Blick från Öland

Jag skickade nyss iväg ett mejl till mammas föredetta kille och tackade så hemskt mycket för kameran han ringde och lovade mig idag. Blev hur förvånad som helst när han ringde. Jag var ute och gick och återupplivade gamla minnen från i somras då jag var här med Lovisa, Malin och Widar och kände mig riktigt nostalgisk där jag gick helt ensam runt kajjen och inte stötte på en endaste människa. Plötsligt ringer mobilen  och jag menar, vem förväntar sig att en 50-årig man ska ringa än så fort det står ett okänt nummer på displayen? Jag hamnade allt i chocktillstånd ett tag, men när jag så småningom insåg vem det var pratade jag på som om det var igår jag delade dörrnyckel med honom. Är fortfarade förvånad över hur otroligt naturligt det kändes att prata med honom, (vi kom inte alltid så bra övvreens när han bodde här) men vi alla mognar vi väl någon gång och inser våra misstag. Han är trots allt en toppen kille trots sina gamla år och den enda vuxna jag verkligen kan lita på till 100%.  En hel del prat blev det och jag fick som vanligt höra hur fina han tyckte bilderna var som jag hade skickat några dagar innan via mejl och han avslutade samtalet med att säga att jag genast skulle gå hem och kolla mejlen på nytt. Sen dess har jag gått hela dagen och väntat på att få lite datortid över och jag måste erkänna att jag anade redan innan jag öppnade det att det skulle stå att han ville ge mig sin kamera! Han har alltid tyckt om mig så mycket och verkligen sett mig som en speciell person så det var bara att tacka så hemskt mycket och vara glad. Och det är jag för det här kommer jag tjäna flera tusenlappar på!

Jag har även hunnit med att gå en andra promenad och den blev aningen längre. Började med att ringa till Henric som jag  hade lovat att ringa och han var på super bra humör så efter det nästan flög jag fram genom de tomma gatorna, som annars på somrarna brukar vara fulla av turister. Musik hade jag också med mig och trots det ödsliga Öland, vars Borgholm gått i ide och fick mig att känna mig ensammast i världen var jag på strålande humör och dansade fram genom gatorna och slog volter runt räcken.

Annars har det inte blivit mycket mer gjort idag. Jag sov ända fram tills halv elva och efter frukosten åkte vi ut till stugan en snabbis och hämtade hem lite smått och gott och resten av eftermiddagen (bortsett från mina promenader) har jag vilat och kollat på TV. Riktigt lungt och skönt har det varit och som jag har skrivit innan, så är det här verkligen ett ställe där jag kan koppla av på och koppla av det behöver vi alla ibland.

Min platttång har även gått sönder för er som ville veta och jag kan verkligen inte förstå hur, eftersom den fungerade utmärkt på julafton och jag har varken tappat den eller använt den sen dess. Märkligt, men det hindrar inte mig ifrån att gå och köpa en ny imorgon. Direkt när jag kommer hem blir det stan för min del för platttång klarar jag mig helt enkelt inte utan. Tror faktiskt inte att jag är ensam om det heller för den delen..

Nu har alla gått och lagt  sig förutom jag så känner att det är dags för den tradionella badrumsvisiten med samma rutiner var eviga gång. Godnatt!

Julafton


Nu har man överlevt ännu en överskattad jul. Det enda som är roligt i själva verket är ju alla paketen man får, resten är egentligen näst intill tråkigt. Man far runt bland släkten, äter sig alldels för mätt på mat och choklad och försöker vara så social som man bara orkar mot alla man inte känner så bra och egentligen inte har något gemensamt att prata om. Tillslut mår man bara illa av alltihopa, vill helst spy upp all julmat och gå och lägga sig.
Ju äldre man blir, desto mer inser man att julen inte kommer bli så mycket roligare än såhär. Det pirrar inte längre i magen kvällen innan när man ska försöka sova och det är inte längre än massa överraskningar som ligger inslagna under granen.  Man vet på ett ungefär vad man ska få, tomten kommer inte längre och julmaten smakar inte längre lika gott.

