Allt är för bra för att vara sant.

Allt är verkligen för bra för att vara sant just nu. Det börjar allvarlig skrämma mig. Bara bra saker har hänt på
den senaste tiden och hela jag bara sprudar av glädje vart jag än går känns det som. Vad är det för dåligt som väntar mig egentligen? Det kan omöjligt fortsätta såhär bra länge till..


<3

Idag har det varit en konstig dag i skolan. Igår gick jag runt och störde mig på allt och alla, men idag har skoldagen varit jätte slapp och har till större delen bestått av skämt, skratt och tårar. Tårarna är ifrån idrotten när Lina kastade in mig i en bänk på volleybollen. På något sätt så fastnade jag med ena foten nertill och flög över med andra kroppen och slog i marken med typ alla tår på vänstra foten  brutna. Okej, kanske inte brutna men jag var tvungen att gråta lite annars skulle ingen förstå att jag faktiskt hade ont eftersom jag alltid börjar garva? när jag skadar mig. Säg mig varför tack, men det har alltid varit så. Det gjorde i alla fall jätte ont men jag fortsatte spela och var egentligen bara glad att jag fick något att skylla på när jag gång på gång klantade mig..

Tennisen fick jag hoppa över i alla fall och istället följde Lina med mig hem. Jag var tvungen att visa min video jag hade spelat in igår åt henne för att göra henne glad (hon är långt ifrån lika glad som jag den här perioden). Det slutade i alla fall med att vi tillsammans spelade in en ny video och den är så rolig att jag får kramper i magen varje gång jag tittar på den. Tyvärr kan jag inte bestämma mig om jag ska våga lägga ut den på youtube eller inte. Jag antar att det redan snackas en hel del om mig och dels kommer ingen mer än vi förstå våra interna skämt i den.. Men men. Jag får samla lite mod tills imorgon så får ni se den då ;)

Nu ska jag  gå och  ta hand om min fot. Den behöver vila lite så jag kan dansa imorgon.
Godnatt!

Huvudvärk.

Jag satte nyss på Lugna Favoriter, i hopp om att min huvudvärk ska gå över men verkar ha bosatt sig riktigt rejält den här gången och ger sig inte ändå. Fråga mig inte varför jag inte har tagit en huvudvärkstablett, för det vet jag inte själv men när man inte har mer huvudvärk än ca 2 ggr/år känns det som man får stå ut lite. Man behöver ju ha ont i huvudet ibland för att lära sig att uppskatta alla gånger man slipper det. Ja, så är det nog.

Igår var det i alla fall studiedag och som de flesta säkert såg i min bilddagbok hade Bea bett mig att komma till skolan och redovisa för en undersökning som vi på elevrådet har genomfört. Jag tyckte inte om idén och när jag öppnade dörren som ledde intil matsalen förstod jag inte vad jag höll på mig! Vem offrar sin studiedag, om så väl tio minuter för att gå till skolan? Nej, så gör man bara inte.
  Efteråt däremot kände jag mig som världens mest respekterade person. Plötsligt hade det blivit ombytta roller och nu var det inte längre eleverna som kom droppandes in i klassrummet  och skyllde på att klockorna går så himla olika på skolan. Nu var det jag och Axel som alla såg upp emot och det var vi som bestämde vem som fick prata och det var vi som fick argumentera emot lärarna som plötsligt blivit "elever". Det var faktiskt  rätt så kul nu i slutändan och jag kan inte säga annat än att jag garanterat växte som person när jag stog där inför nästan ALLA lärarna och skulle prata om stressen på skolan m.m. Det tror jag inte många skulle våga göra i min ålder faktiskt.

Sådär. Nu har jag väl fått alla mina trogna bloggläsare att tro att jag  verkligen inte har något liv och inte blir det bättre av att jag ska gå och lägga mig  tidigt idag och stänga av datorn för att göra läxorna. Nästan pinsamt ju,
men jag har ju trots allt mina orsaker. (Huvudvärken)

Godkväll!


