag säker på är vad som väntar mig även fast jag kanske misslyckas med mina planer att planera framöver. Ett nytt och förhoppningsvis väldigt kul och spännande liv och ja som sagt, med rätt inställning lyckas man nog med det mesta här i livet. Och den här gången ska mitt liv fungera, så är det bara.


Bette och Yasse

Bette och Yasse. Det var det absolut första jag tänkte på när jag vaknade imorse. Två små riktiga charmtroll som kom stormandes fram till mig i gårkväll och började hejra om Thoren Buissnes School. Julia hade tydligen sagt att jag skulle börja där till dom igår så de började babbla om hur vi skulle ha våran egna nollning, Hotmail vs Fulmejl och hur kul vi skulle ha det. Jag kunde inte sluta skratta samtidigt som jag blev otroligt rörd av deras vackra ord de konstant fick ur sig. "Kolla bara på dig! Hur snygg som helst och så står du bara där och ler och det bara lyser om dig flicka!" Sedan kom Julia och Lovisa och var lika glada de och jag tyckte nästan att vi fick till ett litet Halleluljah moment bestående av vackra leenden och ljuvliga skratt där vi stod mitt i bland folkmassan på Gumpekullabron.

Nu är läget så att jag inte alls ska börja på Tbs, men deras entusiasm och sätt att få mig att skratta kommer definitivt att få mig att längta dit om det nu blir så att jag absolut inte trivs på Katedralskolan. Jag har ju en deal med mig själv att jag åtminstone ska ge Nv1E en chans första veckan. Jag har faktiskt suttit en stund nu på morgonkvisten och sökt runt på lite blivande klasskamrater och slutsatserna man får av personer genom att bara kolla på bilder är endast positiva än så länge. Jag kommer aldrig att bli nöjd med att vi endast kommer att vara 5 killar i klassen, men förhoppningsvis kommer jag inte bli bortglömd ändå.

Nykvarnfestivalen är hur som helst slut och från och med idag har jag två dagar på mig att njuta in i det sista av sommarlovet 2008. Sommarlovet då jag inte hittade ett par snygga ljusa jeansshorts bland butikerna som jag har kallat det den senaste tiden när jag plaskat runt på stan de alldeles för många regniga dagarna.


Nykvarn

"Jag runkade senast igår. Innan jag gick och la mig. Hallå? Man kan ju inte sova annars? Alla killar runkar väl innan dom går och lägger sig?" Karvan 16 år.

För tredje året nu blev det dags för att avsluta sommarlovet med nykvarnfestivalen. Vi hade samlats hela gänget (kanske för sista gången?!) hemma hos Karvan för att förkröka och det kändes som klockan gick i 50 km/h. Tiden bara rann iväg och plötsligt satt man på bussen sjungandes påväg in till stan. Och det var inte bara jag som sjöng kan jag lova, utan hela högen (jajjamänsan, killarna också!) sjöng med och jag ville helst av allt bara skrika av lycka.


"Lina, säg 3 egenskaper som är viktiga hos din partner"
"Hm.. Personlighet, att han är glad och .. (ja, för fan vad ärlig nu Lina) och snygg.
"Jamen då borde vi ju gifta oss Lina!"


Inne i stan kryllade det utav lika glatt folk och jag kom på mig själv med att jag upplevde en dröm som jag drömde häromdagen. Jag brukar verkligen inte vara med om det jag drömmer, men igår kändes det som varenda detalj och ord som sades var indentiskt med det jag tidigare drömt. Grattis i efterskott och jag kommer för alltid veta vad det hela handlade om.

Höjdarkväll som satt sina spår med andra ord. Visst var det trevligt att mormor och morfar kom på besök idag klockan tio, men jag kan inte påstå att jag var på mitt pratgladaste humör. Jag tyckte jag svamlade under tiden vi satt och fikade och kom på mig själv med att att inte ens lyssna på vad jag själv sa. Även nu när jag skriver känner jag hur skallen inte riktigt är i form och orden jag vill skriva når inte riktitg ändå ut till fingrarna.

