InfoComp

Idag har jag varit på öppet hus på Infocomp och det gav faktikst bara positiva vibbar. Det kändes som en familjär skola som påminde lite om en lägenhet där man snabbt kände sig väldigt hemma och att det serverades cider och godis var ju självklart ett stort plus. Skolans upplägg och tider verkade också bra och det är många linjer som intresserar mig så det är helt klart ett altenativ. Slappt att skoldagarna bara är till två också, utan håltimmar och alltid möjligheter att stanna kvar efter skolan och läsa på och få hjälp utav lärarna. Folket  som gick där verkade också trevliga. Jag, Emma & Lina har ju fått in taktiken nu med att lära känna nytt folk så det förvånade inte mig ett dugg att vi gick hem med två nya kontakter i bagaget. Att dom både var snygga och snälla gjorde ju inte saken sämre så bara att få lära känna dom bättre är ju en sak som lockar.


Nu ska jag vara duktig och läsa på lite om genetiken innan jag går och lägger mig. Jag har aldrig pluggat så lite till ett prov som till det här så blir "spännande" att se vart det leder. Fick Mvg på spanskaprovet idag så känns inte som ett stort måste att få mvg på det här provet också direkt.

Ciao!


En tid, en sanningens tid

Det går så bra  med att planera för min del. Eftersom jag inte fick något gjort igår så tänkte jag att att jag skulle råplugga från klockan sex till åtta idag, men vem ringer inte på dörren då om inte Honken? Han ringde tio minuter innan och sa att han var påväg och då hade jag nästan precis kommit ut ur duschen och hela rummet var ett endaste stort kaos, som vanligt. Det blev att förvandla sig till en zombie för ett tag och göra allt i turbofart och köra "allt-in-i-garderoben-taktiken som blivit allt för vanlig på senaste dagar. Fast det var det förstås värt, för efter en myskväll med Henric kan man inte vara på bättre humör och på bra humör behöver man va för att orka med allt elände. Eller elände och elände. Det blir förstås vad man gör det till och den här gången funderar jag faktikst på om det är värt att bränna ut sig för 2 prov den här veckan? Jag fick ju faktikst Mvg på både matteprovet och geografiprovet som vi fick tillbaka idag så det kanske får räcka? Tror faktiskt  jag kör på det den här gången.

För övrigt så har jag blivit kär i Maries Fredirkssons låt Den bästa dagen. Den passar så bra in just nu och får en att känna sig så fruktansvärt lycklig på något sätt.

Nu är jag på väg igen letar efter sanningen
Letar efter ro i min själ
Jag får alltid samma svar så många lögner som finns kvar
Så mycket oro i min själ
Ett liv ett sökande liv. En tid en tvekande tid
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar
Vågorna som når min strand ger lugn och lycka i mitt land
Så mycket trygghet i min famn
En enda solens dag en enda månens natt
Så mycket kärlek i min famn
Ett liv ett levande liv. En tid en sanningens tid
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar
Ett liv ett levande liv. En tid en sanningens tid
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv
Jag ska hålla kvar den känsla jag har att jag älskar
Det här ska bli den bästa da'n i mitt liv
Den första och den största da'n i mitt liv...

Me like!

Ajdö stress!