Trots det har jag haft en underbar julafton. Plånboken är snäppet tyngre, badrummskåpet är påfyllt med nya skönhetsprodukter och man har fått lite av varje som man behövde. Har även hunnit träffa en stor del av släkten och jag har lyckats hålla mig vaken till hela Kalle Anka där man i stort sätt säger  "Åh nej , inte den här nu igen" till varje julhälsning som kommer. Fullt av God Jul sms har man även hunnit skicka och fått tagit emot och hurtig som jag är ibland har jag även hunnit ta en promenad med Ahlberg.

Imorgon far jag till Öland över några dagar och firar jul med pappas släkt och alla ingifta plastkusiner. Ska bli riktitg roligt faktiskt och om det är något ställe jag kan koppla av till 100% så är det just Öland. Allt är dött, man har inget att göra och får helt enkelt en massa tid för sig själv.

Traditoner kallas allting och  trots att dom ser lika dana ut varje år och ibland bara blir tråkigare och tråkigare behövs dom för att skapa en spännande vardag och för att ha något att längta efter. Att en dag som julafton sprider glädje kan väl ändå ingen ha missat och glädje bland familjen behöver vi alla ibland. Rätt som det är försvinner ju en efter en..

Klockan är nu 01.08 så det har blivit sent nu igen. Jag får skylla på promenaden som jag tog förut. Har ställt klockan på 07.00 så att jag ska hinna packa och fixa iordning allt imorgon och för en gång skull vara klar i tid tills Kalle kommer och hämtar upp mig. Jag skulle egentligen ha sovit hos honom, men envis som jag är totalvägrade jag när han inte hade städat ordentlgit som han lovat. Ni ska se bilderna jag tog hemma hos honom idag. Det är fan inte konstigt att jag mår dåligt av att vara där! Helt katastrofalt överrallt. Jag som inte ens är stor får knappt plats att komma in genom dörren till mitt egna rum. Bli aldrig som min Pappa allihopa! Bästa rådet jag kan ge er!

Godnatt allesammans och hoppas ni haft en riktigt God Jul.

Vilken perfekt start på jullovet!

Vilken perfekt start jag fick på jullovet igår! Det kändes verkligen av att man hade lov när jag igår snörade på mig skridskorna på en bänk på Stångebro för att sedan spela bandy med bl.a Adam, Skeppa och Emma. Inte för att det gick särkilt bra att spela när man bara hade en massa proffs på plan, men roligt var det i alla fall. Klantig var jag också som fällde Emma med bandyklubban eftersom jag trodde att det var Adam som svishade förbi framför mig..
Kramp i foten fick jag också, så efter ca en och en halv timma gick det inte att spela mer för min del och eftersom kylan hängde i luften beslöt vi oss för att gå och byta om och sedan gå hem till Emma och laga lite mat. Emma värmde rester, Adam & Skeppa gjrode våfflor och jag kokade korvar eftersom ingen kunde enas om något. Även Lina kom och gjorde oss sällskap efter ett tag och då blev det självklart mycket snack och skratt vid matbordet.
   Efteråt bar det av till stan där vi träffade på en massa olika folk och jag köpte även min sista julklapp till paketlekten som senare ägde rum på kvällen. Amy Diamont var ju också på stan och jag måste bara tillägga att jag tycker hon ser förjävlig ut för att vara så gammal.

