Surfen, atmosfären och de vänliga människorna

Den här sommaren invigde jag semestern med att flyga till Bali. Tidigare har det alltid lockat mig att bocka av nya länder och platser på listan, men den lilla surfbyn Canggu har lyckats trollbinda mig. Jag älskar atmosfären där. Och surfen, de glada och vänliga människorna och solnedgången på Echo Beach. Dessutom kryllar det med yogastudios såväl som fint inredda restauranger och caféer - som allt som oftast erbjuder båda glutenfria, vegetariska och veganska alternativ. Listan på anledningar att älska Canggu kan göras lång och att komma tillbaka dit en tredje gång kändes som att komma hem igen, förutom att Adam saknades. Livsstilen där passar mig perfekt.

Anledningen till att det blev ett tredje besök på Bali så tätt inpå senaste besöket var Emelie. Hon bestämde sig tidigt i våras för att stanna en hel sommar i Canggu och då passade det perfekt att jag kom och hälsade på. Jag brukar i vanliga fall förbereda en ganska omfattande resplan, men inför den här vistelsen planerade jag ingenting. Jag flög helt enkelt bara dit och bodde in mig i hennes rum på Bali Laksita Homestay. Boendet kostade mig inte mer än 100 kr natten men trots det hade vi bara 4 minuter ner till morgonsurfen. Planerar du att åka till Canggu för att surfa kan jag varmt rekommendera att bo där ♥
 
Vid ett tillfälle fick vi vara med på en ceremoni som värden på vårt boende höll i. Jag ville lära mig mer om hinduismen sedan jag några dagar innan hade passerat en större ceremoni på stranden. Där fick jag beskåda hur balineserna på ett minst sagt barbariskt sätt avslutade ritualen med att offra en get. Med tårarna brännandes bakom ögonlocken såg jag på hur de kastade ut geten bland vågorna ett flertal gånger tills den slutligen dog. Efteråt gick jag vidare och debatterade om saken med ungdomarna som jag hyrde surfbrädor av, men det kändes inte som det gick särskilt bra. De är ju uppväxta och skolade med att det är naturligt att offra djur sedan barnsben. Det är bra för karman, enligt deras tro.
 
På ceremonin i det lilla familjetemplet offrades inga getter. Däremot avslutades den med att den lilla kycklingen som gladeligen hade hoppat runt bland offergåvorna blev halshuggen. Det fick mig att fundera över hur otroligt formbara vi människor är genom livet. Det är så svårt att ta in att vi människor är så lika i grunden, men att vi formas så olika på grund av kulturella skillnader. För mig är det obegripligt hur man kan tro på att det är bra karma att offra djur på det här sättet. Å andra sidan är jag säker på att det är mycket som hade varit obegripligt för en balines om jag berättade för dem vilket stressigt liv många lever i Stockholm. Är vi bättre människor för att vi inte offrar djur men istället satsar allt vi har på karriären och blundar för att vi bidrar till en kultur där flera av oss går in i väggen? 
 
Precis som tidigare resor till Bali blev det mycket fokus på god och hälsosam mat. Jag kunde inte bry mig mindre om det var molnigt en dag. Då tog Emelie och jag med oss varsin bok till ett mysigt café och åt lunch i en evighet. Mest hängde vi på The Shady Shack och The Lawn, men jag tyckte även väldigt mycket om Cafe Vida, Gypsy, Monsieur Spoon, Copenhagen, Crate, La Brisa, Folie Kitchen & Pâtisserie och Motion Cafe. Tyvärr åkte jag på en matförgiftning efter musslorna på La Brisa, men miljön och solnedgången var superfin ;) 
 
På Motion Café jobbade en kille som hade provat på att jobba en säsong i Norge. Han kände igen vår svenska och på den vägen började vi prata med varandra. Min obotliga nyfikenhetssjukdom ville såklart veta allt om hur han upplevde Norge och hur det kändes att ena halvåret ha en månadslön på ca 2000 kr och andra halvåret tjäna minst 10 gånger så mycket. Hur kom det sig att han ändå hade valt att flytta tillbaka? Svaret på den frågan var att han hade älskat tiden i Norge, men att han älskade livet i Canggu mycket mer. Enligt honom var den största skillnaden mellan balinser och norrmän att de sistnämnda inte kunde le, de var blyga och pratade knappt med varandra (förutom när de drack alkohol) och att de inte kände sina grannar. 
 