Det var egentligen i lördags som jag skulle börja med mitt "nya" liv, men efter katastroften igår bestämde jag mig för att börja idag, Nu istället. Nu har jag tagit det lungt hela dagen, njutit ordentligt av de 2 bitarna toblerone som mamma kom in med för ett tag sen,  skrivit av mig i bloggen  och  dushat av mig mitt  "gamla stressiga liv". Nu blir det ingen mer stress och hädanefter ska jag inte tillåta att Gud jävlas med min tid hela tiden. Jag ska sluta komma försent till allt, jag ska göra läxorna i tid (så jag slipper grina sista kvällen och plugga arslet av mig) och jag ska ge tid till alla vänner som jag saknar så ofattbart mycket! Inget småätande ska det inte heller bli och jag ska aldig mer hetsäta så mycket att jag måste spy upp maten efteråt. Nu är allt sånt puts veck, något förflutet som är förträngt om några dagar och jag ska göra allt för att inte bli sockersugen. Jag ska bortsa tänderna direkt efter maten, äta frukt istället och droga flourtabletter och tuggummmin. Jocke & Lina kommer finnas där och stötta mig för dom är de enda som jag har pratat ut med om mina allvarliga matproblem.
 Okej, där lät jag som värsta psyket, men det är väl ungefär som ett sånt jag känt mig under senaste tiden. Jag har inte hunnit med att leva med mig själv, inte hunnit med och lagra allt jag gjort och i stort sätt känt mig som en robot som bara gick runt och gjorde de saker den blev tillsagd. Jag har tvingat mig själv att inte gråta mig till söms och verkligen fått tvinga mig själv upp ur sängen på mornarna när jag knappt hunnit sova någonting. Och tro nu inte att jag går runt och  tycker värsta synd om mig själv hela tiden och tappat livslusten eller något. Det är bara det att jag vet att jag skulle må så mycket bättre om jag för en gång skull lyssnade på mig själv och gjorde något åt det här. Det finns folk som har mycket större problem, men små problem är också problem och varje problem går att lösa på något sätt och nu ska jag verkligen ta tag i det här.

Dags att klä på sig och fixa sig så jag hinner läsa lite Genetik innan jag cyklar iväg till Jakob! Har inte varit med honom på två och en halv vecka så jag längtar som en liten treåring. Lite jakob är nämligen en perfekt början i mitt nya så kallade "friska liv´.

Ciao!

Galen helg

Två galna helger i rad nu och ingen har blivit som man tänkt sig. Förra helgen skulle vi på fest i Borensberg och hamnade istället hemma hos några 90:ier vi aldrig hade pratat med förut. Det var panik till en början eftersom folket som kom till festen vi var på bara blev värre och värre och tillslut stod vi bara och garva åt alla som öppnade dörren. Vi bestämde oss snabbt för att ta bussen hem igen, men självklart missade vi den precis med tio minuter och nästa gick inte hem förrän efter elva. Vi hade helt enkelt inget annat altenativ än att ställa oss mitt i vägen och vänta på att första billist eller moppedist skulle stanna. Som tur var var det en kille i våran ålder och han visade oss vägen till centrumet. Jag fick skjuss, men Lina & Emma gick och när de kom fram hade de träffat ännu mer folk som vi stod och pratade med. Dess värre var dom inte lika roliga som de fyra killarna som så småningom kom förbi så vi dissade 92-gänget och den snälla moppekillen och hängde med en av dom hem istället. Lite stört, men kul var det.

När vi kom tillbaka till Linköping igen var vi ännu mer störda och frågade om vi fick lift av en som tydligen hette Patrik. Jag tror han blev överlycklig över att tre tjejjer ville åka med honom för han schyssade runt oss över hela stan, släppte av oss vid trädgårstorget (vi skulle träffa kusinerna Willgert) och hämtade sedan upp oss där igen efter en kvart och då skjutsade han hem oss till Tannefors. Jag tog hans nummer också, ifall vi kommer behöva mer skjus i framtiden. Det var inga problem sa han, trots att vi spelade störtsa fjortisarna och satt och dansade i baksätet..