Nu ska jag börja dagen och hoppa in i duschen. Jag skrek nyss på Niklas att han minsann fick stänga av allt sitt ljud och lyssna på min dansmusik jag precis har varit och satt på i hallen. Man blir riktigt glad av dansmusik hur vidrigt det än låter.

HÅRKRIS

Det första jag gjorde när jag vaknade helt klarvaken i morse klockan 5 minuter i 7 var att kolla ut genom fönsret. Mitt nymublerade rum verkade ovanligt ljust och när jag såg att det berodde på en totalt klarblå himmel såg jag framför mig hur jag skulle kunna ligga ute och pressa i trädgårn hela långa dagen. Jag tvingade mig att somna om, vaknade klockan åtta igen, somnade om och orkade inte längre försöka somna om igen när klockan blivit nio. Tog istället upp min engelska bok "Daddys little Earner" som jag läser förtillfället och led lite med flickan där som dagligen fick stå ut med slag och sextrakassarier från hennes far när hon bara var ett litet barn. Hur hemskt som helst och igår lärde jag mig att runka heter masterbate på engelska.

Nu ska jag bege mig till Ica Signalen och köpa en toning för håret. Jag vill absolut inte ha det mycket mörkare, men jag är trött på att ha en liten bit utväxt som syns och hela tiden vela mellan att spara ut min naturliga hårfärg eller lägga i en toning igen. Nu har jag äntligen bestämit för att om jag någon gång ska satsa på att spara ut till min naturliga hårfärg (som faktiskt inte är sådär grå som jag alltid tjatat om) får det bli någon sommar då jag har gjort slingor i håret så utväxten ser mer naturlig ut. Haha, nu gick jag bort till spegeln igen och granskade mitt hår och tänkte att jamen om jag har tofs i tre år så ser det inte så konstigt ut med med utväxten. Fast vill jag leva i backslick i mina tre kommande kanske bästa år i mitt liv? Nae.

Varför finns det inte en hårfärger som TAR BORT ALLA RÖDA TONER PÅ KÖPET? Det är just det som hindrar mig att gå och köpa mig en hårfärg förtillfället. Jag vill inte ha någon röd ton efter 3 veckor som skär sig mot mina ögonbryn, som absolut inte har någon röd eller orange ton i sig.

En sak som som är säker just nu är i alla fall att; Om jag någon gång får några barn ska jag betala dom högt så länge de låtar sina hår vara från farliga kemikalier.

Ok, nu har ni fått ta del av mina hårkrisar jag får ungefär varannan dag. Ibland handlar det om att klippa av mig istället, men så länge jag inte går så långt är det inget allvarligt. Haha, som jag skulle ångra mig om jag gjorde det så fort det blev dags för fest och jag inte skulle kunna locka mitt hår...



Den här bilden är tagen för precis ett år sedan, på fredagen innan nyvkarn år 2007 och den dagen stod jag inför precis samma dilemma som nu. Då hade jag dock nästan fått blondt hår efter en hel sommar och slingat hår. Jag lovade mig själv att aldrig mer slinga håret den dagen så mycket mer "jag" jag kände mig som brunett.

Vi gör såhär. Jag cyklar upp till Ica nu, köper en toning och KANSKE  färgar i år igen. Jag ställer den på skrivbordet och så får den stå där och så får vi se om den lockar tillräckligt mycket.

Som slut på det här alldeles för inriktade inlägg om hår avslutar jag med att ge hår dagens ris. Det är ständigt ett problem och vad man än gör blir man aldrig riktigt nöjd. Det slits för snabbt, det blir för lätt orange/rött efter att man tonat det och vill aldrig bli långt.


Städat!

Haha, jag kan knappt fatta det själv, men nu så har jag äntligen städat på mitt rum! Inte en sak på fel plats, de ni!
Ska ut och träna med Lisa nu :)

Ikväll hatar jag att vara jag.