Folie Kitchen & Pâtisserie var kvar sedan sist på listan restauranger att besöka. Vi gick hit dagen efter jag legat sjuk och lyckoruset över att jag fått livet tillbaka var ett faktum. Jag ville ta igen den förlorade gårdagen och hade tidigt varit uppe och surfat, nu stod brunchen på Folie på tur och därefter blev det raka vägen tillbaka till vågorna. Besöket får 4 av 5 stjärnor av mig. Inredningen och miljön var helt i min smak, maten var supergod och servitrisen skrattade med oss och inte åt oss när vi ville veta vilket typ av glas som de olika drinkarna serverades i. Tyvärr fick vi inte in maten samtidigt och det drog ner helthetsintrycket. 
 
En dag hyrde vi en chaufför och steg upp kl 04:00 på morgonen för att bege oss upp mot bergen. Två timmar senare var vi framme vid Lempuyang Temple och insåg att vi inte alls hade behövt gå upp sådär tidigt. Det skulle inte bli någon magisk soluppgång framför The Doors of Heaven och Mount Agung den här dagen. Det var för molnigt. 
 
Nästa stopp blev ett hotell som vi kunde äta frukost på. Därefter åkte vi vidare till Pura Tirta Empul och Tibumana Waterfall. Klockan 18:00 var vi tillbaka i Canggu och för den långa dagen ville chauffören inte ha mer än 600 kr. 
 
Under mina 12 dagar i Canggu fick jag till 9 dagar med surf. De bästa dagarna kunde jag surfa både i soluppgång och solnedgång och då kände jag för att stanna kvar för alltid. Sådana dagar övertygar jag även mig själv att går det åt helvete med livet, då gråter jag först ut och sedan flyr jag till ett land där jag kan surfa varje dag tills jag inte orkar surfa mer. Då hade jag nog kunnat återhämta mig helt ok. 
 
Vid det här laget har jag varit iväg och surfat vid flera tillfällen och får ofta frågan hur bra jag är. Svaret är att jag är mycket bättre än en nybörjare samtidigt som jag är hundratals timmar bort från att vara så bra som jag önskar att jag vore. Jag befinner mig i något slags milslångt mellanland och får ofta påminna mig själv om att det inte handlar om att bli proffs. Det viktigaste är att jag har roligt längs vägen och utvecklas i min egen takt. Vissa dagar känns surfingen lekande lätt och andra dagar är jag redo att kasta in handduken för gott. Surf är en sårbar sport som är extremt väderberoende. Ena morgonen kan det vara vindstilla och rulla in de mest fantastiska vågor. Morgonen därpå kan vinden ha blåst på, det är stökigt i vattnet och vågorna som kommer är alldeles för stora och aggressiva. Den som bor vid havet kan alltid surfa en annan dag, men för mig som knappt surfar 2 veckor per år känns det inte lika självklart att stanna kvar på land. 
 
