full lägenhet

2014-11-24 @ 21:22:36


Jag har inte ens skrivit om min senaste lediga helg hemma i Linköping innan nästa lediga helg har passerat.

Tricket att inte dö av saknad efter sin pojkvän är i alla fall att sysselsätta sig och utnyttja sin egen tid väl. Så man inte hinner känna efter!

I helgen har jag haft Jakob, Lovisa, Julia och Elin som bott här. Julia och Elin är fortfarande kvar men lämnar mig imorgon.

THURSDAY MORNING RUN

2014-11-20 @ 10:49:57
 
Jag var ute och sprang i det gråa vädret i morse. Jag läste igår att Stockholm endast har haft 2 soltimmar i hela November, så jag kände för att vara rebellisk och sprang framåt och tillbaka till solariumet. Det är ju inte alls bra, riktigt ute och alla vet ju att man får cancer av det och sådär, men kom igen. 2 SOLTIMMAR PÅ EN MÅNAD! Jag tror det är värre än 10 minuters solarium någon gång ibland. Jag har i alla fall ingen lust att bli deprimerad av en så banal sak som VÄDRET.
 
Finns det för övrigt en endaste person som tränar regelbundet och som är det? Deprimerad alltså. Det måste va himla svårt att bli det i alla fall, med tanke på hur bra man mår av att röra på sig. Tänk om varenda människa i Norden skulle ta tummen ur röven och börja träna ordentligt under det mörka vinterhalvåret. Vilken härligt samhälle vi skulle få! Det borde nästan vara en skyldighet mot sina medmänniskor. 
 
Nu jobb och sen hem och städa inför helgen... 
 
Städa är bland det värsta jag vet. 
 
 

LILLEBRORS FÖDELSEDAG

2014-11-19 @ 22:46:00
 
Idag fyller Niklas år. Som syster har jag därför tagit mitt ansvar och sett till att han fått en värdig födelsedag med paket att öppna, finmiddag och tårtbit. Jobb och Body Pump har jag också hunnit med. 

It’s a series of little gestures that last a lifetime

2014-11-18 @ 15:00:00
 

DET VAR DEN MÅNDAGEN.

2014-11-18 @ 00:00:00
 
Idag har jag varit ledig och inte gjort något speciellt. Tänt ljus och ätit frukost i lugn och ro. Strosant runt i second hand butiker i Sundbyberg samtidigt som jag lyssnat på relationspodden. Handlat mat. Kört Body Pump. Fixat konto på Netflix och börjat kolla på Bron. Gjort Kenzas nyttiga chokladbollar som är helt utan socker men hur goda som helst! Städat lite men inget som syns. 
 
På fredag kommer Jakob och till helgen kommer Julia upp hit på besök ♥

SISTA MÅLTIDEN

2014-11-16 @ 21:52:00
 
 
 
 
Som ni kanske förstår har det bara funnits Adam jag har velat spendera all ledig tid med den här veckan. Att han ska åka iväg ett litet tag går inte att jämföra med alla andra problem andra har, jag vet det, men det råkar bara vara så att jag är så förbannat kär i den här mannen. Då känns det lite jobbigt. Han kompletterar mig så bra. 
 
Igår bakade han pizzadeg och så gjorde vi varsin hemmagjord pizza. Han hade bara tomat, salami, lite purjolök och massor av riven mozarella på sin medan jag alltid vill ha zuccini, champinjoner och ruccola också. Till pizzan drack vi varsitt glas rött av vinet vi köpte med oss från Portugal, Vale da Raposa, Reserva 2010, från Douro. Det är inget märkvärdigt vin som är särskilt dyrt, men det är smakar gott och det är vårat. 
 

EN VINTER UTAN HONOM

2014-11-16 @ 09:21:44
Idag när jag kommer hem efter jobbet kommer inte Adam vara hemma. Inte imorgon heller eller veckan därpå. Inte på fyra veckor faktiskt.

