När gräset inte är grönare på andra sidan och det blir grönt vart man än går och Lina är lycklig, lycklig, lycklig.

Idag har minsann Gud stått på min sida. Hela dagen, ifrån att jag slog upp ögonen på morgonkvisten har varit bra. Morgonpromenad med Lovisa till Ica på morgonen, där det var fiskdamm och 3.90/hg för lösviktsgodiset på Ica. Sen bar det av till stan och jag blev inte seg en endaste gång. - Gick lika ivrigt som vanligt runt och letade febrilt efter en fin mössa med halsduk till pch hittade faktiskt tillslut en som jag ville ha på Åhlens, fast i fel färg och då ringde den snälla personalen ner till Tornby och la undan en åt mig. När hungen löpte ikapp oss gick vi till Mc.Donalds och då kom en viss Filip Johansson och slog sig ner vid vårat bord. Hade faktiskt inte pratat med honom på evigheter sen dess så det var mycket trevlig att få höra lite smått och gott om språkresan han varit på m.m.

När allt på stan hade stängt och folket började röra sig hemåt tog Lovisa & Julia hissen ( jag tog trappan, så hurtig som jag är) upp till hennes lägenhet där vi tog det så lungt som man bara kan ta det. Slappast hade vi det och när vi var ordentlgit utvilade och Julia hade tagit bussen till sin älskade Jakob promenerade jag & Lovisa ner till Steve's där Malin & Lai mötte upp oss med varsit stort léende på läpparna! Lina, Sofia, Simone och Simone var också där så det blev en trevlig måltid för mig och mina kycklingspett.


image9
Ny favorit jag inte vill leva utan!

Efteråt åkte de andra hem till Sofia, men jag & Lovisa gick till Mc.dondals istället och slog oss ner vid Rustan, Petter & Roos, som vi tidigare stött på på Ågatan. Vi snackade lite om jonas släkt och så, som varken jag eller Lovisa kan få nog av och tillslut blev det film och mys. Självklart är jag lika glad som vanligt över att ha fått träffa Jonas igen så redan nu kan jag ge mig på att jag kommer sova extra gott inatt och vara lite extra glad imorgon!
Härlig känsla de där!

Funderar också på att klippa av mig mitt slitna hår? Det var Lovisa som nämde det någon gång på stan idag och sen dess kunde jag inte låta bli att släppa tanken ifrån mig. Har speglat mig alldels för mycket idag och trots det har jag inte kunnat bestämma mig hur jag jag göra.. Svårt. Jätte svårt faktiskt.

Nu är det nog bäst att jag går och lägger mig.
Det är mycket som ska hinnas med imorgon!

Godnatt!


Två förbannelser och en glad busschaufför.

Det måste vila en förbannelse över min cykelnyckel. I morse var det andra gången på kort tid den var spårlöst försvunnen och jag sprang runt hemma och letade desperat efter något jag visste att jag inte skulle hitta. Det dröjjdje alldels för länge innan jag insåg att den inte skulle komma fram och när skolan redan hade börjat fanns det bara en sak att göra; Ringa Pappa! Och självklart ställde han upp, för trots att jag hatar honom mest i hela världen så finns han alltid där jag när som mest behöver honom. Så jag måste dess värre erkänna att han kan vara bra att ha ibland..

I skolan flöt allt på och som vanligt gick jag & Lina till Mariagården på lunchen och fikade. En kopp kaffe + en kopp med choklad blev det och det finns inget mysigare än att slå sig ner i våran lilla "hörna" vi bosatt oss i och prata ut. För att prata ut lite då och då, det behöver alla!

Eftermiddagen passerade och blev för övrigt rätt så flum och när skolan slutat gick jag & Lina hem till henne och pluggade lite, vilket gick sämst! Hatar matten just nu. Gjorde två tal på 45 minuter eftersom allt bara blev fel, fel, fel och ännu mera fel! Det vilar nog en förbannelse över min mattebok också tror jag..