Brors födelsedag idag ;d

Då var man tillbaka till skolan igen då och om jag ska vara ärllg så kändes det helt ok faktiskt. Dagen gick snabbt och jag kände verkligen av vilken skillnad det var att gå till skolan sen sist jag var där och gick hem med en stor klump i magen och aldrig ville tillbaka. Nu var man utvilad och blev ändå rätt så pepp på de uppgifer man fick och efter att jag har skrivit klart det här så ska jag  ta mig i kragen och göra de läxor vi fått, så jag har dem gjorda. Här ska det planeras nämligen!


image16

 Idag är det även min brors dag och trots att jag gick och funderade större delen av dagen  idag på vad jag skulle köpa kunde jag inte komma på något kul. Jag bestämde mig istället för att inte köpa något alls och bakade en tårta åt honom när jag kom hem. Drömrulltårta med smörkräm, täckt av grädde och garderad med choklad blev det som jag sedan placerade på ett silverfat och omringade med färska blåbär. Alldels för gott. Trots att det har gått snart tre timmar sedan jag åt känner jag mig fortfarande som en uppstoppad elefant. Men men, är det födelsedag så är det! ;)

Finns inte så mycket  mer att skriva om dagen faktiskt. Hade räknat med att skriva mer, men det tog plötsligt stopp i hjärnan på mig så troligen betyder det att jag borde ta tag med skolarbetet. Ett stort Grattis till bror och ett stort tack till Andreas som igår kom på att min cykel stod vid Ekholmsskolan när jag hade gått ändå till honom för att hämta den (Y). Det kändes inte alltför bra måste jag medge..

De tre bästa veckorna i mitt liv.

Jag hade sett fram emot den här tiden länge. Redan 3 veckor innan höstlovet tog plats och de väntade oss som mest i skolan var lovet och praotiden ljuset bland all stress. Det var tveksamt om jag överhuvudtaget var mänskllig den sista veckan och lättnaden jag kände när jag  satt i bilen påväg till flygplatsen som skulle ta oss till Canariörna kommer alltid ha en plats bland mina minnen. Kanske en plats jag helst vill förtränga, men som ändå måste finnas kvar så att jag inte glömmer bort hur dåligt jag faktiskt mådde av att pressa mig själv så hårt. Det får inte ske igen och tack vare en underbar vecka i solen kunde jag återigen stå på mina fötter och känna mig levande.

Att det sedan väntades två veckors praktik när jag kom hem gjorde inte saken sämre direkt. Jag hamnade på Linds Café i Ikano där jag stormtrivdes från första början. Personalen var av de skönaste slaget och redan första dagen berättade dom att jag troligen skulle få jobb där eftersom jag var så framåt och trevlig mot alla kunder. Även från många kunder fick jag beröm och många av dem var stamkunder som kom dit och åt var och varannan dag och sista dagen kom de fram och önskade mig lycka till med livet och fortsatta studier. 

Även en hel del roliga saker hände på jobbet och självklart begick jag en hel del misstag. En dag, när jag knappt sovit något under natten råkade jag servera jordgubbssylt till en kunds köttbullar som hade bett om lingonsylt och när en annan kund frågade om ett glasmjölk frågade jag om den ville ha stark eller -lättöl. Liftar-Patrik kom även förbi ett flertal gånger och lunchade och jag har ingen aning om han kände igen mig eller inte, men sista dagen  innan han skulle ge sig av kom han fram till kassan och gav mig en lapp där det stod; Hej, Jag tycker du är jätte söt. Kan du inte höra av dig. Längst ner hade han skrivit sitt telefonnummer och jag kunde inte göra annat än att garva och berätta för personalen.
   Sista dagen kom det också fram ett det var jag som hade gått in och bråkat med Sussis man som jobbar i kiosken vid Nya Munken. Hon hade berättat det för mig första dagen och sett att jag hade gjort någon speciell min när hon hade sagt det och när hon hade berättat om mig för honom hade han sagt att det hade varit en liten söt tjej inne hos honom och sagt till om att man inte får sälja cigaretter till minderåriga. (Jag kan inte fatta att jag har gjort det en gång i tiden!!!) Andra gången hon drog upp erkände jag att det var jag som hade gjort det och då blev hon helt chockad, samtidigt som hon sa att hon hade känt på sig det hela tiden. Lite kul blev det i alla fall och  hon sa att det var länge sen hon hade skrattat så mycket, så samtidigt som jag skämdes ihjäl var jag ju glad över att jag lyckats få henne på bra humör? ;d


image15

Eftersom jag inte började förrän vid 10.00 varje dag uttnyttjade jag självklart det och jag vet inte hur många nätter jag antingen har sovit borta eller haft någon som sovit över de här två veckorna. Nätterna jag sovit själv är få i alla fall och varje dag har varit som en fredag för mig. Jag har gjort saker i princip hela tiden och  tiden jag fått för mig själv har inte varit lång. Vilket i och för sig inte har gjort någonting eftersom jag trivs med att ha en massa saker att göra hela tiden. (Så länge dom är roliga och då räknas självklart inte en massa plugg!!!) Det har varit hockey, galna upplevelser tillsammans med Lina, massa myskvällar, fester och ja,  inget annat än 2 toppen veckor! Jag har knappt stött på ett endaste problem och vad jag än har gjort har allt gått som de ska.