Han är påväg till Mosambique och ska jobba där i 3 månader. Han fick ett erbjudande om det förra veckan och självklart ska han alla dagar i veckan ta vara på en sådan möjlighet. Han kommer hem ett par gånger under tiden då han inte får vara i landet mer än 28 dagar i sträck, men ändå. Det kommer bli ensamt. Tre månader kan gå väldigt snabbt men också väldigt långsamt.

Jag hade sminkat mig i morse och hoppades på att kunna stänga av alla känslor, det gick åt skogen. Det var ledsamt att säga hejdå. Jag kommer att klara mig bra för jag klarar mig alltid, men det är bara det att Afrika är så långt borta. Händer det någonting där finns det ingenting jag kan göra och vise verca. Händer det mig något finns det ingen här hemma som undrar varför jag inte kommer hem.

Det kommer såklart att bli jobbigt, men jag har jobbat på att se det positiva med det här. Jag försöker tänka att det kan vara bra att vara ifrån varandra lite. Det är fint att få sakna varandra ordentligt. Jag är en sån där person som kan vara väldigt mycket. Jag är väldigt glad av mig men kan snabbt bli lika ledsen. Jag är krävande och vill ofta prata prata prata. Jag har massor av energi på morgonen och anfaller gärna Adam när han inte alls känner för att bli påhoppad och busa och leka med mig. Jag tjatar jämt om massage och vill ofta ha hjälp med saker och ting. Jag är stökig av naturen och vill alltid tända lampan i sovrummet när han sover för det är något jag måste se ordentligt. Listan kan göra lång (förhoppningsvis ännu längre med mina bra egenskaper) och det är alltid enklare att fokusera på det dåliga. Allt det som är bra är så lätt att vänja sig vid och börja ta för givet. Nu är det inget problem vi har, men det jag menar är att jag tror lite saknad emellanåt kan vara bra för förhållandet. I förebyggande syfte för vår del då.

Andra saker med att få mer tid över till sig själv är att jag kommer hinna träffa alla mina vänner oftare. Det finns ingen som håller mig kvar i sängen när jag ska upp och träna eller lockar med gos i soffan jag inte kan motstå när det finns tusen andra saker jag vill hinna med. Jag kan laga storkok utan att dela med mig och slänga mina kläder på golvet utan att någon blir irriterad. Jag kan samla disk på hög och hoppa över att duscha på kvällen när jag känner för att gå igenom den proceduren på morgonen därpå istället. Jag kan strunta i att raka benen och laga massor av goda rätter med champinjoner och kantareller. Jag kommer att kunna göra precis vad jag vill och känner för ett tag framöver och det kommer vara härligt och befriande, men också hemskt när det enda jag kommer att vilja göra är att vara med min Adam.

2 ÅR

2014-11-14 @ 08:30:36
Igår firade Adam och jag 2 år. Det är egentligen inte förrän nästa vecka, men han är i Afrika då. Vi åt min favoritpasta på The Public i Sundbyberg och efteråt fick jag välja mellan bio och massage i 30 minuter. Jag behöver inte ens skriva ut vad jag valde va?

2 år har gått så snabbt och känns samtidigt så lite. Vad är två år mot alla år vi har framför oss?

Det känns fortfarande som tiden vi fått tillsammans bara är början på någonting större. Allting känns fortfarande som det
är alldeles för bra för att vara sant.




EN SÅDAN MORGON

2014-11-12 @ 10:42:50
Igår var det en sådan morgon då jag hade ställt klockan på 06:30. Jag hade tänkt träna men kände noll motivation som jag alltid gör när det kolsvart utanför fönstret. Oftast tränar jag ändå, men igår gick jag upp och drog på mig träningsbyxorna, hittade inte sportbehån och bestämde mig för att istället krypa ner i sängen hos Adam igen. Så mycket bättre!

Idag vaknade jag som en helt annan människa och satte fart mot gymmet direkt. Body Pump 07:00 och fy tusan vad det känns bra nu i efterhand. Solen skiner, det är helt ok temperatur ute och jag är på jätte bra humör! Allt känns möjligt och om några år räddar jag världen.