Jag skriver, jag raderar, jag skriver om och jag tänker efter. Jag förstår inte riktigt vad jag håller på med,  känner mig ensammast i världen, och hatar att vara jag. Jag fortsätter skriva, tänker efter lite till och försöker inbilla mig att fler måste vara som jag. Jag kan inte vara ensam om att ständigt få leva med att två sidor hos sig själv brottas med varanndra. Skriv det här i din privata blogg Lina, det blir bäst så. Nej, skriv ner precis vad du känner här och nu och våga stå för vem du är. Du har ingenting att skämmas för.

Jag läser igenom vad jag precis har skrivit och får upp en tecknad bild av en seriefigur som om vartannat vänder och vrider på huvudet för att få höra änglens och djävulens olika tankar, funderingar och råd. Jag blir förvirrad, känner plötsligt för att inte skriva något alls och börjar drömma om att bädda ner mig i sängen. Jag inbillar mig att jag är trött, skyller på dålig sömn och kassa matvanor. Bara jag får lite sömn så blir allt bra. 

Varje dag börjar jag mitt nya liv och varje dag misslyckas jag långt innan solen har börjat gå ner. Vad jag gör för fel mot mig själv har jag ingen aning om, men ikväll är jag riktigt trött på att vara jag. Jag är trött på att inte kunna dela med mig av hela mig, att bära på något jag egentligen vill prata om, men som skulle skada hela min omgivning. 

Jag bestämmer mig för att låta texten stå kvar, läser igenom och tycker jag inte är riktigt klok nu. Jag inser att jag inte alls har förklarat vad jag egentligen velat, inser att mitt budskap om att jag tror att alla vi människor bär på två helt olika sidor hos oss själva som helt motsvarar varanndra inte ens har nämnts och kommer fram till att jag tar det en annan gång.
Jag måste sova nu och inser att det är det enda jag för tillfället vet om mig själv. 

Godnatt.
 

För nit och redlighet i rikets tjänst.

MIn dag idag har i stort sett spenderats hos Kalle. Jag tog mina inlines dit i morse i hopp om att hitta några fina kollegeblock att ha på gymnasiet. Några kollegeblock som dög kom jag dess vidare inte hem med, men däremot kom jag åkandes med en hel kasse med en massa andra fynd när jag dök upp här hemma igen. Den här gången med bättre saker än någonsin efter att ha letat i, bakom, framför och på alla dessa kartonger och lådor som alltid jäklas med att bli fler och fler för varje gång man kommer på besök. Det är en syn som inte går att förklara med ord man får när man kommer innanför dörren hos min far och idag bestämde jag mig för att utforska vinden. Jag kände mig lång som äntligen nådde ändå upp till taket ståendes på en kökstol och kunde hissa ner stegen alldeles själv och väl uppe var vinden fullare av saker än någonsin. Hela min barndom är nedpackad i kartonger där och VARENDA leksak jag haft fanns nedpackad i en enda röra (haha, jag som trodde jag hade gått och kastat bort det mesta i smyg, men no way). Man fick på något sätt släpa benen med sig för att lyckas ta sig fram och nu Jävlar ska jag hitta saker, tänkte jag.

Tre urfina klockor, en tändsticksask vars innehåll bestod av 2 st tvåhundralappar och en dagboksnyckel, en komplett "Body Workout", en sjal, ett par lila Nike-tights i syntet, ett bälte och några fina kort var bara någa saker jag tog med mig därifrån.  Jag fyndade till det rejält i röran och visst blev jag lite imponerad av vad man kunde få fram om man ansträngde sig lite samtidigt som det enda jag ville var att komma hem och städa rummet och ha ordning där för all framtid.

Min bror blev upprörd över mina klockor jag hade tagit och var tvungen att berätta för mamma direkt om mina rackartyg, men jag säger som jag alltid säger efter att ha kommit med med saker därifrån: 
 "Han får tillbaka allt så fort han frågar efter det."
Något han troligtvis aldrig kommer att  göra eftersom han varken använder eller har koll på 90% av alla saker som står och samlar damm i hans hus. Så fort jag ser en annons om att de söker folk till något program där de vill rensa ut hus ska jag pallra mig dit och fota röran, för jag är  nästan säker på att han skulle komma med då.


