Blick från Öland

Jag skickade nyss iväg ett mejl till mammas föredetta kille och tackade så hemskt mycket för kameran han ringde och lovade mig idag. Blev hur förvånad som helst när han ringde. Jag var ute och gick och återupplivade gamla minnen från i somras då jag var här med Lovisa, Malin och Widar och kände mig riktigt nostalgisk där jag gick helt ensam runt kajjen och inte stötte på en endaste människa. Plötsligt ringer mobilen  och jag menar, vem förväntar sig att en 50-årig man ska ringa än så fort det står ett okänt nummer på displayen? Jag hamnade allt i chocktillstånd ett tag, men när jag så småningom insåg vem det var pratade jag på som om det var igår jag delade dörrnyckel med honom. Är fortfarade förvånad över hur otroligt naturligt det kändes att prata med honom, (vi kom inte alltid så bra övvreens när han bodde här) men vi alla mognar vi väl någon gång och inser våra misstag. Han är trots allt en toppen kille trots sina gamla år och den enda vuxna jag verkligen kan lita på till 100%.  En hel del prat blev det och jag fick som vanligt höra hur fina han tyckte bilderna var som jag hade skickat några dagar innan via mejl och han avslutade samtalet med att säga att jag genast skulle gå hem och kolla mejlen på nytt. Sen dess har jag gått hela dagen och väntat på att få lite datortid över och jag måste erkänna att jag anade redan innan jag öppnade det att det skulle stå att han ville ge mig sin kamera! Han har alltid tyckt om mig så mycket och verkligen sett mig som en speciell person så det var bara att tacka så hemskt mycket och vara glad. Och det är jag för det här kommer jag tjäna flera tusenlappar på!

Jag har även hunnit med att gå en andra promenad och den blev aningen längre. Började med att ringa till Henric som jag  hade lovat att ringa och han var på super bra humör så efter det nästan flög jag fram genom de tomma gatorna, som annars på somrarna brukar vara fulla av turister. Musik hade jag också med mig och trots det ödsliga Öland, vars Borgholm gått i ide och fick mig att känna mig ensammast i världen var jag på strålande humör och dansade fram genom gatorna och slog volter runt räcken.

Annars har det inte blivit mycket mer gjort idag. Jag sov ända fram tills halv elva och efter frukosten åkte vi ut till stugan en snabbis och hämtade hem lite smått och gott och resten av eftermiddagen (bortsett från mina promenader) har jag vilat och kollat på TV. Riktigt lungt och skönt har det varit och som jag har skrivit innan, så är det här verkligen ett ställe där jag kan koppla av på och koppla av det behöver vi alla ibland.

Min platttång har även gått sönder för er som ville veta och jag kan verkligen inte förstå hur, eftersom den fungerade utmärkt på julafton och jag har varken tappat den eller använt den sen dess. Märkligt, men det hindrar inte mig ifrån att gå och köpa en ny imorgon. Direkt när jag kommer hem blir det stan för min del för platttång klarar jag mig helt enkelt inte utan. Tror faktiskt inte att jag är ensam om det heller för den delen..

Nu har alla gått och lagt  sig förutom jag så känner att det är dags för den tradionella badrumsvisiten med samma rutiner var eviga gång. Godnatt!
| | En kommentar |

Julafton


Nu har man överlevt ännu en överskattad jul. Det enda som är roligt i själva verket är ju alla paketen man får, resten är egentligen näst intill tråkigt. Man far runt bland släkten, äter sig alldels för mätt på mat och choklad och försöker vara så social som man bara orkar mot alla man inte känner så bra och egentligen inte har något gemensamt att prata om. Tillslut mår man bara illa av alltihopa, vill helst spy upp all julmat och gå och lägga sig.
Ju äldre man blir, desto mer inser man att julen inte kommer bli så mycket roligare än såhär. Det pirrar inte längre i magen kvällen innan när man ska försöka sova och det är inte längre än massa överraskningar som ligger inslagna under granen.  Man vet på ett ungefär vad man ska få, tomten kommer inte längre och julmaten smakar inte längre lika gott.

Trots det har jag haft en underbar julafton. Plånboken är snäppet tyngre, badrummskåpet är påfyllt med nya skönhetsprodukter och man har fått lite av varje som man behövde. Har även hunnit träffa en stor del av släkten och jag har lyckats hålla mig vaken till hela Kalle Anka där man i stort sätt säger  "Åh nej , inte den här nu igen" till varje julhälsning som kommer. Fullt av God Jul sms har man även hunnit skicka och fått tagit emot och hurtig som jag är ibland har jag även hunnit ta en promenad med Ahlberg.