Så småningom blev det tennisdags och efter det blev det hem och stressa. Skulle plugga, äta, duscha, hinna ta det lite lungt och plocka iordning sen min stressiga morgon på mindre än en timma. Det hann jag förstås inte med och otur som jag hade missade jag bussen som gick 07.52 från kattfotstigen som skulle leda mig hem till Lovias nya lägenhet i stan. Jag hade sprungit hela vägen till busshållsplatsen och när jag har mindre än 20 meter kvar ser jag skiten åka förbi..SÅKLART!

Det blev till att ta 202:an istället så med bestämda steg och volymen på högsta hugg skyndade jag mig till den andra busshållsplatsen. Självklart så gick inte den bussen förrän om 20 minuter, så när 210:an kom tvekade jag inte en sekund att hoppa på den. Jag skulle ju ändå bli sen, så det var skitsamma att den gick åt fel håll och alltihopa. Huvudsaken var att jag fick sitta och ta det lungt ett tag, vilket jag förstås inte heller fick. Det var nämligen världens härligaste busschaffuför som befann sig på bussen. Det visste jag förstås inte först att det var, så min första tanke när han gick bak i bussen vid sluthållplatsen var att jag skulle bli våldtagen, men icke då! Han var världens trevligaste person och började snacka om allt mellan himmel och jord med mig och när han skulle fortsätta köra igen bad han mig att komma fram och fortsätta prata.

Så snäll som jag var ställde jag mig där framme och började intressant lyssna på allt han hade att säga. Och det var inte lite ska ni veta! Han babblade på hur han kunde analysera folk genom att lyssna på hur de talade, vad de sa, hur djupt de kollade med ögonen m.m och berättade om hela hans liv från att ha utbildat sig till elektriker till att ha blivit en busschaffuör..Så berättade han om hans intresse att skriva, vilket vi delade så vi började diskutera om vad man kunde skriva och inte skriva och alla fördomar folk har om varandra hela tiden. Helt sjukt var det, men det kändes som jag hade känt den där killen hela livet!

Tillslut kom jag i alla fall fram till min älskade Lovisa där även Simone var och det bjöds det på varm oboy, rundtur i lägenheten och Desperate Housewifes. Riktigt mys hade vi det och de hade fått det så fint så fint! Till helgen blir det att sova där och jag ser redan fram emot det! En kvällspromenad till Nära dig vore inte dumt inte!

Dags att ta bort smink och läsa läxor.
Klockan är 22.48 så det blir sent idag också. Skulle ju egentligen ha fått sova ut igår natt, men jag fick sms fram til halv tolv så hann aldrig somna innan dess. Inte för att det gjorde något, men lite sömn hade inte vart dumt..

Och visst är stämningen go i Göteborg ;)

Helgen passerade lika snabbt som en morgon för min del och det är knappt så jag har hunnit sätta fötterna på min egna matta här i rummet. Igår så var det fullt upp med olika folk att träffa och i lördags var jag ju i Göteborg med Olivia och Hanne. Riktigt nice! Vi fick åka med den sk scoutbussen framåt och tillbaka helt gratis, så bättre kunde det ju knappt blivit. Inte för att det blev så mycket köpt eller så (bara en klänning för min del), men roligt hade vi det allt och vi hittade ett jätte mysigt matställe där vi spenderade över en hel timma. Egentligen så hade jag sett fram emot att gå och äta på Hard Rock café, men det blev en besvikelsen. Jag hade trott det skulle likna det jag tidigare har varit på i Las Vegas, men det var så långt därifrån man kunde komma..

På kvällen blev det Liseberg och jag måste erkänna att jag tvekade stort om jag skulle köpa åkband eller inte. Det var verkligen hur mycket folk som helst där och jag måste erkänna att vi inte hann åka sådär super mycket med grejjer, men det blev åkband för min del i alla fall och jag mår alltid lika bra av att åka runt och fara framåt tillbaka. Lycka kallas det, enligt Lina Berg.

Olivia fick också träffa sin drömkille som hon inte har kunnat sluta tänka på sen hon sist var där med Hanne i somras. Jakob hette han och hon hade tjatat hela dagen på hur otroligt snygg han var och allt sådant, men sedan när vi kommer fram till Kanonen och han till våran stora förvåning står där, är det i själva verket en svart emo med ölmage! Och inte för att jag har något emot emosar eller så, men jag tycker inte det är sexigt med bleka tjockisar som har svart hår och ärr på armarna..That's it!