Om 4 dagar börjar avgiftningen av kärleksdrogen. Jag måste börja vänja mig vid en vardag utan gos. Ingen kommer ligga hemma på soffan och vänta på mig när jag kommer hem efter jobbet på hela mörka, långa och jävliga vintern. Ingen kommer välkomna mig i dörren med öppna armar och en varm och trygg famn. Ingen kommer ringa och fråga var jag tagit vägen om jag inte kommer hem.

Idag är en sådan dag då det känns helt OK och jag tänker på alla positiva saker med vara ensam för ett tag. Igår tänkte jag mest på allt det dåliga, blev trött av bara tanken och önskade att jag kunde sova bort hela vintern och vakna lagom till Adam kommer hem igen.


THROW BACK ÖLAND 2009

2014-11-12 @ 10:08:00
 
Här kommer lite bilder från några dagar som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Året är 2009 och jag fick med mina bästa vänner till Öland för att fira midsommar. Farfar var frisk och tog emot oss på stationen i Borgholm, där han bjöd oss alla på lunch på restaurang Robinson Crusoe.
 
 Jag har alltid sagt till mamma att jag visst kommer ha alla mina vänner från högstadiet kvar hela livet och hon har alltid tänkt att jag är en liten naiv tonåring som snart växer upp och inser hur det blir i det verkliga livet. Några år har gått sedan studenten och vi kanske inte längre hänger i ett gäng och dricker sprit en gång i veckan (jag har även insett att jag inte tål sprit), men jag är åtminstonde lika bra vän med allihopa efter alla år och det är jag väldigt tacksam över. Dessa tjejjer har en inristad plats i mitt hjärta som ingen kan ta ifrån dem och jag hoppas och tror att jag alltid kommer att orka att kämpa för vår vänskap och anstränga mig för deras skull. Precis så som jag vill sitta om 60 år och berätta för mina barnbarn att jag visste det hela tiden, att Adam skulle bli mannen i mitt liv, vill jag kunna sitta och prata om mina vänner från högstadiet.

THURSDAY MORNING RUN

2014-11-06 @ 10:55:00
 
Imorse var jag ute och sprang längs Hornsbergs strand. Det var blaskigt, kallt och hemskt. Jag hade tänkt gymma egentligen men glömde plånboken (läs gymkortet) på jobbet igår, så då fick det bli såhär.  Har jag bestämt mig för något så har jag. 
 
Jag är ju på G nu med träningen och då kan man inte låta några yttre omständigheter sätta stop för det. Jag tycker det dyker upp anledningar att inte träna hela tiden, men man får helt enkelt bestämma sig för att inte låta sig påverkas av  det. Man måste hela tiden kämpa emot naturens krafter! Mitt mål är att få in rutin på att snitta 3 träningspass i veckan. Jag tänker att det tillslut ska bli lika självklart som att äta och sova. Förra veckan tränade jag bara 2 gånger, så den här veckan måste jag träna 4 gånger. I tisdags blev det ett cirkelpass från Bikinifit appen, igår körde jag Body Pump innan jobbet och idag har jag som sagt varit ute och sprungit 7 km. Det kändes inte så bra just då men nu i efterhand känner jag mig som en krigare!
 
 
 
 
 

MALMÖ EN MÅNDAG

2014-11-05 @ 09:40:16
Bild från Grebbestad 
 
Det kändes så bra att äntligen vara framme i Malmö i måndags. Julia mötte mig på stationen och allt kändes som vanligt trots att inget är sig likt. 
 
Ett dygn fick vi tillsammans och vi har mest myst och umgåtts hela tiden.  I måndags kokade vi te, tände massor av ljus och satt och uppe och pratade hela kvällen.  I tisdags passade jag på att träna efter frukost medan hon pluggade till en kommande tenta. Efter det åkte vi in till city, skruttade runt i butikerna och avslutade med varsin plankstek på en mysig uteservering. Klockan 20:30 gick planet tillbaka till Stockholm och 40 minuter senare var jag framme.  
 
Jag älskar att bo så nära Bromma flygplats. 