Avslutningsvis vill jag säga att jag är otroligt tacksam över allt som Bali har gett mig och att jag haft möjligheten att resa dit flera gånger. För varje resa och ny människa jag möter blir jag flera erfarenheter rikare och det är otroligt värdefullt för mig. Jag tycker dessutom att det är fantastiskt att på samma sätt som jag kan resa till Canggu och komma hem lite lyckligare än innan, så kan en människa från Canggu resa till Norden och inse att vi inte är så mycket lyckligare bara för att vi är rikare. Det är givetvis enklare för en förmögen människa att konstatera att pengar inte är så viktigt, men ändå. Pengar får aldrig göra mig blind för vad som är viktigt här i livet, oavsett hur liten eller stor inkomst jag kommer ha framöver. Jag är bara beredd att göra karriär om jag hinner ta hand om mig själv och vårda mina relationer under tiden. Det är sånt och lite till som ett liv i Canggu kan påminna en om ♥
 
Bali, Resor | Bali, canggu, surfing | | En kommentar |

Pride Stockholm 2018

 
Jag älskar när människor gör något, stort som smått, för att göra den här världen till en lite bättre plats att leva på. Min underbara vän Osccar tog initiativet att fråga om hans arbetsplats kunde vara med på Stockholm Pride i år, fick OK och satte direkt igång med planeringen. Slutresultatet blev en dag full av eufori som jag sent kommer att glömma. Det var så mycket kärlek och glädje under hela den här lördagen från morgon till kväll ♥
 
En eloge till Osccar Svalland och hans arbetsplats Academic Work!
 
Festligt, Vardag | | Kommentera |

Midsommar i Grebbestad

Vissa högtider stolpar upp sig lite högre än andra på tidslinjen. Årets midsommarhelg blev precis en sådan helg.
 
Bästa vänner samlade √
Pojkvänner med √
Gudbarn på plats √
Västkusten √
Soligt väder √
God mat √
 
Från torsdag till söndag öppnade gästvänliga familjen Kaller upp sitt sommarhus i Grebbestad och välkomnade mig, Julia och Lovisa plus respektive. På agendan stod det (utöver att äta en gedigen midsommarbuffé) krabbfiske, midsommardans, femkamp, häng vid sjöbåten, wakeboard, räkfrossa, fotboll och krocketunering, Jag var nog den som var mest taggad på lekarna innan men minst taggad efteråt… Pälle och Matilda roffade åt sig första platsen både på femkampen och krocketen vilket kändes aningen riggat ;) 
 
Skämt å sido. Jag fick briljera när vi skulle fånga musslor, skjuta pilbåge (nästa Lara Croft?) och åka wakeboard istället. Det är alltid något! 
 
Adam och jag hyrde bil över helgen. Han såg glad men samtidigt lite bekymmersam ut precis innan vi skulle åka. Han hade då två nyheter att berätta och undrade vilken jag ville höra först, den bra eller den dåliga. Den dåliga, svarade jag. Riv av plåstret bara!
 
Den dåliga nyheten var att vi inte hade fått hyrbilen vi hyrt från början. Jag skulle troligtvis inte vilja köra den nya. Den bra nyheten var att vi hade blivit uppgraderade på Hertz och fått en grym Volvo XC60 istället. Den var sjukt skön och säker att åka med i, men tyvärr alldeles för stor och klumpig för min ovana att sitta bakom ratten. Man åker med mig på egen risk numera.
 
Älskade Ossian ställde upp på pussbild ♥ Han var dessutom på glatt och busigt humör typ hela helgen! 
 
Ovan bild la jag upp på Instagram (@linajosefinberg) och skrev följande till: 
 
"Det är fan lugnt och va vilsen. Det är en del av livet och det är en del av mig. Och om jag någonsin tvivlar på mig själv så ser jag mig omkring på de människor jag älskar och låter dem vara en reflektion av mig. På så vis kan jag älska mig själv genom att helt enkelt älska andra."
 
Jag tyckte Miriam Bryant sa det så bra i hennes sommarprat förra året, och det får också avsluta det här inlägget. Jag tänker alldeles för mycket på vem jag är och vad jag vill här i livet. Det är så lätt att känna sig vilsen i vardagen när man känner att det man gör om dagarna inte är 100% rätt. Så känns det inte alls när jag umgås och skrattar med de jag älskar och så kändes det inte alls i Grebbestad ♥ Tack alla inblandade för en magisk och oförglömlig midsommar!
 
Vardag | | Kommentera |
Upp