Mina tre "nya" klockor då. Personligen så tycker jag att den svarta är grymmast för det är Certina och på baksidan är det inristat tre kronor med texten "FÖR NIT OCH REDLIGHET I RIKETS TJÄNST" under. Det låter, mäktigt på något sätt.


---


Blev precis lika lyckad som jag föreställt mig, om inte bättre :) Bråttom nu!

Kräftskiva på gång!

Varför inte sätta liv på den vanligtvis så trista söndagen? Ikväll blir det kräftskiva hos Amanda och jag är verkligen taggad på en rolig kväll! Ska snart möta upp lite folk så ska vi gå och inhandla det sista och sen blir det väl att sätta sig ner och ta fram våra kreativa sidor och komma på lite roliga sysselsättningar. Lekar, sånger, roliga regler vid matbordet... Ja, allt för att få en så lyckad söndagskväll som möjligt.

Annars idag så har jag varit ute och sprungit med Simone i söndagsregnet, plockat lite på rummet, smakat på mammas nybakade äppelpaj och bröd och nu kanske till det mest olockande... degat in håret med ägg!  Haha, ska bli spännanade att se vad det leder till...


Västervik

Det har inte blivit mycket skrivet om dagarna i Västervik än, så i brist på lust att göra iordning på rummet tänkte jag skriva ner några rader om mina 3 dagar där som spenderades med Jakob. Idag är det nämligen en sån där dag då jag mer än allt skulle vilja åka tillbaka dit. Det känns lite surt att det fina sommarvädret inte varade så mycket mer än i en och en halv vecka och chansen att jag ska få åka wakeboard yttligare en gång i sommar känns alldeles för långt borta när det nästan är höstväder utanför fönstret.

Att åka wakeboard var nämligen något av det härligaste jag gjort. Det kändes som att åka snowboard fast i bikini och utan frysna händer, fötter och kinder och jag minns att medan jag åtke tänkte jag att om jag fick göra det här regelbundet ( i samma fina väder förstås) så skulle jag aldrig mer behöva festa. Jag tyckte att det var helt sinnessjukt underbart att glida runt där bakom båten och emellanåt känna paniken av att Jakob drog på farten så att det gick alldeles för snabbt för en nybörjare som jag.

För övrigt så gav mig Västerviks skärgård bilder i huvudet som aldrig kommer att försvinna. Allt var så vackert och mysigare picknick än vad vi hade sista kvällen har jag aldrig varit på förut. För de som hade sommarställe där var det vardagsmat att åka ut med sina båtar på kvällarna och slå sig ner på en klippa där solen lyste på och njuta av att se på solnedgången, andas in den tropiska luften, äta god mat och gå mysiga promenader.

picknick i västervik 

En massa roliga galna båtturer blev det också och en dag så gick vi upp till Jakobs lyxrestaurang på Idö där han bjöd mig på mat. Världens godaste lax som smakade ännu bättre när man samtidigt som man åt upp den kunde blicka ut över skärgården och alla tusen segelbåtar som gled förbi.

Jag fick också syn på mitt livs första stjärnfall den första natten när jag och Jakob skulle åka hem från deras kompisar där vi hade ätit mat till Abalone Dots och umgåtts med folk. Jag vet precis vad jag önskade mig och andra natten fick jag även syn på två till, så nu borde mycket vackert slå in framöver.

Idag vill jag tillbaka till Västervik och uppleva det mesta på nytt. Vissa stunder kände jag mig så lycklig att jag aldrig ville åka därifrån och det var underbart att få uppleva så mycket nytt och blivit så bortskämd som jag blev med både roliga saker och vackra vyer. Tack Jakob, för 3 inget annat än oslagbara dagar på alla sätt och vis!


your name is Harry

Tro det eller ej, men igår fick jag faktiskt med Lovisa ut till Vidingsjö. Hon följde med på en promenad runt femman och det var inte många sekunder det hann bli tyst innan det fanns något nytt att berätta. Efteråt, när hon var tvungen att åka hem igen så tog jag en runda runt Två och halvan för att bli lite varm och få upp pulsen. Jag har börjat med att ta tid nu så att jag verkligen kan se att det ger något att vara ute och springa ibland som jag gör och igår sprang jag snabbare än sist så än så länge går det uppåt för min del.