WE DON'T ALWAYS HAVE TOMORROW

2014-11-04 @ 16:06:00
 
 
 Många har tänt ljus för de döda i helgen, men inte jag. Jag har ingen att tända för. Inga gravar att besöka. Jag vet inte hur det känns att förlora någon man tror att man inte klarar sig utan.  

 
Det närmsta jag har kommit döden är när farfar fick stroke. Jag tyckte att det kändes som en stor del av honom försvann då. Kvar är en rostig gammal gubbe som jag såklart älskar av hela mitt hjärta, men den farfar som jag alltid kommer minnas honom som finns inte längre kvar. Jag minns så väl när jag besökte honom på sjukhuset efter olyckan och det gick upp för mig hur snabbt det kan gå. Jag hade med mig ett brev till honom där jag hade skrivit att jag visste att han om någon som är så jävla envis skulle klara av att komma tillbaka, men så fort det visade sig hur illa det hade gått insåg jag att det var väldigt naivt skrivet. Bara för att man är envis kan man inte skapa mirakel.  
 
 
Jag kommer också alltid att tänka på döden när jag skriver på mitt CV. Jag kan inte ange min butikschef på Coop som referens, för Anna Millberg finns inte längre. Hon dog i skelettcancer något år senare efter att jag slutat där. Hon levde när jag kom hem från Guadeloupe och hälsade att jag var välkommen tillbaka om jag ville och några månader senare hade hon lämnat en man och två barn kvar i livet. Allt gick väldigt snabbt.  
 
Anna var en väldigt snäll chef. Jag tyckte om henne. När jag var ledsen och mådde dåligt sa hon att jag alltid fick komma till henne om det var något. Jag kunde alltid komma till henne om jag behövde prata. Hon litade på mig och gav mig väldigt fria tyglar när jag jobbade i förbutiken. Jag fick genomföra alla mina idéer bara det sålde och det tyckte jag var väldigt roligt. Det finaste Anna gjorde för mig var när jag en gång gjorde bort mig totalt. Jag skulle egentligen bli tvungen att säga upp mig och aldrig mer få komma tillbaka, men den gången när det verkligen behövdes, då lyssnade hon på mig, litade på vad jag sa och gav mig en andra chans. Det glömmer jag aldrig.  
 
Hade hon levt idag hade jag troligtvis tackat henne ytterligare en gång, nu många år senare. Det är nästan så att jag tror att ibland behöver man begå en del misstag som ung, för att man ska kunna lära av det senare i livet. Det är jobbigt att göra dumma saker senare i livet som man redan borde lärt sig av som ung i alla fall, om man nu måste välja mellan pest eller kolera.  

 

Ibland tänker jag också på hur det skulle bli om antingen mamma eller Adam plötsligt dog. Förra veckan när jag var påväg hem läste jag till exempel på Facebook att mamma hade varit på sjukhus. Det visade sig att hon hade åkt in för att hennes hjärta slagit ojämnt och det fick mig genast att börja tänka på att Tänk om det är nu det händer. Tänk om det är nu allt faller sönder. Nu när allt är så bra. Tänk om mamma plötsligt skulle dö! Jag skulle inte klara mig då. Jag skulle gå sönder i tusen bitar och aldrig någonsin få känna mig såhär hel igen. Bara den tanken fick mig ur balans och så kom tårarna. Väl hemma både grät jag och skrattade om vartannat. Jag skrattar ofta åt att jag gråter. Jag gråter och kan inte  för det, men jag tycker också att det är helt i onödan. Ingenting allvarligt hade ju hänt. Mamma var redan hemma och mådde bra igen.  
 