Den här helgen var det poolparty i Mjölby som gällde och då blev inget riktigt som vi  tänkt oss den här gången heller. Till en början var allt helt normalt och vi satt runt ett bord vid poolen, snackade och drack lite emellanåt och killarna hoppade i om vart annat. Alla mådde prima och skrattade hej vilt, men så småninom blev det här med drickandet till en överdrift och Emma började må jätte dåligt och försvann in på toaletten. Då gick Lina  & jag uppför och hade det roligt med massa gosedjur och när vi kom ner igen hade 3 glasrutor gått sönder och Emma ville hem och inte blev det bättre av att ingen brydde sig och hoppade i poolen istället. Tillslut blev allt helt kaos och jag  vet inte hur det kom sig men det blev slagsmål utanför  och alla ville bara därifrån. Som tur var hade jag bjudit dit Johan & Alex så när dom ringde och sa att dom var framme sprang jag för livet till tågstationen och bara brast i grått i Johans famn. Och så kom dom dit, hjälpte till att samla ihop alla och när vi äntligen fått upp Emma på benen återstod bara ett problem; Vart var Linas kamera? Jag letade och letade och höll på att ge upp när någon plötsligt utbrast att den var i poolen. Lyckat!  Sen blev det brått till tåget och vi var tvungna att springa över tågrälsen för att inte missa det och ingen hade någon koll alls på om det kom några tåg, så det var rena turen att alla klarade sig.
Framme i Linköping ringer Emma sin mamma som blir skitförbannat på mig & Lina och sen kan det väl inte bli så mycket sämre? Malin & Frida tar busse till Widar och jag & Lina tänkte sova hos Alex men när Linas mamma ringer halvvägs framme berättar vi allt istället och hon kommer och hämtar oss och det blir snack i köket och Lina & jag bara sitter och tjuter. Rätt så patetiskt, men Johan & Alex var i alla fall helt dunder super underbara som kom och hjälpte till med allt och erbjöd sig sovplatser och grejjer. Jag grät innan jag skulle somna över vilken jävla tur det var att dom hade kommit och hjälpt till med allt! TAAACK GÅNGER TUSEN!

Idag blev det självklart lite snack på morgonen och Lina  & jag ljög om hur mycket vi hade lärt oss av detta, hur vi aldrig mer skulle ljuga om att vi var någon annanstans och att vi aldrig mer skulle dricka. Då kändes det kanske som vi menade det, men nu i efterhand förstår man ju att de aldrig skulle kunna gå och hålla. Vi hade ju trots allt sjukt kul i början och jag vill redan ha mer sånna här galna helger, (bortsätt från vissa saker förstås)! Det är ju när man har sånt här att se fram emot som man orkar öppna alla dessa läxböcker och läsa på.

Steve´s nästa!

För tillfället är jag sen som vanligt. Jag skulle vara på stan för mer än en timma sedan och fika med Emma & Lina, men för en gång skull bestämde jag mig för att jag var tvungen att ta tag i alla sysslor här hemma först. Jag har ju bestämt att jag ska ändra på mitt levnadssätt så att jag inte behöver stressa så mycket, så den här gången är jag sen med flit. Nu har jag kunnat duscha i lugn och ro, jag har hunnit sitta och äta i köket, städat och även pratat i telefon med Jakob, Lovisa & Julia. Alla tre är det som har ringt och jag har blivit lika glad varje gång de har stått någon av deras namn på displayen. Att de fortfarande finns kvar trots att jag inte haft tid för dem på senaste tiden betyder allt för mig. Äkta vänskap mellan alla tre och jag älskar er så starkt att jag inte hittar något vettigt ord för det. Ni är saknade djupt in i själen.

Nu har jag precis ätit mig mätt på revbensbjäll och potatissallad så en fika på stan kan inte sitta mera rätt! 
Ivrig som ett barn på att komma iväg så bäst att jag stänger av datorn och skyndar mig med att fixa till håret, som för tillfället hänger slickat runt huvudet i en mittbena. Inte snyggt!


Ständig stress, ständig panik och ständig kaos.