Det blev en väldigt lyckad dag för vår del och det kändes mer än bäst att äntligen få göra något med mina gamla barndomsvänner! Jag har trots allt känt dem båda sen sexors och sådana nära vänner vill man inte släppa taget om i första hand. Tack för en underbar dag flickor!

Nu är det läggdags för mig som gäller! Första dagen på månader som jag går och lägger mig innan halv elva och om det är något jag behöver mer av så är det just sömn..

Godnatt!

Från katastrofalt till underbart!

Min dag började katastrofalt. Klockan åtta, när idrotten började sprang jag fortfarande runt hemma i hallen och letade desperat efter min cykelnyckel, som plötsligt var spårlust försvunnen. Olivia stod i dörröppningen och visste inte vad hon skulle göra, eftersom hon hade räknat med att hon skulle få låna min cykel och allt blev bara SÅÅ FEL! Tillslut kastade jag mig på golvet och skrek ut "FAAN" så högt jag kunde, samlade kraft och sa till Olivia att hon kunde börja gå, så kunde jag ta inlinsen och komma ifatt henne. Och så blev det. Arg som ett bi skrek jag på Olivia vilken mes hon var när hon inte orkade springa och jag kämpade förgäves med mina inlines hela vägen med både hennes och mina väskor runt om mig. Det enda jag ville var att gråta ut och börja om dagen på nytt.

Idrotten flöt i alla fall på och att åka inlines var roligare och härligare än vad jag någonsin hade kunnat förställa mig! Tänk om man ändå bodde nära Venice Beach i Californinen. Då hade jag nog åkt inlines var och varannan dag. Det var mer efteråt det gick fel på nytt, då jag varken hade handduk eller rena strumpor med mig och min rena tröjja hade på något konstigt vis blivit helt lerig och håret var katastrof och det enda jag ville var att åka hem igen och byta om och göra mig fräsch. Ni som känner mig vet ju hur jag blir om jag inte känner mig bekväm i mig själv..

Skoldagen tog så småningom slut och eftersom jag inte hade någon cykel och inte orkade gå hem satte jag på mig inlinsen igen och samåkte med Hanne. Tur som jag hade stötte jag inte på någon på vägen och när jag äntligen kom hem nästan dök jag ner i datorstolen. Och jag dök nog lite väl djupt ner, för där fastnade jag ett bra tag framöver. Visserligen blev det lite småspring upp och ner för trappen då och då, men i stort sätt satt jag framför datorn ändå fram tills någon väldigt märkligt hände framåt åtta någon gång.

Det var nämligen någon mycket speciell person som ringde och jag kunde knappt fatta att det var sant när numret kom upp på min mobil. Mitt hjärta stannade plötsligt till och mina händer nådde på något sätt inte fram till mobilen, så det ända jag gjorde var att sitta och stirra mobilen och vänta tills det slutade ringa. Efteråt förstod jag förstås inte varför det hade blivit som det blivit, men när jag insåg att det verkligen var Jonas Rustan som hade ringt blev jag helt intill mig och ringde genast upp! Och då hade tydligen Lovisa snackat med honom om att vi skulle träffa han ikväll och plötsligt hade min otursdag helt vänt om till det motsatta! För vem blir inte gladare än Lina Berg när han ringer? Det har jag fan gått och väntat på sen i vintras eller något!

image6
Lina som lyckligast!

Jag skyndade mig i alla fall med att fixa iordning mig, cyklade snabbt bort till Lovisa i regnet och efter att vi kollat på idol gick vi ut och mötte han och the gang vid Hydro. Och ojojojoj, så glad jag blev över att få träffa honom! Jag vet inte varför, men det är något speciellt med Jonas som får mig på så otroligt bra humör! Det här var lungt den bästa dagen på länge!

Jag är en urusel bästa vän.