Vid åtta träffades alla mina favoriter hemma hos Amanda i alla fall och bordet blev snabbt fullt av en massa paket. Att jag sedan bara gick hem med ett var väl desto tråkigare, men det blev en lyckad och rolig kväll så det gjorde inte så mycket för min del. Vickan och Amanda kunde ju skatta sig lyckliga som fick mest paket och jag hatade nästan Lai där ett litet tag eftersom hon HELA tiden tog mina paket! Kanske inte hatade, för man kan inte hata den bruden på något sätt, men lite små arg blev jag allt ;d Jätte rolig kväll hur som helst och det kändes så bra att alla tjejjer var samlade på nytt igen. Ni betyder så mycket för mig, allihopa.

För tillfället så sitter jag och väntar på att klockan ska bli kvart över tolv. Då ska nämligen hela familjen iväg till Gamleby på begravning. Det är gammelmormor som gått bort så visst är det lite tråkigt. Jag vet inte varför jag alltid skrattar till lite när jag ska berätta det för någon, (jag är verkligen inte glad över att hon är död) men på något sätt låter det så konstigt eftersom jag aldrig brukar prata om henne och de flesta av mina vänner visste nog inte ens om att hon existerade. Hur som helst så var hon en mycket stark kvinna i alla fall och hela 10 barn hann hon inskaffa så det kommer bli en riktig stor begravning med mycket folk. Säkert runt 60 pers och tänk då att alla dom är mina släktingar. Då blir det ju åtminstonde lite trevligt att få träffa alla.

Nu så ska jag fixa till det sista innan jag åker.
Vi ses på Ikano klockan 19.00!

02.54

Jag känner mig sunkigast i världen. Sitter uppe och diskuterar om hur svåra killar kan vara ibland med Alhberg och det är så kul att höra vad han har att säga att inte sängen känns lockande..Men ändå. Nu är klockan 02.58 och såhär länge har jag aldrig suttit uppe vid datorn förut. Hittar inte en anledning till varför?

Jullov

Idag har jag varit jätte glad hela dagen. Med tanke på att jag gick och väntade på julavslutningen är det kanske inte så konstigt, men allt har ändå varit speciellt idag. Det började nog vid promenaden när jag och Lina bestämde oss för att ta en egen promenad och gick upp till Jakobs lägenhet för att se om han var hemma, vilket han självklart inte var. Så istället för att säga hejdå till honom postade vi massa skit och ställde dit en blomma utanför dörren. Riktigt lustigt att han direkt kom på att det måste ha varit jag...

När vi hade juldans blev allt ändå som värst. Lina gjorde verkligen allt hon kunde för att förstöra och la sig på golvet och skit när vi skulle  försöka dansa i en ring. Det var rama rena turen att jag inte kissade på mig så kul jag hade under den tiden. Och inte blev det bättre av att vi dess för innan hade haft krig med såpan vi hade rengjort skåpen med och snackat snusk större delen av lunch-rasten inne i matsalen. Det är fan konstigt om jag inte har träningsverk i magen imorgon.

På kvällen blev det julavslutning och jag tyckte faktiskt det var riktigt roligt att stå med i kören den här gången. Vi hade valt bra låtar, det var bra stämning i aulan och alla fick ta del av julkänslan som spred sig i luften. Även under uppvisningen var jag glad och stod och dansade och grejja och försökte sprida så mycket glädje som möjligt. Fick även höra från flera personer att jag såg ut som Carola Häggkvist under kvällen så börjar allvarligt fundera på om vi kanske är lite lika ändå. Fick höra det  flera gånger när jag praktiserade på Linds och hade lockat  håret och även andra dagar när jag haft så har jag fått höra det. Inte för att jag kan se några likheter själv, men något måste det tydligen  vara..

Himla skönt med jullov nu och hur som helst så ska jag se till att njuta av det riktigt ordentligt. Det kan ju behövas om jag ska orka ha kvar mina betyg som gavs ut idag. 13 MVG och 4 VG om jag minns rätt, så jag ska inte klaga. Är rätt så förvånad över mig själv faktiskt..

image20
9F, älskade älskade klass.