Om jag ändå hade tid över för att skriva. Jag har varken tid nu eller kommer att ha tid framåt kvällen och ju längre tiden går desto mer får jag att skriva om och desto mer ökar risken att jag ALDRIG kommer att få tid att skriva ner allt som  hänt på senaste tiden.Och ju mer jag får att göra som jag  vet att jag inte kommer att hinna med eftersom tiden bara går desto mer känner jag mig som ett psykfall som bara gör en massa saker hela tiden utan mening.  För det är alla saker jag vill hinna med hela tiden som ställer till det. Jag vägrar, och då menar jag verkigen vägrar att lägga ner all min energi på skolarbeten om jag inte hinner träffa folk under tiden och med det måste jag även kombinera träning, städning och andra småsysslor som kommer till stup i kvarten.  Hundra miljoner människor är saknade, trots att jag har varit ute med folk varenda kväll. Högen med prov och läxor bara ökar, trots att jag varit super duktig den här veckan och gjort lite i taget och planerat ordentlig. Och rummet är kaos, trots att jag säger åt mig själv varenda morgon att jag ska hem och städa direkt efter att skolan har slutat. Det känns som man gräver i en grop som aldrig tar slut och ju mer man gräver desto djupare ner kan man gräva. Ständig stress, ständig panik och ständig kaos.

image11

Nu ska jag samla krafter och cykla iväg till Olivia. Vi har historiaprov imorgon och  det enda jag har pluggat hittils är en kort stund med Lina Gamsäter. Aldrig i hela mitt liv har jag pluggat såhär lite till ett prov, så det ska faktikst bli spännande och se vad jag får. För den här gången orkar jag inte satsa på Mvg, utan nu får det räcka med G eller Vg. Jag víll inte bränna ut mig redan när jag är 15 år och bör vara som friskast. Nu får det helt enkelt vara nog på mina egna fasoner att alltid vilja prestera bra. Det kommer inte bli lätt, för jag är en riktig envis jävel som har svårt att sätta låga gränser, men ett försök kan aldrig skada. Från och med imorgon ska jag sluta upp med all stress, börja göra saker mer i tid och börja sätta lägre gränser på mig själv. Bara att jag avbröt allt jag höll på med nu för att sätta mig och skriva något som egentligen var helt meningslöst är ett steg på rätt väg. För nu är jag trött på att ständigt leva i stress, panik och kaos. 

Imorgon ska jag verkligen åka hem efter skolan och städa upp ordentligt hemma så jag får ordning och reda, jag ska planera upp helgen så jag får allt jag måste göra gjort och jag ska se till att träffa alla dem som jag inte hunnit träffa på flera veckor och framförallt så ska jag se till att jag får tid att skriva ner allt jag varit med om efter helgen. För jag älskar att skriva och  tiden ska inte längre få hindra mig. Nu är det jag mot mig själv som gäller!


Experince 07

Den här helgen har två drömmar för mig gått i upplevelse;

Den första är att jag fick gå på mitt Experience som jag har pratat om sen skolan började. Allt höll på att balla ur ett tag, men tack vare att Jakob kom på idén med matkorten så gick det hur lätt som helst för oss att komma in och allt levde verkligen upp till mina förväntningar! Jag har inte haft så kul som jag hade igår på år och dar och hela kvällen blev verkligen helt perfekt! Vi lyckades t.o.m hitta en kul förfest att gå på med en massa galet folk man bara hört talas om sen innan, så redan då började allt gå  bra för oss.

Och inte nog med att jag fick gå på Experince! Jag fick även anlända i en vit limonsine dit och det är här min andra dröm gick i uppfyllelse! Jag har alltid velat åka limousine, så när killarna som satt där inne sa att det var ok att vi kom in och åkte med tvekade jag inte en sekund! Det kändes som jag befann mig i Hollywood när jag jag & Lina dök ner i sätterna och hon hällde upp ett glas med sprit till sig själv och skrattade åt tanken att det här faktiskt var sant! Förlåt, men jag kan inte låta bli att vara hur stolt som helst för det här är något jag kommer minnas för resten av livet!

image10

Experience var i alla fall helt sjukt roligt och det var länge sen jag var så glad som när skumsalen öppnade och man fick hoppa runt i skummet! Att man blev helt dyngsur och att mitt lockade hår förstördes totalt ägnade jag inte en tanke åt, utan det enda som existerade under min kväll var dans, killar och skum! Bättre kväll har jag inte varit med om!

