Valborgsmässoafton

Yepp! Och jag är riktigt pepp inför ikväll! Har fixat fram lite partylåtar nu och står emellanåt och dansar framför spegeln samtidigt som jag försöker bestämma mig för vad jag ska ha på mig ikväll. Känns som garderoben har krympt till en tredjedel tills idag och det är nog inte helt omöjligt att det blir något nytt på stan. Hade tänkt ta en promenad dit idag tillsammans med Lovisa, men hon verkar vara väldigt seg på att dyka upp. Det är mystik att folk orkar vänta på mig när jag hela tiden kommer sent, för det är verkligen riktigt irriterande när man själv sitter alldeles klar och iordning gjord och bara vill iväg. Om jag inte visste att jag själv oftast är likadan skulle jag vara hyfsat tjurig vid det här laget..



Ikväll blir det grillning hos Amanda med gamla goda vänner, sedan vidare på fest och troligtvis blir det väl att dra sig inåt stan när det närmar sig midnatt. Blir nog nice om allt går som det ska!

Nu tänker jag gå ut och vänta på Lovisa utomhus och låtsar att det inte gör ett piss att hon är hur sen som helst!
Ha en bra dag och ha en bra Valborg!
| | Kommentera |

Dansuppvisning och hjärtinfarkt

Trots att det var mer än tre timmar sedan jag hade dansuppvisning så sitter jag fortfarande nedsjunken i datorstolen med danskläderna på. Känner mig som största mysmongot samtidigt som jag tycker att jag ser rätt så grym ut i mina stora kläder som ser ut att komma från en elefants garderob. Hur skönt som helst att ha på sig är det i alla fall och det inte allt för ofta jag passar på att ta vara på njutningen man kan få av att bara sitta hemma i stora hip-hop kläder och ta det lungt en kväll.

Dansuppvisningen som ägde rum idag gick i alla fall bra. Jag har aldrig varit någon som älskat uppvisningar, men efteråt känns det alltid lika roligt att få ha stått på scen och fått visa upp vad man tränat på de senaste veckorna. Och visst, alla gjorde väl sina fel då och då, men annars är jag faktiskt nöjd med min insats med tanke på paniken jag känt innan och ångesten jag hade över att vilja låtsas vara sjuk, just därför att jag alltid Hatar uppvisningar precis innan dom ska äga rum. Dom lyckas alltid komma när man är som minst beredd och man känner sig som mest osäker på dansstegen. 

Ungefär lika mycket som jag hatar uppvisningar precis innan jag ska gå upp på scen älskar jag dom efteråt. Då vill man bara gå upp och dansa alla danser en gång till och trots att man trott att man ska kissa på sig där uppe kan man inget annat än le när det väl kommer till punkt. 

För övrigt så började min dag med att jag fick reda på att min Farfar fick en hjärtinfarkt i natt. Jag hade precis ätit upp min första macka när min bror slängde ur sig informationen lite halvt spontant och jag blev med ens tårögd och började genast inbilla mig det värsta som fakitkst kunde ha hänt. En hjärtinfarkt leder ju oftast till flera och flera hjärtinfarkter gör att döden bara kommer närmare och närmare för varje gång och om det är något min farfar inte får göra så är det att dö. Även fast han hade blivit hyfsat ok var det tungt att hålla tårarna inne påvägen till skolan och ännu en gång började jag inbilla mig hur hemskt det skulle vara att inte ha någon farfar och något Öland kvar. Och det är inte det att jag har världens bästa relation till min farfar. Visst är han världens snällaste som alltid tänker på än, bryr sig om än och alltid ger än pengar och bjuder på god mat så fort man kommer på besök, men samtidigt är han döv, jobbig att prata med eftersom man måste skrika, envis som en tjur och har världens korstade stubin och tar alltid för givet att eftersom jag är tjej tycker jag inte om att göra typiska killsysslor som att hjälpa till att bygga på altaner, klippa gräset eller fixa datorer. 

image112
Farfar och Lina

Grejjen är den att i min Farfar finns så många egenskaper som jag känner igen hos mig själv. Jag hör och lyssnar till det jag tycker låter nödvändigt att lyssna på, jag går mina egna vägar och kan ha en väldigt väldigt kort stubin inom vissa områden. Jag är envis och ärlig och det är precis vad han är. Ena stunden kan han vara världens gulligaste farfar som sitter och säger hur söt man är och hur många killar man borde vara omringad av hemma, medan i andra minuten kan han bli förbannad för att man vill hjälpa till med något som han vill klara av själv. För allt han tror sig kan vill han klara av sig, precis som jag. Kan vara bra ibland, men kan också vara väldigt störande för en del.  Personligen så älskar jag ärligt folk! Även fast det inte är kul att få kritik så vet jag att jag behöver höra det.

Hur som helst. Min Farfar har inte dött. Han får inte dö och han ska inte dö. Han har bara fått en hjärtinfarkt och det får väl alla äldre människor? Det är bara ett tecken på att man blivit äldre och fått ännu en erfarenhet av livet.

Optimistiskt, men så bullshit! Allt jag vill är att åka upp till min farfar just nu. Jag har kommit på att jag nog är rätt så rädd för döden när det väl kommer till sak. När det gäller mig själv så är det oftast skitsamma, men när det kommer till andra, då har jag inte mycket erfarenhet om hur man ska tänka och bete sig. En hjärtinfarkt kanske inte är världens grej, men alla om som kunde ha skett runt omkring får mig faktiskt att inte bara skaka händelsen ur led.

| | En kommentar |

Från och med nu fram tills den 14 maj

image105
Just nu, klockan 22.27 ska jag göra ett nytt försök med att komma igång med mitt nya liv. Jag känner nämligen (aa, nivet, connecting with God) att om jag börjar just nu med att ha godisförbud tills jag fyller år så kommer jag verkligen att lyckas. Och eftersom jag har dammsugit mitt rum idag så ska jag inte stöka till här fram tills dess heller och jag jag ska bara äta nyttiga saker och gå ut och röra på mig ända tills jag går med på att visa mig i bikini. Och så ska jag inte komma försent heller hela tiden, utan imorgon ska jag gå till skolan en hel halvtimma innan den börjar och gå och njuta av min nya musik som Andy har gett till mig idag. Det låter väl bra? Japp!
Upp