Lovet ska i alla fall börjas med en bandyträning i Stångebro imorgon. Ska träffa några från klassen imorgonbitti och spela lite så vi får väl se hur många mer blåmärken jag kommer ha efter det. Har redan fullt på armarna eftersom jag har bett folk att dem ska slå mig där så jag får riktigt ont. Aningen sjukt faktiskt, men jag skrattar alltid när jag får ont så ibland kan de vara riktigt behagligt att få ett slag lite här och var.

Jag saknar Jonas också. Det är jobbigt att tycka om någon som bor ända borta i Malmslätt ibland..


00.18


image19

Här sitter man och berättar om sina framtidsplaner som ingen mer än jag själv verkar tro
på. Ni skulle bara veta, man blir helt kär i dom! En dag ska jag allt visa den där pms-
ungen hur rik jag kommer att bli och hur jag kommer kunna skämma bort honom med
allt han vill ha en vacker dag!  Vet ju att han innerst inne längtar sönder sig ;d

Nu måste jag verkligen sova! Varför kan inte mamma vakna av min musik och skrika
att jag måste gå och stänga av bredbandet så jag kommer här ifrån någon gång! Hur
ska jag någonsin kunna bli längre om de ska sluta såhär varje kväll va?

Duracell

För övrigt så kände jag mig som en Duracell kanin när jag var påväg till Lovisa förut. Benen bara
sprang automatiskt och när jag upptäckte hur nära det var för kunde jag inte sluta le. Väl framme
var jag hur som helst hyfsat andfådd eftersom jag inte sprungit på över tusen år så sitter och
funderar på vad Lovisas låtsas mamma måste ha tänkt om mig när jag berättade om hur jag
förvandlades till en Duracell kanin påvägen till dom..

På vägen hem var jag som vanligt i alla fall och det blev en kort vistelse den här gången eftersom
de skulle åka nästan direkt efter att jag kommit. Så jag gick hem en halvtimma senare och
plötsligt kändes vägen dubbelt så lång. Blev lite smått deprimerad sådär och bestämde mig
för att sitta och nörda photoshop ett tag. Blev kanske inte så många höjdar bilder direkt och
jag har väl inte blivit så värst mycket gladare av att ha suttit här och degat i en timma, men va fan!
Jag om någon ska väl inte klaga! Det är bara att ta av sig kläderna och krypa ner i sängen och
hoppas på bättre dagar.

Godnatt!

image18
Sa ju att jag lekte med
photoshop...

Starkare och bättre.

Hur länge som helst sedan jag skrev nu. Har velat göra det i flera dagar, men ni som har läst min blogg
tidigare vet ju hur det ligger till mellan mig och tiden. Den rinner av lika snabbt som sanden rinner ner mellan
fingrarna i handen och på senaste tiden är det knappt så jag har hunnit vara hemma. Både idag och igår har
jag spenderat hela dagarna på stan,  i full jakt efter en lyckad julklappshandel och i söndags var jag hos Jakob hela kvällen och lite senare på kvällen kom även Lina hem och sov hos mig. Hon fick sova på mattan eftersom hon hade varit stygg den kvällen och inte hört av sig och sedan kommer hem 20 minuter över elva. Jag kände mig förnedrad, bortglömd och det kändes som jag hade världens dummaste mamma som inte brydde sig ett dugg om vad jag gjorde om kvällarna. Men ok, jag ska inte klaga. Stränga mödrar är inte heller alltid så uppskattat..

Det var trevligt att få träffa Jakob lite i alla fall. Man blir alltid på så bra humör efter att ha varit med honom och sättet han bryr sig om än, det är inte många killar som är så! Han måste nog vara den bästa killkompisen man kan ha. Någon som verkligen älskar än för den man är, någon man alltid kan komma till och någon som ställer upp i alla väder. Som min storebror, fast starkare och bättre. Det kommer bli tomt när han åker tilbaka till Belgien över jullovet.