Allt som hände, allt jag fick uppleva och allt jag fick se, att det var tillsammans med dig Lina är också helt otroligt! Ibland blir jag så otroligt lycklig över att ha dig som bästa vän och när vi gör sånna här saker tillsammans, det är då jag förstår hur otroligt  bra det är att jag har dig! Ingen, verkligen ingen annan hade gjort denna kväll lika rolig som du gjorde den. Jag älskar dig Lina Gamsäter och jag älskar allt galet vi gör tillsammans!


Jag har en dold talang!

För några veckor sedan berättade Robert en massa intressanta saker om han själv för mig på msn som jag inte hade den blekaste aning om att han kunde. Tillsist så frågade han mig om jag hade några dolda talanger och då slog de mig att jag inte hade någon ju. Hanna Westman som exemepl, hennes dolda talang är bowling, för vad jag hört är hon riktigt rikigt bra på det. Olivias dolda talang är att hon kan knäcka typ alla delar hon har på kroppen och ja, de flesta har något de kan utan orsak. Själv trodde jag mig vara utan den där dolda talangen ända tills igår, då hela klassen var i Simhallen och lekte. Vi hade varit där och gymmat till en början, men så småningom hamnade alla i bassängenna istället och tillslut så öppnade mina absoluta favoriter där inne, trampolinerna. Det var års sen jag hoppade, men jag började lite smått med mina gamla vanliga trix som bakåtvolt från ettan och lite dyk och sånt. Sen slog det mig plötsligt att om jag nu kan göra bakåtvolt från ettan måste jag ju lika gärna kunna göra det från trean, så jag gick upp där med hjärtat uppe i halsen, släppte före några styckna och tvekade inte en sekund när Adam & Daniel sa att jag skulle få varsin kram av dom om jag gjorde det. Och vips så var det gjort! Även Adam klarade av det till viss del och vårt nästa steg blev givetvis Dubbel bakåtvolt! Inför det blev det självklart lite mer tvek och inte blev det bättre av att Adam skulle försöka med det först och gjorde världens ryggplask och blev helt röd om ryggen. Men men, inget värre än det som hände Adam kunde ju hända så jag beslöt mig för att pröva och lyckades till och med! Fatta vad stolt jag blev!  Det var så oerhört länge sen jag fick chansen att utmana mig sjäv på riktigt och när jag har klarat av något jag inte visste att jag kunde, ja då blir jag som lyckligast! Och nu har jag ju faktiskt upptäckt att jag har en dold talang jag också, de ni!

För övrigt så var det en mycket rolig dag i **** hade gått bra, tennisen flöt på och på kvällen fick jag äntligen träffa Lovisa och framförallt Linnea som jag inte varit med sen evigheter! En mysig promenad blev det allt, trots att vi mest spenderade tiden inne på Hydro. Ni har vart och är fortfarande saknade!

Det här slog lätt att vara med Rustan!

Det är nog inte så svårt att gissa vad som spelas om och om igen på min dator ikväll. Tre låtar är det och ibland växlar jag mellan Lars Winnerbäcks nya låtar för att jag ska inte lyssna sönder dem,vilket är mycket svårtnär man egentligen vill byta tillbaka nästan direkt. Första låten är "Hurt", andra är "I will allways love you" och den tredje heter "I wanna dance with somebody", - alla inspelade med Hanna Westman som ägde sönder aulan idag med sina fantastiska framträdanden! Jag satt helt chockad, (hade faktiskt glömt vilken otroligt duktig sångerska hon var) och njöt av varenda sekund! Jag visste ju att hon var bra sen innan, men inte att hon var SÅÅ bra som hon var idag! Jag fick
gåshud för varje ton hon sjöng och på sista framträdandet, där även Julia och co. var med och dansade kunde jag inte låta bli att fälla en tår. Och det var en glädjetår till tusen eftersom jag inte kunde sluta le samtidigt! Allihopa var så (kan inte sätta ord för det), men så förbannat bra och dom bara utstrålade glädje allihopa! Det syntes verkligen att dom älskade vad dom gjorde och både Hanna & dansöserna hade utvecklats enormt sen sist! Ni kunde verkligen inte gjort det bättre tjejjer och jag är fortfarande helt fascinerad över hur duktiga och modiga ni var idag! Det här slog lätt att vara med Rustan!