Tiden rann iväg och jag hann inte med särkilt mycket här hemma innan Olle ringde och frågade om jag ville komma bort till Edvin ikväll. Jag tvekade lite eftersom jag egentligen hade tänkt att bara vara hemma och slappa, men efter att ha varit och handlat mjölk åt mamma och jag träffat Vickan så bestämde jag mig för att gå dit i alla fall. Var lite folk där så det blev trevligt :)


Bror imponerar

frukost på sängen

Vaknade klockan kvart i elva idag och en kvart senare kom bror in med frukost på sängen. Blev skapligt förvånad, men magen min blev mycket mätt och belåten. Nu ska jag ut och springa och efteråt hoppas jag på att jag hinner träffa Lovisa innan hon ska iväg.

Ny blogg



Jag fick fnatt och kom på att jag måste ha yttligare ett ställe att kunna skriva av mig på. För mig som ständigt vill få mina tankar nedskrivna och vill berätta om dagen som gått räcker det inte med att ha en officiel blogg. Jag kom på att jag måste ha ett ställe där även all min skit kan få skrivas ner (och även väldigt andra många privata saker jag vill få nedskrivet, men som fortfarande borde stanna hos mig). Nu är det äntligen gjort i alla fall så förhoppningsvis kommer jag att kunna göra fler uppdateringar här utan att behöva vända och vrida på allt för att jag inte ska låta som världens elakaste eller konstigaste människa. För nej, jag tror inte att jag är ensam om att jag inte vill att folk jag inte känner ska ha en massa konstiga förutfattade meningar om mig som kanske inte ens stämmer.

Tycker jag har varit klok nu och förhoppnigsvis så slipper jag och vrida och vända på saker här nu om jag vill skriva ner något som bara jag ska förstå. Det jag inte vill ska läsas av andra men som jag fortfarande vill ha nedskrivet kan jag då skriva i min andra blogg och enkla saker om vardagen kan jag skriva upp här.

"Vissa saker skriver man helt enkelt inte ner så att andra kan läsa"  fick jag höra ett antal gånger från en speciell person som delvis har påverkat mig att göra en personlig blogg. Jag tycker faktiskt också det, men varje gång han har sagt det har jag alltid tänkt att vad jag än är med om så måste jag få skriva om det. För sån är ju jag. Jag skriver helt enkelt.

Anledningen till min tråkiga design har däremot inget med min nya blogg att göra. Jag kände bara att den jag bytte till senast inte passade mig, så tills vidare får ni leva med den här tråkiga personliga layoten. Gör en ny när jag får tid. Nu väntar kvällen, ajdö!

Skänninge

Jag vet i fan varför jag alltid envisas med att åka till Skännigemarken varje år. Det är alltid samma sak som säljs och det blir aldrig särskilt roligt. Inte för att det var tråkigt att åka dit med Lina idag, men tillräckligt roligt för att stanna fram tills kvällen var det tyvärr inte. Kanske är det just för att jag har åkt dit vartenda år så länge jag kan minnas som gör att det har blivit till en viktigt tradtion? Traditioner är ju alltid lika svåra att bryta. Haha, jag vill inte ens tänka på min ångest jag hade inför första nyåret jag velade mellan att fira med kompisarna jag alltid firat med och mellan de kompisarna jag umgicks med här hemma. Det var en 14 åring tradition som skulle brytas och ett mycket svårt dilemma these days.

Lina blev spådd på marken idag i alla fall av en riktigt äcklig utländsk spåtant med tänder som spretade åt alla möjliga håll.

Hon: Har du pojkvän?
Lina: Ne....
Hon: Har du haft pojkvän?
Lina: Jao, eller njaa...
Hon: Då kommer du få pojkvän. Allt kommer bli bra. Du kommer inte leva ensam.

Haha, ungefär så fungerade det. Det hon inte hade skulle hon få och det som var dåligt skulle bli bra. Hon kunde också säga lite saker om mig, trots att det inte var mig hon skulle spå.