Imorgon far jag till Öland över några dagar och firar jul med pappas släkt och alla ingifta plastkusiner. Ska bli riktitg roligt faktiskt och om det är något ställe jag kan koppla av till 100% så är det just Öland. Allt är dött, man har inget att göra och får helt enkelt en massa tid för sig själv.

Traditoner kallas allting och  trots att dom ser lika dana ut varje år och ibland bara blir tråkigare och tråkigare behövs dom för att skapa en spännande vardag och för att ha något att längta efter. Att en dag som julafton sprider glädje kan väl ändå ingen ha missat och glädje bland familjen behöver vi alla ibland. Rätt som det är försvinner ju en efter en..

Klockan är nu 01.08 så det har blivit sent nu igen. Jag får skylla på promenaden som jag tog förut. Har ställt klockan på 07.00 så att jag ska hinna packa och fixa iordning allt imorgon och för en gång skull vara klar i tid tills Kalle kommer och hämtar upp mig. Jag skulle egentligen ha sovit hos honom, men envis som jag är totalvägrade jag när han inte hade städat ordentlgit som han lovat. Ni ska se bilderna jag tog hemma hos honom idag. Det är fan inte konstigt att jag mår dåligt av att vara där! Helt katastrofalt överrallt. Jag som inte ens är stor får knappt plats att komma in genom dörren till mitt egna rum. Bli aldrig som min Pappa allihopa! Bästa rådet jag kan ge er!

Godnatt allesammans och hoppas ni haft en riktigt God Jul.
| | En kommentar |

Vilken perfekt start på jullovet!

Vilken perfekt start jag fick på jullovet igår! Det kändes verkligen av att man hade lov när jag igår snörade på mig skridskorna på en bänk på Stångebro för att sedan spela bandy med bl.a Adam, Skeppa och Emma. Inte för att det gick särkilt bra att spela när man bara hade en massa proffs på plan, men roligt var det i alla fall. Klantig var jag också som fällde Emma med bandyklubban eftersom jag trodde att det var Adam som svishade förbi framför mig..
Kramp i foten fick jag också, så efter ca en och en halv timma gick det inte att spela mer för min del och eftersom kylan hängde i luften beslöt vi oss för att gå och byta om och sedan gå hem till Emma och laga lite mat. Emma värmde rester, Adam & Skeppa gjrode våfflor och jag kokade korvar eftersom ingen kunde enas om något. Även Lina kom och gjorde oss sällskap efter ett tag och då blev det självklart mycket snack och skratt vid matbordet.
   Efteråt bar det av till stan där vi träffade på en massa olika folk och jag köpte även min sista julklapp till paketlekten som senare ägde rum på kvällen. Amy Diamont var ju också på stan och jag måste bara tillägga att jag tycker hon ser förjävlig ut för att vara så gammal.

Vid åtta träffades alla mina favoriter hemma hos Amanda i alla fall och bordet blev snabbt fullt av en massa paket. Att jag sedan bara gick hem med ett var väl desto tråkigare, men det blev en lyckad och rolig kväll så det gjorde inte så mycket för min del. Vickan och Amanda kunde ju skatta sig lyckliga som fick mest paket och jag hatade nästan Lai där ett litet tag eftersom hon HELA tiden tog mina paket! Kanske inte hatade, för man kan inte hata den bruden på något sätt, men lite små arg blev jag allt ;d Jätte rolig kväll hur som helst och det kändes så bra att alla tjejjer var samlade på nytt igen. Ni betyder så mycket för mig, allihopa.

För tillfället så sitter jag och väntar på att klockan ska bli kvart över tolv. Då ska nämligen hela familjen iväg till Gamleby på begravning. Det är gammelmormor som gått bort så visst är det lite tråkigt. Jag vet inte varför jag alltid skrattar till lite när jag ska berätta det för någon, (jag är verkligen inte glad över att hon är död) men på något sätt låter det så konstigt eftersom jag aldrig brukar prata om henne och de flesta av mina vänner visste nog inte ens om att hon existerade. Hur som helst så var hon en mycket stark kvinna i alla fall och hela 10 barn hann hon inskaffa så det kommer bli en riktig stor begravning med mycket folk. Säkert runt 60 pers och tänk då att alla dom är mina släktingar. Då blir det ju åtminstonde lite trevligt att få träffa alla.

Nu så ska jag fixa till det sista innan jag åker.
Vi ses på Ikano klockan 19.00!
Upp