Det är egentligen inte rättvisst att jag ska få ha det såhär bra och nu i efterhand känns det ändå lite skrämmande. Tänk om jag har fått ha det såhär bara för att nu väntar yttligare några stressiga veckor i skolan eller att något hemskt ska hända? Eller förtjänade jag dessa underbara veckor? Kanske gjorde jag det.

De här 3 veckorna har i vilket fall varit 3 toppen veckor och jag vill inte överdriva, men jag tror nog att de har varit de tre bästa veckorna i mitt liv. Allt har gått min väg och allt jag vill är att de ska fortsätta såhär. Jag vill inte tillbaka till skolan och behöva börja planera och vara duktig igen. Jag vill att tiden ska stanna, här och nu. Jag vill aldrig sluta må såhär bra och känna mig såhär lycklig.

Detta var värre än att åka Fritt fall på grönan.

Idag flöt dagen på som vanligt. Jag tog bussen tio över nio, stod i kassan fram till lunch, åt mat tillsammans med Robert och Axel, stod i kassan fram till fyra och fick tillslut traska hemåt med en påse full med mackor, biskiver och chokladbollar. Mums!
 Direkt bar det av till tennisen och efter ett hårt träningspass (inte) bar det av till Ljunkan, som för övrigt bara gav positiva vibbar. Jätte mysig korridor, fräscha och moderna klassrum, öppet och fullt av olika folk. Vi träffade även på Honken rätt så snabbt som visade oss runt på bl.a elavdelningen, tog oss till en danslektion på estestika linjen, visade vägen till en modeshow och hämtade Amanda som tog med oss till Stylistavdelningen. Vart vi än kom var det fräscht (tvärtemot Kathedral, som jag upplevde som sunkigaste skolan), så det är verkligen synd att de inte har naturlinjen. Då skulle Ljunkan vara det självklara valet, helt klart!

Redan efter att vi kommit hem och var påväg till Ica flamman för att möta Henric igen började våran galna kväll. Både var helt cp på vägen, (vi lekte att vi var duracell-kaniner) och när vi kom fram till Ica flamman kom en bil sladdandes emot oss. Självklart blev vi livrädda och det var en otrolig lättnad när det sedan visade sig att det var Honkens (störda) kompisar som var ute och körde. När de sedan kom förbi och sladdade en andra gång och frågade om Honken ville ha skjuts tackade Lina? ja och plötsligt var alla tre samlade i baksätet. Och väl där kunde jag inte slappna  av en endaste sekund  eftersom  dom körde som dårar och jag trodde vi skulle krocka vilken sekund som helst. Det var värre än att åka Fritt fall på Gröna Lund vill jag lova och jag hade hjärtat uppe i halsen under hela åkturen. TIll skillnad från Lina som istället skrek som en stucken gris och hade största paniken. Jag njöt, eftersom jag älskar att vara skräckslagen och det var precis vad jag fick vara. Värre åktur har jag aldrig varit med om. 100% Galet. Men fy fan så kul!

Imorgon blir det till jobbet igen, sedan dans och direkt efter det hockey! En dag att se fram emot alltså, så det är nog bäst att jag går och lägger mig nu om jag ska orka med alltihopa. Lina (tråkig som hon är ibland) ligger redan och sover sedan en halvtimma tillbaks... (Y)

Natti natti.

Tänk att så lite kan göra en så glad ibland.

För tillfället  så sitter jag och lyssnar på när Hanna Westman sjunger I will allways love you på Youtube om och om igen och tänker tillbaka lite på de senaste dagarna, som har varit riktitg riktigt bra. Jag älskar verkligen att vi är ute på prao just nu och har haft jätte bra dagar på Linds Café. Alla är verkligen jätte trevliga där, det är bra stämning och gamlingarna älskar mig. Och bäst av allt är ju självklart att jag  har sluppit alla läxor, inte behövt stressa en endaste dag och haft  tid att träffa folk varenda dag! Mycket till sömn har det visserligen inte blivit eftersom jag antingen har haft någon som sovit hos mig eller själv sovit över hos någon, men vad gör det egentligen när jag får må såhär bra! 