Hon: Har du varit ledsen en lång period? Inte mått bra?
Jag: Njae.....
Hon: Inte? Inte alls? Något?
Lina: Jo Lina, det har du ju! Du vet ;)
Jag: ja juste, jo ok... Lite då. Dumpad...?
Hon: Aha. Men det kommer bli bra! Du kommer hitta någon ny. Inte leva ensam, allt blir bra. Inga sjukdomar eller hemska saker kommer hända dig.  Akta dig för falska vänner.
Jag: falska vänner? Hur vet jag om jag har falska vänner?
Hon: Det märker man direkt. Direkt.
Jag: jaha... (och därmed blev jag typ 10 ggr klokare om min framtid)

Jag kunde inte sluta skratta efteråt. Så störd kvinna. Eller tyckte hon kanske vi var mer störda som betalade kanske?

so many worries in this crazy, crazy world

Haha, fy vad mitt humör går upp och ner hela tiden. Från att vara helt på topp kan jag bli till världens degtrasa och inte vilja göra annat än att sitta hemma och sega. Nu har jag suttit hemma hela kvällen igen och lekt med mig själv. Jag har spelat in videos på mig själv när jag sjunger till karaokeversioner på youtube och ringt och grattat mormor (hon trodde att det var jag som sjöng när jag satte på en "Ja må hon leva låt" och blev jätte glad)

"Åh Lina, när du var liten kunde du ringa flera gånger per dag och prata med mig i flera timmar. Och om jag sa att jag hade mycket att göra och var tvungen att lägga på tjatade du alltid på att bara få prata liiite till. Nu ringer du nästan aldrig, fast det var fint att du ringde och sjöng idag"

Vad hon kan ge mig dåligt samvete ibland.

Igår var det party party hos Linnea i alla fall och där var det minsann gott om bra stämning och drag. Dancefloor och jag var på mitt bästa humör och pepp på allt fram tills jag somnade. Höjdarkväll vill jag lova och ja, sådär lagom galet som jag vill ha det. En sån där kväll som får mig att älska livet med andra ord. På kameran dagen efter fanns dock inga bilder förutom en liten fjortisbild jag hann ta på mig själv efter att folket dragit sig hemåt och jag upptäckte att kameran hade legat oröd hela kvällen. Inte något större problem med tanke på att jag just nu håller på att få lite bilder från Vickan, men jag tyckte tydligen att det var viktigt att skriva ner.

fest hos Linnea!
Vi tjejjer som förfestade lite innan folket kom

fest hos linnea 2
Och när det blivit lite mer livat

Dagen efter blev en hel dag med Lina, full av skratt och prat fördelat på Steve's och utanför Bosses glassbar. Nu ska jag gå och ta en dusch och sen gå och lägga mig. Godnatt!

lyckad kväll

vilken jädrans bra kväll!!
var länge sedan jag var på sådantt bra humör :D

afraid off my own weekness



Igårkväll, när jag och Jakob låg på bryggan och kollade upp över en stjärnklar himmel så sa jag något om att det kunde vara skönt att komma hem ibland. Att det kunde vara underbart att vara ute och resa på sommaren, men att man behövde åka hem och mellanlanda ibland för att samla sig. Nu sitter jag här (och enligt mig själv igår samlar på mig krafter) och vill bara åka iväg igen, nu med en gång. Jag har inte känt annat än ångest sen jag kom hem och att jämföra kvällen igår med att sitta här ger mig kväjlningar. Ge mig mer av Västervik, ge mig mer härliga dagar och kvällar framför solnedgången, ge mig mer tid för wakeboard och mer tid tid för härliga båtturer bland vågorna. Ge mig mer av livet som får mig att känna mig så otroligt lycklig.

Varför mellanlanda och ständigt påminnas om den hemska vardagen man tycks leva i ibland? I det läget jag befinner mig i nu blir jag livrädd för mig själv när jag lämnas ensam. Tankarna skenar iväg, de får mig att inse saker jag annars så lätt kan förtränga och rädslor för att bli sviken på samma sätt igen sätter allt djupare spår.

Lämna mig ifred (Nej, kom tillbaka och va den jag trodde att du va)


RSS 2.0