När jag tänker på hur det skulle gå för mig om Adam skulle dö får jag ångest. Skulle mamma dö skulle jag ha alltid ha Adam, jag skulle väl klara mig tillslut. Men skulle Adam dö skulle inte mamma kunna fylla den platsen. Det skulle ingen någonsin i hela världen kunna göra. Jag tror faktiskt inte att jag skulle klara mig. Jag skulle nog bli galen och börja göra sjuka saker, i hopp om att själv dö. Jag skulle inte känna någon mening med livet. Jag skulle känna att allt var så hopplöst. Om jag nu var tvungen att åka till andra sidan jorden för att hitta min första riktiga kärlek, vad skulle jag då behöva göra för att hitta någon på nytt? Vill inte påstå att vi är ett perfekt par (fast jo, det tycker jag), men vi passar så otroligt bra tillsammans. Att spendera en vardag med honom är livskvalitet i sitt esse. Han får mig att gå runt och vara så nöjd hela tiden. Grundnöjd liksom. Jag blir såklart arg, upprörd och irriterad ibland, men jag är alltid grundnöjd. Och det är helt fantastiskt att få gå runt och vara det. Händer det någonting som är lite jobbigt tänker jag ofta på att jag har ju ändå Adam. Vad kan jämföras med att inte ha honom längre?  

 

 Det hoppas jag att aldrig får känna på hur det känns.


HELLRE EN DAG ÄN INGEN HELG ALLS

2014-11-03 @ 18:29:00
 

Just nu sitter jag på tåget ner till Malmö och har för en gång skull lite tid för att bara sitta ner och skriva. Rensa huvudet och tänka tankar klart. Jag hade bytt pass på jobbet så jag jobbade bara halv dag idag och det var ett fantastiskt sätt att börja den här veckan på. Försäljningens siffror från helgen var strålande och alla var på tipp topp humör på morgonmötet innan öppning. Det är kul när det går bra!  

 

Jag stannar bara i Malmö över dagen imorgon och flyger hem på kvällen. Helst hade jag såklart velat stanna en hel helg och lite till, men hellre en dag än ingen helg alls. Jag börjar ändå bli rätt rutinerad på att fara och flänga nu. Det finns så många som jag både tycker om och bryr mig om väldigt mycket men som bor i olika städer, så då måste det bli så.  

 

Jag har väldigt många texter och tankar jag börjat skriva på men aldrig avslutat på mobilen, så jag tänkte ta tag i dom nu. Igår satt jag och skrev om döden på bussen och det slutade med att jag grät hela vägen hem från det att jag gått av. Jag har också tänkt mycket på det där hur det blir när saker och ting inte blir som man tänkt sig. När man tvingas tänka om för att inget blir som det borde vara enligt samhällets alla oskrivna regler. Jag kan störa mig otroligt mycket på människor som blivit för påverkade av hur saker och ting borde vara och inte kan tänka om. Jag tycker sådana människor är osköna.  

 

Något annat som jag också ofta tänker på är människor med talanger. Jag tänker ofta på Zara Larsson till exempel. Jag tycker hon är hur ball som helst. Hon är född stjärna, har talang och tar verkligen vara på den. Hon flyttar till USA för att bli bäst i världen och det kommer hon också att bli. 

 

 Ibland önskar jag att jag också hade en talang som jag kunde ta vara på. Eller att jag kunde slå ihop mig med personer som har dessa talanger, men som istället inte är lika ambitiösa som jag och saknar mitt driv. Jag är ju lycklig ändå och det är bra, men det hade varit roligt.


FISKSOPPA & ÄPPLEKAKA

2014-11-02 @ 09:17:00
 
 
Adams mamma är här över helgen, så igår efter jobbet kom jag hem till Mariannes fisksoppa som puttrade på spisen och Adam som bakade äppelkaka! Man har det allt bra ibland. 
 
Imorgon efter jobbet tar jag tåget ner till Malmö och till helgen som kommer åker Adam och jag med mamma ner till Linköping. Niklas flyttar in i sin lägenhet på fredag så hon kommer upp med ett flyttlass och då passar det bra att åka med tillbaka. 
 

Lina Josefin Berg

22 år, från Linköping. Just nu bosatt i Stockholm tillsammans med min kärlek Adam. Välkommen till min personliga blogg som främst handlar om min vardag, men som även fungerar som en samlingsplats för alla mina intressen. Jag älskar att resa, fota, inreda, inspirera, shoppa, träna, laga mat, baka, lyssna på musik, vara med vänner och självklart - att skriva!