Nu så ska jag iväg till Lovisas nya hus och hjälpa till lite. Tog ju som sagt bara 2 min och 38 sek att cykla dit sist så inte något jag behöver skjuta upp på direkt. Det är  stor skillnad emot när man ska cykla till skolan. När man vet hur lång väg som väntar än och hur kall man kommer vara när man kommer fram. Då är det inte så konstitg att jag knappt lyckats komma i tid till en endaste lektion den här terminen. Ge mig busskort, ngn!

Nu har jag bara skrivit en massa onödiga saker och jag vet hur det snart kommer börja bubbla
i Lovisas huvud om att jag är seg nu igen..

Bäst att sätta fart!


Hallelujah och nostalgi.

För tilfället så sitter jag djupt nere i min datorstol med fötterna på cupboarden och med tangentbordet i knäna. Emma Daging skickade mig idol-Amandas Halleluljia låt alldels nyss och den är så otroligt bra att det känns som jag ska somna till den vilket minut som helst. Jag är inte typen som brukar sjunka ner i datorstolen såhär, men nu gick det inte att undvika. Man får rysningar och Oc-nörd om jag en gång var gör att hela klippet när Marissa Cooper dör spelas upp om och om igen i huvudet och drar mig tillbaka till kvällen då det där avsnittet gick på TV. Jag grät stora floder, låg och sparkade i soffan och visste inte vart jag skulle ta vägen. Det kändes verkligen som en del av mig dog den kvällen och stunden när jag stod där på min balkong med kinderna helt blöta av tårar och kollade upp mot stjärnorna  minns jag fortfarande. Jag älskade verkligen den serien.

Som ni säkert förstår har jag det rätt så svårt att komma igång med min prao-rapport när jag är såhär nostaligsk. Den skulle varit inlämnad i torsdags, men skoltrött som jag är orkar jag inte längre bry mig om när saker och ting ska vara gjorda. Jag har gjort mitt den här terminen. Resten får gå som det går. Jag har betyg så det räcker att komma in på vad jag vill ändå.

Innan jag bryter min magiska stämningen här med mig själv och idol-amanda måste jag vara skriva att min helg har varit super. Ännu har inte något hemskt hänt mig utan mitt underbar liv där allt går dit jag vill verkar fortsätta. Speciellt när det gäller Jonas, för det är han som gör mig mest glad just nu. Fick äntligen komma ut till honom i fredags och det vet jag inte hur många gånger jag tjatat på att få göra innan dess. Vi hade det mysigt, kollade lite film och det var länge sen jag fick sova så gott som efter den kvällen.

Igår så jobbade jag. Det var stressigt och rätt så tråkigt faktiskt, men det glömdes bort rätt så snabbt när jag efter det åkte ut till Ljungsbro för att kolla när pojkar -91 spelade handbollsmatch mot Ljungsbro. Hatmatch och tre gula kort blev det på en kvart och jag hade riktit roligt mitt i bland klacken allt.
 Efteråt bar det va till Strömmen där Filippa hade party med sina vänner så efter att de kommit in på Linneas rum mer en ett antal gånger fixade vi till håret en sista gång och gick ut i vardagsrummet och slog oss ner runt soffbordet och tog för oss. Riktigt rolig kväll blev det faktiskt och när alla 90;or hade fått slut på energin och mest låg och deckade cyklade vi bort till Anton där det var chillfest med några andra killar. Blev helt förälskad i hans hus. Jätte mysig landsväg dit och när man väl kom fram var det som om man kom in  en liten tomtestuga. Att fira jul därinne skulle jag inte tacka nej till direkt ;) 

Idag så har jag jobbat tillsammans med Linnea, läst The wave (jag är nörd och kunde inte sluta förrän jag hade läst ut den) och chillat framför datorn. Börjar fundera på om jag ska skjuta upp prao-rapporten en dag till och ringa Jonas istället? Det lockar mer måste jag medge..

RSS 2.0