Även helgen har varit super. I fredags åkte jag ut till Cameron Diaz och sov över där tillsammans med Lina och Richard. Vi åt mat, lekte med Mallans bruchor (som för övrigt är helt galna), kollade idol och tog det lungt uppe på loftet där tiden automatiskt bara rann iväg. Kul var det i alla fall och kul var det att träffa Malin som inte har varit här i Linköping på flera år kändes det som. 
 På lördagen var jag och och Lina hembjudna till någon privat finansiering av make-up märket Mary Kay där vi gick -  hand och  -läpp inpackning och även fick pröva ut olika foundation m.m. Riktigt trevligt faktiskt, men produkterna var alldeles för dyra för min plånbok så det blev inget köpt direkt. Men som sagt, trevligt var det allt! 
  Efter det så blev det in till stan med Malin och Lina och efter lite fönstershopping blev det att äta (och fika för min del) på Steve's där vi pratade snusk och skämde ut oss och hade det allmänt roligt brevid några snygga 20-åriga killar som måste tyckt vi var helt dumma i huvudet.

På kvällen åkte jag till Lina igen och dit skulle även Rickard komma och  innan dess slog det mig att om han var hos Jakob borde även Rustan och Andreas vara där. Så jag sa till Malin att hon skulle be Widar att ta med dom två och när han sa att han lyckats få med dom blev jag självklart helt till mig av lycka. Ni har ju säkert läst själva om hur glad jag blir av att träffa honom, så när Andy ringde på dörren helt själv blev jag nästan lite besviken. Som vanligt, antog jag eftersom det alltid blir så att mina förhoppningar går i kras när det gäller honom. Malin insåg dock hur ledsen jag vart och började sms:a lite med han och tillslut ringde de upp på Andreas mobil och han sa att han hade ångrat sig och ville komma hit!!! Jag blev självklart överlycklig och cyklade genast ner till busshållsplatsen för att möta upp honom och därefter kunde jag inte sluta le på hela kvällen. Visserligen kunde han bara stanna i 45 minuter, men den tiden var guldvärd för mig. Jag blir aldrig så glad som när jag får träffa Jonas. Jag vet inte riktigt varför, men det är bara så och jag har absolut inget emot att jag kommer vara glad hela dagen idag och troligen långt in på veckan. För att träffa Jonas ger mig glädje som räcker många dagar efteråt och tänk att man kan bli så glad  över så lite ibland.

Nu ska en glad Lina åka iväg till mormor och morfar och  äta lunch och  troligen äta sig tjock på kakor och tårta. Ha en bra dag!

/ lina


3-2 till LHC

Livet blir vad man gör det till. Idag, trots att det var sämsta draget på matchen, lyckades Lina och jag göra det till en kväll jag sent kommer att glömma. Det var som Gud var med oss under hela kvällen och öppnade alla stängda portar vi hade framför oss. Vi kan ju börja med att vi slapp köpa biljetter eftersom vi följde efter en knubbis när han gick in någon bakväg två minuter över sju. Han bara kollade på oss, hälsade och lät oss gå upp på läktaren utan att fråga några som helst frågor om vad vi höll på med, om vi hade biljetter eller varför vi överhuvudtaget följde efter honom. När vi kom upp till läktaren kändes det som man var på teater eller något för hela arenan klappade händerna 24/7 och vi garvade ihjäl oss åt hur sega alla som stod där var, istället för att flyta  med i strömmen och bli lika sega vi. 

 I pausen blev jag sugen på något att äta och eftersom vi hade lämnat våra plånböcker hemma fanns det bara ett altenativ som gällde; Vip-rummet. Och jag vet inte hur det kom sig att vi kom in, för trots att det inte var en endaste som passerade ingången kunde vi lätt som en plätt passera vakterna och slå oss ner vid ett bord och ta för oss av delikatesserna. Kaffe, festis, choklad och muffins i stora mängder och efter ett tag kom ett gubbgäng och slog sig ner vid oss. Jag skulle spela lite vuxen och låtsas kunna en massa om matchen och började snacka om hur  givet det var att Lhc skulle vinna mot Luleå eftersom de aldrig hade vunnit i Cloetta Center förut. 
- Är vi på samma match eller? fick jag till svar. Det är nämligen Skellefteå som spelar.