Idag är det första dagen sen skolan började som jag valde att vara hemma! Och vet ni? Det känns så otroligt skönt! Ínte för att jag har fått så mycket gjort, men det har ändå varit helt underbart att bara suttit hemma och chillat och kunnat göra precis vad man velat. Sånna dagar behövs dom med faktikst, även fast jag kanske ändå föredrar att hitta på något på kvällarna..

Idag har det i alla fall varit en rolig dag i skolan. Eller hela jag har varit helt knas rättare sagt. Det hela började på engelska lektionen när vi skulle leta fakta och jag passade på att kika i bilddagboken lite och jag plötsligt ser att Lovisa har lagt upp en bild på sig själv igår och skrivit Grattis nedanför. Mitt hjärta stannade till. Plötsligt gick det inte att fokusera sig på arbetet längre och när jag skulle gå fram till Hanne & Olivia och berätta om allt började jag  gråta. Jag kunde inte råför det, men man glömmer helt enkelt inte bort sin bästa väns födelsedag! Jag blev så jävla besviken på mig själv att jag inte visste vart jag skulle ta vägen och min klump i magen tycktes aldrig vilja försvinna. Jag kände mig verkligen som en urusel vän. Mitt häpnandsväckande betéende ledde i alla fall till att jag  började skratta åt mig själv och resten av dagen kunde jag skratta och allt möjligt; fast fortfarande med en sån där dålig känsla i magen.

På elevens val hade vi i alla fall hemkunskap och självklart eller mer, som vanligt, så åt jag alldels för mycket deg. Trots att det är mer än åtta timmar sedan så känns fortfarande min mage sådär svullen som den gör och jag får fortfarande upp sån där äcklig degsmak i munnen. Urk! Jag ska aldrig mer äta sådär mycket deg!

Tyvärr hann jag inte skriva så mycket idag och nu har mamsenn min sagt åt mig alldels för många gånger att jag måste stänga av. Och som vanligt har jag alldels för mycket saker att göra innan jag kan gå och lägga mig. De här hemmasittarkvällarna kanske inte är så bra trots allt? Dem får mig bara att skjuta upp allting...

image5Grr.. ;) Finns ingen som är lika snygg som Adam ;D 

You always make me feel like I've won first prize.

Vet att det är sent och att jag egentligen borde gå och lägga mig, men kan helt enkelt inte låta bli att skriva lite kort om dagen. Det har faktiskt varit rätt så kul i skolan (förutom att jag fått stå ut med Linas negativa kommentarer till allt och alla hela tiden) Vet inte riktigt vad det har varit med henne, men hon har väl någon period där allt bara ser svartvitt ut antar jag..

Efter skolan skyndade jag mig hem och började  genast plocka iordning på rummet eftersom Jocke skulle komma hit och hälsa på innan träningen. Självklart hade vi lika kul som sist och ännu en gång fick han tillfälle att bevisa att han är synsk eftersom han gissade rätt namn på en tjej vi träffade vid cp-gungan. Jag förstår inte hur det gick till, men han lyckats gissa rätt på allting så något skumt måste det vara.. Småflickorna vi stötte på var för övrigt rätt så roliga. Hur fnittriga och katiga som helst och efter att  Jocke & jag hade berättat storyn för dom hur de hade blivit till sa den ena; " Kan inte vi få höra den där berättelsen en gång till? Den var så intressant". Jodå, söta var dom allt!

Precis efter att Jocke hade åkt till träningen och jag tänkte ta itu med hemkunskapen frågade Honken mig om jag ville komma dit och laga mat och det lät så lockande att jag inte kunde säga nej. Så det var bara att lägga boken åt sidan  igen och cykla iväg! Väl där hade han väl tänkt sig något enkelt som spagetti och köttbullar, men jag ville ha kyckling, så då fick det bli currykycklig med ris istället! Riktiga mästerkockar var  vi  och Honken var på sitt glada humör som vanligt! Min Favoritkille alltså, finns ingen som får mig på så gott humör som han! You always make me feel like I've won first prize.

image3

Som vanligt hade jag tänkt att gå och lägga mig tidigt idag, men vad jag än gör här hemma  rinner tiden bara iväg. Jag hinner inte med mitt liv helt enkelt! Har knappt sovit någonting  alls de senaste dagarna så drömmen vore att kunna gå och lägga sig tio någon dag och verkligen kunna vila ut, vilket det känns som om jag aldrig kommer att hinna med..