Riktigt less blir jag på dom som går ut ur aulan och knappt säger någonting, på dom som knappt håller med eller ens är tacksamma för att de ens ställde
sig på scenen! Det är så typiskt svenskt att inte kunna tycka något är riktigt bra för att det inte var "perfekt". Svartsjuka kallas det och ibland blir jag så trött på allt sånt som det är alldels för mycket av här i Sverige! Jag skulle vilja att hela publiken blev helt galen och att folk ställde sig upp och klappade händerna eller något annat galet som dom var värda!


Efter skolan blev det intill stan med Lina Gamsäter i alla fall och vi förkortade våra liv en aning genom att sola solarium på Sun House, stället som vi blivit helt förälskade i! Eftersom Lina tagit mopedkörkort i helgen tog vi hennes moppe in och jag kan inte säga annat än att hon är livsfarlig att åka bakom! Det leder inte till annat än hjärtklappning och för varje stop blir man full med skratt av lättnad över att de inte hände någon olycka! Allra läskigast/roligast blev det när framkåpan flög av och landade på andra sidan vägen och jag var tvungen att hoppa av och plocka upp den. Haha! Otur som vi hade glömde vi lite saker hemma också, så när vi hade kommit fram och börjat ta oss fick vi klä på oss och åka hem igen. (Så typiskt oss!) När vi kom tillbaka hade två jätte sköna blattar anlänt till solariumen som jag pratade lite med. De frågade om jag ville göra sällskap med en av dom när den ena solade så han slapp sola själv och om de fick sätta på hög musik så vi kunde ha lite party med dom! Sköna till 100% alltså!

Efter att vi ökat våra risker att få cancer (inte bra) begav vi oss till stranden vi Scandic Hotel och satte oss på bryggan med våran termos, som var fyllt med varm oboy och myste. Det blev en hel del snack om gamla fyllor och lika mycket skratt som alltid blev det! Jag kommer nog aldrig träffa någon under hela min livslängd som kommer få mig att skratta lika mycket som jag skrattar när jag är tillsammans med Lina Gamsäter. Bäst är hon!

På vägen hem åkte vi förbi min kära Lovisa, som var lika glad och söt som vanligt och jag fick äntligen tillbaka min mobil. Jag glömde nämligen den hos henne i igår och jag har känt mig helt halv sen dess. Att inte ha mobilen vid sin sida och kunna ta upp den och ta ett kort när man vill, det känns inte bra ska gudarna veta. Men när saknaden var som värst tänkte jag såhär; "Ibland måste ju någonting man inte kan leva utan försvinna så man lär sig att njuta av stunderna när den verkligen finns där". Det är samma sak med min huvudvärk jag får ungefär en gång om året. "Ibland måste man ha ont i huvudet för att kunna njuta av att man inte har det". Positivt tänkande kallas det!

Det har varit mer än mobilen som jag har saknat idag faktiskt. Eftersom vi åkte bandy med boysen på förmiddagen började jag även sakna konståkningen som jag en gång gick i och var så dukttig i. Ibland känns det som det var mitt livs största misstag att jag sluta i det för jag älskar verkligen att åka skridskor, vare sig man gör pirutetter eller jagar en puck! Känslan av när håret flyger bakåt och när man andas in den kalla friska luften kan inte jämföras med något annat!

Nu har jag allt skrivit bra långt och det börjar bli dags att byta låt snart!
Vill ju inte lyssna sönder Lars Winnerbäcks låtar heller! Hannas låt + Julias dans står på tur.
Mums!

RSS 2.0