Det fick sig ett gott skratt i alla fall. Fast vi fick ett ännu godare skratt när vi skulle gå tillbaka till läktaren och vi råkar gå in i en liten 3-åring tjej som ramlar bakåt och slår  rumpan i backen. Det är först Lina som klantar sig och puttar lilla flickan framför mig, som självklart inte jag är med och fortsätter bara att gå framåt. Har fortfarande kvar synen av när flickan ramlar bakåt och hennes chockande min efteråt. Till och med jag blev chockad över hur vi bar oss åt. Som tur var kom ingen till skada eftersom till och med föräldrarna skrattade när vi skyndade oss därifrån.

Som sagt, yttligare en galen kväll med dig Lina och om jag ska vara ärlig vet jag inte ens själv vad som  hänt med mig sen jag kom hem ifrån Canariöna. Det är som om jag har samlat på mig ett stort lager med energi som bara vill förbrukas hela tiden. Rätt så stört faktiskt, fast så länge Lina tycker om det gör det ingenting.
- Du verkar ha blivit så mycket lyckligare på något sätt, sa hon till mig när jag var som mest störd under matchen. Och ja, det har jag verkligen blivit!


Hockey nästa!

Mums! Mamma har spenderat eftermiddagen med att baka jätte goda cookies så ikväll  valde jag att äta mig mätt på sånna istället för middag. Jag har ju lite problem med att sluta äta om jag väl har något gott framför mig, så det är ett måste att göra så. (Om jag inte vill se ut som min pappa eller någon annan tjockis om ett år förstås).

Riktigt trevligt hade jag det på Linds café  ute i Tornby idag i alla fall och de sa att jag hade chans att få jobb om jag skötte mig under dessa 2 veckor, så självklart gjorde  jag allt för att verka så trevlig som möjligt och gjorde allt jag blev tillsagd. Alla gamlingar älskade mig dessutom och sa att jag var så söt så och de som jobbade  där presenterade mig för alla snygga killar som kom in och ibland lyckades de faktiskt göra mig lite generad. Härligt folk som jobbar där som redan kan skämta med en efter en dag! Stormtrivs redan! Lunchade med Axel som kom in helt själv och ville ha lunch och efter att jag slutat vid fyra gick jag bort och mötte Lina som skjutsade hem mig.

Nu ringde Lina och klagade på att jag jämt är sen så det är väl bäst att jag skyndar mig lite. Suck. Men men. Antar att det är värt det när det är hockey som står på schemat! Känner mig riktigt pepp för att stå i klacken och skrika lite!
Hoppas du läser det här Rickard för jag hinner inte ta en promenad ikväll.

Puss ajdö!

Forget about the people from your past, 'cause there's a reason why they didn't make your future

En super helg har det allt varit. Den började ju redan bra i fredags och lördagen fortsatte lika så då det blev stan med Lovisa & Lina hela dagen. Jag behövde ett par svarta jeans och slog till på första bästa fornarina inne på MQ. Lika sköna som ett par ridbyxor är dom så jag kan inte vara annat än nöjd. Och så äntligen kan jag ha alla mina tröjjor jag har bojcottat pga att jag har äcklats av mina förra svarta jeans, där färgen blivit daskigt grå istället. En rosa stor stickad tröjja blev det också och för en gång skull unnade jag mig lite godis med.

På kvällen blev det fest hos först Andreas och senare vidare till Jakob och jag lyckas visst alltid hamna på dom mest konstigaste festerna. Jag var såhääär nära (tänk er ett mycket litet avstånd mellan tumme och pekfinger) på  att ringa ambulancen när alla höll på att decka, främst Richard som inte ens reagerade när vi hällde ett stort glas vatten över huvudet på honom. Han skrämde livet ur mig, trodde han hade dött till en början. Skjuts hem fick jag av Philip Jakobsson som jag inte träffat sen Böda i somras så då kunde man inte vara annat än lycklig när man plötsligt fick sitta bakom på mopeden och hålla om honom. Ville egentligen aldrig släppa taget därifrån eftersom det alltid dröjjer så förbaskat länge tills vi ses igen, tyvärr.
 Även många andra hann jag träffa som inte varit annat än saknade på senaste tiden. TIll dom hörde bl.a Cunning, Fia, Basse och framför allt Julia som jag inte varit med på evigheter, personer jag alltid mår lika bra av att träffa. 