Äntligen dags för Godnatt!
Sov gott och dröm hett som jag brukar säga ;)


Söndag, och från och med idag ska jag börja blogga regelbundet!

Nu har jag äntigen bestämt mig att det är den här bloggen jag ska använda. I mer än en timma har jag sutit och sökt på  andra bloggar, blivit medlem och jämfört stilmallar och funktioner. Den här bloggen vann inte direkt, men jag bestämde mig ändå för att börja skriva här eftersom den är hyfsat enkel att förstå sig på. Minuset var att man inte kunde ladda upp videofilmer, men jag får väl klara mig utan det. 

Från och med idag ska jag börja skriva regelbundet här i alla fall. För om det är något jag saknar sen jag var "lunarnörd" (pinsamt) så är det ändå att jag hela tiden skrev vad jag hade gjort under dagarna. Jag tycker så mycket om att skriva och det känns inte som om någon orkar läsa vad man har skrivit om man skriver ett inlägg på bilddagboken, där jag för övrigt har blivit nörd istället. Kanske inte riktigt nörd ännu, men lovar att de kommer!

Söndag är det i alla fall och jag har nyligen bestämt mig för att skippa Tornby och vara hemma och lata mig istället. Har lite saker som måste göras, (städa + plugga) och om jag har tur hinner Lovisa att sola också. Ikväll blir det att äta mat hos Far och om Widar kommer ihåg ska vi ta en promenad efter det. 

 För övrigt så har det varit en underbar helg! Middag hos Lovisa i fredags och under lördagen fick jag henne, för ovanlighetens skull, alldels för mig själv. Då blev det in till stan för att kolla på modevisningen och efter det traskade vi iväg till Trädgårsföreningen där hösten precis har börjat komma. Vi slog oss ner på en bänk som lystes upp av solen och pratade om allt mellan himmel och jord. När det var 40 minuter kvar innan vi skulle bli hämtade gick vi runt och passade på att  ta lite höstbilder. Inte för att det fanns massvis med röda och oranga löv direkt, men med lite slit och jobb lyckades vi allt samla ihop lite höst och en del bilder blev faktikst riktigt lyckade!

image2

På kvällen blev det mys med Johan, Alex & Julia och en hel del prat där med, fast om lite andra saker förstås. Skräckfilm blev det också och då blev t.o.m jag rädd och det är inte vanligt att Lina blir ska ni veta! Roligt hade vi allt och innan vi åkte avslutade alla med "Puss Puss ,jag älskar er", eftersom vi  hade pratat om hur viktigt det är att man säger något snällt innan man lämnar varandra ifall något skulle hända. Goa killar de där!

Nu måste jag  ta tag i pluggandet! Känns redan mycket mer lockande när jag fått sitta och skriva av mig ett tag. Hoppas att någon orkar läsa det bara!


"Nu har jag det framför mig"

Just nu känns det precis likadant som man känner innan man ska springa milen. Man ska göra någonting riktigt jobbigt, som kroppen egentligen inte är till för och man bara fruktar hur jobbigt det kommer bli. Framför mig nu har jag en hel hög med läxor som måste göras och jag kan riktigt föreställa mig hur lättad jag kommer känna mig på torsdagen (det är så Fysik-provet är) när skolan slutat och jag tar på mig med min nyinköpta jacka och  går hemåt med ett stort léende på läpparna. Och det är precis ett likadant léende jag ser framför mig som kommer fram när man sprungit hela milen. 

"Nu har jag det framför mig" som Olivia brukar säga och det är verkligen vad jag har nu. Som en stor sten som tynger ner en och som blir lättare ju mer man tar tag i och gör, vilket är en väldigt svår grejj för mig. Det finns ju så många saker som är så mycket roligare än att sitta nedborrad i en Fysikbok och plugga arslet av sig!

Nu har jag i alla fall skaffat mig en blogg så att jag kan skriva av mig precis när jag vill och känner för det! Och det var precis vad jag kände alldels nyss. Dags att lätta på stenen. Ciao!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0