Söndagen började med en cykeltur; först till pappa, sen till Ica och sist av allt överraskade jag Lina som blev ordentligt  överrasskad när jag plötsligt plingade på dörren utan anledning klockan halv tolv på morgonkvisten. Spelade ingen roll att det var på moron egentligen, för hon var lika störd som vanligt. (Mitt sätt att säga att jag älskar henne) På eftermiddagen, efter en gormémiddag med familjen åkte jag iväg till älsklingshonken och myste en stund och efter att vi varit och hängt upp några tavlor i Skogsvallen med Feggao gick vi och hämtade upp Lovisa som sedan följde med oss hem och kollade film. Mys!

image14

Nu är det allt lite bra sent och jag har suttit och grubblat över saker och ting allt bra för länge, så trots att klockan är mycket kändes det viktigt på något sätt att skriva av sig lite. Inte för att jag kan skriva så detaljerat (jag tror nämligen min mamma har hittat min blogg och börjat snoka) men det är ändå skönt att få skriva av sig ibland som jag säkert har skrivit fler gånger. Det är som att lätta på hjärtat en aning och trots att man inte rört sig mer än att man ändrat plats på fingrarna mellan de olika tangenterna, känner man sig på något sätt, betydligt lättare än förut. Ni som inte testat att skriva av er borde absolut testa! Absolut första hjälpen när ångesten är som värst.

Rubriken är tagen från Lina  som skrev det till mig när jag berättade att jag skulle ta upp kontaknten med alla jag inte hunnit med under senaste tiden. Nu när jag har prao i två veckor och jag inte behöver lida av varken läxor eller prov såg jag  det som en utmärkt idé, men Lina höll tydligen inte med. Stumpan min. Hon tror nog att jag ska överge henne, men det är det sista jag skulle göra. För dig skulle jag kunna offra varenda vän jag har ska du veta.

Godnatt!

Gran Canaria, the rehabilitate

Jag kallar det för mitt rehab. Att jag fick komma bort från allt över en vecka var precis vad jag behövde för att bli återställd från all stress som har förekommit i mitt liv de senaste veckorna. Jag har nog aldrig riktitg njutit av en resa som den här och trots att hotellet inte ens var i närheten av att kunna jämföras med de senaste 5 stjärniga Hilton hotellen vi bodde på i Spanien uppskattade jag allt otroligt mycket. Sängarna var till exempel hårda som sten, men bara för jag knappt hunnit sova den senaste tiden kändes dom mjuka som bomull. Så var det med nästan allting. Finare platser har man ju varit på, men bara för att den här resan behövdes så himla mycket såg jag allt som om det vore rena drömpalatset. För den här gången var det det, i alla fall för mig.

Sol, bad och lata dagar kombinerat med joggigturer, träningar och regelbundna måltider med musik till var precis vad jag behövde. Äntligen har jag hunnit tänka över saker och ting, hunnit fundera och framför allt bara tagit det lungt. Det var så länge sen sist och det är verkligen något man behöver göra för att må bra!

Nu mår jag nämligen super! Jag har fått en fräsch bränna, har välvårdade naglar och nyklippta toppar och känner mig nästan som en ny person. Nytt smink och kläder har också inhandlats och rummet är i hyfsad ordning. Allt precis som jag vill ha det! Nu gäller det bara att fortsätta hålla humöret på topp och inte komma tillbaka till där jag en gång var, vilket jag hoppas att jag aldrig mer kommer.

image13

Nu ropar mamma att middagen att klar så nu ska jag gå ner och vara social med min familj. Jag fick nämligen ett stort utbrott på hur vi hade det här hemma under semestern, hur vi behandlade varandra  och inte gjorde någonting åt det. Det var precis som om jag var en tickande bomb under de första dagarna som bara väntade på att få explodera med allt jag hållt inom mig de senaste veckorna. Och mitt utbrott gav resultat ska ni veta! För nu har jag fått alla till att ändra inställning till vissa saker och ting som jag var förbannad på innan och plus så fick jag mig en riktig pratstund med mamma, vilket jag inte haft på år och dar!

Aja, bäst att skynda mig ner så de inte har hunnit äta upp innan jag kommer!
Smaklig måltid!

RSS 2.0